Allmän pensionsavgift

Vad är allmän pensionsavgift och vem ska betala?

Reglerna om allmän pensionsavgift finns i en särskild lag, lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, förkortad APL. Förarbetena finns i prop. 1994/95:41. Avgiften är en form av socialavgift och används för att finansiera den allmänna pensionen. Avgiften betalas av alla som är obegränsat skattskyldiga och som omfattas av svensk socialförsäkring.

Avgiftssatsen är 7 procent av underlaget (2 § APL). Avgiften ska dock avrundas till närmast hela hundratal kronor. Observera att om avgiften slutar på jämnt 50 kronor ska den avrundas nedåt, d.v.s. till närmast lägre hundratal kronor (3 § fjärde stycket APL).

Eftersom pensionsavgiften definitionsmässigt är en socialavgift och inte en skatt innebär det att personer som inte tillhör svensk socialförsäkring inte heller ska betala avgiften. Avgiftsunderlaget fastställs för varje år av Skatteverket i beslutet om slutlig skatt (5 § APL). Som en följd av det kommer endast inkomster som beskattas enligt IL vara underlag för allmän pensionsavgift. Den som arbetar tillfälligt i Sverige för svensk arbetsgivare och som är begränsat skattskyldig och betalar skatt enligt reglerna för SINK ska därför inte betala avgiften. Det gäller även om personen tillhör svensk socialförsäkring. Den som är obegränsat skattskyldig här men som inte omfattas av svensk socialförsäkring ska inte heller betala allmän pensionsavgift. Som exempel kan nämnas en person som arbetar i Sverige och är obegränsat skattskyldig här men som på grund av EU-rätten (förordning 883/04) ska omfattas av socialförsäkringen i annat land.

Åldersgräns

Den allmänna pensionsavgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt socialförsäkringsbalken (SFB) (6 § APL). Personer som är födda före 1938 omfattas inte av det reformerade pensionssystemet och därför ska de inte heller betala avgiften (3 § APL och 59 kap. 6 § SFB).

På vilka inkomster ska den betalas?

Den som har inkomster som är pensionsgrundande som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt 59 kap. SFB ska betala allmän pensionsavgift (3 § APL). Det vanligaste exemplet på inkomst av annat förvärvsarbete är inkomst från näringsverksamhet som bedrivs av egenföretagare eller delägare i handelsbolag. En sådan person ska på sin inkomst av annat förvärvsarbete i regel betala både egenavgifter enligt SAL och allmän pensionsavgift enlig APL.

Som inkomst av anställning enligt SFB räknas löner och andra ersättningar för arbete. Även ett antal sociala förmåner räknas hit, bl.a. sjuk- och föräldrapenning, arbetslöshetsersättning och vissa bidrag till konstnärer och författare (59 kap. 8–13 §§ SFB). Ersättningar från en och samma arbetsgivare och som är mindre än 1 000 kr under ett år ska inte räknas med (59 kap. 22 § SFB). När det gäller sjuk- och föräldrapenning finns inte motsvarande gräns på 1 000 kr. Observera att inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning inte ska ingå i underlaget (4 § andra stycket APL). Inte heller pension, vare sig privat eller allmän pension, är underlag för allmän pensionsavgift.

Hur beräknas underlaget?

Den allmänna pensionsavgiften beräknas på summan av inkomsterna av anställning respektive annat förvärvsarbete. Vid beräkningen av underlaget ska inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor (3 § första stycket APL).

Vid beräkning av inkomst av anställning ska avdrag göras för kostnader den anställde haft i arbetet. Det gäller bara till den del kostnaderna, minskade med eventuell kostnadsersättning, överstiger 5 000 kr (3 § andra stycket APL). Det finns en motsvarande bestämmelse för beräkningen av pensionsgrundande inkomst (PGI) (59 kap. 36 § SFB). Det är bara kostnader i arbetet som ska påverka underlaget. Sådana privata levnadskostnader som kan vara avdragsgilla som resor till och från arbetet, ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning och tillfälligt arbete får däremot inte påverka underlaget för den allmänna pensionsavgiften.

