Rättelse av skrivfel och liknande i Skatteverkets beslut

Rättelse av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseenden

Skatteverket får rätta ett beslut som innehåller ett uppenbart fel till följd av ett skrivfel, räknefel eller något annat liknande förbiseende, s.k. förbiseendefel (36 § FL). Det spelar ingen roll om det är Skatteverket som orsakat felet eller om det t.ex. beror på att parten lämnat felaktiga uppgifter.

Det ska observeras att det är fråga om en möjlighet för Skatteverket att göra en rättelse, inte en skyldighet. Skatteverket bör dock utnyttja möjligheten att rätta ett fel när det kan förutses ha en praktisk betydelse för parten. Om en part uttryckligen begär en rättelse ska Skatteverket i normalfallet göra den begärda rättelsen, även om det är ett bagatellartat fel som verket inte själv ansett sig behöva göra. Ett bagatellartat fel kan vara en felstavning av namn (prop. 2016/17:180 s. 226 f.).

Även andra kan tänkas uppmärksamma Skatteverket på fel, t.ex. en överinstans.

Felet ska vara uppenbart

För att ett fel ska bedömas som uppenbart ska det

• kunna upptäckas med normal iakttagelseförmåga av beslutet eller vid en jämförelse av handlingarna i ärendet
• vara odiskutabelt.

Det får därför inte råda något tvivel om vad som egentligen har avsetts. Som exempel på uppenbara fel kan nämnas misstag beträffande namn, personnummer, datum, belopp och dylikt. Ytterligare exempel är att en del av texten som funnits med i ett förslag till beslut, men som uppenbarligen inte stämmer med den beslutade motsatta utgången, på grund av redigeringsmiss råkat komma med (JO 1999/2000 s. 204) eller att det i beslutsledet inte tas med något som tydligt framgår av motiveringen (JO 2008/09 s. 78).

Rättelser kan även gälla beslutsunderrättelser som inte stämmer med det fattade beslutet (JO 1997/98 s. 406).

Skillnaden mellan förbiseendefel och bedömningsfel

Ett förbiseendefel innebär att Skatteverket återger ett beslut som verket har fattat, men av misstag återgett det på ett felaktigt sätt.

Om rättelsen inte innebär någon ändring i sak på fastställandet av skatt, har Högsta förvaltningsdomstolen godtagit rättelser i skatteärenden (RÅ 1975 ref. 105).

Bedömningsfel är däremot fel som beror på t.ex. en bristfällig utredning eller en felaktig bedömning eller rättstillämpning. Dessa fel kan inte rättas med stöd av 36 § FL. Ett bedömningsfel innebär t.ex. att Skatteverket fattat ett oriktigt beslut. I sådana fall kan det i stället bli aktuellt att göra en ändring av beslutet.

Tidpunkten för när fel kan rättas

För att det ska vara aktuellt att göra en rättelse med stöd av 36 § FL måste beslutet vara meddelat. Det betyder att beslutet måste ha blivit expedierat eller blivit offentliggjort på annat sätt. Före denna tidpunkt står det verket fritt att korrigera uppgifter det beslut som ska fattas.

Möjligheten att rätta ett beslut enligt 36 § FL är inte tidsbegränsad.

Rättelser enligt 36 § FL omfattas av kommunikationsskyldigheten

Ett beslut om rättelse enligt 36 § FL omfattas av bestämmelsen om kommunikation i 25 § FL. Det betyder att den som är part ska underrättas om det material som är av betydelse för beslutet och ges tillfälle att yttra sig över materialet, om det inte är uppenbart obehövligt (prop. 2016/17:180 s. 242 f.). Eftersom det oftast är parten själv som fäster myndighetens uppmärksamhet på ett fel så kan myndigheten, i de fallen, vanligtvis avstå från kommunikation.

Hur en rättelse bör utformas

JO har behandlat frågan om hur en självrättelse bör utföras. Det gäller visserligen rättelse av en domstols dom eller beslut, men det bör ändå kunna ge viss vägledning för hur Skatteverket bör utföra självrättelser (JO:s beslut 1981-03-27 dnr 1723-1980, 1724-1980, och 3270-1980).

JO anser att man ska

1. stryka över felet
2. skriva till den riktiga uppgiften direkt på originalet
3. förse anteckningen med föreskrivna uppgifter om datum m.m.
4. kopiera originalet i det nya skicket
5. expedierar det rättade beslutet till dem som tidigare fått en felaktig expedition.

Rättelsen ska ske i samma ordning som beslutet (se t.ex. JO 2011/12 s. 526).

Rättelser ska med andra ord inte protokollföras om det rättade beslutet inte nedtecknats i ett protokoll (JO 1990/91 s. 135).