Sätta ned riskskatt för kreditinstitut

Nytt 5 kap. om avräkning för utländsk riskskatt

Den 1 januari 2022 trädde nya regler i kraft om att kreditinstitut ska betala riskskatt. Ett svenskt kreditinstitut och ett utländskt kreditinstitut som bedriver verksamhet från filial i Sverige ska betala riskskatt om de har skulder som överstiger ett visst gränsvärde (4 § lagen [2021:1256] om riskskatt för kreditinstitut). Läs mer på sidan Riskskatt för kreditinstitut.

Samtidigt infördes en möjlighet att få avräkning för utländsk riskskatt. De nya avräkningsreglerna har införts i ett nytt kapitel i avräkningslagen: 5 kap. AvrL. De trädde i kraft den 1 januari 2022 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2021.

I beräkningen av beskattningsunderlaget för riskskatt ingår inte skulder till andra kreditinstitut som också betalar riskskatt. Däremot ingår skulder till utländska kreditinstitut under förutsättning att den fordran som motsvarar skulden inte är hänförlig till verksamhet som det utländska kreditinstitutet bedriver från filial i Sverige. Syftet med de nya avräkningsreglerna är att bestämmelserna om beräkning av beskattningsunderlag i lagen om riskskatt för kreditinstitut inte ska komma i konflikt med etableringsfriheten i EUF-fördraget. Genom att ge avräkning för utländsk riskskatt som ett utländskt kreditinstitut i samma koncern har betalat till ett land inom EES beaktas att skulden till det utländska kreditinstitutet ingår i beskattningsunderlaget för det i Sverige skattskyldiga kreditinstitutet (prop. 2021/22:26 s. 56).

Vem har rätt till avräkning?

Ett svenskt kreditinstitut och ett utländskt kreditinstitut som bedriver verksamhet från filial i Sverige som ska betala riskskatt har rätt till avräkning av utländsk skatt om de har skulder till ett utländskt kreditinstitut som ingår i samma koncern. Med koncern menas en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL.

För att ett skattskyldigt kreditinstitut ska få avräkning för utländsk riskskatt som ett utländskt kreditinstitut har betalat måste någon av följande förutsättningar vara uppfyllda:

• Det utländska kreditinstitutet är skattskyldigt i Sverige för riskskatt men de fordringar som motsvarar skulderna är inte hänförliga till den verksamhet som kreditinstitutet bedriver från filial i Sverige.
• Det utländska kreditinstitutet hade varit skattskyldigt för riskskatt om det hade bedrivit verksamhet från filial i Sverige.

Det utländska kreditinstitutets verksamhet ska utgöra bank- eller finansieringsrörelse enligt svensk rätt eller skulle ha utgjort sådan verksamhet om företaget hade varit ett svenskt aktiebolag (prop. 2021/22:26 s. 57). Definitionen av bank- och finansieringsrörelse finns i 1 kap. 3–4 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Vilken utländsk skatt kan avräknas?

Avräkning medges enbart för utländsk riskskatt som ett annat koncernföretag har betalat (5 kap. 1 § första stycket AvrL). Avräkning medges däremot inte om ett kreditinstitut som är skattskyldigt för riskskatt i Sverige även påförs riskskatt i annat land för samma skulder.

Den utländska skatten ska ha beräknats på ett underlag som motsvarar svensk riskskatt (1 kap. 3 § fjärde stycket AvrL). Den ska tas ut av ett kreditinstitut och skattebasen ska vara skuldsättningen. Det ska också vara fråga om en skatt och inte en avgift. Skillnaden mellan dessa pålagor får avgöras av vad vi i Sverige lägger i begreppen skatt respektive avgift. För att det ska vara en skatt krävs att den ograverat tillförs statsbudgeten och att medlen inte på något sätt är öronmärkta för att återföras till de utländska kreditinstituten eller på annat sätt innebär en motprestation från det allmännas sida (prop. 2021/22:26 s. 56). Om den utländska skatten inte motsvarar den svenska riskskatten är det inte fråga om dubbelbeskattning (prop. 2021/22:26 s. 57).

Den utländska riskskatten ska ha betalats till ett land inom EES (5 kap. 1 § andra stycket AvrL).

Exempel: utländsk skatt som kan avräknas

Det svenska kreditinstitutet A bedriver bank- och finansieringsrörelse i Sverige och genom filial i EU-land X. A har en skuld till det utländska koncernföretaget B som bedriver bank- och finansieringsrörelse i EU-land Y. B bedriver ingen verksamhet i Sverige. A:s skulder (däribland skulden till B och de skulder som är hänförliga till filialen i land X) ingår i beskattningsunderlaget för riskskatt. Land X tar också ut riskskatt på kreditinstituts skulder. A betalar därför riskskatt även i land X på de skulder som är hänförliga till filialen. Land Y tar också ut riskskatt och B betalar därför riskskatt där på sina skulder.

