OBS: Detta är utgåva 2023.1. Visa senaste utgåvan.
Sidan är ännu inte uppdaterad med ändringar som trätt i kraft 2023. Sidan kommer att uppdateras i samband med att ny lagstiftning träder i kraft den 13 februari.
Här beskrivs bestämmelserna om skattskyldighetens inträde för de aktörer som godkända lagerhållare.
För den som är godkänd lagerhållare inträder skattskyldigheten när (39 § 1 LTS)
Lagerhållare A säljer snus, tuggtobak och övrig tobak till AB X, som inte är godkänd som lagerhållare. AB X säljer varorna vidare till lagerhållare B. Varorna levereras direkt av lagerhållare A till lagerhållare B.
I detta fall ska lagerhållare A redovisa tobaksskatten för varorna, eftersom A har levererat varor till en köpare som inte är godkänd lagerhållare (AB X). Att varorna fysiskt har levererats till en adress hos lagerhållare B som AB X anvisat påverkar inte det faktum att skattskyldigheten inträtt för lagerhållare A. Lagerhållare B har dock
möjlighet att göra avdrag för skatt på varor för vilka skattskyldigheten tidigare har inträtt.
Lagerhållare A säljer snus, tuggtobak och övrig tobak till lagerhållare B, men levererar varorna direkt till lagerhållare B:s kund AB X, som inte är godkänd som lagerhållare.
I detta fall inträder inte skattskyldigheten för A, eftersom A har sålt varorna till en köpare som är godkänd lagerhållare (B). Det är istället lagerhållare B som ska redovisa skatten, eftersom lagerhållare B har levererat varorna till en köpare som inte är lagerhållare. Att lagerhållare A på lagerhållare B:s uppdrag har utfört transporten av varorna till AB X påverkar inte B:s skattskyldighet.
Ett godkännande som lagerhållare följer av svenska nationella regler och har ingen motsvarighet i andra länder. En svensk lagerhållare som säljer snus, tuggtobak eller övrig tobak till en utländsk köpare (som inte är godkänd lagerhållare i Sverige) ska därför alltid redovisa svensk tobaksskatt för varorna. Det finns emellertid möjlighet för lagerhållaren att göra avdrag för skatten under vissa förutsättningar.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om skattskyldighet inträder för en godkänd lagerhållare i Sverige som levererar snus till bolag Y i Danmark. I ett förhandsbesked uttalade Skatterättsnämnden att lagerhållaren kommer att leverera snus till bolag Y, som inte är godkänd lagerhållare i Sverige. Skattskyldighet inträder därför för lagerhållaren när det aktuella snuset levereras till bolag Y. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked (RÅ 2007 ref. 55).
Skattskyldighetens inträde enligt 39 § 1 a LTS förutsätter att varorna levereras till en köpare. Om leveransen sker av någon annan anledning än en försäljning, t.ex. då varor ges bort i marknadsföringssyfte, inträder skattskyldigheten för lagerhållaren i stället på grund av att denne tar varorna i anspråk för annat ändamål än försäljning enligt 39 § 1 b LTS (se dock undantaget i 39 a § LTS).
Skattskyldigheten inträder för en godkänd lagerhållare när snus, tuggtobak eller övrig tobak tas i anspråk för annat ändamål än försäljning (39 § 1 b LTS). Exempel på händelser som ska utlösa beskattning är att varorna används i lagerhållarens verksamhet, att varuprover ges bort eller att lagerbrister uppkommer genom svinn eller stöld.
Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 39 § 1 LTS inträder efter konkursbeslutet (38 a § LTS).
Skattskyldigheten inträder alltså enligt samma bestämmelser som gäller för godkända lagerhållare.