Innehållet i en faktura

Vilka uppgifter ska en faktura innehålla enligt ML?

Mervärdesskattelagen anger vilka uppgifter som ska framgå av en handling för att den ska kunna betecknas som en faktura.

I normalfallet ska en s.k. fullständig faktura utfärdas. I vissa fall får i stället en förenklad faktura utfärdas. En sådan faktura behöver inte innehålla lika många uppgifter som en fullständig faktura.

Fullständig faktura

En faktura ska, enligt 11 kap. 8 § ML, innehålla följande uppgifter:

1. Datum för utfärdandet av fakturan
2. Löpnummer
3. Säljarens registreringsnummer till mervärdesskatt
4. Köparens registreringsnummer till mervärdesskatt om köparen är skattskyldig för förvärvet
5. Säljarens och köparens namn och adress
6. Varornas mängd och art eller tjänsternas omfattning och art
7. Datum för varuleveransen eller utförandet av tjänsterna eller betalningsdag för förskott eller a conto
8. Beskattningsunderlaget för varje skattesats
9. Mervärdesskattesats
10. Mervärdesskatt som ska betalas
11. Om köparen utfärdar fakturan, uppgiften ”självfakturering”
12. Vid undantag från skatteplikt, en hänvisning till den relevanta bestämmelsen i ML eller i mervärdesskattedirektivet eller en annan uppgift om undantaget från skatteplikt
13. Om köparen är skattskyldig, uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet”
14. Vid leverans av ett nytt transportmedel, uppgifter om det nya transportmedlet
15. Vid tillämpning av vinstmarginalsystemet för resebyråer, uppgiften ”vinstmarginalbeskattning för resebyråer”
16. Vid tillämpning av vinstmarginalsystemet för begagnade varor m.m., uppgiften ”vinstmarginalbeskattning för begagnade varor”, ”vinstmarginalbeskattning för konstverk” eller ”vinstmarginalbeskattning för samlarföremål eller antikviteter”.

Bestämmelsen i 11 kap. 8 § ML motsvaras av artikel 226 i mervärdesskattedirektivet.

Datum för utfärdande

En faktura ska innehålla uppgift om när den har utfärdats (11 kap. 8 § 1 ML).

Vad som förstås med begreppet utfärda framgår av sidan Faktureringsskyldighet.

Om fakturering av flera säljares försäljningar sker i samma handling betraktas den utfärdade handlingen som flera fakturor, d.v.s. en för respektive säljare. Skatteverket anser att det är tillräcklig att datum anges en gång i en sådan handling.

Löpnummer

En faktura ska innehålla ett löpnummer baserat på en eller flera serier, som ensamt identifierar fakturan (11 kap. 8 § 2 ML).

Det får finnas flera serier med löpnummer, men varje nummer måste vara unikt så att en enskild faktura går att identifiera. Syftet med kravet på löpnummer är att minska risken för bedrägerier genom att det ska gå att konstatera om en verifikation saknas (prop. 2003/04:26 s. 71).

Skatteverket anser att det är viktigt att det med hjälp av en systematisk serie går att konstatera om en faktura eventuellt saknas. Det innebär exempelvis att fakturor som utfärdas samma år inte får ha samma löpnummer. Löpnumret behöver inte bara bestå av siffror utan bokstavskombinationer är också tillåtna.

Separata löpande nummerserier för varje säljare ska användas vid självfakturering eller när faktureringen läggs ut på tredje person. När fakturering av flera säljares försäljningar sker i samma handling anser Skatteverket att ett separat löpnummer också ska anges i fakturan för respektive säljare. Löpnumret kan vara ett nummer som säljaren tillhandahåller eller så kan köparen eller tredje person använda egna säljarspecifika löpnummerserier. Ett löpnummer som fakturautställaren får från säljaren kan ingå i en separat nummerserie, d.v.s. det behöver inte ingå i den löpnummerserie som säljaren använder för fakturor som säljaren själv upprättar. Det väsentliga enligt Skatteverkets uppfattning är att separata löpande nummerserier används för respektive säljares räkning. Jämför avsnitt C-1 i Europeiska kommissionens förklarande anmärkningar om fakturering.

Utländska beskattningsbara personer är i vissa fall också registrerade till mervärdesskatt i Sverige. Det kan då förekomma att den utländska beskattningsbara personen vid faktureringen använder samma löpnummerserie för de försäljningar som är hänförliga till den svenska registreringen som för sina övriga försäljningar. I bokföringen i Sverige kommer endast de underlag som avser den svenska registreringen att finnas tillgängliga, vilket innebär att fakturorna i Sverige inte har en separat löpande nummerserie. Det kan vara praktiskt med en sådan separat löpnummerserie, men något sådant krav kan inte ställas enligt ML. Det väsentliga enligt Skatteverkets uppfattning är att löpnumret, oavsett om det är separat eller inte, ingår i säljarens ordinarie nummerserie och faktureringsrutiner.

Löpnummer behöver inte anges i följande två fall

• Vid gemensam fakturering av elektrisk kraft och nätavgift
• Om en säljare utfärdar en självfaktura enligt 11 kap. 4 § ML som avser ett inbyte av en anläggningstillgång och den fakturan utfärdas i samma handling som en faktura som avser säljarens egen omsättning av motsvarande vara (SKVFS 2018:11).

Säljarens registreringsnummer till mervärdesskatt

En faktura ska innehålla uppgift om säljarens registreringsnummer till mervärdesskatt under vilket varorna eller tjänsterna har omsatts (11 kap. 8 § 3 ML).

Om säljaren ingår i en mervärdesskattegrupp är det grupphuvudmannens registreringsnummer till mervärdesskatt som ska anges i fakturan (11 kap. 5 § andra stycket ML). Jämför prop. 1997/98:148 s. 52.

Delägarna i ett enkelt bolag eller ett partrederi kan redovisa mervärdesskatt genom en representant (representantredovisning). Det är då representantens registreringsnummer till mervärdesskatt som ska anges i fakturan.

