OBS: Detta är utgåva 2023.16. Visa senaste utgåvan.

Om ett överskott på skattekontot inte kunnat återbetalas kan beloppet tillfalla staten under vissa förutsättningar.

Vad händer med överskott som inte har kunnat betalats ut?

Om en återbetalning från skattekontot inte har kunnat göras på grund av att kontohavarens adress inte är känd för Skatteverket eller på grund av någon annan omständighet som beror på kontohavaren ska beloppet stå kvar på skattekontot (64 kap. 9 § SFL). Det innebär att om överskottet inte har kunnat betalas tillbaka på grund av omständigheter som beror på Skatteverket, till exempel bristande rutiner, ska beloppet inte tillfalla staten.

Det kan också vara fråga om att ett överskott inte återbetalas på grund av att det saknas en utbetalningsanledning enligt 64 kap. 2 § SFL.

Överskott som inte återbetalas står kvar på den skattskyldigas skattekonto. Beloppet kan komma att helt eller delvis användas för att täcka uppkommande skattefordringar.

Under vissa omständigheter kommer överskott som inte återbetalas tillfalla staten efter 3 respektive 10 år, om sådant överskott tillfaller staten gäller detta även eventuell intäktsränta (64 kap. 10 § SFL).

Treårsregeln för överskott mindre än 100 kr

En återbetalning av överskott på skattekontot ska inte göras av belopp som understiger 100 kr om det inte finns särskilda skäl för återbetalning (64 kap. 4 § punkt 1 SFL). Ett sådant överskott som inte har använts för annat än registrering av ränta under 3 år ska tillfalla staten om ett försök till återbetalning av överskottet har misslyckats (64 kap. 10 § andra stycket SFL och prop. 2010/11:165 s. 1051).

Tioårsregeln för överskott som överstiger 100 kr

Om det finns ett återbetalningsbart överskott på ett skattekonto som inte har använts för att täcka en skattefordran och inte heller har kunnat betalas tillbaka inom tio år från den skatteavstämning då beloppet först uppkom, ska det tillfalla staten (64 kap. 10 § första stycket SFL).

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 2 [1]