Övriga skattskyldiga

Andra bränslen än uppskovsbränslen

Skattskyldigheten för andra bränslen än uppskovsbränslen regleras i 6 kap. LSE. Vilka bränslen och skatteslag som omfattas av bestämmelserna om skattskyldighet i 6 kap. LSE framgår av 1 § LSE:

1. energiskatt för råtallolja,

   energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för

   bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 och 6 LSE,

   andra bränslen enligt 2 kap. 3 § LSE än sådana som avses i 1 kap. 3 a § LSE,

   bränslen enligt 2 kap. 4 § LSE, och

   svavelskatt för bränslen enligt 3 kap. 1 § 1 LSE.

Skattskyldigheten för uppskovsbränslen, d.v.s. bränslen som avses i 1 kap. 3 a § LSE, regleras i 5 kap. LSE.

Den som utvinner, tillverkar eller bearbetar bränsle utan att vara godkänd som lagerhållare

Den som utvinner, tillverkar eller bearbetar bränsle utan att vara godkänd som lagerhållare enligt 6 kap. 2 § LSE är skattskyldig (6 kap. 10 § 1 LSE).

Skattskyldigheten enligt denna bestämmelse omfattar bara andra bränslen än uppskovsbränslen. Vilka bränslen och skatteslag som omfattas av bestämmelsen framgår av 6 kap. 1 § LSE.

Den som för in eller tar emot bränsle från ett annat EU-land utan att vara godkänd som lagerhållare

Den som utan att vara godkänd som lagerhållare enligt 6 kap. 2 § LSE för in bränsle till Sverige från ett annat EU-land eller tar emot en sådan leverans är skattskyldig (6 kap. 10 § 2 LSE).

Skattskyldigheten enligt denna bestämmelse omfattar bara andra bränslen än uppskovsbränslen. Vilka bränslen och skatteslag som omfattas av bestämmelsen framgår av 6 kap. 1 § LSE.

Skattskyldighet för flytande gas som förs in till Sverige från ett annat EU-land

I det följande redovisas Skatteverkets uppfattning avseende skattskyldighet för flytande gas som förs in till Sverige från ett annat EU-land, när ett svenskt företag under nedan angivna omständigheter har förvärvat biogas från en aktör i ett annat EU-land. Vad som avses med biogas framgår av 1 kap. 9 § LSE.

Den nedan redovisade uppfattningen avser situationen när det är aktuellt att bedöma om ett företag är skattskyldigt enligt 4 kap. 1 § 5 LSE i den äldre lydelse som gällde före den 13 februari 2023, eller enligt 6 kap. 10 § 2 LSE (4 kap. 12 § 3 LSE före den 13 februari 2023). Från och med den 13 februari 2023 är uppfattningen därför aktuell bara i de fall där det av övergångsbestämmelser till SFS 2022:166 framgår att 4 kap. 1 § 5 LSE ska tillämpas i den äldre lydelsen. Detta gäller dels situationen när gasen förs in till Sverige före den 13 februari 2023, dels när flyttningen av gasen har påbörjats före den 13 februari 2023 och gasen förs in senast den 31 december 2023.

Biogasen har matats in på ett naturgasnät i det andra EU-landet. Motsvarande mängd gas (samma volym vid samma temperatur och tryck) har med anledning av förvärvet matats ut från naturgasnätet i det andra EU-landet. Denna gas har förtätats till vätska och transporterats i behållare till företaget i Sverige. Gasen kan med hjälp av inköpsavtal m.m. härledas tillbaka till en inmatad mängd biogas på naturgasnätet i det andra EU-landet. Den gas som matats in på det naturgasnät varifrån gasen i behållarna matats ut är naturgas och biogas samt en mindre mängd gasol.

Naturgasnätets funktion medför att man inte har kännedom om den exakta sammansättningen av den gas som matas ut från naturgasnätet i det andra EU-landet och fylls i de behållare som sedan förs in till Sverige. Det kan dock konstateras att innehållet i behållarna antingen består av endast flytande naturgas med KN-nr 2711 11 00, eller en annan flytande gas med KN-nr 2711 19 00, t.ex. biogas eller en blandning av naturgas och biogas. I det förstnämnda fallet är det fråga om skattskyldighet enligt 6 kap. 10 § 2 LSE (4 kap. 12 § 3 LSE före den 13 februari 2023) och i det sistnämnda fallet är det fråga om skattskyldighet enligt 4 kap. 1 § 5 LSE i den äldre lydelse som gällde före den 13 februari 2023.

Skatteverket anser att utgångspunkten för bedömningen av om ett företag är skattskyldigt enligt 4 kap. 1 § 5 LSE i den äldre lydelse som gällde före den 13 februari 2023, eller enligt 6 kap. 10 § 2 LSE (4 kap. 12 § 3 LSE före den 13 februari 2023), ska vara det verkliga innehållet i behållare som förs in till Sverige från ett annat EU-land.