Registreringsnumret för mervärdesskatt är konstruerat utifrån person- eller organisationsnumret som här antas vara 556123-1234. Registreringsnumret inleds med SE, som är den svenska landskoden, och avslutas med 01. Eftersom varken bindestreck eller mellanrum ska finnas skrivs registreringsnumret i detta fall SE556123123401. I en faktura skrivs numret ofta som person-/ organisationsnummer, vilket är godtagbart om det framgår att det angivna numret avser registrering till mervärdesskatt. I samband med unionsintern försäljning måste dock det fullständiga registreringsnumret användas.

Omvänd skattskyldighet gäller i vissa fall när varor och tjänster omsätts i Sverige. Säljarens registreringsnummer till mervärdesskatt ska framgå av fakturan även om det är köparen som är skattskyldig för försäljningen.

I vissa fall gäller omvänd skattskyldighet när en utländsk beskattningsbar person omsätter varor och tjänster här i landet. Om fakturan ska utfärdas enligt de svenska faktureringsreglerna kan säljaren i fakturan ange sitt registreringsnummer i hemlandet om denne är registrerad till mervärdesskatt där. Om säljaren är registrerad till mervärdesskatt i Sverige bör dock det svenska registreringsnumret anges. Om det i stället är säljaren, d.v.s. den utländska beskattningsbara personen, som är skattskyldig för omsättningen här i landet ska alltid den utländska beskattningsbara personens registreringsnummer anges i fakturan.

EU-domstolen har påpekat att syftet med att säljarens adress, namn och registreringsnummer för mervärdesskatt ska anges i fakturan är att identifiera säljaren och att koppla en viss ekonomisk transaktion till en viss ekonomisk aktör, nämligen säljaren (C-374/16 och C-375/16, Geissel, punkterna 42 och 45).

Köparens registreringsnummer till mervärdesskatt

En faktura ska i vissa fall innehålla uppgift om köparens registreringsnummer under vilket denne har förvärvat varorna eller tjänsterna (11 kap. 8 § 4 ML). Den uppgiften ska framgå i följande fall:

• när köparen är skattskyldig för omsättningen, s.k. omvänd skattskyldighet
• vid unionsintern varuförsäljning
• vid undantaget unionsinternt förvärv som en utländsk mellanman gör i Sverige vid s.k. trepartshandel.

Om köparen ingår i en mervärdesskattegrupp är det grupphuvudmannens registreringsnummer för mervärdesskatt som ska anges i fakturan (11 kap. 5 § andra stycket ML). Jämför prop. 1997/98:148 s. 52.

Vid omsättning i ett annat EU-land av tjänster enligt huvudregeln är köparen skattskyldig för omsättningen (omvänd skattskyldighet). Det gäller om köparen är en beskattningsbar person i annat EU-land och bedriver verksamhet som medför skattskyldighet för mervärdesskatt. Det gäller också om köparen inte bedriver sådan verksamhet men har tilldelats ett registreringsnummer på grund av sin skattskyldighet för förvärvet av tjänsterna. Det innebär att köparens registreringsnummer till mervärdesskatt ska framgå av fakturan.

Reglerna om omvänd skattskyldighet inom byggsektorn innebär att köparen i vissa fall blir skattskyldig för omsättning inom landet av särskilt uppräknade tjänster. Köparens registreringsnummer till mervärdesskatt ska då framgå av fakturan. Även en utländsk köpare kan bli skattskyldig för en sådan tjänst som har tillhandahållits köparen inom landet. Den utländska köparen blir då skyldig att registrera sig till mervärdesskatt i Sverige och det är köparens svenska registreringsnummer som ska framgå av fakturan.

Säljarens och köparens namn och adress

En faktura ska innehålla uppgift om både säljarens och köparens namn och adress (11 kap. 8 § 5 ML).

EU-domstolen har påpekat att syftet med att säljarens adress, namn och registreringsnummer för mervärdesskatt ska anges i fakturan är att identifiera säljaren och att koppla en viss ekonomisk transaktion till en viss ekonomisk aktör, nämligen säljaren (C-374/16 och C-375/16, Geissel, punkterna 42 och 45).

Syftet med att fakturan ska innehålla uppgift om köparens namn och adress är att koppla en viss ekonomisk transaktion till en viss ekonomisk aktör, nämligen köparen. Uppgiften om köparens identitet gör det möjligt för Skatteverket att kontrollera att inköpet är gjort av den som yrkar avdrag för ingående skatt (Skatteverkets ställningstagande Brister i fakturans innehåll).

Skatteverket har i ett ställningstagande redogjort för sin syn på kravet att en faktura ska innehålla uppgift om säljarens och köparens namn och adress, vilket återges i korthet nedan.

Begreppet namn

Säljarens och köparens namn är normalt detsamma som namnet på den som omsatt respektive förvärvat den aktuella varan eller tjänsten.

Om säljaren har registrerat sitt namn hos Bolagsverket kan det namnet – företagsnamnet – anges i fakturan. Om säljaren inte har registrerat sitt företagsnamn hos Bolagsverket anges det namn som finns i Skatteverkets register och som framgår av bl.a. det registerutdrag som den som är registrerad till mervärdesskatt har fått. Det innebär att en enskild näringsidkare som inte registrerat sitt företagsnamn hos Bolagsverket ska ange sitt eget namn – för- och efternamn – i fakturan. Motsvarande gäller uppgift om köparens namn.

Förkortningar och koder

Det ska vara möjligt att identifiera både säljaren och köparen genom de namn som anges i fakturan. För att det ska vara möjligt måste namnuppgiften vara så otvetydig att den inte kan förväxlas med namnet på något annat företag. Det innebär enligt Skatteverkets uppfattning att namnuppgiften som huvudregel måste vara fullständig och anges i klartext, så att man direkt av fakturan kan utläsa vilket företag som avses. Förkortningar som är vedertagna i affärslivet såsom LKAB kan dock användas.

