Om transporten av en vara påbörjas utanför EU men varan importeras till Sverige är leveransen gjord inom landet om leveransen görs av den som är skyldig att betala mervärdesskatt för importen. Det gäller även för efterföljande leveranser. Här kan du läsa om hur denna bestämmelse ska förstås och dess samband med importbeskattningen.
Leverans av en vara som enligt avtalet mellan säljare och köpare ska transporteras till köparen är som huvudregel gjord utomlands om varan finns utanför EU när transporten till köparen påbörjas. Leveransen är dock gjord inom landet om den importeras till landet från en plats utanför EU för efterföljande leverans av den som är skyldig att betala mervärdesskatt för importen (6 kap. 6 § första stycket ML).
Bestämmelsen motsvaras av artikel 32 andra stycket i mervärdesskattedirektivet.
Bestämmelsen innebär att en importörs försäljning av en vara som importeras är levererad inom landet även om transporten av varan sker direkt från ett land utanför EU till slutkunden. Leveransen mellan exportören i ett land utanför EU och importören i Sverige är gjord utomlands, medan importen är gjord inom landet (6 kap. 66 § ML).
Bestämmelsen gäller inte vid distansförsäljning av varor importerade från en plats utanför EU (6 kap. 6 § andra stycket ML).
Skatteverket anser att bestämmelsen i 6 kap. 6 § första stycket ML är tillämplig såväl på leveranser av varor i endast ett led som på leveranser i flera led, så kallade kedjetransaktioner (Skatteverkets ställningstagande Platsen för leveransen i samband med import).
Avgörande för bedömningen av om en leverans av en vara som importeras är gjord i Sverige i ett visst transaktionsled är om det är säljaren eller köparen som är betalningsskyldig för importen enligt 16 kap 1822 § ML. Är säljaren betalningsskyldig för importen är leveransen till köparen gjord inom landet. Är det i stället köparen som är betalningsskyldig för importen så är leveransen gjord utomlands (6 kap. 3 § ML).
Vid bedömning av platsen för leveransen vid leverans av en vara i samband med import saknar det alltså betydelse var varan befinner sig när äganderätten övergår till köparen. Avgörande för bedömningen är i stället i vad mån leveransen sker från den som är skyldig att betala tullen för importen.
SE1 i Sverige köper en vara från K i Kina. SE1 säljer varan till SE2 som i sin tur säljer varan till SE3. Varan transporteras direkt från K till SE3. SE1, SE2 och SE3 är samtliga beskattningsbara personer i Sverige. SE2 har anmält varan för förtullning och blir därmed skyldig att betala tullen för importen.
K:s leverans till SE1 är gjord utomlands och även SE1 får anses ha gjort en leverans utomlands (båda transaktionsleden enligt 6 kap. 3 § ML). SE1:s leverans är att betrakta som export. SE2 är betalningsskyldig för importen (16 kap. 18 § ML eller 16 kap. 19 § ML). SE2:s leverans till SE3 är därför gjord inom landet (6 kap. 6 § ML).
Om säljaren är importör, d.v.s. betalningsskyldig för importen, och denne levererar varan till en mervärdeskatteregistrerad beskattningsbar person i annat EU-land och varan transporteras till ett annat EU-land är importörens leverans gjord inom landet enligt 6 kap. 6 § ML. Eftersom en sådan leverans omfattas av undantaget från skatteplikt enligt 10 kap. 42 § ML kan importen också undantas från skatteplikt enligt 10 kap. 55 § ML under vissa förutsättningar. Läs mer om undantag från skatteplikt på sidan Import.
I det fall köparen är betalningsskyldig för importen får bestämmelsen betydelse t.ex. när en beskattningsbar person i ett annat EU-land importerar en vara till Sverige för att överföra den vidare till sitt hemland och där redovisa överföringen som ett unionsinternt förvärv. Överföringen till det andra EU-landet anses som en leverans inom landet enligt 5 kap. 12 § ML och 6 kap. 6 § ML, men undantas från skatteplikt enligt 10 kap. 46 § ML. Den beskattningsbara personen som saknar etablering i Sverige kan då bli befriad från skatt på importen enligt 10 kap. 55 § ML.
Den som gör en försäljning eller en överföring till ett annat EU-land som är undantagen från skatteplikt enligt 10 kap. 42 § ML eller 10 kap. 46 § ML ska redovisa beloppet av denna i mervärdesskattedeklaration och periodisk sammanställning.
En kommissionär förmedlar varor i eget namn för annans räkning. Varor som importeras för att säljas av en kommissionär kan läggas i lager hos kommissionären för uppdragsgivarens räkning, s.k. konsignationslager. Under tiden varorna ligger i lagret är kommissionärens uppdragsgivare (kommittenten) ägare till dessa.
Transporten från ett land utanför EU till Sverige får anses avslutad när varorna placeras i konsignationslagret. Vid denna tidpunkt är kommittenten ägare till varorna, d.v.s. leveransen av varorna till kommissionären har inte ägt rum utan sker först när denne i sin tur har sålt varorna. Den transport till köparen som avses i 6 kap. 6 § ML, och som är en förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig, har därmed ägt rum i det led i vilket kommittenten är köpare. Det innebär att vid kommittentens leverans av varorna till kommissionären är bestämmelsen inte tillämplig. I detta led sker ingen transport av varan till köparen. Leveransen får i stället anses ha skett inom landet enligt 6 kap. 4 § ML eftersom varan finns i Sverige när köparen, kommissionären, tar hand om varan för egen räkning. Eftersom 6 kap. 6 § ML inte är tillämplig saknar det betydelse för bedömningen av platsen för leveransen i vad mån det är kommittenten eller kommissionären som är skyldig att betala tullen, och därmed betalningsskyldig för importen enligt ML.
Motsvarande bedömning kan göras även i andra fall när varor importeras och läggs i lager för senare försäljning. Det kan t.ex. gälla varor som läggs i tullager (Skatteverkets ställningstagande Platsen för leveransen i samband med import).