Det datoriserade systemet (EMCS) vid flyttningar under uppskovsförfarandet

Vad är EMCS?

Vid flyttningar av bränsle under uppskovsförfarandet ska ”det datoriserade systemet” användas (4 b kap. 1 § LSE).

Med ”det datoriserade systemet” avses det datoriserade system som avses i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/263 av den 15 januari 2020 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor (1 kap. 20 § LSE). Detta system benämns Excise Movement and Control System (EMCS).

Bestämmelserna om EMCS vid flyttning av bränsle under uppskovsförfarandet finns i 4 b kap. LSE och i 24-33 §§ FSE.

Bestämmelserna i 4 b kap. LSE gäller inte när en flyttning under uppskovsförfarandet sker enbart på svenskt territorium och bränslets slutdestination finns på svenskt territorium, om bränslet avsänds av någon annan än en registrerad avsändare (jfr 4 b kap. 2 § LSE).

I 4 b kap. 1 § första stycket LSE anges vilka dokument som ska hanteras i EMCS i samband med flyttningar under uppskovsförfarandet.

Bestämmelser om dokument och om hanteringen av dokument i EMCS finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 och i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1637 (23 § FSE).

När EMCS inte är tillgängligt gäller ett reservsystem.

Bestämmelserna i 4 b kap. 4–6, 8 och 9 §§ LSE om avsändande av bränslen gäller upplagshavare och registrerade avsändare (4 b kap. 1 § fjärde stycket LSE).).

Dokument och uppgifter som hanteras i EMCS

Följande dokument och uppgifter ska enligt 4 b kap. 1 § LSE hanteras i EMCS i samband med flyttningar under uppskovsförfarandet:

• elektroniska administrativa dokument enligt 4 b kap. 4 § första stycket LSE
• administrativa referenskoder enligt 4 b kap. 4 § tredje stycket LSE
• uppgifter om ändrad destination enligt 4 kap. 6 § LSE
• underrättelser enligt 4 b kap. 8 § LSE om att bränsle inte längre ska föras ut från unionens tullområde
• mottagningsrapporter enligt 4 b kap. 10 § LSE
• exportrapporter enligt 4 b kap. 11 § LSE
• uppgifter om uppdelning av flyttning (33 § FSE).

Elektronisk verifikation

Den som upprättar ett elektroniskt administrativt dokument, en mottagningsrapport eller en exportrapport via EMCS ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande (4 b kap. 3 § första stycket LSE).

För att en aktör ska få använda EMCS krävs att aktören kan verifieras elektroniskt av Skatteverket. Innan aktören börjar upprätta dokument i EMCS ankommer det därför på denne att efter instruktion från Skatteverket se till att möjligheten till elektronisk verifikation ordnas. Detta kan ordnas genom att aktören använder en personlig e-legitimation eller en organisationslegitimation (prop. 2009/10:40 s. 174 och s.193 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 461).

Uppgifter som lämnats för en juridisk person i EMCS ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen (4 b kap. 3 § andra stycket LSE). Skatteverket ska normalt kunna lita på att den som upprättar dokument via EMCS och därmed lämnar uppgifter för en juridisk person är behörig att göra det (prop. 2009/10: 40 s. 174 och s. 193 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 461).

Elektroniskt administrativt dokument och administrativ referenskod

Innan en sådan flyttning under ett uppskovsförfarande av bränsle som avses i 4 a kap. 2­-4 §§ LSE påbörjas ska avsändaren via EMCS lämna ett elektroniskt administrativt dokument till Skatteverket (4 b kap. 4 § första stycket LSE).

Ett elektroniskt administrativt dokument ska enligt artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla de krav som fastställts i de tillämpliga bestämmelserna i tabell 1 i bilaga I i samma förordning.

Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet. Om uppgifterna i dokumentet är giltiga, ska Skatteverket tilldela det en administrativ referenskod och meddela koden till avsändaren (4 b kap. 4 § andra och tredje stycket LSE).

