Ränta och annan avkastning

Vem ska göra skatteavdrag från ränta och annan avkastning?

Vem som ska göra skatteavdrag från ränta och annan avkastning är beroende av vem som betalar ut inkomsten och om det finns en kontrolluppgiftsskyldighet för den. Det har bl.a. betydelse om den som betalar ut inkomsten är en fysisk eller juridisk person.

Utbetalare

Skyldigheten att göra skatteavdrag är knuten till skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Det innebär att den som ska lämna kontrolluppgift på en ränteinkomst och annan avkastning också ska göra skatteavdrag (10 kap. 15 § SFL). Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som har tillgodoräknat eller betalat ut ersättningen. Detta gäller under förutsättning att utbetalaren är en annan juridisk person än ett dödsbo.

Plattformsföretag som förmedlar lån mellan privatpersoner

Penninglån kan lämnas mellan privatpersoner via en digital marknadsplats (s.k. plattform) som tillhandahålls av ett företag. Sådana lån kallas ofta för peer-to-peer-lån eller p2p-lån.

Skatteverket anser att företaget som förmedlar lånen och betalar ut räntan till långivaren, ska lämna kontrolluppgift för inkomsträntan. Eftersom det finns en skyldighet att lämna kontrolluppgift ska företaget även göra skatteavdrag med 30 procent (10 kap. 15 § SFL). Skatteverket anser att kontrolluppgift ska lämnas på den beskattningsbara ränteinkomsten d.v.s. ränta minus eventuell avdragsgill serviceavgift som företaget tillgodoför långivaren (se Kontrolluppgiftens innehåll). Underlaget för skatteavdrag är samma räntebelopp som ska anges i kontrolluppgiften (Skatteverkets ställningstagande Kontrolluppgift för ränta och skatteavdrag vid utlåning mellan privatpersoner via en digital plattform).

Arbetsgivare

En arbetsgivare som är en juridisk person och som har betalat ut ränta på en fordran till en anställd, ska göra skatteavdrag från den räntan. Det kan exempelvis vara fråga om ränta som arbetsgivaren ska betala efter att en tvist om löneskuld till anställda eller f.d. anställda har avgjorts. Oavsett om den anställde fått lön ska arbetsgivaren göra ett skatteavdrag från räntan med 30 procent av räntebeloppet.

Fåmansföretag

Om ett fåmansföretag lånar pengar av sina delägare ska företaget göra skatteavdrag från den ränta som de betalar ut på det inlånade beloppet. Bolaget ska göra skatteavdrag det år som räntan är disponibel och delägaren ska ta upp den till beskattning.

Skatteverket anser att vid den tidpunkt som räntan enligt avtalet ska betalas ut ska bolaget även göra skatteavdrag från det utfallande räntebeloppet. Saknas förfallodag ska bolaget göra skatteavdrag från räntan vid utgången av räkenskapsåret. När skattskyldigheten för ränteintäkten inträder för delägaren ska bolaget redovisa och betala in 30 procent av beloppet till Skatteverket. Resterande 70 procent kan betalas ut eller bokföras som en ökning av företagets skuld till delägaren.

Ränta och annan avkastning med skatteavdrag

Utbetalaren av skattepliktig ränta ska göra skatteavdrag om företaget är skyldig att lämna kontrolluppgift för inkomsten (10 kap. 15 § SFL). Vad som menas med ränta är inte definierat i inkomstskattelagen.

Annan avkastning

Skatteavdrag ska göras från annan avkastning som ingår i de kontrolluppgifter som lämnas om ränta (17 kap. 1 § SFL). En förutsättning för att utbetalaren ska göra skatteavdrag är att den betalar ut avkastningen tillsammans med räntan.

Skyldighet att göra skatteavdrag för annan avkastning infördes i och med att skatteförfarandelagen trädde ikraft. För så kallade sammansatta instrument, exempelvis en aktieindexobligation, förekommer att avkastningen både kan avse ränta och annan avkastning. Syftet med att införa skatteavdrag på vissa av de utbetalningar som är annan avkastning är bl.a. att förenkla redovisningen och för att få bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt (prop. 2010/11:165 s. 338).

Undantag från skatteavdrag

Det finns vissa generella undantag då utbetalaren inte ska göra något skatteavdrag från ränta (10 kap. 16 § SFL). Skatteavdrag ska inte göras för

• ränta som betalas ut till fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige
• ränta som enligt skatteavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige
• utbetalad ränta från ett utländskt företag som bedriver bank- och värdepappersverksamhet utan att ha en filial i Sverige.

Du kan läsa mer om dessa undantag under avsnittet om gemensamma regler.

I 10 kap. 17 § SFL finns ytterligare ett antal undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta.

Gränsbelopp

Det finns vissa gränsbelopp när skatteavdrag inte ska göras. Utbetalaren ska inte göra skatteavdrag från ränta på ett konto om räntan är mindre än 100 kr. Undantaget är knutet till kontot och inte till den person som innehar kontot. Om en person har flera konton i samma bank och räntan för varje konto understiger 100 kr men personens sammanlagda ränta från den aktuella banken överstiger 100 kr ska ändå inte något skatteavdrag göras (10 kap. 17 § 1 SFL).