Skatteverket anser dock att när omständigheterna är sådana som framgår ovan kan krav inte ställas på analys av innehållet av gas i varje enskild behållare, för att avgöra enligt vilken av de ovan nämnda bestämmelserna företaget är skattskyldigt. Skatteverket anser att om man i dessa fall inte har gjort någon analys av innehållet i den enskilda behållaren, får man istället med hjälp av inköpsavtal m.m. göra en skattemässig bedömning av vilken gas som ska anses ha förts in till Sverige från det andra EU-landet.

Om det då är fråga om flytande gas som med hjälp av inköpsavtal m.m. kan härledas tillbaka till en inmatad mängd biogas på ett naturgasnät i ett annat EU-land, får man göra den skattemässiga bedömningen att det är flytande biogas (KN-nr 2711 19 00) som förts in till Sverige från det andra EU-landet. Företaget är därmed inte skattskyldigt enligt 6 kap. 10 § 2 LSE (4 kap. 12 § 3 LSE före den 13 februari 2023), utan enligt 4 kap. 1 § 5 LSE i den äldre lydelse som gällde före den 13 februari 2023.

Den som använder skattebefriat bränsle för annat än avsett ändamål

Den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt ska betalas när bränslet används för ett visst ändamål, men som använder bränslet för ett ändamål som medför att skatt ska betalas med högre belopp är skattskyldig (6 kap. 10 § 3 LSE).

Skattskyldigheten enligt denna bestämmelse omfattar bara andra bränslen än uppskovsbränslen. Vilka bränslen och skatteslag som omfattas av bestämmelsen framgår av 6 kap. 1 § LSE.

Begreppet ”använder” i 6 kap. 10 § 3 LSE innefattar både att bränslet säljs och att bränslet förbrukas (jfr prop. 2000/01:118 s. 132 och s. 134 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 474).

Ett fall där annan användning än den avsedda medför skattskyldighet för användaren är t.ex. när naturgas inköpts till den lägre energiskattesatsen för att användas för fordonsdrift, men sedan faktiskt används för ett ändamål som medför att den högre energiskatten ska tas ut (jfr prop. 1994/95:54 s. 103 och s. 114 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 474). Skattskyldig är också en skattebefriad förbrukare som inköpt och tagit emot bränsle för användning enligt det ändamål som framgår av beslutet om godkännande, men som sedan faktiskt förbrukar bränslet för ett annat ändamål. Den skattebefriade förbrukaren blir skattskyldig även i de fall denne säljer bränslet vidare till någon annan.

I båda dessa fall avseende skattskyldighet vid annan användning än den avsedda ska användaren betala skatt med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt (2 kap. 1 § andra stycket LSE).

Den som förbrukar bränsle i skepp eller båt vid användning för privat ändamål

Den som förvärvat bränsle för vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE och som använder bränslet

1. i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller
2. i båt, för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § LSE har lämnats eller fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten har meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten används för privat ändamål,

är skattskyldig (6 kap. 10 § 4 LSE).

Skattskyldigheten enligt denna bestämmelse omfattar bara andra bränslen än uppskovsbränslen. Vilka bränslen och skatteslag som omfattas av bestämmelsen framgår av 6 kap. 1 § LSE.

Skatt ska i dessa fall tas ut med belopp som framgår av 2 kap. 1 § tredje stycket LSE.

Import och otillåten införsel till EU

Bestämmelser om skattskyldighet vid import och otillåten införsel finns i 6 kap. 7 och 9 §§ LSE.

Skattskyldigheten enligt dessa bestämmelser omfattar bara andra bränslen än uppskovsbränslen. Vilka bränslen och skatteslag som omfattas av bestämmelserna framgår av 6 kap. 1 § LSE:

1. energiskatt för råtallolja,
2. energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för
   1. bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 och 6 LSE,
   2. andra bränslen enligt 2 kap. 3 § LSE än sådana som avses i 1 kap. 3 a § LSE,
   3. bränslen enligt 2 kap. 4 § LSE, och
3. svavelskatt för bränslen enligt 3 kap. 1 § 1 LSE.

Den som importerar bränsle

Skattskyldig för import av bränslen till Sverige är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen (6 kap. 7 § första stycket LSE).

Skattskyldig vid import av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om bränslet hade varit belagt med tull (6 kap. 7 § andra stycket LSE). Skattskyldigheten enligt dessa bestämmelser omfattar bara andra bränslen än uppskovsbränslen. Vilka bränslen och vilka skatteslag som omfattas av bestämmelserna framgår av 6 kap. 1 § LSE.

Skattskyldighet i Sverige uppkommer vid import till Sverige. Detta gäller oavsett om tulldeklarationen för varan lämnas i Sverige eller om tulldeklarationen inges i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för s.k. centraliserad klarering enligt artikel 179 i unionstullkodexen. Om tulldeklarationen ges in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering kommer deklaranten att betala tullen i det andra EU-landet. Punktskatten ska däremot betalas i Sverige (jfr prop. 2021/22:61 s. 386 och s. 470).

