Längsta tid som personuppgifter får behandlas

Bevara personuppgifter

Att bevara personuppgifter innebär att spara uppgifterna i identifierbart skick, i sådan form att de direkt eller indirekt kan hänföras till en levande fysisk person. Att bevara personuppgifter är en behandling i brottsdatalagens mening.

Bestämmelser om bevarande av personuppgifter

Bestämmelser om hur länge personuppgifter får bevaras finns i olika författningar. I Skatteverkets verksamhet är det vanligtvis arkivlagen eller någon av de särskilda registerförfattningarna som anger hur länge personuppgifter får eller ska bevaras.

Brottsdatalagen (lagringsminimering)

Principen om lagringsminimering har kommit till uttryck i brottsdatalagen genom 2 kap. 17 § BDL. Där anges att personuppgifter inte får behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

I brottsdatalagen använder man begreppet längsta tid för behandling i stället för begreppen bevarande och gallring för att skilja det från vad som gäller på arkivlagstiftningens område. Utgångspunkten är att en behörig myndighet alltid kan arkivera och bevara allmänna handlingar eller lämna arkivmaterial till en arkivmyndighet om inget annat har föreskrivits (2 kap. 17 § andra stycket BDL).

Arkivlagen

Arkivlagen innehåller bestämmelser om bevarande och gallring av allmänna handlingar. Lagens bestämmelser gäller för både pappershandlingar och handlingar i elektronisk form.

Särskilda registerförfattningar

Särskilda bestämmelser gäller för bevarande av personuppgifter i Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet.

Om det inte finns några bestämmelser om arkivering i de särskilda registerförfattningarna ska Skatteverket tillämpa arkivlagen.

Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet har genom SBDL med tillhörande förordning särskilda bestämmelser om längsta tid för personuppgifter som får behandlas automatiserat.