Undantag för internationell sjöfartsverksamhet

Vad är internationell sjöfartsverksamhet?

Resultatet från internationell sjöfartsverksamhet och kompletterande verksamhet till internationell sjöfartsverksamhet ska inte tas med vid beräkning av det justerade resultatet för en koncernenhet (5 kap. 15 § TSL).

I förarbetena hänvisas till kommentaren till modellreglerna av vilken det framgår att bestämmelserna utgår från tillämpningsområdet för artikel 8 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet. Undantaget omfattar fartyg som transporterar passagerare eller gods i internationell trafik, oavsett om fartygen ägs, hyrs eller på annat sätt står till koncernens förfogande. Avgörande för bedömningen är om fartyget används för att generera internationell sjöfartsinkomst till koncernen. För att omfattas av undantaget ska den strategiska eller kommersiella förvaltningen av alla berörda fartyg bedrivas från den stat där koncernenheten hör hemma. Det spelar i sig inte någon roll för bedömningen i vilken stat som fartyget är flaggat.

Med strategisk förvaltning avses t.ex. att förfoga över tillgångar, besluta om utgifter, tilldela omfattande kontrakt, ingå avtal kring strategiska allianser och gemensam pool av fartyg samt besluta om etableringar i utlandet. Vid bedömningen är det relevant var beslutsfattare hör hemma, var styrelsemöten äger rum. Även platsen där operativa möten sker samt var ledningspersonal och nyckelmedarbetare är bosatta har betydelse för bedömningen.

Med begreppet kommersiell förvaltning avses bl.a. att planera färdvägar, ta emot bokningar för frakt eller passagerare samt hantera försäkringar, finansiering, proviantering och utbildning. Vid bedömningen är det relevant hur många av de anställda i staten som utför sådana arbetsuppgifter, var nyckelmedarbetare är bosatta och vilka lokaler som används i staten (prop. 2023/24:32 s. 273).

Om kravet i 5 kap. 15 § första stycket TSL inte är uppfyllt ska resultatet från internationell sjöfartsverksamhet tas med vid beräkningen av koncernenhetens justerade resultat.

Vad är verksamhet som kompletterar internationell sjöfartsverksamhet?

Verksamhet som kompletterar internationell sjöfartsverksamhet omfattas också av undantaget (5 kap. 15 § första stycket TSL). Det gäller under förutsättning att sådan verksamhet huvudsakligen bedrivs i samband med transport av passagerare eller gods i internationell trafik (5 kap. 19 § TSL).

Leasingavtal på basis av bareboatcharter där ett fartyg leasas ut som sidoverksamhet till ett annat rederi som inte ingår i samma koncern utan besättning och befälhavare anges som exempel på kompletterande verksamhet.

Intäkter från försäljning av biljetter som utfärdats av andra rederier för den inhemska delen av en internationell resa räknas också in som kompletterande verksamhet.

Uthyrning och korttidslagring av containrar anses vara kompletterande verksamhet till internationell sjöfartsverksamhet. En period på fem dagar anses vara kort tid när det gäller lagring, men omständigheterna i det enskilda fallet får avgöra.

Inkomst av kapital när investeringen som ger inkomsten görs som en integrerad del av bedrivandet av verksamheten kan utgöra kompletterande verksamhet. Det gäller ränteinkomster som genereras av t ex kontantdepositioner eller annat kortsiktigt rörelsekapital som är nödvändigt för att bedriva verksamheten.

Resultat från internationell sjöfartsverksamhet

Huvudregeln är att vid beräkning av det justerade resultatet för en koncernenhet ska inte resultatet från internationell sjöfartsverksamhet och från verksamhet som kompletterar internationell sjöfartsverksamhet tas med (5 kap. 15 § första stycket TSL). Med resultatet avses enhetens intäkter med avdrag för enhetens kostnader för internationell sjöfartsverksamhet eller kompletterande verksamhet till den internationella sjöfartsverksamheten.

Bestämmelsen innehåller dock ett tak för hur stor del av resultatet från kompletterande sjöfartsverksamhet som kan undantas vid beräkningen av det justerade resultatet enligt första stycket. I denna del ska bedömningen göras utifrån samtliga koncernenheter i staten. Taket för de samlade intäkterna från kvalificerad kompletterande verksamhet för samtliga koncernenheter är 50 procent av enheternas intäkter från internationell sjöfartsverksamhet. Begränsningen gäller per stat. Den del av resultatet från kompletterande verksamhet som överstiger taket ska ingå i beräkningen av det justerade resultatet (5 kap. 15 § andra stycket). Detta resultat ska fördelas mellan koncernenheter i staten i proportion till deras andel av det totala resultatet från kompletterande verksamhet i staten.

Inkomst från internationell sjöfartsverksamhet och verksamhet som kompletterar sådan verksamhet ska undantas vid beräkningen av det justerade resultatet. Om resultatet från sjöfartsverksamheten är en vinst ska det justerade resultatet minskas och om resultatet är en förlust ska det höjas.