Andra stycket i 6 kap. 7 § LSE reglerar skattskyldigheten när importen sker från de territorier inom unionens tullområde som inte ingår i Europeiska unionens punktskatteområde, t.ex. Åland och Kanarieöarna. Även i dessa fall ska en tulldeklaration lämnas enligt tullagstiftningen. Någon skyldighet att betala tull föreligger inte och därför anges särskilt att skattskyldig är deklaranten eller den som varit skyldig att betala tull om bränslet hade varit belagt med tull. Skattskyldigheten uppkommer om bränslet förs in till Sverige (jfr prop. 2021/22:61 s. 386 jämförd med s. 474).

Vad menas med import?

Med import menas vid tillämpningen av LSE varors övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen. Med import menas även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts (1 kap. 7 § första stycket LSE).

Införsel av unionsvaror från något av de territorier som ingår i unionens tullområde men inte omfattas av Europeiska unionens punktskatteområde, exempelvis Åland och Kanarieöarna betraktas som import enligt LSE (jfr prop. 2021/22:61 s. 340 jämförd med s. 453).

Definitionen av import innebär att bränsle som har förts in från områden utanför unionens tullområde, utan att hänföras till förfarandet för övergång till fri omsättning (eller något av de andra förfaranden som är tillåtna under tullagstiftningen), inte omfattas av begreppet import. Det är i detta fall i stället fråga om otillåten införsel enligt 1 kap. 7 § andra stycket LSE (jfr prop. 2021/22:61 s. 340 jämförd med s. 453).

Vad menas med deklarant, tullskuld och unionsvara?

Med deklarant, tullskuld och unionsvara menas detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen (1 kap. 19 § LSE).

Undantag från skattskyldighet vid import

Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om bränsle som ägs av en godkänd lagerhållare vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts (6 kap. 9 § första stycket LSE).

Om någon hävdar att undantaget från skattskyldighet är tillämpligt vid import, så är det dennas ansvar att visa att så är fallet. Om Tullverket anser att det är tveksamt om kriterierna för undantag är uppfyllda kan de begära att den godkända lagerhållaren ska lämna in underlag som visar att denna är ägare till bränslet (jfr prop. 2011/12:155 s. 103 jämförd med prop 2021/22:61 s. 474).

Första stycket i 6 kap. 9 § LSE avser undantag från skattskyldighet vid import och andra stycket avser undantag från skattskyldighet vid otillåten införsel. Första stycket omfattar inte något undantag från skattskyldighet vid import med anledning av att tullskulden för bränslet har upphört. Vid import finns det alltså inte något motsvarande undantag som enligt andra stycket gäller vid otillåten införsel med anledning av att tullskulden för bränslet har upphört.

Tullverket beslutar om skatt

Tullverket beslutar om skatt för den som är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket (12 kap. 2 § LSE).

Den som är involverad i otillåten införsel

Skattskyldig för otillåten införsel av bränsle till Sverige är varjeperson som är involverad i den otillåtna införseln (6 kap. 7 § första stycket LSE).

Skattskyldig vid otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är varje person som är involverad i den otillåtna införseln (6 kap. 7 § andra stycket LSE).

Skattskyldigheten enligt dessa bestämmelser omfattar bara andra bränslen än uppskovsbränslen. Vilka bränslen och vilka skatteslag som omfattas av bestämmelserna framgår av 6 kap. 1 § LSE.

Vad menas med otillåten införsel?

Med otillåten införsel menas införsel till EU av en produkt som inte har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen och för vilken en tullskuld i enlighet med artikel 79.1 i unionstullkodexen har uppkommit eller skulle ha uppkommit om produkten hade varit belagd med tull (1 kap. 7 § andra stycket LSE).

Med otillåten införsel menas även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts (1 kap. 7 § andra stycket LSE).

Otillåten införsel omfattar situationer där bränsle har förts in utan att hänföras till ett tullförfarande. För att en otillåten införsel ska föreligga ska en tullskuld ha uppkommit i enlighet med artikel 79.1 unionstullkodexen eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, jfr artikel 3.8 punktskattedirektivet (jfr prop. 2021/22:61 s. 341 jämförd med s. 453).

Vad menas med tullskuld och unionsvara?

Med tullskuld och unionsvara menas detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen (1 kap. 19 § LSE).Undantag från skattskyldighet vid otillåten införsel

Från skattskyldighet vid otillåten införsel undantas bränsle för vilket tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om bränslet hade varit belagt med tull (6 kap. 9 § andra stycket LSE).

Undantaget omfattar bl.a. situationer där bränsle har förverkats eller beslagtagits, förstörts under tullövervakning eller förts ut ur unionens tullområde. När bränsle förs in från en plats som ligger inom unionens tullområde, t.ex. Åland, uppkommer ingen tullskuld. Därför anges i andra meningen att bestämmelsen i dessa fall ska tillämpas som om en tullskuld hade uppkommit, dvs. undantag ska medges i motsvarande situationer som enligt första meningen (jfr prop. 2021/22:61 s. 398 jämförd med s. 474).

Tullverket beslutar om skatt

Tullverket beslutar om skatt för den som är skattskyldig vid otillåten införsel. Skatten ska betalas till Tullverket (12 kap. 2 § LSE).