Befrielse från kostnadsränta

Vad är räntebefrielse?

Kostnadsränta tas delvis ut som en ren kreditavgift (låg ränta) och delvis som påtryckningsmedel för att betalning ska ske i rätt tid (hög ränta). Om det finns synnerliga skäl, ska Skatteverket besluta om befrielse från kostnadsränta (65 kap. 15 § SFL). Räntebefrielse behöver man inte ansöka om, även om det inte finns något hinder mot det, utan Skatteverket har en skyldighet att ex officio besluta om räntebefrielse om det finns skäl till det. Rent praktiskt så innebär räntebefrielsen att den skattskyldiga får sin kostnadsränta helt eller delvis nedsatt.

Negativ korrigerad intäktsränta

Det är bara kostnadsränta som Skatteverket kan befria från. Negativ korrigerad (minskad) intäktsränta omfattas inte av lagregeln. Kammarrätten har ansett att det inte finns laglig möjlighet att befria från återbetalningsskyldighet av tidigare tillgodoförd intäktsränta. Kammarrätten har även ansett att EU:s rättighetsskydd inte utgör skäl att frångå de svenska bestämmelserna om ränta på skattekontot (KRNJ 2017-04-28, mål nr 3318-15).

Kostnadsräntan måste vara debiterad

Skatteverket kan endast befria från kostnadsränta som har debiterats på skattekontot. Detta innebär att beslut om befrielse inte kan fattas innan det beslut som kostnadsräntan avser har debiterats på skattekontot.

Skatteverket kan inte heller befria från kostnadsränta som har debiterats skattekontot men därefter krediterats bort genom ett betalningsanstånd. Först när anståndet upphört och kostnadsräntan åter har debiterats på skattekontot kan en eventuell befrielse medges.

När ska Skatteverket helt befria från kostnadsränta?

Hel befrielse kan bli aktuellt dels beroende på sådana omständigheter som har att göra med den skattskyldigas person, dels på grund av misstag av Skatteverket som gett upphov till kostnadsränta och annat förhållande som den skattskyldiga inte har kunnat råda över (prop. 1996/97:100 s. 346 f.).

Om det rör sig om en skattskyldig som har löpande skatte- och avgiftsbetalningar och kostnadsräntan inte har uppkommit på grund av förhållande som den skattskyldiga inte har kunnat råda över, bör det krävas att det finns någon omständighet som gör att det framstår som klart orimligt att ta ut full kostnadsränta för att befrielse från kostnadsränta ska kunna medges (KRNS 2013-06-18, mål nr 8914-12).

Sjukdom eller olyckshändelse

Om den skattskyldiga blir sjuk eller råkar ut för en olyckshändelse nära inpå att en skatt eller avgift ska betalas, kan detta utgöra grund för en hel befrielse. Nära inpå innebär i normalfallet inte tidigare än 14 dagar innan. För att sjukdomen eller olyckshändelsen ska utgöra synnerliga skäl krävs att den är så allvarlig att den skattskyldiga inte kunnat betala skatten eller avgiften i tid.

Eftersom en juridisk person, såsom ett aktiebolag, ska kunna ordna sina skatteinbetalningar trots sjukdom, kan hel räntebefrielse i normalfallet inte komma ifråga på denna grund för andra än fysiska personer.

Det kan finnas visst utrymme för räntebefrielse även för juridiska personer. På liknande sätt som när en fysisk person blir sjuk nära inpå att en skatt eller avgift ska betalas, så kan det uppkomma situationer för juridiska personer vars behöriga företrädare insjuknar eller med anledning av smittorisk vid en pandemi isoleras från omvärlden. Större företag har större möjligheter att hantera situationen utan att försumma betalningsplikten, eftersom de ofta har flera behöriga personer samt har möjlighet till krisplanering. Utrymmet för befrielse minskar därför för dessa vid olika former av passivitet, eftersom det skäligen kan krävas att organisationen har en sådan uppbyggnad och planering att verksamheten fortlöper trots kriser.

