OBS: Detta är utgåva 2023.15. Visa senaste utgåvan.

Två personer får ingå äktenskap enligt svensk lag under förutsättning att det inte finns något äktenskapshinder. Personerna ska begära hindersprövning före äktenskapets ingående. Om det inte finns något hinder utfärdar Skatteverket ett intyg om hindersprövning.

Äktenskapshinder enligt svensk lag

För att två personer ska få ingå äktenskap enligt svensk lag får det inte finnas några omständigheter som utgör äktenskapshinder. De hinder som finns är

Frågan om vilka äktenskapshinder som finns är främst relevant i ärenden om hindersprövning, äktenskapscertifikat och vid erkännandeprövning av utländska äktenskap. Hindren beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

Underårighet

Personerna får inte ingå äktenskap om någon av dem är under 18 år (2 kap. 1 § ÄktB). Det går inte att ansöka om dispens från ålderskravet (prop. 2013/14:208 s. 131).

Nära släktskap

Personerna får inte ingå äktenskap om de är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led. De får inte heller vara helsyskon (2 kap. 3 § första stycket ÄktB). Helsyskon genom adoption får dock ingå äktenskap om de har tillstånd (2 kap. 3 § tredje stycket ÄktB). Halvsyskon behöver också tillstånd för att få ingå äktenskap (2 kap. 3 § andra stycket ÄktB).

Länsstyrelsen prövar frågan om tillstånd att ingå äktenskap för personer som är nära släkt (15 kap. 1 § ÄktB).

Månggifte

Personerna får inte ingå äktenskap om någon av dem redan är gift eller partner i ett registrerat partnerskap (2 kap. 4 § ÄktB).

Hindersprövning enligt svensk lag

Innan personerna ingår äktenskap enligt svensk lag ska Skatteverket pröva om det finns något äktenskapshinder (3 kap. 1 § första stycket ÄktB).

När personerna avser att ingå äktenskap inför en svensk vigselförrättare utomlands kan prövningen också göras av en svensk ambassad eller av ett konsulat (1 och 3 §§ förordningen [2009:264] om hindersprövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utomlands).

Prövningen ska som utgångspunkt ske med tillämpning av svensk lag. Det är alltså hindren i 2 kap. ÄktB som Skatteverket ska pröva (1 kap. 1 § första stycket IÄL). I vissa situationer ska personernas rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet prövas enligt utländsk lag.

En person som avser att ingå ett utländskt äktenskap behöver normalt inte ansöka om hindersprövning. När personen som avser att ingå det utländska äktenskapet är svensk medborgare kan hen ansöka om ett äktenskapscertifikat.

Begäran om hindersprövning

Personerna ska göra en gemensam begäran om hindersprövning (3 kap. 1 § andra stycket ÄktB). Personerna ska också skriftligen försäkra att de inte är nära släkt samt om de tidigare har ingått äktenskap. Försäkran lämnas på heder och samvete och under straffansvar (15 kap. 10 § BrB). Skatteverket kontrollerar uppgifterna i begäran och försäkran mot de uppgifter som eventuellt redan finns registrerade om personerna i folkbokföringsdatabasen.

Försäkran om att personerna inte är nära släkt

Personerna ska skriftligen försäkra på heder och samvete att de inte är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller helsyskon. Har de inte tillstånd till äktenskapet ska deras försäkran också avse att de inte är halvsyskon (3 kap. 3 § första stycket ÄktB).

Om de har ett tillstånd för personer som är nära släkt att ingå äktenskap ska de lämna det till Skatteverket (3 kap. 2 § andra stycket ÄktB).

Försäkran om personernas tidigare äktenskap

Personerna ska skriftligen uppge på heder och samvete om de tidigare har ingått äktenskap eller låtit registrera partnerskap (3 kap. 3 § andra stycket ÄktB). Här har det ingen betydelse om personerna tidigare har varit gifta med varandra eller om någon av dem tidigare har varit gift med någon annan.

Tidigare äktenskap ska vara upplösta

När någon av personerna tidigare har ingått äktenskap eller låtit registrera partnerskap behöver den personen visa att äktenskapet eller partnerskapet är upplöst. Men när uppgifter om äktenskaps- eller partnerskapsupplösningen redan är registrerade i folkbokföringsdatabasen behövs det normalt ingen ytterligare bevisning (3 kap. 3 § andra stycket ÄktB).

Personens tidigare äktenskap kan ha upplösts genom ett beslut om äktenskapsskillnad. När det är fråga om ett utländskt beslut krävs att avgörandet kan erkännas i Sverige. I vissa situationer krävs det även att frågan om erkännande av det utländska beslutet har prövats av en svensk tingsrätt (3 kap. 8–9 §§ IÄL).

