Ansökan

Anstånd kan beviljas efter ansökan

Alla anstånd med betalning av skatt, avgift eller ränta kan beviljas efter en ansökan (63 kap. 2 § SFL). Detta innebär att Skatteverket är skyldigt att pröva fråga om anstånd efter en ansökan (prop. 2010/11:165 s. 1031). Skatteverket får dock bevilja anstånd som är till fördel för det allmänna, d.v.s. handläggningsanstånd eller borgenärsanstånd (63 kap. 23 § SFL) utan en ansökan. Skatteverket ska också bevilja anstånd med betalning om Skatteverket samtidigt har beviljat s.k. byråanstånd med inlämnande av mervärdesskattedeklaration enligt 36 kap. 6 § SFL (63 kap. 3 § andra stycket SFL och prop. 2013/14:28 s. 16 ff.).

Vem får ansöka om anstånd med betalning?

Den som får ansöka om anstånd med betalning ska vara behörig part. Med behörig part menas t.ex. skattebetalaren som anståndet avser eller behörig företrädare för en sådan fysisk eller juridisk person. Ett ombud med fullmakt får också ansöka om anstånd med betalning. Skatteverket får begära att ombudet styrker sin behörighet genom en fullmakt.

Ansökan bör vara skriftlig

En ansökan om anstånd bör lämnas i skriftlig form, d.v.s. per post eller e-post. Det finns inget lagligt hinder mot att ansöka om anstånd muntligen, t.ex. per telefon. Även om den enskilda har rätt att inleda ett ärende genom en muntlig framställning, finns det ingen ovillkorlig rätt att komplettera framställningen med muntliga uppgifter. Den enskilda kan alltså behöva följa Skatteverkets anvisningar om att komplettera sin framställning skriftligt (prop. 2016/17:180 s. 132 f.).

Inhibition

Utgångspunkten är att en begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beskattningsbeslut inte inverkar på skyldigheten att betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör. Ett beskattningsbeslut är därför omedelbart verkställbart (68 kap. 1 § SFL). Skatteverket får dock bevilja anstånd med inbetalning av skatt bl.a. om det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas (63 kap. 4 § SFL).

Den myndighet som ska pröva ett överklagande har i vissa fall möjlighet att enligt 48 § FL och 28 § FPL besluta om verkställighetsförbud, d.v.s. att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla (inhibition). Anståndsreglerna i SFL utgör en specialreglering av inhibitionsinstitutet på skatteområdet som medför att de allmänna bestämmelserna om inhibition i FL och FPL inte är tillämpliga vid en ansökan om anstånd med betalningen i samband med en begäran om omprövning eller överklagande av ett beskattningsbeslut (RÅ 1974 ref. 74). Skatteverket ska istället pröva begäran som en ansökan om anstånd (RÅ 2006 ref. 12).

I SFL finns inte några bestämmelser om inhibition i avvaktan på att Skatteverket omprövar ett anståndsbeslut. Om den betalningsskyldiga begär att Skatteverkets beslut ska inhiberas i avvaktan på att Skatteverket ska ompröva ett anståndsbeslut, återstår det för Skatteverket att pröva begäran enligt bestämmelsen om inhibition i 48 § FL. En grundförutsättning för att en myndighet ska kunna besluta om inhibition är att myndigheten ska pröva ett överklagande. Eftersom Skatteverket i denna situation inte ska pröva ett överklagande av anståndsbeslutet utan ompröva detsamma, har Skatteverket inte någon laglig möjlighet att medge en sådan begäran.

Om en betalningsskyldig person begär inhibition av Skatteverkets anståndsbeslut i avvaktan på förvaltningsrättens beslut i anståndsfrågan ska begäran inte prövas av Skatteverket utan av en allmän förvaltningsdomstol. Skatteverkets omprövningsbeslut och den betalningsskyldigas begäran ska därför skyndsamt överlämnas till domstolen för prövning. Läs mer om begäran om inhibition vid överklagande av ett beslut.