Det kan förekomma att ett auktionsföretag utfärdar en faktura för säljarens (huvudmannens) räkning och då av anonymitetsskäl inte anger säljarens namn på den handling som auktionsförrättaren överlämnar till köparen, i stället kan t.ex. ett kodnummer eller utropsnummer anges. En sådan handling uppfyller inte kraven i ML på vilka uppgifter en fullständig faktura ska innehålla, eftersom även säljarens namn ska framgå av fakturan. En sådan bristfällig faktura kan läkas med ett förtydligande av den kod eller det utropsnummer genom vilket säljaren med säkerhet kan identifieras. Det innebär att säljarens namn kan utelämnas av anonymitetsskäl om följande förutsättningar är uppfyllda:

1. Både säljaren och köparen kan få tillgång till det förtydligande genom vilket säljaren med säkerhet kan identifieras.
2. Skatteverket ska vid behov kunna få tillgång till förtydligandet

Om förtydligandet görs genom en separat handling måste den och fakturan länkas samman genom hänvisningar och hanteras så att det utan svårighet går att fastställa sambandet mellan de två handlingarna.

Särskilt företagsnamn

Företagsnamnet är den benämning under vilken ett företag driver sin verksamhet. Ett företag kan utöver sitt företagsnamn också ha ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn används för en avgränsad del av ett företags verksamhet som inte är någon självständig juridisk person. Att en faktura ska innehålla uppgift om säljarens namn innebär att fakturan måste innehålla uppgift om företagets riktiga namn, d.v.s. företagsnamnet, för att företaget säkert ska kunna identifieras. Det är frivilligt att uppge det särskilda företagsnamnet.

Mervärdesskattegrupp

När ett företag som ingår i en mervärdesskattegrupp gör skattepliktiga omsättningar till utomstående, ska fakturan utfärdas i det företagets namn och inte i den deklarationsskyldiga grupphuvudmannens namn (11 kap. 5 § första stycket ML). Jämför prop. 1997/98:148 s. 52.

Säljarens namn vid förmedling av en vara eller tjänst

När en beskattningsbar person i eget namn förmedlar en vara eller en tjänst för annans räkning och tar emot betalningen för varan eller tjänsten anses varan eller tjänsten omsatt i två led, dels från huvudmannen till förmedlaren, dels från förmedlaren till dennes kund. Det är därför huvudmannen som ansvarar för utfärdandet av fakturan för försäljningen till förmedlaren och i den fakturan ska huvudmannen anges som säljare. Förmedlaren ansvarar i sin tur för utfärdandet av fakturan för försäljningen till kunden och i den fakturan ska förmedlaren anges som säljare.

Vid förmedling i annans namn (huvudmannens namn) av en vara eller tjänst är det som huvudregel huvudmannen som omsätter själva varan eller tjänsten, medan förmedlaren omsätter en förmedlingstjänst. Det är därför huvudmannen som ansvarar för utfärdandet av fakturan för försäljningen av varan eller tjänsten. I den fakturan ska huvudmannens namn anges som säljare. Förmedlaren ansvarar för utfärdandet av fakturan för sin förmedlingstjänst och anger då sitt namn som säljare. Detta gäller dock inte när en beskattningsbar person som möjliggör omsättning av varor genom användning av ett elektroniskt gränssnitt anses ha förvärvat och omsatt varorna själv.

Ett auktionsföretags förmedling av varor som säljs på auktion sker i allmänhet i annans namn (huvudmannens namn). Det innebär att det är huvudmannen som ansvarar för utfärdandet av fakturan för försäljningen.

Begreppet adress

Det finns ingen definition av begreppet adress vare sig i ML eller i mervärdesskattedirektivet. Det finns inte heller några uttalanden i förarbetena till ML som kan ge ledning till vad som avses med adress. Begreppet adress får avgöras mot bakgrund av syftet med att denna uppgift ska anges i fakturan.

Syftet med att en faktura ska innehålla uppgift om namn och adress är att säljaren och köparen med säkerhet ska kunna identifieras. Uppgiften om adress är avsedd att tillföra namnuppgiften ytterligare information som gör det möjligt att identifiera företaget. Adressuppgiftens syfte är alltså inte endast att göra det möjligt att nå det aktuella företaget med post. En internetadress, såsom e-postadress, tillför i regel ingen ytterligare information om vilket företag det är fråga om. En internetadress ger inte tillräcklig information för att uppfylla syftet med att uppgiften adress ska anges i en fullständig faktura.

Skatteverket anser att begreppet adress ska förstås som en fysisk plats dit traditionell post- och brevutdelning görs, d.v.s. en postadress. En sådan adress kan avse alla typer av postadresser, såsom gatuadresser och postboxadresser. Postadressen är alltså inte begränsad till den plats där säljaren respektive köparen bedriver sin ekonomiska verksamhet, men ger sådan information att syftet med att uppgiften adress ska anges i en fullständig faktura är uppfyllt (jämför C-374/16, Geissel, punkt 35).

Flera postadresser

Om säljaren har flera postadresser rekommenderar Skatteverket att fakturan förses med huvudkontorets postadress eller postadressen för det verksamhetsställe från vilket varan levereras eller tjänsten tillhandahålls.

Om köparen har flera postadresser, kan den postadress anges som köparen anvisar.

Fakturan skickas till annan mottagare

Det kan förekomma att fakturan ska skickas till någon annan än köparen, t.ex. till köparens bokföringsbyrå eller en av köparen anlitad skanningstjänst. I detta fall ska säljaren även ange köparens postadress i fakturan. Köparens postadress anges då lämpligtvis på något annat ställe i fakturan än i det egentliga adressfältet.