Personens äktenskap kan också ha upplösts genom en tidigare makes dödsfall (se Änka och änkling). Att ett dödsfall har skett utomlands kan exempelvis bevisas med ett dödsbevis från utländska myndigheter.

Bevisning om rätten att ingå äktenskap för en person som inte är folkbokförd

En person som inte är folkbokförd behöver visa att hen får ingå det tilltänkta äktenskapet, att det inte finns något hinder. Bevisningen ska vara dokument från utländska myndigheter om personen kan skaffa sådan bevisning (3 kap. 2 § första stycket ÄktB).

Bevisningen ska innehålla de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna pröva personens rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet. Dessa uppgifter är normalt personens namn, födelsetid och civilstånd. Personen kan också behöva bevisa sitt medborgarskap, i de fall medborgarskapet har betydelse för utredningen. Det kan till exempel vara när personens rätt att ingå äktenskapet ska prövas enligt utländsk lag. Personens medborgarskap kan också ha betydelse när det i ärendet ska prövas om ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad kan erkännas i Sverige.

Bevisningen kan vara identitetsdokument (till exempel pass) och andra typer av intyg. Underlaget ska sammantaget möjliggöra en kontroll som motsvarar den som Skatteverket gör mot uppgifterna i folkbokföringsdatabasen för personer som är folkbokförda (Ds 2002:54 s. 39). Det är viktigt att bevisningen är tillförlitlig.

En person som inte är folkbokförd ska som utgångspunkt lämna in ett intyg om sitt aktuella civilstånd från utländska myndigheter. Syftet med detta är att personen ska visa att hen inte är gift. Intyget ska i regel inte vara äldre fyra månader. Det motsvarar giltighetstiden för en svensk hindersprövning.

I vissa länder utfärdar inte myndigheterna intyg om civilstånd. Det förekommer därför att en person som kommer från ett sådant land inte kan skaffa ett intyg om sitt aktuella civilstånd (jfr 3 kap. 2 § första stycket ÄktB). Personen behöver dock alltid bevisa att ett tidigare äktenskap är upplöst (3 kap. 3 § andra stycket ÄktB).

Skatteverkets prövning

Skatteverket ska utifrån de uppgifter som finns registrerade om personerna i folkbokföringsdatabasen, personernas skriftliga försäkran på heder och samvete samt i förekommande fall övrig bevisning pröva om personerna får ingå det tilltänkta äktenskapet, att det inte finns något hinder. Skatteverket ska alltså kontrollera

Skatteverket ska se till att ärendet blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. När Skatteverket finner att det inte finns något hinder mot äktenskapet ska verket utfärda intyg om hindersprövning (3 kap. 4 § ÄktB). Vigsel får sedan förrättas mellan personerna inom fyra månader från prövningen (4 kap. 5 § ÄktB). Se Äktenskap enligt svensk lag.

Uppgifter om personerna i intyget om hindersprövning

Skatteverket antecknar uppgifter om respektive persons namn och personnummer eller födelsetid i intyget om hindersprövning. Det är viktigt att vigselförrättaren kan förlita sig på att uppgifterna i intyget stämmer. För en person som saknar personnummer antecknas uppgifterna om personens namn och födelsetid normalt utifrån det underlag som finns i ärendet, till exempel ett utländskt identitetsdokument.

Omvandling av registrerat partnerskap genom vigsel ska inte föregås av hindersprövning

Personer som har registrerat ett partnerskap kan omvandla sitt partnerskap till ett äktenskap genom vigsel. En sådan vigsel ska inte föregås av hindersprövning (3 § andra stycket lagen [2009:260] om upphävande av PskL).

Hindersprövning enligt utländsk lag

I vissa situationer ska personernas rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet prövas enligt både svensk och utländsk lag. När någon av personerna är medborgare i ett annat nordiskt land kan den personens rätt att ingå äktenskapet istället prövas enligt lagen i det nordiska landet.

När prövningen ska ske enligt svensk och utländsk lag

När ingen av personerna är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige ska deras rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet som huvudregel prövas enligt både svensk och utländsk lag. Den utländska lagen kan vara lagen i landet där respektive person antingen har medborgarskap eller hemvist. När personen har medborgarskap och hemvist i olika länder, eller när hen har fler än ett medborgarskap, får personen själv välja enligt vilket lands lag som prövningen ska ske. Personen behöver i regel visa för Skatteverket vilket medborgarskap eller hemvist som hen har (1 kap. 1 § IÄL och prop. 2003/04:48 s. 53).