Skatteverket tilldelar dokumentet den administrativa referenskoden om dokumentet är formellt korrekt, i den utsträckning som kan kontrolleras elektroniskt. Eftersom hanteringen sker elektroniskt i EMCS tar kontrollen och tilldelningen av referenskod endast några sekunder, under förutsättning att dokumentet är rätt ifyllt. Därefter får den fysiska varuflyttningen under uppskov påbörjas (prop. 2009/10:40 s. 175 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 358 och s. 461).

Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga ska Skatteverket, utan dröjsmål, underrätta avsändaren om det (4 b kap. 4 § tredje stycket LSE).

Underrättelsen om att uppgifterna i dokumentet inte är giltiga sker elektroniskt via EMCS. Det blir aktuellt t.ex. när den angivna mottagaren inte finns registrerad som upplagshavare eller varumottagare i SEED eller om det angivna bränslet inte överensstämmer med mottagarens godkännande. Avsändaren får då korrigera dokumentet och sända det på nytt till Skatteverket för en ny elektronisk kontroll (prop. 2009/10:40 s. 175 och s. 193 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 358 och s. 461).

I artikel 2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1637 föreskrivs att ett elektroniskt administrativt dokument får upprättas i EMCS tidigast sju dagar före den dag som på dokumentet anges som avsändningsdag för de punktskattepliktiga varorna.

Mottagare som inte är slutligt känd

Om mottagaren inte är slutligt känd när upplagshavaren eller den registrerade avsändaren lämnar in det elektroniska administrativa dokumentet får uppgifter om mottagaren och leveransplatsen utelämnas. Detta gäller endast när bränslet flyttas med fartyg och får inte tillämpas på flyttningar som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 eller 4 LSE. Så snart uppgifterna om mottagaren och leveransplatsen är kända för avsändaren eller senast när flyttningen avslutats, ska uppgifterna lämnas till Skatteverket via EMCS enligt bestämmelserna om ändrad destinationsort i artikel 20.7 i punktskattedirektivet (31 § FSE). De flyttningar som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 och 4 LSE är flyttningar från ett skatteupplag eller, om bränslet avsänds av en registrerad avsändare, från platsen för import till en plats där det skattepliktiga bränslet lämnar EU eller ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering.

Avsändaren får återkalla dokumentet innan flyttningen påbörjats

Avsändaren får återkalla det elektroniska administrativa dokumentet så länge flyttningen av bränslet inte har påbörjas (4 b kap. 4 § första stycket LSE).

Ett meddelande om återkallande av ett elektroniskt administrativt dokument ska enligt artikel 5 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla kraven i tabell 2 i bilaga I i samma förordning.

Syftet med bestämmelsen är att klargöra att en avsändare inte är bunden att flytta bränslet om förutsättningarna för en flyttning ändras efter det att avsändaren lämnat ett dokument via EMCS. Bestämmelsen innebär samtidigt att när flyttningen väl har påbörjats kan avsändaren inte återkalla dokumentet. Det är däremot tillåtet att ändra destination via EMCS efter det att flyttningen påbörjats (prop. 2009/10:40 s. 175 och s.193 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 358 och s. 461).

Dokument till mottagare i ett annat EU-land

När Skatteverket tilldelat ett elektroniskt administrativt dokument en administrativ referenskod, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra dokumentet via EMCS till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten (24 § FSE). Bestämmelsen genomför artikel 20.4 i punktskattedirektivet av vilken det också framgår att de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten ska vidarebefordra dokumentet till mottagaren.

Dokument till mottagare i Sverige

Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska administrativa dokument som är ställda till upplagshavare, registrerade varumottagare eller tillfälligt registrerade varumottagare i Sverige till mottagaren via EMCS (27 § FSE). Bestämmelsen genomför artikel 20.4 i punktskattedirektivet.

