Var överklagas Skatteverkets beslut?

Skatteverkets beslut överklagas till förvaltningsrätt med ett undantag

Skatteverkets beslut överklagas till förvaltningsrätt. Men Skatteverkets eller en annan myndighets beslut om befrielse från betalningsskyldighet enligt 60 kap. 1 § SFL överklagas till regeringen (67 kap. 6 § SFL).

Behörig förvaltningsrätt för fysiska personer

Ett beslut som gäller en fysisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen hade sin hemortskommun det år då beslutet fattades (67 kap. 7 § SFL).

Hemortskommun för personer som är folkbokförda i Sverige

Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före det år då det aktuella beslutet fattades (3 kap. 10 § första stycket SFL).

Hemortskommun för personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige en del av året

När det gäller en person som var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige under någon del av det år då beslutet fattades, men som inte var folkbokförd i landet den 1 november föregående år, menas med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vistades (3 kap. 10 § andra stycket SFL).

Hemortskommun för personer som p.g.a. väsentlig anknytning är obegränsat skattskyldiga

För den som på grund av väsentlig anknytning till Sverige är obegränsat skattskyldig, avses med hemortskommun den kommun som anknytningen var starkast till under året före det år då beslutet fattades (3 kap. 10 § tredje stycket SFL).

Behörig förvaltningsrätt för juridiska personer

Beslut som gäller juridiska personer överklagas enligt följande uppställning (67 kap. 8 § SFL):

Beslut som gäller	Överklagas till den förvaltningsrätt
1. ett svenskt handelsbolag	inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i handelsregistret hade sitt huvudkontor den 1 november året före det år då beslutet fattades
2. en europeisk ekonomisk intressegruppering	inom vars domkrets intressegrupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades
3. en europeisk gruppering för territoriellt samarbete	inom vars domkrets grupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades
4. ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur	inom vars domkrets konsortiet hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades
5. ett europeiskt politiskt parti	inom vars domkrets partiet hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades
6. en europeisk politisk stiftelse	inom vars domkrets den europeiska politiska stiftelsen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades
7. ett dödsbo	som senast var behörig att pröva ett överklagande som gällde den avlidne
8. någon annan juridisk person än som avses i 1–7	inom vars domkrets styrelsen hade sitt säte eller, om sådant saknas, förvaltningen utövades den 1 november året före det år då beslutet fattades
9. en juridisk person som inte är ett dödsbo och som har bildats efter den 1 november året före det år då beslutet fattades	inom vars domkrets huvudkontoret eller sätet var beläget eller, om huvudkontor och säte saknas, förvaltningen utövades då den juridiska personen bildades
10. en juridisk person som har upplösts	som senast var behörig.

Lag om allmänna förvaltningsdomstolar

Bestämmelserna i SFL är specialbestämmelser och har alltså företräde framför den allmänna bestämmelsen i 14 § andra stycket LAFD. Reglerna i SFL är emellertid inte heltäckande. Förhållandena kan vara sådana att det inte finns någon behörig förvaltningsrätt enligt bestämmelserna i 67 kap. SFL. Detta kan t.ex. inträffa för en fysisk person som saknar hemortskommun i Sverige eller för en juridisk person som saknar huvudkontor, säte eller förvaltning här i landet.

När reglerna i SFL inte är tillämpliga gäller bestämmelsen i 14 § andra stycket LAFD (prop. 2002/03:99 s. 264 f. och prop. 2002/03:99 s. 306). Enligt denna regel är den förvaltningsrätt behörig inom vars domkrets ärendet först prövats. Här blir alltså platsen för Skatteverkets beslutande arbetsenhet avgörande när det gäller att bestämma vilken förvaltningsrätt som ska pröva ett överklagande (prop. 2002/03:99 s. 257 f.).

Mål kan samordnas med stöd av SFL

Följande beslut får överklagas till den förvaltningsrätt som ska pröva moderföretagets eller den juridiska personens överklagande (67 kap. 9 § första stycket SFL).

Beslut som gäller

• företag eller annan näringsidkare inom en koncern och moderföretaget i koncernen
• två eller flera företag eller andra näringsidkare inom en koncern
• delägare i en juridisk person och den juridiska personen
• två eller flera delägare i en juridisk person.

Första stycket gäller bara om överklagandena sker samtidigt och stöder sig på väsentligen samma grund (67 kap. 9 § andra stycket SFL).

Bestämmelsen innebär en möjlighet för de klagande att få sina överklaganden handlagda vid samma förvaltningsrätt. Med väsentligen samma grund menas att ansökningarna i allt väsentligt måste grunda sig på samma omständigheter eller händelse­förlopp. Vad som i detta sammanhang menas med väsentligt framgår inte av lagtexten eller förarbetena. Detta får anses innebära att saken i de olika målen ska vara mycket nära besläktade. I sista hand avgör förvaltningsrätten frågan om behörighet.

Mål kan samordnas med stöd av LAFD

Om det finns mål på flera förvaltningsrätter som har ett nära samband med varandra så får målen handläggas vid en förvaltningsrätt om det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part (14 § tredje stycket LAFD).

Bestämmelsen kan användas där samordning inte kan ske enligt 67 kap. 9 § SFL. Regeln bör inte ges en alltför vid tillämpning och det bör inte vara möjligt att föra samman mål enbart av det skälet att de handlar om ett och samma skatteupplägg som använts av flera personer (prop. 1997/98:101 s. 98).

Enligt 14 § fjärde stycket LAFD får en förvaltningsrätt också, om det finns särskilda skäl och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part, lämna över ett mål till en annan förvaltningsrätt som handlägger sådana mål. Ett överlämnande kan exempelvis ske om det ska hållas muntlig förhandling och det framstår som processekonomiskt fördelaktigt för både domstolarna och parterna att ärendet handläggs vid en annan förvaltningsrätt. Överlämning vid särskilda skäl är avsedd för enskilda fall och det kan inte komma ifråga att tillämpa regeln systematiskt i ett antal typsituationer för att eventuellt korrigera det resultat bestämmelserna ger i allmänhet. Regeln bör inte heller utnyttjas för att åstadkomma en utjämning av arbetsbördan mellan olika domstolar (prop. 1997/98:101 s. 97 f.).

Det bör inte komma ifråga att låta en part mera allmänt styra över vid vilken domstol ett mål ska prövas. Möjligheten att besluta om undantag från reglerna bör i stället vara förbehållen domstolarna med beaktande av parternas berättigade intressen (prop. 1997/98:101 s. 97).

Motsvarande bestämmelser avseende mål i kammarrätten finns i 8 a § första och andra stycket LAFD.

Behörig förvaltningsrätt i vissa fall

Om regeringen har meddelat föreskrifter om att beslut i vissa ärenden ska tas upp av någon annan förvaltningsrätt gäller inte bestämmelserna i 67 kap. 7 och 8 §§ SFL (67 kap. 10 § SFL).

Förvaltningsrätten i Falun tar upp överklaganden av beslut av Skatteverket om bl.a. punktskatt, kupongskatt och särskild inkomstskatt för utlands bosatta artister m.fl. (7 a § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. [FAFD]).

Förvaltningsrätten i Karlstad tar upp överklaganden av beslut av Skatteverket om vägtrafikskatt, fordonsskatt och vägavgift (7 b § FAFD).

Förvaltningsrätten i Stockholm hanterar överklaganden av Skatteverkets beslut som avser ärenden om trängselskatt beträffande en fysisk eller juridisk person som inte omfattas av bestämmelserna i 67 kap. 7, 8 eller 9 § SFL (7 c § FAFD).