Gift

Äktenskap enligt svensk lag

Två personer kan ingå äktenskap enligt svensk lag genom vigsel. Om förrättningen är giltig som vigsel ska Skatteverket registrera uppgifter om vigseln i folkbokföringsdatabasen. Skatteverket har i vissa situationer en underrättelseskyldighet mot andra myndigheter.

Äktenskap ingås genom vigsel

Äktenskap ingås genom vigsel (4 kap. 1 § ÄktB). De som ingår äktenskap blir makar (1 kap. 1 § andra stycket ÄktB). Äktenskapet är enligt svensk lag en monogam förbindelse där makarna kan ha samma eller olika könstillhörighet (bet. 2008/09:CU19 s. 26).

Före äktenskapets ingående ska personerna begära hindersprövning. Skatteverket prövar då om de får ingå äktenskap eller om det finns något hinder mot det.

Ett äktenskap kan upplösas genom äktenskapsskillnad eller den ena makens död (1 kap. 5 § ÄktB). Läs mer på sidorna Skild och Änka och änkling.

Formkraven för en giltig vigsel

Vigseln ska förrättas av en behörig vigselförrättare (4 kap. 2 § tredje stycket ÄktB). För att vigseln ska vara giltig krävs dessutom

• att personerna har närvarat samtidigt
• att personerna var för sig har samtyckt till äktenskapet
• att vigselförrättaren har förklarat personerna som makar.

Om vigselförrättaren inte är behörig eller om det har brustit i något av de ovanstående formkraven är förrättningen ogiltig som vigsel. Då har personerna inte ingått äktenskap (4 kap. 2 § tredje stycket ÄktB).

Regeringen kan efter ansökan godkänna en ogiltig vigsel om det finns synnerliga skäl (4 kap. 2 § fjärde stycket ÄktB).

Vigselförrättarens behörighet och uppdrag

Vigselförrättaren kan vara en präst eller en annan befattningshavare i ett trossamfund som har behörighet att förrätta vigslar (4 kap. 3 § första stycket 1 ÄktB). Det är Kammarkollegiet som beslutar om behörighet för en vigselförrättare som tillhör ett trossamfund (1–2 §§ lagen [1993:305] om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund).

En vigselförrättare kan också få behörighet från länsstyrelsen. En sådan befattningshavare brukar kallas för en borgerlig vigselförrättare (4 kap. 3 § första stycket 2 ÄktB).

Vigselförrättaren ska kontrollera att en hindersprövning har skett inom fyra månader före den planerade vigseln och att det inte har framkommit något äktenskapshinder (4 kap. 5 § ÄktB). Efter vigseln ska vigselförrättaren ge makarna ett vigselbevis (4 kap. 7 § första stycket ÄktB). Vigselförrättaren ska också underrätta Skatteverket om vigseln (4 kap. 8 § första stycket ÄktB).

Äktenskap enligt svensk lag utomlands

Regeringen kan bestämma att en vigselförrättare ska ha behörighet att förrätta vigsel enligt svensk lag utomlands. Vigselförrättaren kan vara en diplomatisk eller konsulär tjänsteperson eller en präst. Det kan också vara någon annan lämplig person (1 kap. 5 § första stycket IÄL).

En vigsel som skett utomlands är giltig även om vigselförrättaren saknade regeringens tillstånd att förrätta vigsel i utlandet. Detta under förutsättning att vigselförrättaren var behörig och vigseln i övrigt uppfyllde kraven i 4 kap. 2 § ÄktB (prop. 1973:158 s. 100).

Omvandling av registrerade partnerskap till äktenskap

Före den 1 maj 2009 kunde två personer med samma könstillhörighet registrera ett partnerskap enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap (PskL). Det är inte längre möjligt att registrera partnerskap enligt svensk lagstiftning, men tidigare partnerskap fortsätter att gälla (2 § lagen [2009:260] om upphävande av PskL).

Ett registrerat partnerskap kan omvandlas till ett äktenskap. En sådan omvandling är frivillig och den kan ske genom

• att personerna gör en gemensam anmälan om omvandlingen till Skatteverket, eller
• att personerna ingår äktenskap genom att en vigsel förrättas mellan dem.