Avgiftstaket

Om summan av inkomster av anställning och annat förvärvsarbete överstiger 8,07 gånger inkomstbasbeloppet ska allmän pensionsavgift inte betalas på den överskjutande delen. Regler om inkomstbasbelopp finns i 58 kap. 26 och 27 §§ SFB. För beskattningsår 2023 är inkomstbasbeloppet 74 300 kronor. Om de sammanlagda inkomsterna ligger över avgiftstaket ska man i första hand bortse från inkomst av annat förvärvsarbete (3 § tredje stycket APL). Jämför taket vid PGI-beräkningen som är 7,5 inkomstbasbelopp. Skillnaden är en följd av att debiterad allmän pensionsavgift ska dras av från inkomsterna vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst (59 kap. 36 och 37 §§ SFB).

Exempel: beräkning av avgiftstaket jämfört med PGI-taket

Taket vid beräkning av allmän pensionsavgift för beskattningsår 2023 är 599 601 kr (= 74 300 x 8,07). Den högsta pensionsavgiften blir då efter avrundning till närmast hela hundratal kronor 42 000 kr (599 601 x 7 %). Högsta pensionsgrundande inkomst 2023 är 557 250 kr (= 74 300 x 7,5), vilket efter tillägg med 42 000 kr ungefär motsvarar taket för allmän pensionsavgift.

Beloppsgräns

Den som har inkomster som sammanlagt är lägre än 42,3 procent av det prisbasbelopp som gäller för året (52 500 kr för 2023) ska inte betala allmän pensionsavgift (4 § första stycket APL). Det innebär att den som har en sammanlagd inkomst som är lägre än 22 208 kronor för 2023 inte ska betala avgiften. Det är samma beloppsgräns som gäller för när man är skyldig att lämna inkomstdeklaration (30 kap. 1 § SFL).

Skattereduktion för allmän pensionsavgift

Vid beräkning av inkomstskatt görs skattereduktion för hela den allmänna pensionsavgiften (67 kap. 4 § IL). En skattereduktion innebär ett avdrag från den skatt som ska betalas. På grund av det behöver de allra flesta i praktiken inte betala avgiften. Den som har så låg inkomstskatt att betala att den inte är lika stor som avgiften, blir dock skyldig att helt eller delvis betala avgiften.

Exempel: skattereduktion vid låga inkomster

En person med en sammanlagd inkomst på 22 208 kr debiteras allmän pensionsavgift på 1 500 kr. Eftersom personen får ett grundavdrag som är lika stort som den fastställda förvärvsinkomsten blir skatten 0 kr. Någon skattereduktion kan således inte göras varför personen måste betala 1 500 kr enligt besked om slutlig skatt.

Först vid en förvärvsinkomst på ca 26 000 kr blir inkomstskatten så hög att skattereduktion kan göras för hela den allmänna pensionsavgiften.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Vid inkomst av annat förvärvsarbete som avser beskattningsår som börjar efter den 31 december 2019 kan skattereduktion för allmän pensionsavgift endast göras för betald avgift (67 kap. 4 § andra stycket IL). Detta innebär att den allmänna pensionsavgiften måste ha betalats före utgången av juni månad andra året efter beskattningsåret (62 kap. 17 § tredje stycket SFL). Eftersom betalning av allmän pensionsavgift inte behöver vara gjord när Skatteverket fattar beslut om slutlig skatt ska Skatteverket göra skattereduktion för debiterad allmän pensionsavgift när beslut om slutlig skatt fattas. Om det vid en avstämning efter den tidpunkt då den allmänna pensionsavgiften ska vara betald framgår att avgiften inte är betald, ska Skatteverket i det omprövningsbeslut som avser beslut att inte ta ut obetald allmän pensionsavgift också besluta om att skattereduktion inte ska göras för obetald allmän pensionsavgift (prop. 2019/20:1 s. 240).