Den administrativa referenskoden ska medfölja flyttningen

Avsändaren ska lämna den administrativa referenskoden till den person som medför bränslet, eller om ingen person medför bränslet, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela bränsleflyttningen (4 b kap. 5 § LSE). Bestämmelsen genomför artikel 20.5 i punktskattedirektivet.

Begreppen transportör eller fraktförare är inte definierade i direktivet. Tillsammans omfattar de båda begreppen dock såväl den som utför transporten eller befordringen av bränslet, som den som ingår avtalet med avsändaren om att transportera eller befordra bränslet (jfr prop. 2021/22:61 s. 358 jämförd med s. 461).

Samtliga personer som transporterar eller fraktar bränsle under uppskov måste försäkra sig om att koden medföljer bränslet under transporten. Oavsett om koden lämnats till den som medför bränslet eller en transportör eller fraktförare, måste koden således överlämnas till de personer som sedan faktiskt transporterar eller fraktar bränslet (t.ex. föraren av ett vägfordon eller kaptenen på ett fartyg) för att dessa ska kunna uppvisa den vid en kontroll (jfr prop. 2021/22:61 s. 358 jämförd med s. 461).

Ändrad destination

Den som avsänt bränsle under ett uppskovsförfarande får ändra flyttningens destination via EMCS. Den nya platsen eller mottagaren måste vara en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 1, 2, 3 eller 4, eller en direkt leveransplats (4 b kap. 6 § första stycket LSE).

Bestämmelsen genomförartikel 20.7 i punktskattedirektivet.

De destinationer som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 1–4 LSE är ett annat skatteupplag, en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land, en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU eller ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering.

Ett meddelande om destinationsändring ska enligt artikel 6 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla kraven i tabellerna 3 och 4 i bilaga I i samma förordning.

När avsändaren har ändrat destinationen ansvarar denne för skatten under flyttningen till dess att bränslet tas emot på den nya destinationen. Denna procedur kan användas t.ex. när mottagaren inte accepterar samtliga bränslen, och en del av bränslet i den ursprungliga flyttningen därför behöver flyttas tillbaka till det skatteupplag där flyttningen startat eller vidare till en annan destination (jfr prop. 2009/10:40 s. 176 och s. 193 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 359 och s. 461).

Den administrativa referenskoden ska lämnas till Tullverket vid export

Om en exportdeklaration har getts in till Tullverket för bränsle som omfattas av en flyttning under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 eller 4, ska deklaranten lämna den administrativa referenskoden för det bränsle som avses i exportdeklarationen till Tullverket (4 b kap. 7 § LSE). Bestämmelsen genomför artikel 21.2 i punktskattedirektivet.

Bestämmelsen innehåller en ny informationsskyldighet när bränsle flyttas under uppskovsförfarandet, till den plats där bränslet lämnar EU eller till ett utförseltullkontor som utgör avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, och en exportdeklaration för varorna har ingetts till Tullverket. Det kan förekomma att varor som omfattas av en och samma flyttning under uppskovsförfarandet omfattas av flera exportdeklarationer. I det fallet får den administrativa referenskoden för flyttningen lämnas i samband med samtliga exportdeklarationer. På motsvarande sätt kan flera administrativa referenskoder behöva lämnas om bränsle som omfattas av olika uppskovsflyttningar hanteras i en och samma exportdeklaration. Med deklarant avses enligt 1 kap. 19 § LSE samma sak som i tullagstiftningen. Om exportdeklarationen ingetts i en annan medlemsstat följer det av direktivet att den administrativa referenskoden i stället lämnas till det landets behöriga myndigheter (jfr prop. 2021/22:61 s. 359 jämförd med s. 462).

Underrättelse om att bränsle inte längre ska föras ut ur unionens tullområde

Om bränsle har avsänts under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 eller 4 LSE från en plats i Sverige och Skatteverket får uppgifter från Tullverket om att bränslet inte längre ska föras ut från unionens tullområde, ska Skatteverket underrätta avsändaren om detta (4 b kap. 8 § första stycket LSE).

