Enligt huvudregeln är redovisningsperioden en kalendermånad. För att använda längre perioder krävs att man uppfyller vissa krav.
Redovisningsperioden en kalendermånad är huvudregeln för den som är skyldig att lämna skattedeklaration (26 kap. 10 § SFL). Det finns dock längre redovisningsperioder.
För den som är skyldig att lämna en mervärdesskattedeklaration ska redovisningsperioden vara antingen
Bestämmelserna om redovisningsperioder för mervärdesskatt har sin grund i artikel 252 i mervärdesskattedirektivet.
Vilken redovisningsperiod som ska tillämpas beror i huvudsak på beskattningsunderlagets omfattning, d.v.s. om det beräknas uppgå
Förutsättningen för att få använda en viss redovisningsperiod är alltså att beskattningsunderlaget för det aktuella beskattningsåret beräknas uppgå till ett visst belopp. Begreppet beräknas ger uttryck för den grad av sannolikhet som krävs för att redovisningen ska ske för en förlängd redovisningsperiod. Skatteverket anser att det är den deklarationsskyldiga som har bevisbördan för att förutsättningarna för att få tillämpa en förlängd redovisningsperiod är uppfyllda. Det är alltså den deklarationsskyldiga som ska visa, d.v.s. göra sannolikt, att en viss beloppsgräns inte kommer att överskridas.
För respektive redovisningsperiod ska redovisningen ske i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. ML. Redovisningen ska också gälla affärshändelser från första kalenderdagen i redovisningsperioden till den sista kalenderdagen i redovisningsperioden.
Redovisningsperioden för mervärdesskatt är en kalendermånad om inte bestämmelserna om förlängd redovisningsperiod, d.v.s. kalenderkvartal eller beskattningsår, är tillämpliga (26 kap. 10 § SFL).
Detta innebär i praktiken att den som har ett beskattningsunderlag för mervärdesskatt, exklusive unionsinterna förvärv och import, som överstiger 40 miljoner kronor alltid ska använda redovisningsperioden en kalendermånad. Kommuner och regioner ska också alltid använda redovisningsperioden en kalendermånad, 26 kap. 34 § SFL.
Det uppkommer i vissa fall situationer då det blir aktuellt att ändra den använda redovisningsperioden till en annan redovisningsperiod. Detta vid situationerna
Om beskattningsunderlaget för mervärdesskatt, exklusive unionsinterna förvärv och import, beräknas sammanlagt uppgå till över en miljon kronor men högst 40 miljoner kronor för beskattningsåret, ska redovisningsperioden för mervärdesskatt vara ett kalenderkvartal (26 kap. 11 § SFL).
Redovisningsperioden för mervärdesskatt är också enligt 26 kap. 12 § SFL i kombination med 26 kap. 2 § första stycket punkt 3 SFL ett kalenderkvartal för
Redovisningsperioden kalenderkvartal är som benämningen anger kalenderårsbunden. Detta innebär att en mervärdesskattedeklaration ska lämnas för varje kalenderkvartal, d.v.s. januari−mars, april−juni, juli−september och oktober–december (26 kap. 26 § SFL). Genom detta är redovisningsperioden ett kalenderkvartal förenlig med den periodiska sammanställningen, som också kan lämnas för varje kalenderkvartal enligt 35 kap. 3 § SFL. De uppgifter som lämnas i den periodiska sammanställningen används vid kontroll av den unionsinterna handeln. Det är mot bakgrund av Sveriges skyldighet att effektivt kontrollera att de nödvändiga uppgifterna om den unionsinterna handeln lämnas i rätt tid och i den omfattning som föreskrivs enligt EU-reglerna som även den redovisningsperiod som omfattar tre månader är kalenderårsbunden (prop. 1994/95:57 s. 87 f.). Om ett företag har brutet räkenskapsår enligt 3 kap. 1 § tredje stycket eller 2 § BFL kommer det därför att inträffa situationer där räkenskapsårets slut inte sammanfaller med slutet på något av de kalenderkvartal som mervärdesskattedeklarationerna avser.
Det uppkommer i vissa fall situationer då det blir aktuellt att ändra den använda redovisningsperioden till en annan redovisningsperiod. Detta vid situationerna
ändring till kortare redovisningsperiod efter begäran eller på grund av särskilda skäl.