För ett mindre företag kan däremot sjukdom eller isolering p.g.a. smittorisk ha en likartad effekt som för en fysisk person. Detta medför att utrymmet för att få räntebefrielse är större för ett mindre företag. En bedömning måste alltid göras av omständigheterna i det enskilda fallet. Det avgörande är hur sjukdomen eller isoleringen har påverkat företagets möjligheter att betala skatten eller avgiften i tid.

När Skatteverket är vållande till kostnadsräntan

Det förekommer att Skatteverket vid sin handläggning begår misstag som ger upphov till kostnadsränta. Tänkbara situationer kan vara:

• Det har varit en oskäligt lång handläggningstid i ett omprövningsärende eller anståndsärende.
• En oskäligt lång handläggningstid i ett registreringsärende som ger upphov till kostnadsränta kan också vara skäl för räntebefrielse.
• Den skattskyldiga har inte fått Skatteverkets beslut på grund av att Skatteverket har felregistrerat eller inte har registrerat rätt adress i skattedatabasen.
• Skatteverket har inte skickat skattedeklarationen eller inbetalningshandlingarna till rätt adress.
• Skatteverket har inte registrerat de korrekta uppgifter som den skattskyldiga redovisat i en deklaration.

För att Skatteverket ska kunna befria den skattskyldiga helt från kostnadsräntan krävs att hen inte har varit medvållande till det som gett upphov till kostnadsräntan. Den skattskyldiga får inte heller ha varit medveten om att det har blivit fel. Läs mer om dessa situationer nedan.

I ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen hade Skatteverket av misstag inte registrerat den utgående mervärdesskatt som den skattskyldiga på ett korrekt sätt redovisat i sin inkomstdeklaration. Domstolen konstaterade att den skattskyldiga deklarerat på ett korrekt sätt och det inte kunde ha framstått som uppenbart för honom att beskattningen blivit fel, han var alltså i god tro (RÅ 2008 ref. 47).

Även om den skattskyldiga har varit i ond tro kan det finnas skäl för delvis befrielse.

Betalningsförmedlaren har gett upphov till kostnadsräntan

Det kan också hända att omständigheter hos en betalningsförmedlare kan leda till att en inbetalning försenas. Normalt får betalnings­förmedlaren kompensera den skattskyldiga för förseningen. Undantagsvis kan det också vara skäl för hel befrielse från kostnadsränta (prop. 1996/97:100 s. 346)

När ska Skatteverket delvis befria från kostnadsränta?

Delvis befrielse har av Skatteverket tolkats på det sättet att kostnadsräntan sätts ner till ett belopp som motsvarar den låga kostnadsräntan eller att kostnadsräntan sätts ner helt under en del av den tid för vilken den påförts.

Eftersom låg kostnadsränta normalt beräknas på omprövnings­beslut så har en delvis befrielse från kostnadsränta ingen faktisk betydelse i de fallen. Det är bara när hög kostnadsränta beräknats på ett beslut t.ex. vid skönsbeskattning eller vid beskattning av non filers, som delvis befrielse får betydelse vid ett omprövningsbeslut.

Kostnadsränta som beror på både Skatteverket och den skattskyldiga

I de fall som både Skatteverket och den skattskyldiga har varit medvållande till kostnadsräntan, kan det finnas skäl för delvis befrielse. Ett exempel på en sådan situation är att den skattskyldiga av misstag fyllt i sin inkomstdeklaration på fel sätt och Skatteverket, som borde ha upptäckt felet, inte insett detta. Då har både Skatteverket och den skattskyldiga gett upphov till den kostnadsränta som uppstår när Skatteverket sedan upptäcker felet. Hel befrielse kan då inte medges eftersom den skattskyldiga bidragit till kostnadsräntan, utan endast delvis befrielse är möjlig (RÅ 2008 not. 124). Delvis befrielse kan också bli aktuell om Skatteverket ensamt varit vållande till kostnadsräntan men den skattskyldiga varit medveten om felet.