De destinationer som avses är dels en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU, dels ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering.

I detta fall är Sverige såväl den medlemsstat från vilken bränslet har avsänts under uppskovsförfarandet som den medlemsstat där exportdeklaration getts in för bränslet enligt tullagstiftningen. En underrättelse om att bränslet inte längre ska föras ut ur unionens tullområde lämnas till avsändaren via EMCS (jfr prop. 2021/22:61 s. 360 jämförd med s. 462).

Om en exportdeklaration för bränslet har getts in i ett annat EU-land och Skatteverket från de behöriga myndigheterna i det landet får en underrättelse om att bränslet inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra denna underrättelse till avsändaren (4 b kap. 8 § andra stycket LSE). Detta gäller den situation där bränslet har avsänts från en avsändare i Sverige men där exportdeklarationen har getts in i ett annat EU-land (jfr prop. 2021/22:61 s. 360 jämförd med s. 462).

När en underrättelse enligt 4 b kap. 8 § första eller andra stycket LSE har tagits emot ska avsändaren, beroende på vad som är lämpligt, återkalla det elektroniska administrativa dokumentet enligt 4 b kap. 4 § första stycket LSE eller ändra flyttningens destination enligt 4 b kap. 6 § LSE (4 b kap. 8 § tredje stycket LSE). För att det ska vara möjligt att återkalla det elektroniska administrativa dokumentet måste dock förutsättningarna i 4 b kap. 4 § LSE vara uppfyllda, dvs. flyttningen av bränslet får inte ha påbörjats (jfr 2021/22:61 s. 360 jämförd med s. 462).

Mottagningsrapport

Den som på en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 1, 2 eller 5 eller 4 § LSE tar emot bränsle som flyttats under ett uppskovsförfarande ska via EMCS lämna en rapport till Skatteverket om att bränslet tagits emot (mottagningsrapport).

Mottagningsrapporten ska lämnas utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet (4 b kap. 10 § LSE).

Bestämmelsen genomför artikel 24 i punktskattedirektivet.

En mottagningsrapport ska enligt artikel 8 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla de krav som fastställts i tabell 6 i bilaga I i samma förordning.

En mottagningsrapport är ett bevis på att flyttningen avslutats på en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 1, 2 eller 5 eller 4 § LAS (4 a kap. 12 § första stycket LSE). Bestämmelsen genomför artikel 28.1 i punktskattedirektivet.

Det är inte förenligt med punktskattedirektivet att upprätta en mottagningsrapport om varorna fysiskt tas emot på ett annat ställe än en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 eller 4 § LSE. Situationen kan då komma att bedömas enligt reglerna om beskattning vid oegentlighet (jfr prop. 2009/10:40 s. 176 och s. 193 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 462).

Även om det t.ex. är fel bränsle som anlänt och mottagaren därför egentligen inte tar emot bränslet ska detta rapporteras via EMCS. Sådana felaktigheter ska rapporteras i mottagningsrapporten, vilken då kan sägas ha karaktären av en ”avvisningsrapport”. Det ankommer i dessa fall på avsändaren att fortsatt ansvara för skatten på bränslet. Avsändaren kan då t.ex. flytta tillbaka bränslet till skatteupplaget genom att via EMCS ändra flyttningens destination (prop. 2009/10:40 s. 176 och s. 193 jämförd med prop. 2021/22:61 s.360 och s. 462).

Skatteverket ska vidarebefordra en mottagningsrapport för bränsle som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten via EMCS. Om uppgifterna i mot-tagningsrapporten inte är giltiga ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om det (26 § FSE). Dessa bestämmelser genomför artikel 24.3 i punktskattedirektivet.

Av artikel 24.4 i punktskattedirektivet framgår att de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra mottagningsrapporten till avsändaren.

