Mellandom

Vem beslutar om mellandom och varför?

En mellandom innebär att domstolen före det slutliga avgörandet meddelar ett särskilt beslut

• om en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången
• som gäller hur en fråga som främst har betydelse för rättstillämpningen ska bedömas.

Domstolen får besluta om en mellandom om det är till fördel för utredningen i ett mål (67 kap. 36 § SFL).

Domstolen kan besluta om en mellandom efter att en part yrkat det, eller på domstolens eget initiativ.

När tillämpas mellandom?

Mellandom kan tillämpas i fall när den kan leda till en processekonomisk fördel. Om frågan i målet t.ex. gäller om en utflyttad person ska beskattas i Sverige så kan det även vara tvistigt med vilket belopp beskattning ska ske.

Genom att meddela en mellandom prövar domstolen om den utflyttade över huvudtaget är obegränsat skattskyldig. Om domstolen finner att så inte är fallet behöver frågan om beloppets storlek inte utredas vidare. Om domstolen i stället skulle finna att den skattskyldige är obegränsat skattskyldig prövar man därefter i en dom om den skattskyldige ska beskattas till ett visst belopp.

Kan en mellandom överklagas?

När en mellandom meddelas väljer domstolen om mellandomen ska kunna överklagas särskilt eller först i samband med att målet slutligt avgörs. Om domen kan överklagas särskilt får domstolen förordna att den fortsatta handläggningen av målet ska vila i avvaktan på laga kraft av mellandomen. Om domstolen har avslagit ett yrkande om mellandom kan detta beslut inte överklagas särskilt (RÅ 2005 not. 13).

HFD har i ett mål om efterbeskattning (RÅ 2002 ref. 57) uttalat sig om situationer då en mellandom kan vara lämplig respektive inte lämplig med hänsyn till utredningen. I HFD 2017 ref. 13 har HFD ytterligare belyst förutsättningarna för att meddela mellandom i förvaltningsprocessen.