Beskattningsbar person

Vem är en beskattningsbar person?

Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat (4 kap. 1 § första stycket ML). Det har enligt ML betydelse om någon är en beskattningsbar person eller inte. En förutsättning för att mervärdesskatt ska betalas är att försäljning av varor och tjänster görs av en beskattningsbar person i denna egenskap (1 kap. 1 § ML). Det har också i vissa fall betydelse för i vilket land en försäljning anses ha skett och vem som är skyldig att betala mervärdesskatten till staten. I vissa fall medför det att om köparen är en beskattningsbar person ska denne betala mervärdesskatten genom omvänd skattskyldighet.

Begreppet beskattningsbar person

Enligt de allmänna rättsprinciperna finns det inte några begränsningar som innebär att en person måste ha uppnått en viss ålder för att vara en beskattningsbar person. Det finns inte heller några krav som innebär att verksamheten måste vara laglig eller att det finns tillstånd att bedriva verksamheten.

Beslut om registrering för mervärdesskatt kan ha betydelse för att betraktas som en beskattningsbar person

Om Skatteverket genom registreringen har godtagit att någon är en beskattningsbar person, d.v.s. har en avsikt att bedriva en ekonomisk verksamhet, kan Skatteverket inte med retroaktiv verkan ändra sin bedömning på grund av senare inträffade eller uteblivna omständigheter. Sådana omständigheter kan t.ex. vara bristande finansiering eller en affärsidé som inte går att genomföra. Det gäller endast om den som anmält sig för registrering varit i god tro, d.v.s. när det inte rör sig om bedrägeri eller missbruk eller att personen har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter.

Skatteverket anser att om någon i god tro blivit registrerad för mervärdesskatt så gäller därför egenskapen av beskattningsbar person till dess att personen upphör med verksamheten eller fram till den tidpunkt då Skatteverket meddelat en ändrad uppfattning.

Läs mer om registreringens betydelse för rätten till avdrag och Skatteverkets beslut om registrering för mervärdesskatt.

Rättsfall: egenskapen av beskattningsbar person är i sig inte beroende av registreringen

Egenskapen av en beskattningsbar person är i sig inte beroende av att personen är mervärdesskatteregistrerad. Det är tillräckligt att personen faktiskt agerar som en beskattningsbar person, d.v.s. självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet. Registrering för mervärdesskatt är bara en formell åtgärd för att underlätta uppbörd av skatt och kontroll (C-527/11 Ablessio punkterna 18–20 och RÅ 2002 not. 26).

Rättsfall: registreringsbeslutet kan ha betydelse för att betraktas som en beskattningsbar person

Beslutet om registrering har dock betydelse på så sätt att det är en bekräftelse på att Skatteverket vid tiden för beslutet har bedömt att personen är skattskyldig och bedriver ekonomisk verksamhet. När skattskyldigheten väl har fastställts så skulle det strida mot principerna om skydd för berättigade förväntningar och om rättssäkerhet att med retroaktiv verkan ompröva denna bedömning. Det gäller dock inte när det är frågan om bedrägeri eller missbruk. Det innebär att om en registreringsansökan har skett i god tro och den sökande har lämnat de uppgifter som Skatteverket behövt för att kunna fatta beslut om registrering bör den sökande kunna förlita sig på att skattskyldigheten består till dess att myndigheten meddelar annat (HFD 2021 ref. 52, punkterna 17 och 20–21).

Den som bedriver en ekonomisk verksamhet

Den som i någon utsträckning bedriver en ekonomisk verksamhet självständigt är en beskattningsbar person.

Syftet med den ekonomiska verksamheten och resultatet av den ekonomiska verksamheten har inte någon betydelse. Det krävs inte att det finns ett vinstsyfte med verksamheten. Det är tillräckligt att verksamheteten till sin karaktär är ekonomisk. För att en verksamhet ska vara ekonomisk måste det finns ett förvärvssyfte, nämligen en avsikt att sälja varor eller tjänster (prop. 2012/13:124 s. 66).

Enligt Skatteverkets uppfattning bedriver staten, liksom alla statliga affärsverk och alla kommuner, ekonomisk verksamhet i någon omfattning och de är därför beskattningsbara personer.

Rättsfall: trygghetsstiftelse var alltid en beskattningsbar person när den köpte tjänster

EU-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en stiftelse som både bedrev ekonomisk verksamhet och annan verksamhet var en beskattningsbar person även när den köpte tjänster för den andra verksamheten (C-291/07, Kollektivavtalsstiftelsen TRR Trygghetsrådet och RÅ 2009 ref. 54).

