Särskilt avdrag i stödområde

Vilka får göra avdraget?

Den som bedriver enskild näringsverksamhet och den som är delägare i handelsbolag får göra ett särskilt avdrag från egenavgifterna. Syftet med avgiftslättnaden är att den ska stimulera småföretagandet samt att bidra till en god service i de delar av landet som har de största geografiska lägesnackdelarna med bl.a. långa avstånd, liten hemmamarknad, sämre tillgång till service, låg befolkningstäthet och ogynnsamma klimatförhållanden (prop. 2001/02:45 s. 36). Bestämmelserna om avdraget finns i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980), i fortsättningen kallad lagen om regionalt stöd.

Ett villkor för rätt till avdraget är att näringsverksamheten bedrivs från ett fast driftställe i stödområdet (2 § andra stycket lagen om regionalt stöd). Däremot krävs inte att näringsidkaren är bosatt inom stödområdet och inte heller att han själv arbetat vid det fasta driftstället inom området. En delägare i ett handelsbolag kan alltså få del av avdraget utan att själv ha arbetat vid det fasta driftstället.

Om arbetet bedrivs vid flera olika fasta driftställen både inom och utanför stödområdet, får i avgiftsunderlaget för beräkning av avdrag endast ingå avgiftspliktig inkomst från fasta driftställen inom stödområdet (6 § lagen om regionalt stöd).

Verksamheter som inte ger rätt till avdrag

Inkomster från all näringsverksamhet utom några särskilt angivna ger rätt till det särskilda avdraget (4 § lagen om regionalt stöd). Avdrag får inte göras för följande verksamheter:

• Fiske
• Vattenbruk
• Jordbruk
• Transport

Skälet till undantagen är att de avser verksamheter som omfattas av särskilda stödbestämmelser inom EU och att avdraget från egenavgifterna endast är tillåtet som ett så kallat statligt stöd av mindre betydelse enligt EU-reglerna.

Hur beräknas avdraget?

Vid beräkning av egenavgifterna inklusive den allmänna löneavgiften får näringsidkaren göra ett avdrag från egenavgifterna med 10 procent av avgiftsunderlaget. Avdraget får dock vara högst 18 000 kr. Avdrag får bara göras från den del av inkomsten som kommer från fasta driftställen inom stödområde. Om del av verksamheten bedrivs utanför stödområde och denna inte redovisas separat får en uppskattning göras av inkomstens fördelning.

Avdraget ska i första hand göras från den allmänna löneavgiften. När avdraget görs får det inte medföra att de sammanlagda egenavgifterna blir lägre än ålderspensionsavgiften på 10,21 procent (6 § lagen om regionalt stöd). Därför får de som bara betalar ålderspensionsavgiften på grund av uttag av hel ålderspension eller efter fyllda 66 år inte göra avdraget (2 § andra stycket lagen om regionalt stöd). Åldersgränsen höjdes 1 januari 2023 från 65 år till 66 år för att motsvara de höjda pensionsrelaterade åldersgränserna i pensionssystemet och i angränsande trygghetssystem (prop. 2021/22:181). Från och med den 1 januari 2026 höjs åldersgränsen ytterligare till 67 år.

Begränsningsregel för handelsbolag

Det finns en särskild begränsningsregel för delägare i handelsbolag. Den säger att det sammanlagda avdraget för samtliga delägare i bolaget inte får vara högre än 85 200 kr per år. Avdraget ska fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem (6 § tredje stycket lagen om regionalt stöd). Beloppet 85 200 kr motsvarar det högsta särskilda avdrag som en arbetsgivare får göra från arbetsgivaravgifterna under ett år (12 x 7 100).

Avdrag från både arbetsgivaravgifter och egenavgifter

För en egenföretagare som har anställda kan det bli aktuellt med särskilda avdrag från såväl arbetsgivar- som egenavgifterna. Även här finns en begränsningsregel som anger att de sammanlagda avdraget inte får vara högre än 85 200 kr per år (6 a § lagen om regionalt stöd).