Ett företags sista redovisningsperiod kan i vissa fall förkortas utan att det är fråga om en ändring till en kortare redovisningsperiod. Förkortningen beror i stället på att betalningsskyldigheten, avdrags- och återbetalningsrätten har upphört innan redovisningsperioden har löpt ut. I sådant fall kan deklarationstidpunkten komma att tidigareläggas.
Det är inte möjligt att redovisa mervärdesskatten i inkomstdeklarationen (prop. 2010/11:165 s. 365 f.). I stället ska mervärdesskatten alltid redovisas i en mervärdesskattedeklaration.
Om beskattningsunderlaget för mervärdesskatt, exklusive unionsinterna förvärv och import, beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor, ska redovisningsperioden för mervärdesskatt vara ett beskattningsår (26 kap. 11 § andra meningen SFL).
Gränsen en miljon kronor i beskattningsunderlag gäller generellt, d.v.s. även för handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer samt deklarationsskyldiga som inte ska lämna inkomstdeklaration. I förhållande till bestämmelserna i SBL innebär det att fler kan tillämpa redovisningsperioden ett beskattningsår (prop. 2010/11:165 s. 369 f.).
Beloppsgränsen om en miljon kronor beräknas för ett beskattningsår oavsett om beskattningsåret motsvarar 12 månader, är förlängt eller förkortat. Se exemplet nedan med förlängt räkenskapsår.
Med beskattningsår förstås beskattningsår enligt IL, under förutsättning att den deklarationsskyldiga är skattskyldig enligt IL (3 kap. 4 § SFL och 2 kap. 3–6 §§ ML). Redovisningsperioden ett beskattningsår är därmed ett kalenderår för en fysisk person (1 kap. 13 § IL). För en juridisk person är redovisningsperioden ett beskattningsår densamma som dennes räkenskapsår (1 kap. 15 § IL). Detta innebär att i de fall en juridisk person har ett brutet räkenskapsår som börjar t.ex. den 1 oktober år 1 och slutar den 30 september år 2 omfattar redovisningsperioden ett beskattningsår samma tidsperiod.
Om den deklarationsskyldiga inte är skattskyldig enligt IL utgörs beskattningsåret som huvudregel av kalenderåret. Beskattningsåret utgörs dock av räkenskapsåret, om detta är brutet och överensstämmer med reglerna i 3 kap. BFL (2 kap. 4 § ML). Vissa deklarationsskyldiga som inte är skattskyldiga enligt IL kan alltså ha ett brutet räkenskapsår som beskattningsår. Det förutsätter dock att den deklarationsskyldiga dels ska avsluta sin löpande bokföring med ett årsbokslut eller årsredovisning, dels får ha ett brutet räkenskapsår enligt 3 kap. BFL.
Ett räkenskapsår ska normalt omfatta tolv månader. När verksamheten påbörjas, avslutas eller när räkenskapsåret läggs om får räkenskapsåret vara antingen kortare eller längre. Räkenskapsåret får dock aldrig vara längre än arton månader (3 kap. 3 § BFL). Om ett företag har ett förlängt eller förkortat räkenskapsår kommer redovisningsperioden beskattningsår för det räkenskapsåret också att omfatta samma antal månader.
Ett företag påbörjar sin verksamhet den 1 september år 1. Företaget förlänger sitt första räkenskapsår (= beskattningsår) till den 31 december år 2. Företaget beräknar att beskattningsunderlaget, exklusive unionsinterna förvärv och import, uppgår till 300 000 kronor år 1 och 950 000 kronor år 2. Eftersom beskattningsunderlaget för beskattningsåret 1 september år 1–31 december år 2 överstiger en miljon kronor får företaget inte använda redovisningsperioden ett beskattningsår. Redovisningsperioden ska i stället vara ett kalenderkvartal.
Det uppkommer i vissa fall situationer då det blir aktuellt att ändra den använda redovisningsperioden till en annan redovisningsperiod. Detta vid situationerna
Ett företags sista redovisningsperiod kan i vissa fall förkortas utan att det är fråga om en ändring till en kortare redovisningsperiod. Förkortningen beror i stället på att betalningsskyldigheten, avdrags- och återbetalningsrätten har upphört innan redovisningsperioden har löpt ut. I sådant fall kan deklarationstidpunkten komma att tidigareläggas.