OBS: Detta är utgåva 2023.1. Visa senaste utgåvan.

Den som betalar ut ersättning för arbete till en person som är godkänd för F-skatt, är i regel inte skyldig att göra skatteavdrag.

Mottagare som är godkänd för F-skatt

Ett mycket viktigt undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag på ersättning för arbete gäller när betalningsmottagaren är godkänd för F-skatt. Bestämmelser om detta finns i 10 kap. 11–13 §§ SFL. Motsvarande bestämmelser finns avseende betalning av arbetsgivaravgifter när mottagaren är godkänd för F-skatt.

Den som anlitar en person som är godkänd för F-skatt för att utföra ett arbete, ska inte göra skatteavdrag på ersättningen för arbetet. Detta gäller oavsett om ersättningen ska beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet eller inkomstslaget tjänst (se dock nedan om anmälningsskyldighet).

Läs mer om godkännande av F-skatt m.m. under A-skatt, F-skatt, FA-skatt & SA-skatt.

Avtals- eller betalningstidpunkt

Skatteavdrag ska inte göras om den som tar emot ersättning för arbete är godkänd för F-skatt antingen när ersättningen bestäms (= avtalstidpunkten) eller när den betalas ut (= betalningstidpunkten) enligt 10 kap. 11 § första stycket SFL.

Om betalningsmottagaren är godkänd för F-skatt vid något av dessa tillfällen ska F-skatten gälla, d.v.s. utbetalaren ska inte göra skatteavdrag.

När är ersättningen bestämd?

Det kan uppstå svårigheter att veta vilken skatteform, A eller F-skatt, som gäller i ett uppdrag när ett godkännande för F-skatt återkallas under tiden som ett uppdrag utförs och den som utför uppdraget har F-skatt vid avtalstillfället men A-skatt vid utbetalningstillfället. För att F-skattens ska gälla i uppdraget krävs att ersättningen var bestämd redan vid avtalstillfället.

En ersättning får anses vara bestämd om den i avtalet är angiven till ett totalbelopp för hela uppdraget eller har angetts på ett sådant sätt att totalbeloppet lätt går att beräkna. Ersättningen bör också anses vara bestämd när endast en viss timlön avtalats. Detta gäller även om timlön avtalas med viss indexuppräkning.

Hur länge gäller ett skriftligt åberopande?

Om en uppgift om att mottagaren är godkänd för F-skatt har lämnats på ett godtagbart sätt och ersättningen har bestämts på sätt som angetts ovan uppkommer frågan hur länge en uppgift om att mottagaren har F-skatt ska gälla. Frågan blir främst aktuell när ett godkännande för F-skatt har återkallats.

Det skriftligt åberopade godkännandet gäller endast i det offererade uppdraget. Så snart ett nytt uppdrag påbörjas gäller den skatteform uppdragstagaren har då. Ett godkännande för F-skatt som åberopas i ett uppdrag gäller utan tidsgräns så länge uppdraget består. Visserligen kan godkännandet ha återkallats men det ändrar inte att F-skattens gäller i det aktuella uppdraget. Detta innebär alltså att när ett godkännande för F-skatt har åberopats i ett uppdrag vid avtalstillfället, när ersättningen bestämdes, gäller uppgiften ända till dess att uppdraget har slutförts.

Det bör observeras att om ersättningen ändras under tiden för uppdraget anses ett nytt avtal ha slutits. Då kommer den skatteform som uppdragstagaren har vid ändringstillfället gälla i det nya uppdraget.

Om utbetalaren gör gällande att en betalningsmottagare med A-skatt, var godkänd för F-skatt vid avtalstillfället är det utbetalaren som ska visa att betalningsmottagaren var godkänd för F-skatt när avtalet ingicks.

Exempel

En orkester bedriver sin verksamhet i form av AB. Bolaget är godkänt för F-skatt. I februari ett år skrivs kontrakt via en artistförmedling om ett framträdande i september samma år. Orkestern (bolaget) anger i kontraktet att den har F-skatt. I kontraktet bestäms bl.a. ersättningens storlek. När ersättningen ska betalas ut efter fram­trädandet i september visar det sig att bolagets god­kännande har återkallats och att det numera har A-skatt. Men eftersom bolaget hade F-skatt när ersättningen be­stämdes så gäller, trots byte av skatteform, fortfarande F-skattens rättsverkningar.

Rättsverkan vid byte av skatteform mellan avtals- och utbetalningstillfället

Tabellen nedan visar vilken rättsverkan skatteformen får beroende på skatteform vid avtals- och utbetalningstillfället.

Avtalstillfället

Utbetalningstillfället

Ger rättsverkan

A

A

A

F

F

F

A

F

F

F

A

F

Hur visas att godkännande för F-skatt finns?

En utbetalare kan under vissa förutsättningar lita på en uppgift om godkännande för F-skatt utan att behöva undersöka om den är riktig. Uppgiften kan lämnas på en faktura i ett anbud eller annan liknande handling. Det finns inga formkrav på hur uppgiften om godkännandet ska formuleras.

Utbetalaren kan utgå från att uppgiften om godkännande för F-skatt är korrekt och ska då inte göra skatteavdrag (10 kap. 12 § första stycket SFL). Skulle uppgiften senare visa sig vara felaktig riskerar utbetalaren inte att bli ansvarig för det ej gjorda skatteavdraget.