Utländsk beskattningsbar person

Den ekonomiska verksamheten behöver inte bedrivas i Sverige. En beskattningsbar person som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här kallas en utländsk beskattningsbar person (1 kap. 15 § ML).

Specialregel för nya transportmedel

Den som tillfälligtvis säljer nya transportmedel som transporteras av säljaren eller köparen eller för någonderas räkning från Sverige till ett annat EU-land anses som en beskattningsbar person. Detta gäller även om det bara handlar om ett enda nytt transportmedel (4 kap. 2 § ML).

Självständig verksamhet

För att någon ska vara en beskattningsbar person ska båda rekvisiten ekonomisk verksamhet och självständigt vara uppfyllda.

För att en verksamhet ska anses bedrivas självständigt i mervärdesskattehänseende får den som bedriver verksamheten varken vara bunden av ett rättsligt band som skapar ett anställningsförhållande eller befinna sig i en underordnad ställning (Skatteverkets ställningstagande Uppdrag som styrelseledamot i aktiebolag och föreningar – självständigt bedriven verksamhet).

Anställningsförhållande

I följande två situationer är det fråga om ett anställningsförhållande:

• Personen är bunden av ett muntligt eller skriftligt anställningsavtal.
• Personen är bunden av ett annat rättsligt band som skapar ett anställningsförhållande vad gäller arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar.

Om personen inte är bunden av några rättsliga band som skapar ett anställningsförhållande ska det därefter prövas om personen är i en underordnad ställning.

Underordnad ställning

En person anses inte befinna sig i en underordnad ställning om följande två förutsättningar är uppfyllda:

• Personen bedriver verksamheten i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar.
• Personen står själv den ekonomiska risken för verksamheten.

Uppdrag som styrelseledamot i aktiebolag och föreningar är inte självständigt

Skatteverket anser att någon som har uppdrag som styrelseledamot i ett aktiebolag, en ekonomisk eller ideell förening inte agerar i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar när denne utför sitt styrelseuppdrag. En sådan verksamhet bedrivs inte självständigt i mervärdesskattehänseende.

Det innebär att en ledamot i ett aktiebolag eller en förenings styrelse inte är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap. Det gäller allt arbete som sker inom ramen för styrelseuppdraget och även om styrelseledamoten självständigt bedriver en annan verksamhet vid sidan av styrelseuppdraget.

Uppdragsavtal ska bedömas enskilt

Om en person har ingått ett uppdragsavtal med en uppdragsgivare får en bedömning göras i varje enskilt fall och utifrån samtliga objektiva omständigheter om personen ska anses bedriva en verksamhet självständigt eller inte.

EU-domstolen har ansett i ett fall att en ledamot i en stiftelses kontrollorgan inte självständigt bedrev någon verksamhet och därför inte var en beskattningsbar person. Ledamoten agerade inte i eget namn, för egen räkning eller på eget ansvar och tog inte heller någon ekonomisk risk (C-420/18, IO).

Intressegemenskap utesluter inte självständighet

Att det finns olika former av intressegemenskap mellan personer utesluter inte att de är självständiga. En ekonomisk förening som bara säljer varor eller tjänster till sina medlemmar bedriver verksamhet självständigt. Ett aktiebolag som helt ägs av ett annat aktiebolag bedriver också sin verksamhet självständigt när det säljer varor eller tjänster till sitt moderbolag.

En egenanställd person bedriver inte verksamhet självständigt

En egenanställning innebär att en person blir anställd i ett företag för egenanställda, ett egenanställningsföretag. Företaget fungerar som en arbetsgivare och sköter administrativa funktioner såsom kontakter med myndigheter, fakturering, lön och skatter.

Skatteverket anser att en anställd i ett egenanställningsföretag inte bedriver någon ekonomisk verksamhet självständigt eftersom det normalt finns ett anställningsavtal eller ett annat rättsligt förhållande som skapar ett anställningsförhållande. Den egenanställda är därmed inte en beskattningsbar person. I stället är det egenanställningsföretaget som anses vara den beskattningsbara personen som bedriver den ekonomiska verksamheten.

Det är den egenanställda som själv ansvarar för att söka kunder och uppdrag, men det är egenanställningsföretaget som sluter avtalen med kunderna. Anställningen gäller under den tid som ett uppdrag pågår.

Uppdrag som utförs innan avtal träffas med egenanställningsföretaget

Om ett avtal med ett egenanställningsföretag träffas först efter det att ett uppdrag är slutfört, så kan uppdraget inte anses ha skett inom ramen för anställningsavtalet. Egenanställningsföretaget har då inte slutit avtalet med beställaren och är därför inte uppdragstagare. När en egenanställd utför uppdrag utanför ett anställningsavtal får en bedömning göras i det enskilda fallet om uppdraget görs i egenskap av en beskattningsbar person eller inte.