Hemvistbegreppet

En person anses ha hemvist i ett land om personens bosättning i landet med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt framstår som stadigvarande (7 kap. 2 § IÄL).

Statslösa personer

En statslös person likställs vid prövningen med en medborgare i personens hemvistland. Om den statslösa personen inte har hemvist i något land likställs hen med en medborgare i vistelselandet (7 kap. 3 § IÄL).

När Skatteverket ska pröva personernas rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet enligt svensk och utländsk lag och någon av personerna är statslös ska den personens rätt att ingå äktenskapet alltså prövas enligt svensk lag och enligt lagen i landet där personen har hemvist, eller om personen saknar hemvist, enligt svensk lag och enligt lagen i landet där personen vistas. Om den statslösa personen som saknar hemvist vistas i Sverige ska prövningen således endast ske med tillämpning av svensk lag.

Personerna ska bevisa att de får ingå äktenskapet enligt utländsk lag

För att bevisa sin rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet enligt utländsk lag kan personen lämna in ett utländskt intyg om att det inte finns hinder mot äktenskapet enligt det landets lag (2 § första stycket 1 förordningen [2004:146] om utredning angående rätt att ingå äktenskap enligt lagen i annan stat). Det kan vara ett utländskt intyg som motsvarar ett svenskt äktenskapscertifikat.

Personen kan också lämna in ett utländskt intyg om vilka äktenskapshinder som finns enligt det landets lag. I så fall behöver personen också visa att samtliga villkor är uppfyllda för att få ingå äktenskap enligt den utländska lagen. Personen kan t.ex. behöva visa för Skatteverket att en förälder samtycker till äktenskapet, ett läkarintyg eller bodelningshandlingar (2 § första stycket 2 förordningen [2004:146] om utredning angående rätt att ingå äktenskap enligt lagen i annan stat).

Särskilda skäl att endast tillämpa svensk lag

I undantagsfall kan Skatteverket besluta att personernas rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet endast ska prövas enligt svensk lag. Då krävs det att personerna själva begär det och att det finns särskilda skäl (1 kap. 1 § andra stycket IÄL).

Syftet med bestämmelserna i IÄL om att personernas rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet i vissa situationer ska prövas enligt både svensk och utländsk lag är att motverka risken för att personer med svag koppling till Sverige utnyttjar svensk äktenskapslagstiftning för att kringgå utländska äktenskapshinder som är aktuella för personerna. Det kan vara så att det tilltänkta äktenskapet inte kommer att erkännas i personernas hemland och att det därför riskerar att uppstå ett så kallat haltande äktenskap. Undantaget, som innebär att endast svensk lag ska tillämpas vid hindersprövningen om det finns särskilda skäl, ska därför tillämpas restriktivt, det vill säga när det med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet framstår som särskilt motiverat (prop. 2003/04:48 s. 18 f. och 53 f.).

Särskilda skäl kan vara att det framstår som tveksamt att Skatteverket ska upprätthålla ett utländskt äktenskapshinder som förvisso inte strider mot svensk ordre public. Undantaget kan också motiveras av ömmande omständigheter i det enskilda ärendet (prop. 2003/04:48 s. 53 f.).

När en tillämpning av ett utländskt äktenskapshinder är oförenlig med grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public)

När personernas rätt att ingå äktenskapet ska prövas enligt svensk och utländsk lag ska ett utländskt äktenskapshinder inte tillämpas om resultatet av en sådan tillämpning uppenbart skulle vara oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (7 kap. 4 § IÄL). Lagens förarbeten anger att det till exempel kan vara bestämmelser i utländsk lagstiftning som syftar till att hindra äktenskap mellan personer som har olika ras, religion, nationalitet, etnisk tillhörighet eller liknande (prop. 2003/04:48 s. 15).

Utländska bestämmelser som hindrar samkönade äktenskap

I många länder är det inte tillåtet för personer med samma könstillhörighet att ingå äktenskap. När personerna har samma könstillhörighet och deras rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet ska prövas enligt både svensk och utländsk lag ska Skatteverket som huvudregel inte utfärda intyg om hindersprövning om den utländska lagen inte tillåter samkönade äktenskap (3 kap. 4 § ÄktB).

När prövningen ska ske enligt lagen i ett annat nordiskt land

När någon av personerna är medborgare i ett annat nordiskt land, det vill säga Danmark, Finland, Island eller Norge, ska den personens rätt att ingå äktenskapet enligt 1 § första stycket NÄF prövas enligt det nordiska landets lag om

  • ingen av personerna har hemvist i Sverige, eller
  • den nordiska medborgaren själv begär det.