Personer som har ingått ett registrerat partnerskap enligt utländsk lag saknar möjlighet att omvandla detta till ett äktenskap enligt svensk lagstiftning (bet. 2008/09:CU19 s. 36).

Omvandling genom anmälan till Skatteverket

Personerna kan omvandla sitt registrerade partnerskap till ett äktenskap genom en gemensam anmälan till Skatteverket. Partnerskapet gäller som ett äktenskap från och med den dag som anmälan kom in till Skatteverket (3 § första stycket lagen [2009:260] om upphävande av PskL).

Omvandling genom vigsel

Personerna kan omvandla sitt registrerade partnerskap till ett äktenskap genom att en vigsel förrättas mellan dem. Vigseln ska uppfylla formkraven i 4 kap. 2 § ÄktB. Vigseln ska däremot inte föregås av en hindersprövning. Partnerskapet gäller som ett äktenskap från tidpunkten för vigseln (3 § andra stycket lagen [2009:260] om upphävande PskL).

Skatteverkets åtgärder när personerna ingått äktenskap enligt svensk lag

När Skatteverket får en underrättelse om att en vigsel har förrättats enligt svensk lag ska verket pröva om någon registreringsåtgärd ska vidtas i folkbokföringsdatabasen (34 § FOL). Skatteverket registrerar uppgifter om en giltig vigsel som förrättats i Sverige enligt svensk lag oavsett om makarna är folkbokförda eller inte. En person som är eller har varit folkbokförd och som har ingått äktenskap registreras med civilståndet gift. Skatteverket registrerar även uppgifter om vilket datum som personen ingick äktenskapet och med vem (1 § FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL).

Kontroll mot Kammarkollegiets vigselregister

När Skatteverket får en underrättelse om att en vigsel har skett inom ett trossamfund ska verket, om det inte är obehövligt, kontrollera mot Kammarkollegiets vigselregister att vigselförrättaren var behörig och att trossamfundet hade vigseltillstånd (6 § första stycket förordningen [2014:885] om register över vigselförrättare inom trossamfund).

Det finns inget motsvarande register eller bestämmelser om att Skatteverket ska kontrollera behörigheten för borgerliga vigselförrättare. Vanligtvis finns det dock en förteckning över borgerliga vigselförrättare för respektive län på länsstyrelsens webbplats.

Skatteverkets underrättelseskyldighet

Skatteverket har i vissa situationer en underrättelseskyldighet mot andra myndigheter utifrån de uppgifter som verket får om en vigsel. Det kan till exempel vara uppgifter om bristande efterlevnad av formkraven, avsaknad av hindersprövning eller att någon sannolikt har tvingats ingå äktenskapet. Situationerna beskrivs närmare under rubrikerna nedan.

Vigselförrättare som tillhör ett trossamfund

Skatteverket ska underrätta Kammarkollegiet om verket får kännedom om att en befattningshavare i ett trossamfund har genomfört en vigsel i strid mot bestämmelserna i äktenskapsbalken. Samma sak gäller om befattningshavaren genomfört en vigselliknande ceremoni som ger upphov till sådana äktenskapsliknande förbindelser som avses i 4 kap. 4 c § andra stycket BrB. Det ska då vara fråga om en förbindelse som ingåtts enligt regler som gäller inom en grupp och som

• innebär att personerna i den gruppen betraktas som makar och anses ha rättigheter eller skyldigheter i förhållande till varandra
• innefattar frågan om upplösning av förbindelsen.

Skatteverket ska även underrätta Kammarkollegiet om verket i annat fall beslutar att inte registrera uppgifter om en vigsel som har förrättats inom ett trossamfund (7 § förordningen [2014:885] om register över vigselförrättare inom trossamfund).

När hindersprövning inte har skett

Skatteverket ska kontrollera att vigseln har föregåtts av en hindersprövning och att det vid prövningen inte framkom något hinder mot äktenskapet. Om vigselförrättaren har brustit i detta avseende ska Skatteverket underrätta den myndighet som utövar tillsyn över vigselförrättaren, det vill säga Kammarkollegiet eller länsstyrelsen (4 kap. 8 § andra stycket ÄktB).