Eftersom skyldigheten att dra skatt är kopplad till kontroll­uppgifts­skyldigheten finns ytterligare gränsbelopp angivna i 17 kap. 4 § 1 SFL. Den innebär vissa specialregler för ett konto som har öppnats före den 1 januari 1985 och där det inte finns något personnummer. För dessa konton ska utbetalaren inte heller göra skatteavdrag om kontot innehas av mer än en person och räntan för var och en av dem understiger 100 kr.

Observera att dessa räntor, som utbetalaren inte redovisar på någon kontrolluppgift, också är skattefria för mottagaren så länge räntan sammanlagt under beskattningsåret inte uppgår till 500 kr (8 kap. 8 § IL).

Skatteverket anser att skatteavdrag inte ska göras för ränta på ett gemensamt konto om räntan understiger 100 kr för respektive kontohavares andel av räntan (10 kap. 17 § 1 SFL). Om kontot innehas gemensamt av t.ex. två personer ska skatteavdrag inte göras om räntan är lägre än 200 kr.

Exempel: skatteavdrag för ränta på ett gemensamt konto respektive ett eget konto

Aran och Moa har ett gemensamt konto som de delar lika hos en bank. Under året har de avslutat detta konto och banken betalade då ut en ränta på totalt 120 kr för kontot. Både Aran och Moa har även egna konton i banken. Vid årsskiftet fick Aran en ränta på 45 kr på det egna kontot och Moa fick 110 kr i ränta på sitt konto.

Eftersom räntan på det gemensamma kontot var lägre än 100 kr per kontohavare, 120/2 = 60 kr, ska banken inte göra något skatteavdrag för räntan på det kontot. Banken ska inte heller göra något skatteavdrag för räntan på Arans eget konto eftersom även den räntan var lägre än 100 kr (45 kr). Däremot ska banken göra skatteavdrag för räntan på Moas eget konto eftersom den var 110 kr.

Förfogarkonto

På ett s.k. förfogarkonto ska utbetalaren inte göra något skatteavdrag om räntan är lägre än 1 000 kr (10 kap. 17 § 2 SFL). Med förfogarkonto avses ett konto som innehas av fler än fem personer. Vanliga exempel på förfogarkonto är konton som innehas av skolklasser.

I de fall räntan uppgår till minst 1 000 kr ska skatteavdrag göras. Avdraget kommer då att bli tillgodoräknat den person som förfogar över kontot, vilken är den person som anges på kontrolluppgiften. Detta innebär att utbetalaren inte ska göra någon fördelning av räntan eller skatteavdraget på innehavarna (17 kap. 6 § SFL).

Klientmedelskonto

Advokater och andra som förräntar klienters medel är själva skyldiga att lämna kontrolluppgift för var och en av dessa klienter. Detta gäller under förutsättning att den som står för klientmedels­kontot är en juridisk person. Medlen sätts i dessa fall vanligen in i bank på ett gemensamt konto för klientmedel. Kontot registreras i den uppgiftsskyldiges namn. Den som betalar ut ränta till ett sådant konto ska, trots kontroll­uppgifts­skyldigheten, inte göra något skatteavdrag från utbetalningen (10 kap. 17 § 3 SFL).

Diskonteringspapper

Ränta kan i vissa fall även betalas ut samtidigt med annat belopp. Om det för utbetalaren är okänt hur stor del av den sammanlagda utbetalningen som utgör ränta ska skatteavdrag inte göras från utbetalningen (10 kap. 17 § 4 SFL). Utbetalaren är dock skyldig att redovisa det sammanlagda beloppet på kontrolluppgiften.

Ett exempel på sådana ersättningar kan vara belopp som utbetalas för s.k. diskonteringspapper såsom exempelvis en nollkupongs­obligation.

Räntekompensation

Skatteavdrag ska inte göras från räntekompensation som förvärvaren av en fordringsrätt eller delägarrätt betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta (10 kap. 17 § stycke 2 SFL).

Skogskonto m.m.

Skyldigheten att dra skatt är kopplad till kontroll­uppgifts­skyldigheten. Detta leder det till att undantag från uppgifts­skyldighet även innebär att skatteavdrag inte ska göras på vissa andra inkomster. Kontrolluppgift om ränta behöver inte lämnas för skogskonto, skogsskadekonto, upphovsmannakonto och pensionssparkonto (17 kap. 4 § SFL).

Investeringssparkonto (ISK)

Den egendom som förvaras på ett investeringssparkonto beskattas inte på konventionellt sätt för en person eller dödsbo som är obegränsat skattskyldig. Någon kontrolluppgift ska inte lämnas för utbetald ränta. Av detta följer att utbetalaren inte heller ska göra något skatteavdrag på ränta som betalas ut till ett investerings­spar­konto (17 kap. 4 § SFL).

Undantaget gäller inte ränta som betalas ut till ett investerings­sparkonto som avser tillgångar som anges i 42 kap. 38 § IL eller 42 kap 42 § andra stycket 3 IL.

För en person eller dödsbo som är begränsat skattskyldig och som innehar ett investeringsparkonto gör utbetalaren skatteavdrag på samma sätt som för en vanlig depå som innehas av en begränsad skattskyldig person.

Kompletterande information

• Vad som avses med ränta enligt inkomstskattelagen framgår av sidan ränteinkomster.
• Kontrolluppgiftsskyldighet för ränta och annan avkastning.