Överklagande av den beslutet gäller och besluts överklagbarhet

Vilka beslut får överklagas?

Bestämmelserna om överklagande i SFL gäller alla beslut som Skatteverket fattar med stöd av SFL.

Grundprinciperna för vem som får överklaga förvaltningsrättsliga beslut, vilka beslut som får överklagas och vad som krävs för att ett beslut ska vara möjligt att överklaga, beskrivs på sidan Vem får överklaga ett beslut och vilka beslut får överklagas?.

Skatteverkets beslut i en fråga som har betydelse för beskattningen eller något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna får överklagas av den som beslutet gäller (67 kap. 2 § första stycket SFL). Detta innebär inte att alla beslut är överklagbara eftersom överklagbarheten begränsas av förvalt­nings­rättslig praxis. Överklagandebestämmelsen i 67 kap. 2 § SFL har samma innehåll som 66 kap. 2 § SFL, där det anges vilken verkan ett beslut ska ha för att få omprövas. De beslut som kan överklagas måste också kunna omprövas. Om fler beslut skulle få överklagas än omprövas finns det en risk för att enskilda överklagar bara för att få till stånd en omprövning. Vidare skulle det framstå som märkligt om Skatteverket skulle kunna avvisa en begäran om omprövning av ett beslut som får överklagas. Därför behövs en bestämmelse om vilka beslut som får överklagas (prop. 2010/11:165 s. 1122).

De beslut som kan överklagas är generellt slutliga beslut, men även andra former av beslut kan överklagas.

Även beslut som inte har gått den enskilda emot får överklagas

En av förutsättningarna för att en enskild ska få överklaga en förvaltningsmyndighets beslut är att beslutet har gått den enskilda emot. Denna regel, som kommer till uttryck i 42 § FL, gäller dock inte inom skatteförfarandelagens tillämpningsområde. Den som beslutet gäller får överklaga även om beslutet inte är till nackdel för denna (67 kap. 2 § andra stycket SFL).

Bestämmelsen får betydelse t.ex. i fall där Skatteverket har beslutat om slutlig skatt i enlighet med uppgifterna i en inkomst­deklaration, men den ärendet gäller därefter kommer på att hen har haft ytterligare avdragsgilla utgifter. Utan bestämmelsen skulle beslutet om slutlig skatt inte få överklagas eftersom det inte är till nackdel för den enskilda (se prop. 2010/11:165 s. 1124).

En domstols dom måste emellertid ha gått den enskilda emot för att vara överklagbar (33 § FPL).

Vad menas med att ett beslut ska ha betydelse för förhållandet mellan en enskild och det allmänna?

Med att ett beslut ska ha betydelse för förhållandet mellan en enskild och det allmänna avses t.ex. att den enskilda skulle kunna få bidrag eller annat stöd från det allmänna med ett högre belopp om Skatteverket omprövade sitt beslut (prop. 2010/11:165 s. 1122).

HFD har ansett att en enskild haft rätt att klaga på ett beslut om beskattningbar förmögenhet som inte påverkat beskattningen, men som påverkat rätten till arealbidrag (RÅ 1970 Fi 1706).

Den enskilda som har ett skatterättsligt intresse av att få ett beslut enligt SFL ändrat behöver inte påpeka detta i sin begäran om omprövning eller i sitt överklagande. Detta bör Skatteverket självt kunna bedöma. Om den enskildas intresse av att få beslutet ändrat har sin grund i något annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, ska den enskilda redovisa vilka omständigheter som motiverar en ändring av beslutet.

Det är själva beslutet som får överklagas. Enbart beslutsmotiveringen får inte överklagas. En enskild som är missnöjd med motiveringen av ett beslut kan alltså inte få den prövad. Ett överklagande av endast motiveringen av Skatteverkets beslut ska därför avvisas av förvaltnings­rätten.

Avvisnings- och avskrivningsbeslut

Bestämmelsen i 67 kap. 2 § SFL omfattar också en rätt att överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning. Ett avvisningsbeslut har inte omedelbar betydelse för beskattningen men får anses ha betydelse för något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna (prop. 2010/11:165 s. 1123).

