Artikel 26 Allmänna beskattningsregler

Punkt 1

Punkt 1 uttrycker den princip som avtalet i övrigt vilar på, nämligen att endast hemviststaten har beskattningsrätt till en viss inkomst eller förmögenhet om inte någon artikel uttryckligen ger en annan avtalsslutande stat beskattningsrätt till samma inkomst eller förmögenhet. En följd av denna princip är att hemviststatens beskattningsrätt är underförstådd i övriga artiklar, utom när denna stat ges exklusiv beskattningsrätt. Exempelvis innebär artikel 18 punkt 1 att både hemviststaten och källstaten har beskattningsrätt trots att endast källstatens beskattningsrätt nämns i bestämmelsen (prop. 2007/08:146 s. 47 f.).

Punkt 1 har en motsvarighet i artikel 1 punkt 3 i OECD:s modellavtal.

Punkt 2

Punkt 2 innehåller en regel om subsidiär beskattningsrätt, vanligen kallad subject to tax-regel. Syftet är att förhindra att någon blir helt skattebefriad när avtalet ger exklusiv beskattningsrätt till en annan stat än hemviststaten, men denna andra stat på grund av sin interna rätt inte utnyttjar sin beskattningsrätt enligt avtalet. Som framgår av ordalydelsen är bestämmelsen tillämplig endast på den del av inkomsten eller tillgången som inte medtas vid beskattningen i denna andra stat. Bestämmelsen saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal.

Skatteverket anser att denna situation ska skiljas från det fallet att källstaten beskattar inkomsten, men enligt sin interna rätt beräknar denna till ett lägre belopp än hemviststaten. Syftet med bestämmelsen är inte att den ska tillämpas vid skillnader i fastställandet av den skattepliktiga inkomsten. Ett sådant fall har gällt när inbetalningar till en dansk kapitalförsäkring som ägs av en anställd delvis är skattefria i Danmark. Avtalet innehåller inte några regler om hur källstaten ska beräkna inkomsten. Artikel 26 punkt 2 är därför inte tillämplig i en sådan situation (se sista avsnittet i Skatteverkets ställningstagande Dansk ratepension).

Artikel 26 punkt 2 är tillämplig även när sådan pension, livränta eller socialförsäkringsersättning som ska undantas från beskattning i Sverige enligt protokollspunkt VII. a inte beskattas i den utbetalande staten. Protokollspunkten är en del av avtalet. När en inkomst ska undantas från beskattning i Sverige enligt denna punkt har därför beskattningsrätten tillagts annan stat än hemviststaten på det sätt som avses i artikel 26 punkt 2. Protokollspunkten har införlivats i svensk rätt genom 7 § lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna som inte hindrar att subject to tax-regeln tillämpas i dessa fall (jämför 6 § första stycket andra meningen samma lag).

I två situationer avstår Sverige från sin rätt till subsidiär beskattningsrätt enligt artikel 26 punkt 2 (6 § lagen [1996:1512] om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).

Subject to tax-regeln tillämpas om källstaten inte beskattar en inkomst på grund av intern rätt i källstaten. Om källstaten inte beskattar på grund av att källstaten tillämpar skatteavtalet annorlunda än hemviststaten är det istället fråga om s.k. conflicts of qualification.

Punkt 3

Punkt 3 fyller samma funktion som punkt 2 fast i det rakt motsatta fallet, d.v.s. när hemviststaten har exklusiv beskattningsrätt enligt avtalet, men på grund av sin interna rätt inte utnyttjar denna beskattningsrätt.

Öresundsbron

Punkt 3 ska tillämpas även när hemviststaten har exklusiv beskattningsrätt enligt punkt 3 eller 4 i protokollspunkt II om Öresundsbron, men på grund av sin interna rätt inte utnyttjar denna beskattningsrätt (protokollspunkt XI).

Punkt 4 – Nekande av avtalsförmåner

Punkt 4 innebär att en förmån som annars skulle följa av avtalet, till exempel undantagande av en inkomst från beskattning i en avtalsslutande stat, inte ska medges under de i bestämmelsen angivna förutsättningarna. Bakgrunden är de nya internationella minimistandarder för skatteavtal som tagits fram inom ramen för det av OECD- och G20-länderna bedrivna Base Erosion and Profit Shifting Project (BEPS), se prop. 2018/19:126.

Punkt 4 tillämpas på skatter som tas ut för beskattningsår som börjar den 1 januari 2020 eller senare (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2019:604] om ändring i lagen [1996:1512] om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna som har trätt i kraft den 31 december 2019 enligt SFS 2019:788).