För att en uppgift om godkännande ska få godtas ska den lämnas i en handling som upprättas i samband med uppdraget och som innehåller nödvändiga identifikationsuppgifter för utbetalaren och mottagaren. Uppgifterna på handlingen ska avse det aktuella uppdraget.

Med nödvändiga identifikationsuppgifter avses namn och adress på såväl utbetalaren som mottagaren samt uppgift om mottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer (3 kap. 2 § SFF).

F-skatt med villkor

Skatteverket får besluta att ett godkännande för F-skatt för en fysisk person ska förenas med villkoret att det bara får åberopas i hans eller hennes näringsverksamhet (9 kap. 3 § SFL). Om mottagaren av en ersättning är godkänd för F-skatt med ett sådant villkor gäller F-skattens rättsverkningar bara om godkännandet åberopas skriftligen (10 kap. 11 § andra stycket SFL). Åberopandet kan han eller hon göra i en faktura eller liknande handling. Läs mer om F-skatt med villkor.

En utbetalare ska utgå från att A-skattens rättsverkningar gäller om inte betalningsmottagaren skriftligen åberopar F-skatten. Om betalningsmottagaren skriftligen åberopar godkännandet för F-skatt i det aktuella uppdraget ska utbetalaren inte göra skatteavdrag (10 kap. 11 § andra stycket SFL).

Oriktig uppgift om F-skatt

Om uppgiften om F-skatt är oriktig och utbetalaren känner till det ska uppgiften enligt 10 kap. 12 § andra stycket SFL inte godtas.

Ersättning till juridisk person

Reglerna om skatteavdrag gäller också när ersättning för utfört arbete betalas till en juridisk person, t.ex. ett bolag eller en förening. Det saknar helt betydelse om betalningsmottagaren bedriver näringsverksamhet eller inte. Om betalningsmottagaren inte uppgivit sig vara godkänd för F-skatt ska utbetalaren göra skatteavdrag.

F-skattens rättsverkan

Högsta förvaltningsdomstolen har 2007 meddelat två domar om F-skattens rättsverkningar. Domarna begränsar Skatteverkets möjlighet att bortse från civilrättsliga avtal där uppdragstagaren har F-skatt. Endast om avtalet inte motsvarar vad parterna egentligen kommit överens om, skenavtal, kan Skatteverket bortse från F-skattens rättsverkningar (RÅ 2007:61 I och II).

Pension, sjukpenning, a-kassa

Regeln om att skatteavdrag inte ska göras på ersättning för arbete till den som är godkänd för F-skatt gäller inte undantagslöst. Skatteavdrag ska göras från ersättning för pension, sjukpenning och annan ersättning som avses i 10 kap. 3 § andra stycket SFL samt ersättning från semesterkassa även om mottagaren är godkänd för F-skatt (10 kap. 13 § SFL). Skatteavdrag ska således göras från föräldrapenning, dagpenning från a-kassor, starta eget-bidrag, olika former av studiestöd m.m.

Sjukpenning i näringsverksamhet

Sjukpenning som grundas på näringsverksamhet ska inte vara underlag för skatteavdrag om mottagaren har en debiterad preliminärskatt, F-skatt eller särskild A-skatt att betala. Detta är ett undantag från undantaget. Se mer om detta på sidan Vissa ersättningar och betalningsmottagare under rubriken Sjukpenning.

Anmälningsskyldighet vid uppenbar anställning

Om den som åberopar F-skatten har utfört arbetet under sådana förhållanden att det är uppenbart att det är fråga om en anställning ska utbetalaren skriftligen anmäla detta till Skatteverket (10 kap. 14 § SFL).

Anmälan ska göras senast den dag då arbetsgivardeklaration ska lämnas för den redovisningsperiod under vilken utbetalningen gjordes (10 kap.14 § första stycket SFL). Det innebär att anmälningsskyldigheten normalt ska fullgöras senast den 12 februari om utbetalningen har skett i januari. Tidsfristen gäller även för en utbetalare som inte är registrerad som arbetsgivare och inte heller betalar ut annan ersättning från vilken skatteavdrag ska göras. I det fallet gäller att anmälan ska göras senast den dag då arbetsgivardeklaration skulle ha lämnats, om det funnits en skyldighet att göra skatteavdrag från utbetald ersättning (prop. 2010/11:165 s. 735).

Om man inte gör någon anmälan, kan Skatteverket besluta att utbetalaren är skyldig att betala det belopp som kan behövas för att betala skatt och avgift på ersättningen.

För att en utbetalare ska kunna göras betalningsskyldig i dessa situationer krävs att det kan anses ha varit uppenbart för den som uppdragit arbetet att det rått ett anställningsförhållande, men att detta inte anmälts till Skatteverket i samband med utbetalningen (prop. 1991/92:112, s. 109). Regeringsrätten har prövat frågan om uppenbar anställning i samband med bestämmelserna om anmälningsskyldighet och betalningsansvar, RÅ 2003 ref. 91. Domen visar att anmälningsskyldighet endast föreligger när det är klart att arbetet utförts i en uppenbar anställning och att detta ska ha stått klart också för utbetalaren.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 2003 ref. 91 [1]
  • RÅ 2007 ref. 61 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1991/92:112 om F-skattebevis, m.m. [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 2 [1]