Den skattskyldiga har missbedömt skyldigheten att registrera sig och lämna skattedeklaration

Synnerliga skäl kan finnas i fall där en skattskyldig har missbedömt skyldigheten att registrera sig och lämna skattedeklaration. När den skattskyldiga eller Skatteverket upptäcker felet kommer hög kostnadsränta att påföras från och med den ursprungliga förfallodagen.

För utländska näringsidkare är det inte alltid självklart när mervärdesskatt ska redovisas i Sverige. Om den utländska näringsidkaren missbedömer redovisningsskyldigheten och den höga kostnadsräntan framstår som oskäligt hög i förhållande till misstaget bör kostnadsräntan kunna efterges helt eller delvis. Detta kan också komma ifråga för svenska näringsidkare men i mindre utsträckning, eftersom högre krav kan ställas på svenska näringsidkare att känna till regelverket (prop. 2010/11:165 s. 1064). Att delvis sätta ned den höga kostnadsräntan kan t.ex. avse en viss tid under vilken den höga räntan påförts.

Att det ställs högre krav på ett svenskt bolag som verkar inom den bransch skattefrågan gäller framgår av Kammarrättens i Sundsvall dom 2015-10-09, mål nr 897-15. Ett bolag hade påförts hög kostnadsränta i anledning av att de inte redovisat mervärdesskatt i rätt tid. Bolaget framförde att de frivilligt rättat felet samt att de normalt inte hade mervärdesskattepliktig verksamhet och inte förstod att de skulle redovisa mervärdesskatt. Kammarrätten, som inte ansåg att det fanns synnerliga skäl för befrielse, påpekade att den redovisningsskyldiga i detta fall inte var en privatperson (som i rättsfallet HFD 2012 ref. 7 nedan), att den rättsliga frågan inte var särskilt komplicerad samt att bolaget var verksamt inom byggbranschen som frågan handlade om.

Kostnadsränta vid betalning i rätt tid, men till fel land

Ibland kan det vara svårt för den skattskyldiga att veta i vilket land en transaktion är skattepliktig och hen kan av misstag betala in skatten till fel land. Skatteverket anser att om skatten eller avgiften har betalats i rätt tid men till fel land ska den skattskyldiga delvis befrias från kostnadsräntan om misstaget beror på en svår skatterättslig bedömning som den skattskyldiga saknade erfarenhet av och den skattskyldiga självmant har rättat det uppkomna felet. Se även HFD 2012 ref. 7.

Speciella situationer där det inte är möjligt med räntebefrielse

I vissa situationer korrigerar Skatteverket räntan på skattekontot utan att det har sin grund i en räntebefrielse.

Misstagsinbetalningar

När Skatteverket korrigerar misstagsinbetalningar till skattekontot, korrigeras även eventuell kostnadsränta som uppstått på inbetalarens skattekonto på grund av misstagsinbetalningen. Detta beror på den tekniska rutin som Skatteverket använder för att lägga inbetalningen rätt och är inte en tillämpning av regeln om räntebefrielse. En misstagsinbetalning är alltså inte ett synnerligt skäl som medför rätt till räntebefrielse.

Omföring mellan olika skattskyldigas skattekonton

Ibland vill skattskyldiga att Skatteverket ska omföra ett överskott till någon annans skattekonto, utan att det har något att göra med någon form av misstagsinbetalning. Vid en sådan omföring ska eventuell kostnadsränta på mottagarens skattekonto inte påverkas.

Avräkning mellan en skattskyldigs olika skattekonton

Det förekommer att en och samma skattskyldig har flera skattekonton (t.ex. GD-nummer och personnummer). Mellan dessa skattekonton kan avräkning ske. Vid avräkning ska räntesaldot på de inblandade skattekontona återställas som om det hade varit ett enda skattekonto. Detta medför att räntan korrigeras automatiskt. Det blir därför inte aktuellt med någon räntebefrielse vid denna situation.