Avsaknad av en giltig hindersprövning innebär dock inte i sig att vigseln blir ogiltig (jfr 4 kap. 2 § tredje stycket ÄktB).

När Skatteverket ska underrätta en allmän åklagare

Skatteverket ska enligt 4 kap. 8 § andra stycket ÄktB underrätta en allmän åklagare i de fall som avses i 5 kap. 5 § ÄktB. Det är när

• någon av personerna sannolikt har tvingats att ingå äktenskap
• någon av personerna har ingått äktenskapet före 18 års ålder
• personerna har ingått äktenskapet trots att de var släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller helsyskon
• personerna har ingått äktenskapet trots att någon av dem var gift eller partner i ett registrerat partnerskap och det tidigare äktenskapet eller partnerskapet inte redan har upplösts.

Skatteverket ska däremot inte underrätta åklagaren om det visar sig att makarna var halvsyskon.

Äktenskap enligt utländsk lag

Personerna kan ingå ett utländskt äktenskap, det vill säga ett äktenskap som gäller enligt utländsk lag. Äktenskapet kan ingås i Sverige eller utomlands. För att äktenskapet ska kunna erkännas i Sverige måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Skatteverket registrerar en folkbokförd person som har ingått ett utländskt äktenskap som gift i folkbokföringsdatabasen om äktenskapet kan erkännas.

Utländskt äktenskap i Sverige

Personerna kan ingå ett utländskt äktenskap i Sverige genom vigsel hos en utländsk vigselförrättare. För att ett sådant äktenskap ska kunna erkännas i Sverige krävs att regeringen har bestämt att den utländska vigselförrättaren får viga i Sverige med tillämpning av utländsk lag (1 kap. 6 § IÄL). Regeringens tillstånd kan vara förenat med villkor, till exempel att den utländska vigselförrättaren endast får viga personer som har medborgarskap i ett visst land (prop. 1973:158 s. 100).

När en utländsk vigselförrättare har vigt personerna utan att ha regeringens tillstånd kan äktenskapet som huvudregel inte erkännas i Sverige. Det gäller även om äktenskapet blir giltigt utomlands. Men regeringen kan godkänna ett ogiltigt äktenskap om det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 § IÄL).

Utländskt äktenskap utomlands

Två personer kan ingå äktenskap utomlands enligt utländsk lag. För att det utländska äktenskapet ska kunna erkännas i Sverige krävs enligt 1 kap. 7 § IÄL att det är giltigt i

• landet där äktenskapet ingicks, det vill säga vigsellandet
• landet som har gett en utländsk vigselförrättare ett förordnande att viga, eller
• landet där personerna var medborgare eller hade hemvist.

Personerna kan ingå det utländska äktenskapet på olika sätt, till exempel genom en vigsel eller genom att underteckna ett äktenskapskontrakt. Det viktiga är att äktenskapet gäller utomlands och att rättsverkningarna motsvarar ett äktenskap enligt svensk rättsordning.

Ett utländskt äktenskap ska däremot inte erkännas i Sverige om det inte gäller i något annat land. Personerna kan till exempel ha genomgått en informell vigselceremoni utomlands som saknar rättsverkningar. Regeringen kan godkänna ett utländskt äktenskap som är ogiltigt på grund av formfel om det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 § första stycket IÄL).

Vanligtvis gäller det utländska äktenskapet i vigsellandet. Men när det inte är så är frågan om äktenskapet gäller i något annat land. Mer om det under rubrikerna nedan.

Utländska vigselförrättare med förordnande att förrätta vigslar i annat land

En vigsel kan förrättas utomlands av en vigselförrättare som är förordnad av en utländsk myndighet att förrätta vigslar i ett annat land. Situationen är framförallt aktuell när det är en utländsk diplomatisk eller konsulär tjänsteperson som har förrättat vigseln. När en sådan vigsel har förrättats har personerna i regel ingått äktenskap enligt lagen i landet som meddelat förordnandet. Då kan det utländska äktenskapet som utgångspunkt också erkännas i Sverige (1 kap. 7 § första stycket IÄL).

