Vilka personer är parter i ett ärende?

Parter har rättigheter

Av flera av förvaltningslagens bestämmelser följer att den som har ställning som part i ett ärende också ges vissa rättigheter, t.ex.

• rätt till insyn i utredningsmaterialet (10 § FL)
• rätt att begära avgörande av ett ärende (12 § FL)
• rätt att lämna uppgifter muntligen (24 § FL)
• rätt att bli underrättad om material av betydelse och få tillfälle att yttra sig över detta (25 § FL)
• rätt att bli underrättad om det fullständiga innehållet i beslutet (33 § FL).

Vad menas med begreppet part?

Förvaltningslagen innehåller inte någon definition av vad som menas med begreppet part. Av förarbetena framgår dock att uttrycket part avser sökande, klagande eller annan part (prop. 2016/17:180 s. 79 f. och s. 295).

Med sökande menas den som hos en myndighet ansöker om en åtgärd som regleras i den offentligrättsliga lagstiftningen. En klagande är den som överklagar ett förvaltningsbeslut. Det kan vara en sökande som fått ett avslag på sin framställning eller någon som vill att ett beslut ska upphävas eller ändras. Med beteckningen ”annan part” avses bl.a. den som är föremål för ett tillsynsärende hos en myndighet och därigenom intar ställning som s.k. förklarande part.

Den som i någon annan egenskap har ett intresse i saken anses alltså normalt inte som part i första instans. Skulle dennes intresse vara sådant att personen har klagorätt kan hen bli part i högre instans. Intressenten uppträder då som klagande i det ärende som inleds genom överklagandet (prop. 2016/17:180 s. 79).

Utanför partsbegreppet faller som regel en anmälare eller förslagsställare, d.v.s. den som tar initiativ till en åtgärd genom att anmäla ett visst förhållande utan att ha någon närmare anknytning till ärendet eller den som lämnar ett förslag till myndigheten (se t.ex. RÅ 83 2:37).