Interimistiska förordnanden

Den förvaltningsdomstol som ska pröva ett överklagande har möjlighet att enligt 28 § FPL i övrigt förordna om saken (interimistiskt beslut), t.ex. beslut i samband med att en myndighet avslagit en begäran om en förmån. En betalningsskyldig person kan därför begära att förvaltningsdomstolen interimistiskt förordnar om anstånd med inbetalning enligt 28 § FPL i samband med ett överklagande av ett beslut om anstånd (RÅ 1998 not. 143, RÅ 2002 not. 147 och RÅ 2006 ref. 77).

Skatteverket kan inte fatta ett sådant beslut enligt SFL eller FL. Ett interimistiskt förordnade är därför endast möjligt vid ett överklagande och inte vid en begäran om omprövning av ett anståndsbeslut. Skatteverket har dock möjlighet att bevilja handläggningsanstånd om personen riskerar att restföras och det kan antas finnas omständigheter som talar för att Skatteverket kommer att medge ett definitivt anstånd eller sänka skatten eller avgiften så att betalningskravet inom kort kommer att tas bort helt eller delvis. Om det finns särskilda skäl får Skatteverket vidare avstå från att lämna en fordran för indrivning. Se under restföringsgräns.

Res judicata och resning

Skatteverket får inte ompröva ett beslut om anstånd som avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, s.k. res judicata (66 kap. 3 § första stycket SFL). Detta innebär inte att Skatteverket inte kan pröva en ny ansökan om anstånd enligt 63 kap. 2 § SFL när domstolens dom eller beslut vunnit laga kraft (läs mer om litis pendens) eller inför prövningen i en ny instans.

Om en betalningsskyldig person vill ha anstånd med att betala skatt i avvaktan på en domstolsprövning p.g.a. att det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas (63 kap. 4 § SFL), måste personen alltså lämna in en ny ansökan till Skatteverket för varje instans i domstolskedjan eftersom anståndet får bestämmas till längst tre månader efter dagen för beslutet i den fråga som föranlett anståndet (63 kap. 6 § SFL), jämför RÅ 2005 ref. 42.

Det är inte heller möjligt att begära resning i en ansökan om anstånd enligt 63 kap. 4–5 §§ SFL. Läs mer om att Skatteverket inte får ompröva frågor som domstolen har avgjort.

Skatteverket anser att det är möjligt att pröva frågan om anstånd med betalning av skatt eller avgift redan när den betalningsskyldiga har lämnat in en ansökan om resning eller återställande av försutten tid till domstol.

Litis pendens

Den nya förvaltningslagen innehåller en undantagslös litis pendens-regel (jfr 39 § FL och prop. 2016/17:180 s. 238 ff.). När överklagandet och handlingarna i ett ärende har överlämnats till överinstansen har Skatteverket därför inte rätt att ändra beslutet om anstånd eller fatta ett nytt beslut i samma sak. Om en ny ansökan kommer in ska den avvisas. Om det tillkommer omständigheter genom den nya ansökan så bör Skatteverket upplysa domstolen om detta, och tillstyrka helt eller delvis bifall till överklagandet om de nya omständigheterna ger stöd för det. Läs mer om interimistiska förordnanden och principen om litis pendens.

Även om det ligger en anståndsprocess i en förvaltningsdomstol har Skatteverket dock möjlighet att bevilja handläggningsanstånd om personen riskerar att restföras och det kan antas finnas omständigheter som talar för att ett definitivt anstånd kommer att medges eller skatten eller avgiften kommer att sänkas så att betalningskravet inom kort kommer att tas bort helt eller delvis.

Skatteverket kan bevilja handläggningsanstånd eftersom saken då är en annan än den fråga som kan prövas i domstol för övriga anstånd enligt SFL. Saken i ett handläggningsanstånd är hela det underskott på skattekontot som riskerar att restföras, och rättsföljden av ett handläggningsanstånd skiljer sig från övriga anstånd. Dessutom är handläggningsanstånd en befogenhetsbestämmelse för Skatteverket som inte kan överklagas och kan därför inte heller bli föremål för prövning i domstol.

Om det finns särskilda skäl får Skatteverket även avstå från att lämna en fordran för indrivning. Se under restföringsgräns.