Skatteverket kan begära att den nordiska medborgaren styrker sin rätt att ingå äktenskapet enligt det nordiska landets lag med ett intyg från landets myndigheter (1 § andra stycket NÄF).

Intyg om hindersprövning från ett annat nordiskt land

Ett giltigt intyg om hindersprövning från en myndighet i ett annat nordiskt land gäller för vigsel i Sverige. Ett svenskt intyg om hindersprövning gäller på samma sätt för vigsel i ett annat nordiskt land. Personernas medborgarskap saknar i båda situationerna betydelse för intygets giltighet (2 § första stycket NÄF).

Exempel: vilka länders lagar ska tillämpas vid hindersprövningen?

Nedan finns exempel på vilka länders lagar som ska tillämpas beroende på personernas medborgarskap och hemvist.

  • Anna är svensk medborgare med hemvist i Spanien. Boris är tjeckisk medborgare med hemvist i Luxemburg. När Anna och Boris ansöker om hindersprövning ska deras rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet endast prövas enligt svensk lag eftersom Anna är svensk medborgare (1 kap. 1 § IÄL).
  • Christian är tysk medborgare med hemvist i Frankrike. Dora är italiensk medborgare med hemvist i Italien. När Christian och Dora ansöker om hindersprövning ska deras rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet som huvudregel prövas enligt både svensk och utländsk lag eftersom ingen av dem har medborgarskap eller hemvist i Sverige. Christian får välja om hans rätt att ingå äktenskapet, utöver svensk lag, ska prövas enligt tysk lag (medborgarskapslandet) eller fransk lag (hemvistlandet). Doras rätt att ingå äktenskapet ska prövas enligt svensk och italiensk lag eftersom hon har medborgarskap och hemvist i Italien. Christian och Dora kan begära att deras rätt att ingå äktenskapet endast ska prövas enligt svensk lag. Det behöver i så fall finnas särskilda skäl (1 kap. 1 § IÄL).
  • Erika är norsk medborgare med hemvist i Botswana. Fredrik är svensk medborgare med hemvist i Sverige. När Erika och Fredrik ansöker om hindersprövning är huvudregeln att deras rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet endast ska prövas enligt svensk lag eftersom Fredrik har hemvist i Sverige. Erika kan dock begära att hennes rätt att ingå äktenskapet endast ska prövas enligt norsk lag eftersom hon är norsk medborgare (1 § NÄF).
  • Gerhard är dansk medborgare med hemvist i Finland. Hoda är jordansk medborgare med hemvist i Polen. När Gerhard och Hoda ansöker om hindersprövning ska Gerhards rätt att ingå äktenskapet endast prövas enligt dansk lag (medborgarskapslandet) eftersom ingen av dem har hemvist i Sverige (1 § NÄF). Hoda får välja om hennes rätt att ingå äktenskapet, utöver svensk lag, ska prövas enligt jordansk lag (medborgarskapslandet) eller polsk lag (hemvistlandet). Hoda kan begära att hennes rätt att ingå äktenskapet endast ska prövas enligt svensk lag. Det behöver i så fall finnas särskilda skäl (1 kap. 1 § IÄL).

Skatteverkets prövning

Förfarandebestämmelserna i 3 kap. 1–4 §§ ÄktB gäller även när Skatteverket ska pröva personernas rätt att ingå det tilltänkta äktenskapet enligt utländsk lag. Det betyder att personerna även i dessa situationer ska göra en gemensam begäran om hindersprövning och att de ska lämna en försäkran om nära släktskap och tidigare äktenskap.

När både svensk och utländsk lagstiftning ska tillämpas prövar Skatteverket om personerna får ingå äktenskapet enligt bestämmelserna i 2 kap. ÄktB samt enligt de utländska bestämmelser som är aktuella.

När personernas rätt att ingå äktenskapet endast ska prövas enligt lagen i ett annat nordiskt land saknar bestämmelserna i 2 kap. ÄktB betydelse för utredningen. Skatteverket ska då bara pröva personernas rätt att ingå äktenskapet enligt lagen i det nordiska landet (1 § NÄF).

Om Skatteverket finner att personerna får ingå det tilltänkta äktenskapet, att det inte finns något hinder enligt svensk eller utländsk lag, ska verket utfärda ett intyg om hindersprövning (3 kap. 4 § ÄktB).

Kompletterande information

Överklagande av beslut om hindersprövning.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap [1] [2] [3] [4] [5]
  • Proposition 2013/14:208 Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor [1]

Övrigt