Behörighet att utbyta information

Behörig myndighet

Den sekretess som gäller för uppgifter hos Skatteverket enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller även i förhållande till utländsk myndighet. Den kan brytas endast om det finns en bestämmelse som tillåter det (8 kap. 3 § nämnda lag). Du kan läsa mer om detta på sidan Sekretess och användningsbegränsningar. När det gäller utbyte av uppgifter med utländsk myndighet krävs dessutom att utbytet sker genom den myndighet och organisatoriska enhet hos denna som är behörig därtill. En handläggare som utan behörighet lämnar en sekretessbelagd uppgift direkt till en utländsk skattemyndighet riskerar att göra sig skyldig till brottet brott mot tystnadsplikt. Vidare kan informationen bli obrukbar för skattemyndigheten i det mottagande landet beroende på lagstiftningen där.

Både i Sverige och i andra länder är det endast en viss myndighet och eventuellt endast en viss organisatorisk enhet inom denna som är behörig att utbyta information direkt med utländsk myndighet med stöd av en viss rättsakt. Denna myndighet eller organisatoriska enhet brukar betecknas behörig myndighet. Det är normalt endast personal som tillhör den behöriga myndigheten som är behörig att utbyta information direkt med utländsk myndighet. Enligt vissa rättsakter får dock den behöriga myndigheten utse även andra personer till så kallade behöriga tjänstemän.

Att Skatteverket är behörig myndighet vid tillämpningen av EU-förordningen nr 904/2010 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt framgår av Europeiska unionens officiella tidning 2017/C 155/03 och 1 § förordningen (2011:1553) om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet.

Att Skatteverket är behörig myndighet vid tillämpningen av EU-förordningen nr 389/2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter framgår av Europeiska unionens officiella tidning 2016/C 484/12 och 1 § förordningen (2012:331) om tillämpning av rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004.

Att Skatteverket är behörig myndighet vid tillämpningen av EU-direktivet om handräckning i skatteärenden (nr 2011/16/EU) och lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning framgår av Europeiska unionens officiella tidning 2013/C 382/05 och 4 § nämnda lag.

Skatteverket är också behörig myndighet, i de delar som avser administrativt samarbete och bedrägeribekämpning, vid tillämpningen av ett avtal mellan Europeiska unionen och Norge om administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet m.m. (1 § tredje stycket förordningen [2011:1553] om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet).

Skatteverket är också behörig myndighet, i de delar som avser administrativt samarbete och bedrägeribekämpning, vid tillämpningen av ett avtal mellan Europeiska unionen samt Storbritannien och Nordirland om administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet m.m. (1 § fjärde stycket förordningen [2011:1553] om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet).

Vid tillämpningen av övriga rättsakter om informationsutbyte, både multilaterala och bilaterala, följer det av 3, 4 och 14 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden att Skattverket är behörig myndighet, utom när det grundläggande ärendet gäller indrivning. Skattverkets behörighet att ingå kompletterande överenskommelser med stöd av sådana rättsakter är reglerad i 16 § förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i skatteärenden.

Enligt Skatteverkets arbetsordning utövas funktionen behörig myndighet vid informationsutbyte av storföretagsavdelningen. Det operativa arbetet, det vill säga hanteringen av ärenden om informationsutbyte i enskilda fall, utövas av avdelningens punktskatteenhet och avdelningens enhet för internationell samverkan (EIS) inom deras respektive ansvarsområden.

Centralt kontaktkontor, kontaktorgan och behöriga tjänstemän

Enligt EU-förordningarna om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt (nr 904/2010) respektive punktskatter (nr 389/2012) och EU-direktivet om handräckning i skatteärenden (nr 2011/16/EU) ska varje medlemsstat utse ett centralt kontaktkontor som ska ha huvudansvaret för kontakterna med andra medlemsstater i fråga om administrativt samarbete (artikel 4.1 i förordningarna, artikel 4.2 i direktivet, 3 § förordningen [2012:848] om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning). Ett centralt kontaktkontor ska utses även enligt avtalet mellan Europeiska unionen och Norge om administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet m.m. (artikel 4.2 a) och enligt avtalet mellan Europeiska unionen samt Storbritannien och Nordirland om administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet m.m. (artikel PVAT.4.2 a).

Som framgått av föregående avsnitt är Skatteverket behörig myndighet vid tillämpningen av alla dessa rättsakter. I egenskap av behörig myndighet har Skatteverket i sin arbetsordning utsett storföretagsavdelningen till centralt kontaktkontor.

Den behöriga myndigheten får även utse kontaktorgan för det operativa arbetet med informationsutbyte, det vill säga hanteringen av ärenden om informationsutbyte i enskilda fall (artikel 4.2 i förordningarna, artikel 4.3 i direktivet, 4 § förordningen [2012:848] om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning, artikel 4.3 a i avtalet mellan Europeiska unionen och Norge, artikel PVAT.4.3 a i avtalet mellan Europeiska unionen samt Storbritannien och Nordirland).

Enligt Skatteverkets handläggningsordning för storföretagsavdelningen utövas funktionen som kontaktorgan av avdelningens punktskatteenhet och avdelningens enhet för internationell samverkan (EIS) inom deras respektive ansvarsområden.

Den behöriga myndigheten får även utse behöriga tjänstemän genom personligt förordnande (artikel 4.3 i förordning nr 904/2010, artikel 5.1 i förordning nr 389/2012, artikel 4.4 i direktivet, 4 § förordningen [2012:848] om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning, artikel 4.4 i avtalet mellan Europeiska unionen och Norge, artikel PVAT.4.4 i avtalet mellan Europeiska unionen samt Storbritannien och Nordirland). Härigenom kan en person som inte tillhör det centrala kontaktkontoret eller ett kontaktorgan ges behörighet att utföra informationsutbyte, till exempel en skatterevisor i samband med en multilateral kontroll.

Vilken organisatorisk enhet och vilka personer hos Skatteverket som är behöriga att utbyta information i ett visst ärende beror alltså på vilken rättsakt som är tillämplig.