Bestämmelserna gäller inte vigslar som utländska diplomatiska eller konsulära tjänstepersoner förrättar i Sverige. För att en sådan vigsel ska gälla som ett äktenskap i Sverige krävs att den utländska tjänstepersonen har fått den svenska regeringens tillåtelse att viga (1 kap. 6 § IÄL).

När äktenskapet gäller i länderna där personerna var medborgare eller hade hemvist

Ett äktenskap som inte gäller i vigsellandet kan gälla i det land där personerna hade medborgarskap eller hemvist. Äktenskapet kan då som utgångspunkt erkännas i Sverige (1 kap. 7 § andra stycket IÄL). När makarna är medborgare eller har hemvist i olika länder krävs det i regel att äktenskapet gäller i båda länderna. Har någon av dem dubbelt medborgarskap är det å andra sidan tillräckligt att äktenskapet gäller i ett av dessa länder (prop. 1973:158 s. 102).

När ett utländskt äktenskap inte ska erkännas i Sverige

Ett utländskt äktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige om det vid tidpunkten för ingåendet fanns hinder mot äktenskapet enligt svensk lag. De aktuella äktenskapshindren finns i 2 kap. 1–4 §§ ÄktB. Det kan vara fråga om

• barnäktenskap
• månggifte
• släktskapsfall.

Det får inte heller vara fråga om

• ett tvångsäktenskap eller
• ett äktenskap som ingåtts utan samtidig närvaro.

Ett utländskt äktenskap som enligt huvudregeln inte ska erkännas i Sverige kan dock i undantagsfall ändå erkännas här om båda makar är över 18 år och det finns synnerliga skäl.

Utländska barnäktenskap

En person som är under 18 år får inte ingå äktenskap enligt svensk lag (2 kap. 1 § ÄktB).

I andra länder kan det emellertid vara tillåtet att gifta sig även för personer som ännu inte fyllt 18 år. Om två personer har ingått ett utländskt äktenskap och någon av dem var under 18 år vid tidpunkten för äktenskapets ingående har de ingått ett så kallat barnäktenskap. Ett sådant äktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Det gäller oavsett om personerna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL).

Äktenskapet kan i undantagsfall erkännas i Sverige om båda personerna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Nuvarande bestämmelser om erkännandeförbud mot barnäktenskap trädde i kraft den 1 januari 2019. Bestämmelserna ska alltid tillämpas om någon av personerna är under 18 år vid tidpunkten för prövningen. Detta oavsett när äktenskapet ingicks (övergångsbestämmelserna till lagen [2018:1973] om ändring i IÄL).

Utländska månggiften

En person som redan är gift eller partner i ett registrerat partnerskap får inte ingå äktenskap enligt svensk lag (2 kap. 4 § ÄktB).

När personerna har ingått ett utländskt äktenskap och någon av dem redan var gift vid tidpunkten för äktenskapets ingående är det fråga om ett månggifte. Det eller de senare ingångna äktenskapen i ett månggifte ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Det gäller oavsett om personerna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL).

Ett utländskt äktenskap som innebär månggifte kan i undantagsfall erkännas om båda personerna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Utländska äktenskap mellan nära släktingar

Två personer som är nära släkt på något av de sätt som beskrivs i 2 kap. 3 § ÄktB får inte ingå äktenskap enligt svensk lag. Halvsyskon behöver tillstånd för att få ingå äktenskap. Samma sak gäller för dem som är helsyskon genom adoption (2 kap. 3 § ÄktB).

När personerna har ingått ett utländskt äktenskap och de var nära släkt på ett sätt som gjorde att de inte fick ingå äktenskap enligt svensk lag är det fråga om ett släktskapsfall. Ett sådant äktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Det gäller oavsett om personerna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL).

Ett utländskt äktenskap som innebär ett släktskapsfall kan i undantagsfall erkännas om båda personerna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Månggiften och släktskapsfall som ingåtts före den 1 juli 2021

Nuvarande bestämmelser om erkännandeförbud mot utländska månggiften och släktskapsfall trädde i kraft den 1 juli 2021 och ska tillämpas på äktenskap som inte har registrerats i folkbokföringsdatabasen före ikraftträdandedatumet. I praktiken innebär det att gällande bestämmelser ska tillämpas på alla utländska månggiften och släktskapsfall som Skatteverket inte redan har registrerat. Detta oavsett när äktenskapet ingicks (övergångsbestämmelserna till lagen [2021:465] om ändring i IÄL).