Mängd, omfattning och art

En faktura ska innehålla uppgift om de omsätta varornas mängd och art. Om det är tjänster som omsatts ska fakturan innehålla uppgift om tjänsternas omfattning och art (11 kap. 8 § 6 ML).

EU-domstolen har tagit ställning till frågan om uppgiften ”juridiska tjänster” är en tillräckligt specificerad beskrivning av tjänsternas omfattning och art. Begreppet ”juridiska tjänster” omfattar ett stort spektrum av tjänster, bl.a. sådana som inte nödvändigtvis är hänförliga till den ekonomiska verksamheten. Enbart en sådan uppgift var därför inte tillräckligt detaljerad för att ge information om arten av de tillhandahållna tjänsterna. Vidare var uppgiften så allmän att den inte heller klargjorde omfattningen, d.v.s. antalet tillhandahållna tjänster (C-516/14, Barlis 06, punkt 28).

Enligt Skatteverkets uppfattning individualiseras varorna genom den kommersiella beskrivningen eller varans namn. Tjänster individualiseras genom en anteckning om tjänstens typ. Beskrivning kan ske med koder förutsatt att säljaren och köparen har tillgång till kodförklaringen. Beskrivning kan också ske genom en hänvisning till avtal, beställning eller den produktkatalog som sänts till köparen. Beträffande beskrivning av varornas mängd eller tjänsternas omfattning bör ledning kunna hämtas från den praxis som förekommer inom respektive bransch enligt Skatteverkets uppfattning. I detta sammanhang förutsätts att branschpraxis är sådan att utfärdade fakturor inte är alltför knapphändiga vad gäller beskrivningen av varornas mängd eller tjänsternas omfattning.

Vid frivillig skattskyldighet för uthyrning av verksamhetslokal ska det av hyresfakturan (hyresavin) framgå vilken lokal och hyresperiod det är fråga om.

Datum för leverans

En faktura ska innehålla uppgift om datum då omsättningen av varorna eller tjänsterna utförts eller slutförts eller det datum då sådan förskotts- eller a conto-betalning som avses i 11 kap. 3 § ML erlagts, om ett sådant datum kan fastställas och det skiljer sig från datumet för fakturans utfärdande (11 kap. 8 § 7 ML).

Utöver fakturadatum ska fakturan innehålla uppgift om datum då leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster utförts eller slutförts. Om det inte går att exakt konstatera datumet för utförande av tjänster, är det enligt Skatteverkets uppfattning tillräckligt att nämna den månad de utförs. Kontinuerliga varuleveranser och tjänster anses ha skett löpande under den period som faktureringen avser.

Om tidpunkten för ett erlagt förskott eller a conto skiljer sig från förskotts- eller a conto-fakturans datum ska även betalningsdagen uppges om denna dag kan fastställas. Ofta sker betalning av en förskotts- eller a conto-faktura efter den tidpunkt då fakturan utfärdats. Av naturliga skäl är det därför i dessa fall inte möjligt att uppge betalningsdagen i fakturan.

Vad gäller samlingsfaktura anser Skatteverket att det inte räcker att bara ange ett datum för den sista leveransen. Syftet med bestämmelsen om samlingsfaktura är inte att befria den som är skyldig att fakturera från att lämna vissa uppgifter i fakturan. Det innebär att det i en samlingsfaktura ska finnas uppgift om leveransdatum för varje leverans.

Uppgiften om datum för leverans gör det möjligt att kontrollera när den beskattningsgrundande händelsen inträffade. Den uppgiften gör det därför möjligt att avgöra vilka skattebestämmelser som ska tillämpas på den aktuella transaktionen (C-516/14, Barlis 06, punkt 30).

Beskattningsunderlag

En faktura ska, enligt 11 kap. 8 § 8 ML, innehålla uppgift om

• beskattningsunderlaget för varje skattesats eller undantag
• enhetspriset exklusive mervärdesskatt
• eventuell prisnedsättning eller rabatt om dessa inte är inkluderade i enhetspriset.

Om en och samma faktura avser omsättningar för vilka olika skattesatser gäller ska fakturan innehålla uppgift om det totala beskattningsunderlaget för respektive skattesats. Om fakturan också avser undantagna omsättningar ska den också innehålla uppgift om det totala beskattningsunderlaget för de skattefria omsättningarna.

Det förekommer att viss rabatt eller prisnedsättning ges vid försäljning av varor och tjänster. Enligt Skatteverkets mening kan rabatten eller prisnedsättningen bara anges antingen som procentsats eller i absoluta tal. Det bör dock noteras att mervärdesskatten inte enbart kan anges i procent utan skatten ska också alltid uttryckas i belopp, vilket framgår av punkterna 9 (skattesats) och 10 (mervärdesskattebelopp).

Skattesats

En faktura ska innehålla uppgift om tillämpad skattesats (11 kap. 8 § 9 ML).

Om en och samma faktura avser omsättningar för vilka olika skattesatser gäller ska fakturan innehålla uppgift om respektive skattesats.

Mervärdesskattebelopp

En faktura ska innehålla uppgift om det mervärdesskattebelopp som ska betalas, såvida inte en särskild ordning tillämpas för vilken ML utesluter en sådan uppgift (11 kap. 8 § 10 ML).

Särskild ordning

Den särskilda ordning som åsyftas är främst bestämmelserna om vinstmarginalbeskattning vid handel med begagnade varor m.m. Enligt 9 a kap. 16 § ML gäller ett förbud mot att både ange mervärdesskattebelopp och underlaget för beräkning av beloppet när en vinstmarginalbeskattad vara faktureras. När det gäller vinstmarginalbeskattning av resetjänster får resebyrån enligt 9 b kap. 5 § första stycket ML underlåta att ange mervärdesskattebeloppet eller underlaget för beräkning av beloppet i fakturan. I det senare fallet råder alltså valfrihet för den som utfärdar fakturan (prop. 2003/04:26 s. 73).

