Flytta inom Norden

Den nordiska överenskommelsen

Det finns en överenskommelse mellan de nordiska länderna om flyttning mellan länderna. Överenskommelsen finns intagen som en bilaga till lagen (2005:268) om överenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om folkbokföring (nordiska överenskommelsen). Lagen trädde i kraft den 1 januari 2007.

Den nordiska överenskommelsen innebär i korthet att de nordiska länderna har bildat ett gemensamt registreringsområde för in- och utflyttning mellan länderna. Registreringsområdet omfattar även Färöarna och Grönland. Svalbard är däremot inte en del av detta område. Ögruppen har ett eget befolkningsregister och en person som är folkbokförd på Svalbard betraktas inte som bosatt i Norge. Överenskommelsen ska tillämpas på alla personer, oavsett medborgarskap, som är bosatta i Norden och som har för avsikt att flytta, eller som har flyttat till ett annat nordiskt land.

En tidsbegränsad vistelse i ett annat nordiskt land som är kortare tid än 6 månader är normalt inte att anse som en flyttning enligt överenskommelsen (artikel 1.1 i den nordiska överenskommelsen).

Har en person anmält utflyttning från utflyttningsstaten så omfattas flyttningen av den nordiska överenskommelsen om underrättelse kommer in inom tre månader från anmäld utflyttning (artikel 1.2 i den nordiska överenskommelsen). Av underrättelsen framgår om inflyttningsstaten har beslutat att registrera (folkbokföra) personen eller inte.

Flytta till Sverige från annat nordiskt land

Den nordiska överenskommelsen innebär att det är registermyndigheten i inflyttningslandet som avgör om en person ska registreras som bosatt i landet (artikel 2.2 första stycket i den nordiska överenskommelsen). I Sverige är det Skatteverket som är registermyndighet och som ska pröva om en person som flyttar in från ett annat nordiskt land uppfyller förutsättningarna i folkbokföringslagen för att registreras som folkbokförd. Överenskommelsen förutsätter inte att reglerna i de nordiska länderna är lika utan inflyttningslandets beslut utgår från det landets lagstiftning (artikel 3 första stycket i den nordiska överenskommelsen). Inflyttningsland är det land en person har bosatt sig i efter inflyttning från ett annat nordiskt land som omfattas av den nordiska överenskommelsen. Detta gäller så länge de faktiska bosättningsförhållandena är de samma som då personen flyttade in i landet (artikel 3 tredje stycket i den nordiska överenskommelsen).

Om en person som flyttar in från ett annat nordiskt land anmäler flyttning till Sverige och anmälan leder till att personen registreras som folkbokförd i Sverige, så ska hen i utflyttningslandet bli avregistrerad som utflyttad till Sverige från samma datum som datum för inflyttning till Sverige (artikel 2.3 i den nordiska överenskommelsen). Om registermyndigheten i utflyttningslandet har en annan uppfattning om de faktiska omständigheterna som har legat till grund för inflyttningslandets beslut så kan ärendet tas upp med inflyttningslandets registermyndighet (artikel 3 andra stycket i den nordiska överenskommelsen).

En anmälan om flyttning till Sverige från annat nordiskt land ska utöver de uppgifter som alltid ska anges i en flyttanmälan även innehålla följande uppgifter (28 § andra stycket FOL samt artikel 2.1 i den nordiska överenskommelsen):

• personnummer som tilldelats i det andra nordiska landet,
• bostadsadress och kommun i utflyttningslandet.

En person som flyttar in från annat nordiskt land ska även uppvisa legitimation med dokumentation av medborgarskap, till exempel ett pass (artikel 2.1 i den nordiska överenskommelsen). Läs mer om registrering av uppgift om identitet.

Läs mer om vad som allmänt krävs vid flytt till Sverige.

Innan beslut om flyttning till Sverige fattas enligt folkbokföringslagen skickas en elektronisk förfrågan till utflyttningslandets registermyndighet där Skatteverket begär vissa uppgifter gällande den person som flyttar in från utflyttningslandet. Motsvarande gäller när Sverige är utflyttningsland (artikel 4 andra stycket i den nordiska överenskommelsen).

Utflyttningslandets myndigheter ska underrättas

När inflyttningslandets myndighet, t.ex. Skatteverket har fattat ett beslut att folkbokföra en person som inflyttad eller inte ska en underrättelse gällande detta skickas till personen och till utflyttningslandets registreringsmyndighet. Detsamma gäller om Skatteverket senare upphäver ett tidigare fattat beslut om inflyttning (artikel 2.2 tredje och fjärde stycket i den nordiska överenskommelsen).

Syftet med underrättelsen är att utflyttningslandet ska avregistrera personen som utflyttad, när hen har inflyttat till ett annat nordiskt land. Som datum för utflyttning ska utflyttningslandet ange datumet för inflyttningen i den andra nordiska staten (artikel 2.3 i den nordiska överenskommelsen).