A kan få avräkning för utländsk riskskatt som B har betalat i land Y. A kan däremot inte få avräkning för den utländska riskskatt som A själv har betalat i land X avseende filialverksamheten. Det går bara att få avräkning för skatt som annat koncernföretag har betalat.

Det strider inte mot EUF-fördraget att inte medge avräkning för utländsk skatt som kreditinstitutet själv har betalat

Regeringen gör bedömningen att det inte strider mot EUF-fördraget att inte medge avräkning för utländsk skatt som kreditinstitutet själv har betalat avseende verksamhet i utlandet. EUF-fördraget innehåller inte någon allmän skyldighet att undanröja dubbelbeskattning och EU-domstolen anser att parallellt uttag av skatt inte strider mot fördraget så länge skatteuttaget inte är diskriminerande (prop. 2021/22:26 s. 59).

När ska avräkning ske?

Den svenska riskskatten tas ut på det skattskyldiga kreditinstitutets skulder vid beskattningsårets ingång. Den utländska skatt som får avräknas är den skatt som tas ut på det utländska kreditinstitutets skulder vid den tidpunkt som närmast motsvarar ingången av den skattskyldiges beskattningsår (5 kap. 1 § andra stycket AvrL). En sådan bedömning kan behöva göras om företagen har olika beskattningsår. Utländsk skatt som tas ut på ett genomsnittligt underlag för beskattningsåret bör anses avse skulder vid ingången av det skattskyldiga företagets beskattningsår (prop. 2021/22:26 s. 86)

Den utländska skatten måste vara betald för att avräkning ska medges (5 kap. 1 § andra stycket AvrL och prop. 2021/22:26 s. 57).

Högsta belopp att avräkna

Avräkning medges med det lägsta av följande belopp:

• Den avräkningsbara utländska skatten, d.v.s. den utländska skatt som tas ut på ett belopp som motsvarar det skattskyldiga kreditinstitutets skulder till det utländska kreditinstitutet (5 kap. 2 § första stycket AvrL).
• Spärrbeloppet (5 kap. 2 § tredje stycket AvrL).

Den avräkningsbara utländska skatten

Eftersom den utländska skatten tas ut på ett utländskt kreditinstituts skulder och inte på skulderna hos det kreditinstitut som är skattskyldigt i Sverige för riskskatt måste en beräkning göras av hur stor den avräkningsbara utländska skatten är. Beräkningen kan exemplifieras på följande sätt (prop. 2021/22:26 s. 87):

Ett svenskt kreditinstitut har skulder till ett utländskt kreditinstitut på 1 000. Det utländska kreditinstitutet betalar utländsk skatt med 5 på ett underlag på 5 000. Avräkning medges högst med 1 (5 x 1 000/5 000). Spärrbeloppsberäkningen (se nedan) kan dock begränsa avräkningen.

Om det utländska kreditinstitutet har fått avdrag med den utländska skatten vid inkomstbeskattningen i det andra landet ska den utländska skatten minskas med skatteeffekten på inkomstskatten av avdraget (5 kap. 1 § andra stycket AvrL).

Spärrbeloppet

Spärrbeloppet är den svenska riskskatt som tas ut på de skulder som det skattskyldiga kreditinstitutet har vid beskattningsårets ingång till det utländska kreditinstitutet.

Om det skattskyldiga kreditinstitutet skulle ha skulder till flera olika utländska kreditinstitut som har betalat utländsk skatt görs ingen gemensam spärrbeloppsberäkning utan en beräkning görs i förhållande till varje utländskt kreditinstitut (prop. 2021/22:26 s. 87).

Spärrbeloppsberäkningen kan illustreras på följande sätt som en fortsättning på exemplet ovan (prop. 2021/22:26 s. 88):

Det svenska kreditinstitutet har ett underlag för riskskatt på 40 000 och riskskatten uppgår då till 20 (40 000 x 0,05 %). Den svenska riskskatt som är hänförlig till skulderna till det utländska kreditinstitutet är 0,5 (20 x 1 000/40 000). Spärrbeloppet på 0,5 är lägre än den utländska skatten på 1 (se beräkningen under Den avräkningsbara utländska skatten ovan) och avräkning medges därför med 0,5.

Det finns inga bestämmelser om carry forward i 5 kap. AvrL.