Utländska tvångsäktenskap

När personerna har ingått ett utländskt äktenskap och någon av dem har tvingats till detta är det fråga om ett tvångsäktenskap. Om tvånget görs sannolikt är huvudregeln att äktenskapet inte ska erkännas i Sverige. Det gäller oavsett om personerna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 2 IÄL).

Ett tvångsäktenskap innebär att någon av personerna har förmåtts att ingå äktenskapet genom utövande av sådant tvång som är straffbart enligt svensk lag eller genom utövande av andra kvalificerade påtryckningar. En persons utsatta belägenhet kan också ha utnyttjats för att förmå hen att ingå äktenskapet på ett sätt som gör att det blir fråga om ett tvångsäktenskap (prop. 2013/14:208 s. 20 och prop. 2017/18:288 s. 12 f.).

Ett utländskt tvångsäktenskap kan i undantagsfall erkännas i Sverige om båda personerna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Utländska äktenskap utan samtidig närvaro (fullmaktsäktenskap)

Ett utländskt äktenskap där personerna inte var samtidigt närvarande vid äktenskapets ingående ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Detta gäller endast när någon av personerna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 3 IÄL).

Förbudet mot att erkänna ett utländskt äktenskap utan samtidig närvaro gäller oavsett i vilken form personerna har ingått äktenskapet, t.ex. genom vigsel eller genom undertecknande av ett äktenskapskontrakt. Det saknar betydelse om det var båda eller endast en av personerna som var frånvarande. Det saknar också betydelse om den frånvarande personen företräddes av ett ombud (prop. 2013/14:208 s. 135).

Ett äktenskap utan samtidig närvaro kan i undantagsfall erkännas i Sverige om båda personerna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Bestämmelserna om erkännandeförbud mot utländska äktenskap som ingåtts utan samtidig närvaro trädde i kraft den 1 juli 2014 (övergångsbestämmelserna till lagen [2014:379] om ändring i IÄL).

Synnerliga skäl att erkänna ett utländskt äktenskap

Ett utländskt äktenskap kan i undantagsfall erkännas trots att personerna ingått det i strid mot svenska äktenskapshinder, samt när det har varit fråga om ett tvångsäktenskap eller ett äktenskap som ingåtts utan samtidig närvaro. Det krävs i så fall att båda personer har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och att det finns synnerliga skäl. En person som är under 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen kan aldrig erkännas som gift i Sverige (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL och övergångsbestämmelserna till lagen [2018:1973] om ändring i IÄL).

Uttrycket synnerliga skäl används för att tydliggöra den betydande restriktivitet som ska gälla. För att det ska finnas synnerliga skäl krävs det att ett nekat erkännande i det enskilda ärendet medför allvarliga konsekvenser för personerna eller att det annars framstår som orimligt att inte erkänna äktenskapet (prop. 2013/14:208 s. 135).

Synnerliga skäl att erkänna ett utländskt barnäktenskap

Syftet med erkännandeförbudet mot utländska barnäktenskap är att skydda barn från att behöva leva i äktenskap i Sverige. Lagstiftaren har även mer allmänt velat motverka förekomsten av barnäktenskap i landet. Dessa syften talar för att undantaget från erkännandeförbudet gällande barnäktenskap bör tillämpas mycket restriktivt (prop. 2017/18:288 s. 27).

Att en underårig person i ett utländskt barnäktenskap hunnit fylla 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen är inte i sig ett synnerligt skäl för att erkänna äktenskapet (prop. 2013/14:208 s. 27). När båda personerna i ett barnäktenskap är över 18 vid tidpunkten för erkännandeprövningen ska i stället en avvägning göras mellan hur ett nekat erkännande påverkar personernas privatliv i förhållande till syftet med erkännandeförbudet. Denna avvägning ska göras utifrån omständigheterna i det specifika ärendet. Som utgångspunkt väger skälen för erkännandeförbudet tyngre än de eventuella negativa konsekvenser som ett nekat erkännande kan medföra för personerna (prop. 2017/18:288 s. 35).

