Det finns särskilda bestämmelser som innebär att hela mervärdesskatten ska redovisas vid ett tillfälle vid försäljning och köp av varor enligt lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.
För försäljning och köp som regleras av konsumentkreditlagen gäller de vanliga reglerna för redovisning av mervärdesskatt.
Vid försäljning på avbetalning med återtaganderätt enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. inträder redovisningsskyldigheten vid den tidpunkt då en faktura enligt god redovisningssed har utfärdats eller borde ha utfärdats. Det innebär att den utgående skatten på sådana fordringar ska redovisas för den redovisningsperiod då fakturan enligt god redovisningssed har utfärdats eller borde ha utfärdats (7 kap. 19 § ML). Den utgående skatten på sådana fordringar ska alltså redovisas vid ett tillfälle (jämför prop. 1983/84:75 s. 20).
Bestämmelsen gäller oavsett redovisningsmetod (prop. 1993/94:99 s. 238).
Om en vara köpts genom kreditköp med förbehåll om återtaganderätt enligt lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. medges avdrag för ingående skatt för den redovisningsperiod då fakturan har tagits emot (7 kap. 36 § ML).
Detta gäller oavsett redovisningsmetod. Som framgår av lydelsen av paragrafen är det en grundförutsättning att en vara köpts. Att även leverans måste ha skett framgår av förarbetena (prop. 1993/94:99 s. 238 f., jämför även prop. 1983/84:75 s. 15 och SkU 1983/84:19 s. 10).
Om utgående skatt har redovisats och beskattningsunderlaget för den skatten därefter minskar på grund av återtagande av en vara får säljaren under vissa förutsättningar minska den utgående skatten enligt 7 kap. 43–46 §§ ML, se även Nedsättning av priset, kundförlust m.m.
Det förekommer att ett företag som har köpt en vara på avbetalning med förbehåll om återtaganderätt säljer varan innan skulden är slutbetald. I avtalet mellan företaget och köparen brukar överlåtelseobjektet benämnas ”rättigheter och skyldigheter enligt avbetalningskontrakt”. Överlåtelsen måste godkännas av den ursprunglige säljaren eller annan, t.ex. ett finansieringsföretag, som har trätt i säljarens ställe.
För företaget får överlåtelsen anses innebära en försäljning av varan med betalning helt eller delvis genom att köparen tar över betalningsansvaret för skulder enligt det ursprungliga avbetalningskontraktet. Företaget ska redovisa utgående skatt på varans hela värde enligt avtalet utan avdrag för restskuld och efter den skattesats som gäller vid den nya överlåtelsen.
För den ursprungliga säljaren innebär uppgörelsen normalt inte någon ny leverans av vara mot ersättning och påverkar inte heller dennas redovisning av mervärdesskatt.
Om transaktionen görs i samband med att hela verksamheten eller en del av verksamheten överlåts blir bestämmelserna i 5 kap. 38 § ML tillämpliga.
Det finns två olika typer av leasingavtal, operationella leasingavtal och finansiella leasingavtal. Vid finansiella leasingavtal måste en självständig mervärdesskatterättslig bedömning göras av avtalet för att bestämma om det innebär en leverans av en vara mot ersättning eller ett tillhandahållande av en tjänst mot ersättning, d.v.s. avbetalningsköp eller uthyrning. Denna bedömning har betydelse för vid vilken tidpunkt den utgående skatten ska redovisas.
Om innebörden av ett avtal om finansiell leasing är försäljning av en vara inträffar den beskattningsgrundande händelsen för hela beskattningsunderlaget vid leveranstidpunkten. Det gäller oavsett om betalningen delas upp så som vid ett avbetalningsköp.
Om det är fråga om ett avbetalningsköp mellan näringsidkare med återtaganderätt ska hela den utgående skatten redovisas enligt specialregeln i 7 kap. 19 § ML. Det innebär att hela den utgående skatten ska redovisas för den redovisningsperiod då den första månadsfakturan enligt god redovisningssed har utfärdats eller borde ha utfärdats, under förutsättning att leverans har skett (jämför prop. 1983/84:75 s. 20).
Mervärdesskatterättsligt är ett leasingavtal en enda transaktion oavsett om leasingavtalet bedöms som avbetalningsköp eller uthyrning. Det innebär att även den del som inkomstskatterättsligt hanteras som ränta ska ingå i beskattningsunderlaget för mervärdesskatt.