Rättsfall: lokala uppbördsmän var självständiga

EU-domstolen har ansett att lokala uppbördsmän som utsågs av kommuner men som inte var anställda av kommunerna bedrev sin verksamhet självständigt. Uppbördsmännen stod den ekonomiska risken för sin verksamhet skaffade själva den personal och de resurser som de behövde. Det spelade då ingen roll att de fick instruktioner från kommunen och att kommunen utövade en viss disciplinär kontroll över dem (C-202/90, Ayuntamiento de Sevilla).

Rättsfall: uthyrning av fastighet till eget bolag var en självständig verksamhet

EU-domstolen har ansett att en person som hyrde ut en fastighet till ett bolag som han var delägare i bedrev uthyrningsverksamheten självständigt. Vid uthyrningen av fastigheten handlade personen i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar, även om han hade en ledande ställning i det bolag som hyrde fastigheten. Det hade inte någon betydelse för denna bedömning att uthyrningen av fastigheten var den enda ekonomiska verksamhet som personen bedrev (C-23/98, Heerma).

Rättsfall: den enda anställda i ett bolag bedrev inte någon självständig verksamhet

EU-domstolen har ansett att en fysisk person som var anställd i ett bolag inte bedrev en självständig verksamhet. Personen utförde sina arbetsuppgifter i bolagets namn och för bolagets räkning. Personen var ensam aktieägare, företagsledare och anställd i bolaget (C-355/06, van der Steen).

Rättsfall: olika enheter inom samma företag

EU-domstolen har ansett att ett fast etableringsställe som var hemmahörande i ett medlemsland inte var någon egen juridisk enhet. Etableringsstället var i stället en del av det bolag i ett annat medlemsland som det tillhörde (C-210/04, FCE Bank). Om ett etableringsställe ingår i en mervärdesskattegrupp som huvudetableringen inte är medlem i utgör mervärdesskattegruppen och huvudetableringen olika beskattningsbara personer (C-7/13, Skandia America Corp).

Rättsfall: kommunala budgetenheter var inte självständiga

EU-domstolen har ansett att budgetenheter inom en polsk kommun inte bedrev sin verksamhet självständigt. Budgetenheterna bedrev sin verksamhet i kommunens namn och för kommunens räkning och de var inte själva ansvariga för skador som uppkom i deras verksamhet. Budgetenheterna stod inte den ekonomiska risken för verksamheten. Budgetenheternas intäkter fördes över direkt till kommunens budget och deras utgifter täcktes genom anslag från kommunens budget. Av domen framgår också att samma kriterier för bedömning av självständigheten kan tillämpas både på offentligrättsliga och privaträttsliga subjekt (C-276/14, Gmina Wrocław).

Rättsfall: makar med gemensamt jordbruksföretag kan vara separata beskattningsbara personer

EU-domstolen har ansett att makar som bedriver varsin jordbruksverksamhet inom ramen för ett jordbruksföretag som de äger som gemensam egendom kan anses som separata beskattningsbara personer när verksamheten bedrivs självständigt. Att verksamheten bedrivs självständigt innebär att den berörda personen handlar i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar samt själv står den ekonomiska risken för verksamheten. Det kan i det avseendet vara relevant att makarna separat förvaltar de medel som är avsedda för respektive del, eftersom dessa då är ekonomiskt, finansiellt och organisatoriskt åtskilda. Det saknar däremot betydelse att makarna bedriver verksamhet inom ramen för samma jordbruksföretag som de äger som gemensam egendom (C-697/20, W.G, punkterna 23–25).

I denna egenskap

En försäljning faller inom mervärdesskattens tillämpningsområde om den genomförs av en beskattningsbar person som agerar i egenskap av beskattningsbar person.

Om en beskattningsbar person, till exempel en fysisk person som bedriver en självständig ekonomisk verksamhet, säljer tillgångar som köpts och använts endast för privata ändamål ska personen inte betala mervärdesskatt för försäljningen. En sådan försäljning görs i egenskap av privatperson och inte i egenskap av beskattningsbar person.

Skatteverket anser att staten och kommunerna kan bedriva både ekonomisk verksamhet och verksamhet som inte är ekonomisk. När staten eller en kommun säljer varor eller tjänster i en verksamhet som inte är ekonomisk, agerar de inte i egenskap av beskattningsbar person.

Även andra juridiska personer kan bedriva både ekonomisk verksamhet och verksamhet som inte är ekonomisk. I så fall anses de agera i egenskap av beskattningsbara personer bara när de säljer varor och tjänster i den ekonomiska verksamheten.