Kostnader hänförliga till internationell sjöfartsverksamhet

Koncernenhetens kostnader som direkt kan hänföras till enhetens internationella sjöfartsverksamhet eller verksamhet som kompletterar internationell sjöfartsverksamhet ska dras av från intäkterna från sådan verksamhet vid beräkningen av det justerade resultat som ska undantas (5 kap. 16 § första stycket TSL).

Utöver detta ska koncernenhetens kostnader som indirekt kan hänföras till enhetens internationella sjöfartsverksamhet eller verksamhet som kompletterar internationell sjöfartsverksamhet dras av från intäkter från sådan verksamhet i proportion till enhetens totala intäkter vid beräkning av det justerade resultat som ska undantas (5 kap. 16 § andra stycket TSL).

Kostnader direkt hänförliga till driften av en internationell sjöfartsverksamhet eller kompletterande kvalificerad verksamhet ska fördelas utifrån omständigheter i det enskilda fallet för att beräkna koncernenhetens resultat från dessa två typer av verksamhet. Kostnader för drift av fartyget kan vara personalkostnader, kostnader för bunker, underhåll och uppgraderingar, kostnader för terminal, stuveri och hamn. Kostnader relaterade till användningen av fartyget kan vara avskrivningskostnader för fartyg och annan maritim utrustning och infrastruktur, kostnader för befraktning av fartyg och leasing av fraktcontainrar samt lasthantering.

Indirekta kostnader är alla kostnader som inte är direkt hänförliga till en enhets internationella sjöfartsverksamhet eller till verksamhet som kompletterar den. Sådana kostnader ska fördelas mellan den internationella sjöfartsverksamhet och övrig verksamhet i proportion till dess inkomster från internationell sjöfartsverksamhet dividerat med inkomsterna från övrig verksamhet.

Förluster från internationell sjöfartsverksamhet

Förluster från internationell sjöfartsverksamhet och verksamhet som kompletterar internationell sjöfartsverksamhet ska inte tas med vid beräkningen av en koncernenhets justerade resultat (5 kap. 17 § TSL).

Intäkter från internationell sjöfartsverksamhet

Intäkter från internationell sjöfart är nettointäkter som en koncernenhet får från verksamheter uppräknade nedan enligt 5 kap. 18 § TSL:

• transporter av passagerare eller gods med fartyg i internationell trafik oavsett om fartygen ägs, leasas eller på annat sätt står till enhetens förfogande
• transporter av passagerare eller gods med fartyg i internationell trafik inom ramen för charterarrangemang som avser hyra av ett visst utrymme på ett fartyg
• leasing av fartyg som ska användas för transporter av passagerare eller gods i internationell trafik med charter, fullt utrustade bemannade och försedda med förnödenheter och vad som i övrigt är nödvändigt för fartygets drift
• leasing till en annan koncernenhet av obemannade fartyg som används för transporter av passagerare eller gods i internationell trafik
• deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftorganisation för transporter av passagerare eller gods med fartyg i internationell trafik

• försäljning av fartyg som används för transporter av passagerare eller gods i internationell trafik under förutsättning att fartygen innehafts av enheten för användning under minst ett år.

  Intäkter från transporter av passagerare eller gods med fartyg som endast sker via inre vattenvägar inom en och samma stat utgör inte intäkter från internationell sjöfartsverksamhet.

  I förarbetena hänvisas till modellreglerna som utesluter intäkter från transport av passagerare eller gods med fartyg i internationell trafik enligt artikel 8.1 i OECD:s modellavtal. Internationell trafik betyder enligt modellreglerna all transport utom när fartyget bara används mellan platser inom samma stat. Detta gäller oavsett om denna stat är samma stat som den där koncernenheten hör hemma (prop. 2023/24:32 s. 277 f.). Fartyg som går i internationell trafik kan till viss del utföra resan på inre vattenvägar men om resan inte enbart går på inre vattenvägar är undantaget fortfarande tillämpligt.

Intäkter från verksamhet som kompletterar internationell sjöfartsverksamhet

Intäkter från verksamhet som kompletterar internationell sjöfartsverksamhet faller in under undantaget i 5 kap. 19 § TSL, under förutsättning att de huvudsakligen bedrivs i samband med transport av passagerare eller gods i internationell trafik (prop. 2023/24:32 s. 589). De intäkter som avses i bestämmelsen är följande:

• leasing av ett obemannat fartyg i form av charter till ett annat rederi som inte är en koncernenhet, förutsatt att chartern inte är längre än tre år
• försäljning av biljetter som utfärdats av andra rederier för den inrikes delen av en internationell resa
• leasing och korttidslagring av containrar eller förseningsavgift som avser sen återlämning av containrar
• tillhandahållande av tjänster till andra rederier som består av att ingenjörer, underhållspersonal, lasthanterare, cateringpersonal eller kundservicepersonal ställs till rederiernas förfogande
• avkastning på kapital om investeringen är en integrerad del av driften av fartyg i internationell trafik.

I förarbetena hänvisas till kommentaren till modellreglerna för ytterligare ledning kring vilken verksamhet som avses i punkterna 161–171 i modellreglerna.