För den som är godkänd som upplagshavare eller registrerad varumottagare kan upprepad underlåtenhet att lämna mottagningsrapport inom föreskriven tid vara grund för att godkännandet återkallas (jfr. prop. 2009/10:40 s. 177 och s. 193 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 462).

Skatteverket ska vidarebefordra en mottagningsrapport som är ställd till en upplagshavare eller en registrerad avsändare i Sverige till upplagshavaren eller den registrerade avsändaren via EMCS (27 § FSE). Denna bestämmelse genomför artikel 24.4 i punktskattedirektivet.

Det finns särskilda bestämmelser om att mottagaren ska rapportera att bränslet tagits emot genom att lämna ett ersättningsdokument till Skatteverket när EMCS inte är tillgängligt.

Det finns även bestämmelser om alternativt bevis för att bränslet har nått den angivna destinationen, när det inte har lämnats en mottagningsrapport genom EMCS.

Exportrapport

Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 LSE ska Skatteverket, efter att ett intyg tagits emot från Tullverket om att bränslet lämnat EU, via EMCS lämna en rapport om att bränslet har exporterats (exportrapport) (4 b kap. 11 § första stycket LSE).

Bestämmelsen omfattar samtliga flyttningar som har som destination en plats där bränslet lämnar EU, oavsett om flyttningen sker från ett skatteupplag eller platsen för import (jfr prop. 2021/22:61 s. 361 jämförd med s. 462).

Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 4 LSE ska Skatteverket, efter det att uppgifter tagits emot från Tullverket om att bränslet hänförts till förfarandet för extern transitering, lämna en exportrapport via EMCS (4 b kap. 11 § andra stycket LSE). Bestämmelsen avser flyttningar som avslutas mot tullförfarandet extern transitering.

Vid export ska den behöriga myndigheten i exportmedlemsstaten upprätta en exportrapport (jfr art. 25.1–2 punktskattedirektivet). När Sverige är exportmedlemsstat ska exportrapporten grundas på den underrättelse om att varorna lämnat unionens territorium respektive om att varor övergått till förfarandet för extern transitering som lämnas av det aktuella utfartstullkontoret. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna i underrättelsen och sända exportrapporten till den behöriga myndigheten i avsändarlandet via EMCS (jfr 28 § FSE). Det framgår av artikel 25.3 i punktskattedirektivet att de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra exportrapporten till avsändaren. Har varorna avsänts från Sverige ska Skatteverket i stället vidarebefordra exportrapporten via EMCS till den som avsänt varorna (28 § tredje stycket FSE).

En exportrapport ska enligt artikel 8 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 uppfylla de krav som fastställts i tabell 6 i bilaga I i samma förordning.

En exportrapport är ett bevis på att flyttningen avslutats på en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 eller 4 LSE (4 b kap. 12 § första stycket LSE). Bestämmelsen genomför artikel 28.1 i punktskattedirektivet.

Det finns särskilda bestämmelser om exportrapport enligt det s.k. reservsystemet, när EMCS inte är tillgängligt. Det finns även bestämmelser om alternativt bevis när en exportrapport inte kan utfärdas via EMCS.

Intyg om skattefrihet ska medfölja bränsle i vissa fall

Vid flyttning av bränsle till mottagare som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 5 LSE, ska bränslet åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för bränslet i det andra EU-landet (4 b kap. 9 § LSE).

De mottagare som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 5 LSE är exempelvis en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, vissa internationella organisationer och vissa väpnade styrkor.

Bestämmelsen genomför artikel 12.1 i punktskattedirektivet.

Närmare bestämmelser om innehållet i intyget finns i artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1637.

Alternativt bevis istället för mottagnings- och exportrapport via EMCS

Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom EMCS, får Skatteverket intyga att bränslet har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att bränslet nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset (4 b kap. 12 § andra stycket LSE).

