OBS: Detta är utgåva 2023.15. Visa senaste utgåvan.

Lagen om svenskt medborgarskap har ändrats flera gånger. Skatteverket behöver ibland utreda om en person har förvärvat svenskt medborgarskap enligt äldre bestämmelser. Personen kan också ha upphört att vara svensk medborgare enligt äldre bestämmelser.

Förvärv av svenskt medborgarskap enligt äldre bestämmelser

En person kan ha förvärvat svenskt medborgarskap enligt äldre bestämmelser. Den nedanstående redogörelsen är inte uttömmande utan beskriver de vanligaste situationerna som Skatteverket behöver ta ställning till.

Skatteverket ska inte registrera personen som svensk medborgare när förutsättningarna kring förvärvet är oklara. Personen kan i denna situation ansöka om medborgarskapsförklaring enligt 21 § MedbL hos Migrationsverket för att få frågan om medborgarskapet utredd.

Svenskt medborgarskap vid födelsen

Ett barn kan ha förvärvat svenskt medborgarskap vid födelsen enligt äldre bestämmelser. Vilka bestämmelser som gällde beror på när barnet föddes.

Barn födda mellan den 1 juli 2001 och den 31 mars 2015

Barn födda mellan den 1 juli 2001 och den 31 mars 2015 förvärvade enligt 1 § första stycket MedbL svenskt medborgarskap vid födelsen om

  • modern var svensk medborgare
  • fadern var svensk medborgare och barnet föddes i Sverige
  • fadern var svensk medborgare och gift med barnets mor
  • fadern var avliden vid barnets födelse men han vid sin död var svensk medborgare och barnet föddes i Sverige
  • fadern var avliden vid barnets födelse men han vid sin död var svensk medborgare och gift med barnets mor.

Det som i bestämmelserna angavs om fadern gällde även den förälder som var barnets förälder enligt 1 kap. 9 § FB (1 § andra stycket MedbL).

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 2001 och upphörde att gälla den 1 april 2015 (övergångsbestämmelserna till MedbL och övergångsbestämmelserna till lagen [2014:481] om ändring i MedbL). Läs mer om gällande bestämmelser på sidan Förvärv av svenskt medborgarskap.

Barn födda mellan den 1 juli 1979 och den 30 juni 2001

Barn födda mellan 1 juli 1979 och 30 juni 2001 förvärvade enligt 1 § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap svenskt medborgarskap vid födelsen om

  • modern var svensk medborgare
  • fadern var svensk medborgare och gift med barnets mor
  • fadern var avliden vid barnets födelse men han vid sin död var svensk medborgare och gift med barnets mor.

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1979 och upphörde att gälla den 1 juli 2001 (övergångsbestämmelserna till lagen [1979:139] om ändring i lagen [1950:382] om svenskt medborgarskap och övergångsbestämmelserna till MedbL).

Svenskt medborgarskap genom föräldrarnas äktenskap

När en svensk man ingick äktenskap med en utländsk kvinna blev ett till makarna gemensamt barn som hade fötts före äktenskapet och som inte hade förvärvat svenskt medborgarskap vid födelsen svensk medborgare om barnet var ogift och inte hade fyllt 18 år (4 § MedbL).

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 2001 och upphörde att gälla den 1 april 2015 (övergångsbestämmelserna till MedbL och övergångsbestämmelserna till lagen [2014:481] om ändring i MedbL). Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i 2 § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.

Bestämmelserna gäller fortfarande för barn under 18 år som har fötts före den 1 april 2015 (övergångsbestämmelserna till lagen [2014:481] om ändring i MedbL).

Exempel: barn som kan få svenskt medborgarskap genom att föräldrarna ingår äktenskap

Barnet Doris föddes utomlands under 2014. Modern Erika var utländsk medborgare. Fadern Fredrik var svensk medborgare. När Doris föddes var föräldrarna Erika och Fredrik inte gifta med varandra.

Doris förvärvade inte svenskt medborgarskap vid födelsen eftersom hon föddes utomlands innan de nuvarande bestämmelserna trädde i kraft (vilket skedde den 1 april 2015). Doris kan dock förvärva svenskt medborgarskap om föräldrarna ingår äktenskap innan hon fyller 18 år. Det gäller även om föräldrarna ingår äktenskapet efter den 1 april 2015.

Förlust av svenskt medborgarskap vid förvärv av utländskt medborgarskap

En person förlorade enligt 7 § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap sitt svenska medborgarskap om personen

  • förvärvade utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke
  • förvärvade utländskt medborgarskap genom att inträda i allmän tjänst i ett annat land.

Nytt:

Även ett ogift barn under 18 år förlorade sitt svenska medborgarskap om barnet förvärvade utländskt medborgarskap genom förälderns förvärv enligt det ovanstående. För det krävdes enligt 7 § 3 lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

  • att båda föräldrarna förvärvade utländskt medborgarskap och båda var vårdnadshavare
  • att endast en förälder förvärvade utländskt medborgarskap och att den föräldern var ensam vårdnadshavare
  • att endast en förälder förvärvade utländskt medborgarskap och att den andra föräldern redan var utländsk medborgare och båda var vårdnadshavare.

Tidigare:

Även ett ogift barn under 18 år förlorade enligt samma bestämmelser sitt svenska medborgarskap om föräldern förvärvade ett utländskt medborgarskap enligt det ovanstående. För det krävdes

  • att båda föräldrarna förvärvade utländskt medborgarskap och båda var vårdnadshavare
  • att endast en förälder förvärvade utländskt medborgarskap och att den föräldern var ensam vårdnadshavare
  • att endast en förälder förvärvade utländskt medborgarskap och att den andra föräldern redan var utländsk medborgare och båda var vårdnadshavare.

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1951 och upphörde att gälla den 1 juli 2001 (övergångsbestämmelserna till lagen [1950:382] om svenskt medborgarskap och övergångsbestämmelserna till MedbL).

När en svensk medborgare blev medborgare i ett annat land som var bundet av bestämmelserna i 1963 års konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap upphörde 7 § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap att gälla först den 1 juli 2002 (övergångsbestämmelserna till MedbL). De aktuella länderna var enligt SOU 1999:34 s. 164

  • Belgien
  • Danmark
  • Frankrike
  • Irland
  • Italien
  • Luxemburg
  • Nederländerna
  • Norge
  • Spanien
  • Storbritannien
  • Tyskland
  • Österrike.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Övrigt

  • SOU 1999:34 [1]