Det kan emellertid finnas ett visst utrymme att beakta negativa konsekvenser som ett nekat erkännande får för personer som helt saknade koppling till Sverige när de ingick det utländska barnäktenskapet och som sedan länge inrättat sig i att vara gifta. Framförallt om de ingick äktenskapet strax före att en underårig person fyllde 18 år. När någon av personerna hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för barnäktenskapets ingående bör utrymmet för att erkänna barnäktenskapet däremot vara i det närmaste obefintligt (prop. 2017/18:288 s. 35).

Synnerliga skäl att erkänna ett utländskt månggifte

Syftet med erkännandeförbudet mot utländska äktenskap som innebär månggifte är att skydda framförallt kvinnor från att i Sverige behöva leva i äktenskap som är diskriminerande och som inte är förenliga med den svenska synen på likabehandling mellan könen. Möjligheten att göra undantag från erkännandeförbudet bör därför tillämpas mycket restriktivt (prop. 2020/21:149 s. 23).

Undantaget syftar inte till att kunna godkänna ett månggifte som sådant. Däremot kan det i enskilda ärenden och situationer finnas utrymme att erkänna att en person är gift i syfte att få en viss specifik rättsverkan, till exempel i fråga om bodelning eller arv. Det krävs i regel inte att Skatteverket registrerar personerna som gifta i folkbokföringsdatabasen för att äktenskapet ska få en sådan specifik rättsverkan (prop. 2020/21:149 s. 23).

En fråga är om ett utländskt äktenskap, som var ett månggifte vid tidpunkten för äktenskapets ingående, ska nekas erkännande trots att en persons tidigare äktenskap senare har upplösts. Vid erkännandeprövningen är det alltså endast personerna i det senare äktenskapet som är gifta med varandra. Enligt förarbetena kan det då, i större utsträckning än annars, finnas skäl att erkänna äktenskapet trots att det ursprungligen fanns ett svenskt äktenskapshinder (d.v.s. månggifte). Frågan om det finns synnerliga skäl måste dock alltid avgöras utifrån förutsättningarna i det enskilda ärendet, inom ramen för en konsekvens- och rimlighetsbedömning (prop. 2013/14:208 s. 27 och prop. 2020/21:149 s. 24).

Synnerliga skäl att erkänna ett äktenskap utan samtidig närvaro (fullmaktsäktenskap)

Syftet med erkännandeförbudet mot äktenskap utan samtidig närvaro är att minska risken för tvångsäktenskap och andra typer av ofrivilliga äktenskap samt att förhindra ett kringgående av den svenska äktenskapslagstiftningen. Bestämmelserna tar alltså sikte på situationer där det funnits en risk för att en persons vilja inte tagits i beaktande eftersom hen inte var personligen närvarande vid vigseltillfället (prop. 2013/14:208 s. 35 f. och s. 135).

Att två myndiga personer frivilligt har ingått ett äktenskap utan att närvara samtidigt innebär inte att det finns synnerliga skäl att erkänna äktenskapet. I undantagsfall kan det emellertid finnas så starka eller ömmande skäl till att personerna ingått äktenskapet utan samtidig närvaro att det ändå bör erkännas. Det kan t.ex. ha funnits omständigheter som allvarligt och långvarigt hindrat dem från att ingå äktenskap genom samtidig närvaro (prop. 2013/14:208 s. 35 f.).

När ett erkännande av äktenskapet är oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public)

Rättsverkningarna av ett utländskt statusförhållande ska inte erkännas i Sverige om ett sådant erkännande skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen. Denna princip kallas för ordre public och kommer bland annat till uttryck i 7 kap. 4 § IÄL.

Ett utländskt äktenskap kan alltså nekas erkännande om det skulle strida mot principen om ordre public även om det inte skulle finnas något uttryckligt erkännandeförbud (prop. 2003/04:48 s. 25 och prop. 2017/18:288 s. 7).