Vid flera skattesatser

Om en och samma faktura avser omsättningar för vilka olika skattesatser gäller, uppkommer frågan om mervärdesskattebeloppet måste uppges separat för varje skattesats. Skatteverket anser att bestämmelsen inte innebär att mervärdesskattebeloppet måste specificeras för varje skattesats. Däremot framgår det av punkterna 8 och 9 att beskattningsunderlaget för varje skattesats samt skattesatsen måste anges i fakturan. På grundval av dessa uppgifter är det möjligt att räkna ut skattens belopp för varje skattesats. Det är därför tillräckligt om det totala mervärdesskattebeloppet anges. Motsvarande gäller också vid fakturering i utländsk valuta när mervärdesskattebeloppet även ska anges i svenska kronor, eller i euro om redovisningsvalutan är euro.

Vid bidrag direkt kopplat till priset

Om ett bidrag anses direkt kopplat till priset för en vara eller tjänst ska bidraget räknas in i beskattningsunderlaget för varan eller tjänsten. Om säljaren är skattskyldig för omsättningen till köparen, ska mervärdesskatt därför beräknas på hela den ersättning som säljaren får från köparen och bidragsgivaren (tredje man). Hela mervärdesskatten ska debiteras köparen.

Exempel: pris inklusive mervärdesskatt

En säljare har avtalat med kunden om en ersättning på 5 000 kronor inklusive mervärdesskatt. Säljaren får även ett bidrag kopplat till priset på 2 000 kronor från tredje man. Skattesatsen är 25 %.

Pris inklusive mervärdesskatt	5 000 kronor
Betalning från tredje man (bidrag direkt kopplat till priset)	2 000 kronor
Beskattningsunderlag ((5 000 kronor + 2 000 kronor) x 0,8)	5 600 kronor
Mervärdesskatt 25 % (5 600 kronor x 0,25)	1 400 kronor
Att betala	5 000 kronor

Exempel: pris exklusive mervärdesskatt

En säljare har avtalat med kunden om en ersättning på 4 000 kronor exklusive mervärdesskatt. Säljaren får även ett bidrag kopplat till priset på 2 000 kronor från tredje man. Skattesatsen är 25 %.

Pris exklusive mervärdesskatt	4 000 kronor
Betalning från tredje man (bidrag direkt kopplat till priset)	2 000 kronor
Beskattningsunderlag (4 000 kronor + 2 000 kronor)	6 000 kronor
Mervärdesskatt 25 % (6 000 kronor x 0,25)	1 500 kronor
Att betala (4 000 + 1 500)	5 500 kronor

Skattebefrielse enligt 9 d kap. ML

Mervärdesskatt ska inte anges i en faktura för omsättning som omfattas av skattebefrielse enligt 9 d kap. ML (11 kap. 9 a § ML). Bestämmelsen motsvarar artikel 289 i mervärdesskattedirektivet.

Särskild uppgift i fakturan

För vissa omsättningar krävs att fakturan innehåller en särskild uppgift som förklarar varför mervärdesskatt inte anges i fakturan eller att särskilda regler gäller för den omsättning som fakturan avser. I de flesta fall framgår det direkt av den relevanta bestämmelsen i ML vilken uppgift som ska anges i fakturan. Det är då viktigt att den som utfärdar fakturan använder de termer som framgår av lagtexten. Det är i princip inte tillåtet att ange några andra uppgifter än de som framgår av lagtexten, även om en viss annan uppgift fyller samma syfte (prop. 2011/12:94 s. 44). Skatteverket anser dock att det normalt går bra att ange den särskilda uppgiften med andra ord än vad lagtexten anger så länge som den valda uppgiften har samma innebörd. Vid unionsinterna omsättningar rekommenderar Skatteverket att de exakta begrepp som används i mervärdesskattedirektivet används.

Om den som utfärdar fakturan vill skriva den särskilda uppgiften på något av de andra officiella språken inom EU än svenska kan uppgiften formuleras i enlighet med mervärdesskattedirektivets olika officiella språkversioner.

Vid självfakturering

När fakturan utfärdas av köparen enligt bestämmelserna i 11 kap. 4 § ML ska fakturan innehålla uppgiften ”självfakturering” (11 kap. 8 § 11 ML).

Vid undantag från skatteplikt

Vid undantag från skatteplikt ska fakturan, enlig 11 kap. 8 § 12 ML, innehålla en hänvisning till ett av följande alternativ:

1. den relevanta bestämmelsen i ML
2. den relevanta bestämmelsen i mervärdesskattedirektivet
3. en annan uppgift om att omsättningen är undantagen från skatteplikt.

För de omsättningar som är undantagna från skatteplikt ska alltså fakturan innehålla en uppgift som förklarar varför mervärdesskatt inte har debiterats. Det gäller dock bara om den från skatteplikt undantagna omsättningen omfattas av faktureringsskyldighet enligt ML. Här kan du läsa mer om skattefria omsättningar som kräver att en faktura utfärdas.

Den person som utfärdar fakturan kan välja på vilket av ovan angivna sätt den särskilda uppgiften ska anges i fakturan. Om uppgiften anges på annat sätt än med den relevanta bestämmelsen, d.v.s. alternativet en annan uppgift om att omsättningen är undantagen från skatteplikt (punkten c), är det enligt Skatteverkets mening tillräckligt tydligt att ange t.ex. uppgiften ”undantagen från skatteplikt”. Jämför avsnitt C-3 i Europeiska kommissionens förklarande anmärkningar om fakturering.

Exempel: unionsintern försäljning av varor

Unionsintern försäljning av varor är undantaget från skatteplikt och fakturan ska innehålla en uppgift om att mervärdesskatt därför inte anges i fakturan. Skatteverket anser att något av följande alternativ kan anges i fakturan vid unionsintern försäljning av varor:

1. 3 kap. 30 a § ML
2. artikel 138 i mervärdesskattedirektivet
3. undantagen från skatteplikt.