Ett alternativt bevis kan bli aktuellt t.ex. om den som är behörig att kvittera att varorna tagits emot är allvarligt sjuk eller skadad och det inte finns någon annan person som är behörig att kvittera mottagandet i EMCS (prop. 2009/10:40 s. 178 och s. 193 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 362 och s. 462).

Ett ersättningsdokument enligt 4 kap. 14 § LSE utgör enligt punktskattedirektivet ett tillfredställande bevis som kan ligga till grund för ett intygande från Skatteverket (jfr. prop. 2021/22:61 s. 361 jämförd med s. 462).

När Skatteverket har tagit emot ett sådant alternativt bevis från en behörig myndighet i ett annat EU-land, ska Skatteverket avsluta flyttningen i EMCS (4 b kap. 12 § tredje stycket LSE).

Bestämmelserna om alternativt bevis i 4 b kap. 12 § andra stycket LSE gäller i tillämpliga delar när en exportrapport inte kan utfärdas i EMCS. Tullverket ska i ett sådant fall lämna ett intyg enligt 4 b kap. 11 § LSE till Skatteverket (4 b kap. 13 § LSE).

När en exportrapport inte kan lämnas ska en bekräftelse av de behöriga myndigheterna, i den medlemsstat där utförseltullkontoret är beläget, av att de punktskattepliktiga varorna har lämnat unionens territorium eller att varorna hänförts till ett förfarande för extern transitering alltid betraktas som tillfredsställande bevis (jfr artikel 28.4 a i punktskattedirektivet och prop. 2021/22:61 s. 361 jämförd med s. 462).

I artikel 28.4 b i punktskattedirektivet anges att avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter i dessa fall får beakta varje kombination av följande bevis:

• en leveranssedel
• ett dokument som intygar varornas utförsel och som undertecknats eller bestyrkts av den ekonomiska aktör som har fört ut de punktskattepliktiga varorna ur unionens tullområde
• ett dokument där en medlemsstats eller tredjelands tullmyndighet intygar varornas leverans i enlighet med de regler och förfaranden som gäller för ett sådant intygande i den staten eller det landet
• ekonomiska aktörers bokföring av varor som har levererats till fartyg, luftfartyg eller offshoreanläggningar
• andra bevis som är godtagbara för avsändarmedlemsstatens behöriga myndigheter.

Att direktivet anger att varje kombination av de uppräknade bevisen får beaktas kan inte anses utgöra ett hinder för att myndigheteten i ett enskilt fall anser att ett av de uppräknade bevisen ensamt är tillräckligt (jfr prop. 2021/22:61 s. 361 jämförd med s. 462).

EMCS är kopplat till SEED-registret

EMCS är kopplat till SEED-registret. Det innebär att uppgifter om godkända upplagshavare, skatteupplag, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare och registrerade avsändare hämtas från SEED-registret till EMCS. Det punktskattenummer varje aktör tilldelas i samband med godkännandet är av central betydelse för att korrekta uppgifter ska överföras. När avsändaren av bränsle, d.v.s. en godkänd upplagshavare eller registrerad avsändare, upprättar ett elektroniskt administrativt dokument i EMCS fyller avsändaren i mottagarens punktskattenummer. Punktskattenumret kommer sedan automatiskt via EMCS att matchas mot mottagarens namn och adress i SEED och hämtas in till det elektroniska administrativa dokument som avsändaren upprättar (prop. 2009/10:40 s. 115).

Uppgifter och handlingar i EMCS får behandlas i beskattningsdatabasen

Skatteverket har genom bestämmelserna i SdbL givits de formella förutsättningarna att föra en s.k. beskattningsdatabas, innehållande en samling uppgifter som används i verksamheten. Uppgifter och handlingar som finns i EMCS får behandlas i beskattningsdatabasen (2 kap. 4 a § SdbL).

Tullverket har direktåtkomst till uppgifter och handlingar som ingår i EMCS

Tullverket har direktåtkomst till uppgifter och handlingar som ingår i EMCS med stöd av 2 kap. 8 § tredje stycket SdbL.