Vad avses med ingående skatt

Ingående skatt definieras i mervärdesskattelagen

I 13 kap. 4 och 5 §§ ML finns angivet vad som är ingående skatt. I bestämmelserna definieras bland annat ingående skatt som ett belopp som avser ersättning för mervärdesskatt för olika slag av förvärv och överföringar samt import av varor.

Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster

Inledningsvis beskrivs situationen när en beskattningsbar person (en säljare) levererar eller kommer att leverera varor eller tillhandahåller eller kommer att tillhandahålla tjänster. Den ingående skatten hos köparen utgörs av beloppet av den mervärdesskatt enligt ML som ska betalas eller har betalats för varan eller tjänsten. Detta förutsatt att den beskattningsgrundande händelsen har inträffat (13 kap. 4 § punkt 1 och 2 ML). Säljaren ska alltså ha agerat i egenskap av beskattningsbar person och dessutom ska transaktionen vara skattepliktig och anses ske inom landet.

Begreppet ingående skatt omfattar inte bara den skatt som en säljare är skyldig att betala vid t.ex. en leverans av varor, utan även sådan skatt som ska betalas av en förvärvare vid en leverans av varor som omfattas av omvänd betalningsskyldighet eller vid ett unionsinternt förvärv av varor (prop. 2022/23:46 s. 301). Exempel på transaktioner som kan omfattas av omvänd betalningsskyldighet är leveranser respektive tillhandahållanden av investeringsguld, byggtjänster, utsläppsrätter samt avfall och skrot. Samtliga ovan nämnda transaktioner kan ge upphov till ingående skatt.

Ingående skatt utgörs av mervärdesskatt enligt ML (13 kap. 4 och 5 §§ ML). Detta medför att belopp som felaktigt angivits som mervärdesskatt i en faktura eller liknande handling inte utgör ingående skatt enligt ML, jämför 2 kap. 12 § ML.

Eventuell utgående skatt som påförts på grund av uttagsbeskattning utgör inte heller ingående skatt hos köparen med undantag av i vissa särskilt reglerade fall inom byggbranschen.

Varor och tjänster från annat land m.m.

Ingående skatt utgörs vidare av beloppet av den skatt som den beskattningsbara personen ska redovisa som utgående skatt på unionsinterna förvärv och på sådana överföringar som likställs med unionsinterna förvärv av varor mot ersättning enligt 5 kap. 23–25 §§ ML. Som ingående skatt ses också mervärdesskatt som har betalats eller ska betalas som avser import (13 kap. 4 § punkt 3–5 ML).

Varor i särskilda lager

Bestämmelser om undantag från skatteplikt under den tid som varor är placerade i vissa lager finns i 11 kap. ML. När en vara upphör att vara placerad i ett sådant lager ska skatt tas ut. Denna uppkomna skatt är ingående skatt för den person som är betalningsskyldig för skatten (11 kap. 9 § ML).

Övertagna investeringsvaror

I 15 kap. 20–27 §§ ML finns bestämmelser om i vilka fall en förvärvare övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter beträffande justering (15 kap. 2 § ML). Den ingående skatten som överlåtaren haft för de varor som har överlåtits blir ingående skatt hos förvärvaren.

Uttagsbeskattade byggtjänster

Som ingående skatt hos en köpare av en fastighet, hyresrätt eller en bostadsrätt till en lägenhet räknas den skatt som en säljare har redovisat eller ska redovisa på grund av uttagsbeskattning av tjänster som tillförts fastigheten eller lägenheten om säljaren därefter inte tagit fastigheten i bruk (13 kap. 5 § ML och 13 kap. 8 § punkt 4 ML).

Även den utgående skatt som en beskattningsbar person redovisat eller ska redovisa för skattepliktiga uttag av tjänster i sin byggnadsrörelse utgör ingående skatt om denne övergår till att använda fastigheten eller lägenheten i en annan verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt (13 kap. 5 § ML och 13 kap. 8 § punkt 5 ML).

Retroaktivt avdrag

Fastighetsägaren får, vid frivillig beskattning för fastighetsupplåtelser, i vissa fall göra avdrag för en tidigare ägares ingående skatt (12 kap. 22–25 §§ ML). Ett sådant belopp är också ingående skatt för fastighetsägaren. Se vidare Rätt till avdrag vid frivillig beskattning och retroaktivt avdrag.

Vid redovisning enligt särskilda ordningar

Presumtionsregeln vid distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU medför inte i sig att avdragsrätt finns för ett belopp som angetts som mervärdesskatt på en faktura till en beskattningsbar person.

Exempel: företag etablerat i Kina säljer en vara till lågt värde till Sverige när leveransen möjliggörs genom ett elektroniskt gränssnitt

SE1 säljer i eget namn en vara till SE2 genom sin webbutik. SE1 köper i sin tur varan från CN1. Försäljningen till SE1 möjliggörs av CN2 som genom sin webbplats säljer varan i CN1:s namn för CN1:s räkning. Försändelsen har ett verkligt värde på högst 150 euro. CN1 och CN2 är beskattningsbara personer etablerade i Kina. SE1 är en beskattningsbar person registrerad för mervärdesskatt i Sverige. Slutkunden SE2 är en privatperson i Sverige. Varan transporteras direkt från CN1 till SE2 (dropshipping).

SE1 meddelar inte CN2 sitt svenska registreringsnummer för mervärdesskatt och klargör inte heller på annat sätt att denna är en beskattningsbar person i samband med beställningen. CN2 som inte har uppgifter som visar motsatsen kan presumera att SE1 inte är en beskattningsbar person (artikel 5d i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011). CN2 har därför angett svensk mervärdesskatt i fakturan till SE1. Tillämpningen av presumtionen påverkar dock inte tillämpningen av reglerna i ML. I detta fall möjliggör CN2 leverans av vara mot ersättning till en beskattningsbar person som gör unionsinterna förvärv och det är inte fråga om distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU i ledet mellan CN1 och SE1 (jfr 2 kap. 8 § ML). CN2 ska därför inte anses själv ha förvärvat och sålt varan enligt bestämmelsen i 5 kap. 5 § ML. Försäljningen ska i detta fall anses ha skett i två led, dels mellan CN1 och SE1, dels mellan SE1 och SE2. Det belopp som CN2 har betecknat som mervärdesskatt på fakturan är felaktigt debiterad skatt (2 kap. 12 § ML). Feldebiterad skatt är inte ingående skatt enligt ML och kan därmed inte dras av.