Detta gäller även beslut där Skatteverket skriver av ett omprövnings­­ärende, t.ex. på grund av att frågan har förfallit, och liknande beslut där Skatteverket avslutar ett omprövningsärende utan att pröva själva frågan, d.v.s. saken, i ärendet (prop. 2010/11:165 s. 1123).

Vem får överklaga?

Enligt tidigare bestämmelser i TL och SBL gällde att Skatteverkets beslut fick överklagas av ”den skattskyldige”. Uttrycket ”den skattskyldige” har i SFL ersatts med uttrycket ”den som beslutet gäller”. Ändringen gjordes för att det inte ska vara någon tvekan om att även den som inte är skattskyldig får överklaga om beslutet gäller denna.

Genom att begreppet skattskyldig inte används i SFL finns det inte längre behov av s.k. likställighetsbestämmelser, d.v.s. bestäm­melser som likställer den som inte är skattskyldig i ett ärende med skattskyldiga, som t.ex. huvudmän för mervärdesskattegrupper eller avgiftsskyldiga (prop. 2010/11:165 s. 1124). Den ändrade lydelsen innebär ingen ändring i sak när det gäller vilka som får överklaga. För myndiga fysiska personer ska den som beslutet gäller själv överklaga beslutet och för juridiska personer ska över­klagandet göras genom en behörig företrädare, t.ex. firma­tecknare.

Som allmän förutsättning för att få föra talan i domstol gäller att den som för talan ska ha partsbehörighet, processbehörighet och saklegitimation. Med partsbehörighet menas förmågan att kunna inta partsställning i en domstolsprocess och med process­behörighet menas rätten att själv eller genom ombud få föra sin talan i domstol. Begreppet saklegitimation används som uttryck för rätten att som part föra talan i en viss bestämd sak.

I princip bör samma ordning gälla i ett förvaltningsförfarande, men här kan begreppet process­behörighet ersättas med det synonyma rättslig handlingsförmåga. Om den som beslutet gäller saknar rättslig handlingsförmåga, som t.ex. en omyndig (med undantag för den omyndigas arbetsinkomster sedan denna fyllt sexton år), måste dennas talan föras av någon annan, av en förmyndare.

Läs mer om vad som händer när någon som t.ex. saknar rättslig handlingsförmåga överklagar ett beslut på sidan särskilt beslut om att inte ompröva.

Allmänna ombudet

Det finns särskilda regler för när allmänna ombudet hos Skatteverket får överklaga Skatteverkets beslut och föra talan i övrigt.

Företrädare vid ansökningar om företrädaransvar

Om Skatteverket har ansökt om företrädaransvar enligt 59 kap. 16 § SFL, får företrädaren överklaga beslut som omfattas av ansökan inom den tid och på det sätt som gäller för den juridiska personen (67 kap. 4 § SFL).

När Skatteverket har ansökt om företrädaransvar har företrädaren ett betydande intresse av att få den skattefordran eller avgifts­fordran som ansökan gäller prövad i domstol.

Företrädaren får överklaga på det sätt som gäller för den juridiska personen och företrädaren blir part i domstolen, men det är den juridiska personen som är skattesubjektet. Det innebär bl.a. att Skatteverket ska behandla ett överklagande från företrädaren på samma sätt som ett överklagande från den juridiska personen (prop. 2010/11:165 s. 1125 f.).

Formella krav på överklagandet

Det finns formella krav på hur ett överklagande ska se ut. Det ska t.ex. vara skriftligt (43 § FL och 3 § första stycket FPL). Det finns emellertid inget krav på att överklagandet måste vara under­skrivet.

Överklagandet ska lämnas till den myndighet som meddelat beslutet (43 § FL), d.v.s. till Skatte­verket när det är Skatteverket som har meddelat beslutet. Detta framgår av 67 kap. 12 och 15–18 §§ SFL.

Det finns inga regler i SFL om vad ett överklagande ska innehålla. Sådan regler finns emellertid i 3 och 4 §§ FPL, och det finns en direkt hänvisning till dessa bestämmelser i 43 § tredje stycket FL om uppgifter som ska finnas i ett överklagande. Om det finns brister i överklagandet så påverkar det Skatteverkets möjlighet att göra en s.k. obligatorisk omprövning. Läs mer under omprövning av det överklagade beslutet.