Skatteverkets åtgärder när två personer har ingått ett utländskt äktenskap

När Skatteverket får information om att två personer har ingått ett utländskt äktenskap ska verket pröva om någon registreringsåtgärd ska vidtas i folkbokföringsdatabasen (34 § FOL). Skatteverket registrerar en person som är eller har varit folkbokförd och som har ingått ett utländskt äktenskap med civilståndet gift. Skatteverket registrerar även uppgifter om vilket datum som personen ingick äktenskapet och med vem (1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL). Mer om registrering av utländska partnerskap och tidsbegränsade äktenskap finns nedan.

Skatteverket ska inte registrera uppgifter om ett utländskt äktenskap som ingåtts utomlands om ingen av personerna är eller har varit folkbokförd (jfr 1 § andra stycket FOL).

För att Skatteverket ska registrera uppgifterna behöver det av utredningen klart framgå att personerna har ingått ett utländskt äktenskap som kan erkännas i Sverige. Skatteverket ska bland annat utreda om äktenskapet gäller utomlands enligt utländsk lag och om det finns ett äktenskapshinder enligt svensk lag. I förekommande fall ska Skatteverket även utreda förekomsten av tvångsäktenskap och äktenskap utan samtidig närvaro. Läs mer under respektive rubrik nedan.

Skatteverkets utredning av utländska tvångsäktenskap

Frågan om att neka ett erkännande av ett utländskt tvångsäktenskap aktualiseras i regel först när förekomsten av tvång påtalas av den berörda personen eller av någon annan. Avsikten med bestämmelserna om förbud mot att erkänna tvångsäktenskap är inte att Skatteverket i varje vigselärende med utländsk anknytning ska utreda om det förekommit tvång. När frågan om tvång väcks ska Skatteverket pröva saken utifrån de uppgifter som finns tillgängliga. Kravet på den bevisning som behövs för att erkännande ska nekas med hänvisning till erkännandeförbudet mot tvångsäktenskap bör inte ställas alltför högt. Det är tillräckligt att det görs sannolikt att tvång har förekommit (prop. 2003/04:48 s 31 f.).

När uppgifterna om tvång görs gällande efter att en person redan har blivit registrerad som gift i folkbokföringsdatabasen är frågan om registreringsbeslutet kan ändras på det sätt att uppgifterna om äktenskapet tas bort. En sådan ändring kan ske om förutsättningarna i 37–38 §§ FL är uppfyllda. Läs mer på sidan Ändring av beslut.

Skatteverkets utredning av samtidig närvaro (fullmaktsäktenskap)

Skatteverkets utredning om det var fråga om ett äktenskap utan samtidig närvaro görs normalt med ledning av uppgifterna i det utländska vigselintyget och andra uppgifter som finns tillgängliga i ärendet. När det av dokumentationen eller på annat sätt framgår att personerna inte var samtidigt närvarande är utgångspunkten att äktenskapet inte ska erkännas. Skatteverket ska då inte registrera personerna som gifta i folkbokföringsdatabasen (prop. 2013/14:208 s 37).

Utländska partnerskap

I vissa länder kan två personer med samma könstillhörighet registrera ett partnerskap som i huvudsak ger samma rättsverkningar som ett äktenskap enligt svensk lag. Det motsvarar i princip den ordning som gällde i Sverige innan den svenska äktenskapslagstiftningen blev könsneutral. Ett sådant utländskt partnerskap kan normalt erkännas som ett äktenskap i Sverige (jfr bet. 2008/09:CU19 s. 22).

Skatteverket registrerar en person som har ingått ett utländskt partnerskap med civilståndet gift i folkbokföringsdatabasen om partnerskapet kan erkännas som ett äktenskap.

Tidsbegränsade äktenskap

Ett exempel på när ett äktenskap enligt utländsk lag inte ska erkännas i Sverige är när det är fråga om ett tidsbegränsat äktenskap. Personerna ingår ett sådant äktenskap för en viss avtalad period. När perioden löper ut upphör äktenskapet att gälla automatiskt. Tidsbegränsade äktenskap har inte samma rättsverkningar som ett äktenskap enligt svensk lag. Skatteverkets uppfattning är därför att en person som har ingått ett tidsbegränsat äktenskap inte ska registreras som gift i folkbokföringsdatabasen. Det gäller oavsett vilken avtalad giltighetstid som det tidsbegränsade äktenskapet har.