Vid skattebefrielse enligt 9 d kap. ML

Mervärdesskatt ska inte anges i fakturan för omsättning som omfattas av skattebefrielse för företag med omsättning på högst 80 000 kronor enligt 9 d kap. ML (11 kap. 9 a § ML). I sådana fall kan uppgiften ”skattebefrielse” anges som förklaring till att mervärdesskatt inte har påförts, i stället för den relevanta bestämmelsen i ML eller i mervärdesskattedirektivet. Jämför prop. 2016/17:1 s. 408.

Vid omvänd skattskyldighet

Omvänd skattskyldighet förekommer vid många olika slag av transaktioner, exempelvis omsättning av vissa tjänster till beskattningsbara personer i andra EU-länder, viss omsättning inom byggsektorn eller i vissa fall vid utländska beskattningsbara personers omsättning i Sverige.

När köparen är skyldig att betala mervärdesskatten ska fakturan innehålla uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet” (11 kap. 8 § 13 ML).

När köparen är skyldig att betala mervärdesskatten kan olika begrepp användas för att beskriva detta: omvänd skattskyldighet eller omvänd betalningsskyldighet. Begreppet omvänd skattskyldighet har hittills varit det vanligast förekommande. Av ML följer att det är begreppet omvänd betalningsskyldighet som ska användas i fakturan. Skatteverket anser dock att uppgiften ”omvänd skattskyldighet” kan användas. Bestämmelsen i ML motsvarar mervärdesskattedirektivets bestämmelse om vilken uppgift som ska anges i fakturan. Vid unionsinterna omsättningar rekommenderar Skatteverket därför att uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet” eller att mervärdesskattedirektivets motsvarande begrepp på annat språk används.

EU-domstolen har slagit fast att det krävs att mellanmannen anger uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet” i fakturan för att dennes transaktion i en trepartshandel ska vara undantagen från mervärdesskatt. För att bestämmelserna om trepartshandel ska bli tillämpliga måste mellanmannen enligt artikel 42 a i mervärdesskattedirektivet bl.a. utse den slutliga förvärvaren som betalningsskyldig. Domstolen konstaterar att det villkoret är ett materiellt krav som mellanmannen endast kan uppfylla genom att i fakturan ange uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet”, såsom föreskrivs i artikel 197.1c och 226.11a i mervärdesskattedirektivet. Underlåtenhet att ange den uppgiften kan heller inte rättas i efterhand (C-247/21, Luxury Trust Automobil).

Det kan förekomma att omvänd skattskyldighet är tillämpligt för en unionsintern omsättning samtidigt som omsättningen är undantagen från skatteplikt i det EU-land där beskattningen ska ske. Skatteverket anser att det i ett sådant fall är tillräckligt att den som utfärdar fakturan anger uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet” eller mervärdesskattedirektivets motsvarande begrepp på annat språk. Jämför avsnitt C-3 i Europeiska kommissionens förklarande anmärkningar om fakturering.

Ett exempel på ett sådant fall är vid omsättning av tjänster på en fastighet i ett annat EU-land där köparen är en beskattningsbar person och sådana tjänster enligt det landets lagstiftning är undantagna från skatteplikt.

Vid leverans av ett nytt transportmedel

När ett nytt transportmedel levereras till ett annat EU-land ska fakturan innehålla de uppgifter i 1 kap. 13 a § ML som klargör att det är fråga om ett nytt transportmedel (11 kap. 8 § 14 ML).

Skatteverket anser att följande uppgifter är lämpliga att ange i fakturan.

• Ny personbil eller motorcykel: Uppgift om när fordonet första gången togs i bruk och hur många kilometer eller mil den körts.
• Nytt fartyg: Uppgift om när fartyget första gången togs i bruk och hur många timmar det har färdats.
• Nytt luftfartyg: Uppgift om när luftfartyget första gången togs i bruk och hur många timmar det har flugits.

Vid tillämpning av vinstmarginalbeskattning för resebyråer

Om den som omsätter en resetjänst har tillämpat vinstmarginalsystemet i 9 b kap. ML ska fakturan innehålla uppgiften ”vinstmarginalbeskattning för resebyråer” (11 kap. 8 § 15 ML).

Vid tillämpning av vinstmarginalsystemet för begagnade varor m.m.

Om den som omsätter en begagnad vara har tillämpat vinstmarginalsystemet i 9 a kap. ML ska fakturan innehålla uppgiften ”vinstmarginalbeskattning för begagnade varor” (11 kap. 8 § 16 a ML).

Om den som omsätter ett konstverk har tillämpat vinstmarginalsystemet i 9 a kap. ML ska fakturan innehålla uppgiften ”vinstmarginalbeskattning för konstverk” (11 kap. 8 § 16 b ML).

Om den som omsätter samlarföremål och antikviteter har tillämpat vinstmarginalsystemet i 9 a kap. ML ska fakturan innehålla uppgiften ”vinstmarginalbeskattning för samlarföremål och antikviteter” (11 kap. 8 § 16 c ML).

Uppgifter som i vissa fall ska utelämnas

Om köparen är skyldig att betala mervärdesskatten ska säljaren inte debitera någon mervärdesskatt. Det innebär att den som utfärdar fakturan, enligt 11 kap. 8 a § första stycket ML, utelämnar följande uppgifter i fakturan:

• beskattningsunderlaget för varje skattesats eller undantag och enhetspriset exklusive mervärdesskatt
• tillämpad mervärdesskattesats
• mervärdesskattebelopp som ska betalas.

Fakturan ska då i stället innehålla uppgift om beskattningsunderlaget för varorna eller tjänsterna med hänvisning till de omsatta varornas mängd och art eller de omsatta tjänsternas omfattning eller art (11 kap. 8 a § andra stycket ML).

Bestämmelsen i 11 kap. 8 a § ML har sin grund i artikel 226a i mervärdesskattedirektivet.

Förenklad faktura

Det har inte ansetts ändamålsenligt att i alla sammanhang kräva att en faktura ska innehålla alla de uppgifter som en faktura normalt ska innehålla. Enligt artikel 238 i mervärdesskattedirektivet finns det också en möjlighet för medlemsstaterna att bevilja befrielse från vissa uppgiftskrav i fakturan. Genom bestämmelser om förenklade fakturor i 11 kap. 9 § ML har den möjligheten utnyttjats.

Förutsättningar för att få använda förenklad faktura

Förutsättningen för att få frångå det generella kravet på vilka uppgifter en faktura ska innehålla och i stället utfärda en förenklad faktura, enligt 11 kap. 9 § första stycket ML, är att minst ett av följande kriterier är uppfyllt:

• fakturans totalbelopp överstiger inte 4 000 kr inklusive mervärdesskatt
• handelsbruket inom den berörda verksamhetssektorn, administrativ praxis eller de tekniska förutsättningarna för utfärdandet av fakturan gör det svårt att följa alla de krav som anges i 11 kap. 8 § ML
• fakturan är en kreditnota som likställs med en faktura enligt 11 kap. 10 § tredje stycket ML.

Ytterligare en slags förenklad faktura som medför att löpnummer inte behöver anges kan användas i vissa fall när fakturor för olika säljare utfärdas i samma handling. Det gäller vid fakturering av el och elnät i samma handling samt vid inbyte av maskiner m.m. hos en återförsäljare som utfärdar faktura för sin egen omsättning i samma handling (SKVFS 2018:11).

Beloppsgräns

En förenklad faktura får utfärdas om fakturans totalbelopp inte överstiger 4 000 kr inklusive mervärdesskatt. Beloppsgränsen avser fakturans totalbelopp inklusive mervärdesskatt (prop. 2011/12:94 s. 49). Värdet av fakturans samtliga omsättningar, för vilka faktureringsskyldighet föreligger, ska inräknas i totalbeloppet. Detta gäller oavsett om skattskyldighet för mervärdesskatt föreligger eller inte för den enskilda omsättningen. Detta gäller också för samlingsfakturor.

Skatteverket anser att bestämmelsen om förenklad faktura inte bör tillämpas vid utfärdandet av hyresfakturor för frivillig skattskyldighet vid uthyrning av verksamhetslokal. Det innebär att en sådan hyresfaktura alltid ska innehålla alla de uppgifter som en faktura normalt ska innehålla.

I det fall det förekommer flera fakturor i samma handling anser Skatteverket att beloppsgränsen ska bedömas utifrån respektive säljares faktura. Här kan du läsa mer om flera fakturor i samma handling.

Handelsbruk, administrativ praxis m.m.

En förenklad faktura får också utfärdas om handelsbruket inom den berörda verksamhetssektorn, administrativ praxis eller de tekniska förutsättningarna för utfärdandet av fakturan gör det svårt att följa alla de krav som anges i 11 kap. 8 § ML. Kraven på handelsbruk, administrativ praxis och tekniska förutsättningar är uppfyllda om minst ett av följande kriterier är uppfyllt:

• varor och tjänster säljs genom betalautomat såsom vid försäljning av bensin, uttag av väg-, bro- eller tunnelavgifter, uttag av parkeringsavgifter och liknande där det normalt inte går att identifiera köparen
• krav på uppgift om köparens namn och adress vid uttag av väg-, bro- eller tunnelavgift i övrigt skulle medföra avsevärda olägenheter för trafikgenomströmningen
• persontransporter säljs inom kollektivtrafiken under sådana förhållanden att det enligt branschpraxis normalt saknas uppgifter för att kunna identifiera köparen (SKVFS 2018:11

Begränsningar

Det är inte tillåtet att använda förenklade fakturor vid unionsinterna omsättningar. Det innebär att det inte är möjligt att tillämpa förenklad fakturering vid

• unionsinterna omsättningar som undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 30 a § ML, d.v.s. när varor transporteras till ett annat EU-land
• distansförsäljning till Sverige enligt 5 kap. 2 § första stycket 4 ML
• omsättning av varor eller tjänster som görs av en utländsk beskattningsbar person eller en sådan beskattningsbar person som likställs med en utländsk beskattningsbar person enligt 1 kap. 2 § fjärde stycket ML och köparen är skattskyldig för omsättningen
• omsättning av varor och tjänster som en i Sverige etablerad säljare gör i ett annat EU-land utan medverkan av dennes etableringsställe i det landet och köparen är skattskyldig för omsättningen (11 kap. 9 § andra stycket ML).

Jämför avsnitt C-5 i Europeiska kommissionens förklarande anmärkningar om fakturering. I kommentarens sista stycke är dock ledet ”förutom vid leverans av varor inom unionen” felöversatt och ska i stället lyda ”undantagen leverans av varor inom union”. Jämför t.ex. den engelska versionen av de förklarande anmärkningarna om fakturering där motsvarande led lyder ”exempt intra Community supplies of goods”.

Bestämmelsen i 11 kap. 9 § andra stycket ML motsvarar artikel 220a.2 och artikel 238.3 i mervärdesskattedirektivet.

Innehåll i en förenklad faktura

En förenklad faktura ska alltid innehålla följande uppgifter

1. datum för utfärdandet
2. identifiering av säljaren
3. identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits
4. den mervärdesskatt som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna denna (11 kap. 9 § tredje stycket 1–4 ML).

Om den förenklade fakturan är en kreditnota ska den utöver ovanstående uppgifter också innehålla en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de uppgifter i den ursprungliga fakturan som ändras (11 kap. 9 § tredje stycket 5 ML).

Bestämmelsen i 11 kap. 9 § tredje stycket motsvarar artikel 226b i mervärdesskattedirektivet.

Skatteverket anser att identifiering av säljaren enligt andra punkten ovan ska ske genom att säljarens registreringsnummer till mervärdesskatt anges. Det är tillräckligt att numret skrivs som person-/organisationsnummer.

När det gäller kravet på uppgift om mervärdesskattebeloppet enligt fjärde punkten anser Skatteverket att det ska finnas uppgift antingen om mervärdesskattebeloppet eller om beskattningsunderlaget och tillämplig skattesats, d.v.s. 25 procent, 12 procent eller 6 procent. Att endast ange beskattningsunderlaget inklusive mervärdesskatt uppfyller alltså inte kravet på en förenklad faktura.

Inköp från detaljhandeln

Den som är en beskattningsbar person kan göra inköp från detaljhandlare, som exempelvis stormarknader och byggvaruhus, där all försäljning sker från kontantkassor. Om försäljningssumman överstiger gränsbeloppet 4 000 kr för förenklade fakturor måste handlaren utfärda en fullständig faktura. Vid sådan försäljning måste köparens fullständiga namn och adress, löpnummer m.m. framgå av handlingen. Ett kassakvitto från ett kassaregister innehåller normalt inte uppgift om köparens namn och adress, varför säljaren måste komplettera med dessa uppgifter. Vad beträffar uppgiften om löpnummer kan enligt Skatteverkets uppfattning det unika identifikationsnummer som finns på ett kassakvitto anses utgöra löpnummer enligt ML. Detta gäller även om det finns flera kassaapparater, eftersom varje apparat har sitt unika löpnummer.

Vinstmarginalbeskattning

Skatteverket anser att en förenklad faktura får utfärdas vid en försäljning där säljaren tillämpar reglerna om vinstmarginalbeskattning. Detta gäller trots att reglerna om vinstmarginalbeskattning bl.a. innebär att någon mervärdesskatt inte får anges i fakturan. Av fakturan måste det därför framgå att reglerna om vinstmarginalbeskattning tillämpats som en förklaring till den uteblivna skattedebiteringen. De allmänna förutsättningarna för att få utfärda en förenklad faktura ska också vara uppfyllda. Det innebär bland annat att det inte är tillåtet att använda förenklad faktura vid unionsinterna omsättningar.

Bristfällig faktura

Syftet med att en faktura ska innehålla vissa obligatoriska uppgifter är att Skatteverket ska ha möjlighet att kontrollera och avgöra om de materiella kraven för skattskyldighet och avdragsrätt enligt ML är uppfyllda. Skatteverket ska alltså med ledning av uppgifterna i fakturan kunna säkerställa att säljaren redovisar och betalar en korrekt mervärdesskatt och bedöma om och i vilken utsträckning köparen har avdragsrätt.

Det kan förekomma att en eller flera uppgifter som ska finnas i fakturan enligt 11 kap. 8 eller 9 § ML saknas eller är felaktiga. Det innebär att Skatteverket inte har tillgång till samtliga uppgifter som är nödvändiga för att bedöma om de materiella kraven i ML är uppfyllda. Skatteverket anser att brister i en faktura normalt kan läkas genom att den ursprungliga handlingen kompletteras eller rättas. Den saknade uppgiften kan t.ex. framgå av en annan handling som kan komplettera den ursprungliga handlingen. Skatteverket anser att en faktura kan bestå av flera separata handlingar som tillsammans uppfyller kraven på innehållet i en faktura enligt ML.

Om den saknade uppgiften inte framgår av annan handling får köparen vända sig till säljaren för rättelse av den bristfälliga fakturan. Skatteverket anser att säljaren då är skyldig att rätta bristerna i fakturan, eftersom det är säljaren som är ansvarig för fakturan.

Skatteverket anser att en bristfällig faktura kan läkas oavsett vilken eller vilka av de obligatoriska uppgifterna som saknas eller är felaktiga. Det gäller dock endast under förutsättning att säljaren har gjort en korrekt materiell bedömning av omsättningen. Det gäller därför inte om säljaren har gjort en felaktig materiell bedömning som medför att fakturan saknar uppgift om mervärdesskattebeloppet. Det gäller inte heller om den felaktiga materiella bedömningen medfört att uppgiften om mervärdesskattebeloppet har angivits med ett för lågt belopp. Säljaren måste i så fall utfärda en ny och korrekt faktura.

Felaktigt namn på köparen

Det förekommer att en faktura innehåller ett felaktigt namn på köparen. En sådan brist ska som huvudregel läkas genom att den ursprungliga handlingen kompletteras eller rättas av säljaren (Skatteverkets ställningstagande Krav på uppgift om säljarens och köparens namn och adress i en faktura).

Felaktigheten kan dock bero på ett rent förbiseende eller på ett namnbyte som den som utfärdar fakturan inte fått kännedom om. Företaget kan till exempel ha ombildats från ett handelsbolag till ett aktiebolag. Om inköpet har gjorts av den rätta köparen och inte av någon annan person kan köparen själv rätta den felaktiga uppgiften genom att ange det riktiga namnet. Det förfarandet förutsätter dock att samtliga nedanstående förutsättningar också är uppfyllda:

1. Köparen kan styrka sitt förvärv av den fakturerade varan eller tjänsten.
2. Den enda bristen i fakturan är att köparens namn är felaktigt. Att uppgiften om köparens adress är riktig kan stödja köparens bevisning av att denne är den verkliga köparen.
3. Det felaktigt angivna namnet kan inte förväxlas med någon annan fysisk eller juridisk person.

I andra fall kan köparen behöva komplettera den felaktiga fakturan med ett av säljaren utfärdat intyg som visar vem som är den rätta köparen.

Kompletterande information

• För aktiebolag finns särskilda regler om innehåll i fakturor i 28 kap. 5 § ABL. Läs mer om dessa regler på Bolagsverkets webbplats.
• Det finns särskilda krav på innehåll i kassakvitton för den som är skyldig att använda ett kassaregister enligt skatteförfarandelagen
• I bokföringslagen finns bestämmelser som reglerar innehåll i verifikationer, t.ex. fakturor.