Internationella förhållanden

PNL ska tillämpas för svenska medborgare oavsett hemvist

PNL bygger på nationalitetsprincipen vilket innebär att lagen tillämpas för en person som är svensk medborgare oavsett om hen har hemvist i Sverige eller utomlands (prop. 2015/16:180. s. 122). PNL gäller emellertid inte för en person som är svensk medborgare och som har hemvist i Danmark, Finland eller Norge (31 § PNL).

Ett namnbeslut som fattas i Danmark, Finland eller Norge gäller i Sverige om personen är svensk medborgare och hen har hemvist i landet där förvärvet sker (prop. 1982/83:38 s. 9 f.).

Svenska barn födda utomlands

Ett barn som har förvärvat svenskt medborgarskap vid födseln omfattas av PNL och vårdnadshavarna ska därför ansöka om för- och efternamn för barnet (5 och 26 §§ PNL). Eftersom PNL bygger på nationalitetsprincipen gäller skyldigheten att ansöka om namn även om barnet föds utomlands och får hemvist där (prop. 2015/16:180 s. 122). Detta förutsatt att barnet inte har hemvist i Danmark, Finland eller Norge (31 § PNL).

När barnet föds utomlands får Skatteverket normalt inte någon anmälan om födelse (jfr 24 § FOL). Ansökan behöver därför innehålla uppgifter om de omständigheter som vårdnadshavarna vill åberopa till stöd för ansökan (37 § andra stycket 4 PNL).

Begreppet hemvist vid tillämpningen av PNL

I svensk internationell privaträtt avses med begreppet hemvist att personens bosättning kan anses stadigvarande med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt (jfr 7 kap. 2 § IÄL). Utgångpunkten är att samma hemvistbegrepp gäller vid tillämpningen av PNL (prop. 1982/83:38 s. 11 och prop. 2015/16:180 s. 123).

PNL kan tillämpas för utländska medborgare och statslösa

PNL ska tillämpas för en person som är dansk, finsk eller norsk medborgare och som har hemvist i Sverige (32 § första stycket PNL).

PNL får också tillämpas för en person som har ett annat utländskt medborgarskap och som har hemvist i Sverige (32 § andra stycket PNL). En person som har dubbelt medborgarskap, svenskt och utländskt, behandlas som svensk medborgare vid tillämpningen av PNL (prop. 2015/16:180. s. 69).

PNL tillämpas för en person som är statslös och som har hemvist i Sverige. Samma sak gäller för en person som är statslös och som inte har hemvist i något land, om personen vistas i Sverige (33 § PNL).

När en person med utländskt medborgarskap blir adopterad i Sverige ska alltid bestämmelserna i 6–8 §§ PNL tillämpas (32 § tredje stycket PNL). Läs mer under rubriken Förvärv av efternamn genom adoption.

Namn enligt utländsk lag för utländska medborgare

En person som är utländsk medborgare får förvärva namn i landet där hen är medborgare med tillämpning av lagen där. Om personen är folkbokförd i Sverige, eller ska folkbokföras, godtas det utländska förvärvet genom registrering i folkbokföringen (prop. 2015/16:180 s. 69). Det är då inte fråga om ett beslut med stöd av PNL, utan det är ett rent registreringsförfarande enligt FOL.

Utländska barn födda i Sverige

När ett barn med ett annat utländskt medborgarskap än danskt, finskt eller norskt får hemvist i Sverige vid födelsen kan vårdnadshavarna välja att ansöka om för- och efternamn för barnet enligt PNL (32 § andra stycket PNL). Vårdnadshavarna kan också göra en skriftlig anmälan till Skatteverket om vilka namn som barnet har förvärvat enligt lagen i barnets medborgarskapsland (23 § FOL). Beroende på vad vårdnadshavarna väljer att göra ska Skatteverket alltså pröva ärendet antingen som en ansökan om namn enligt PNL eller som en anmälan enligt FOL.

När vårdnadshavarna inte gör något av detta kan Skatteverket under vissa förutsättningar förelägga dem att lämna de uppgifter om barnets namn som behövs för att Skatteverket ska kunna registrera namnet i folkbokföringsdatabasen (31 § FOL). Om vårdnadshavarna inte följer föreläggandet kan Skatteverket under vissa förutsättningar förelägga dem med vite (37 § FOL). Skatteverket kan däremot inte förelägga vårdnadshavarna till ett barn med ett annat utländskt medborgarskap att ansöka om barnets förnamn med stöd av PNL (jfr 43 § PNL). Det beror på att vårdnadshavarna inte är skyldiga att göra en ansökan enligt PNL när barnet inte är svensk medborgare. Läs mer under rubriken Föreläggande om barns förnamn.

Förvärv av namn i EES-länder eller Schweiz

En person som har förvärvat ett namn i ett EES-land eller i Schweiz kan enligt 30 § första stycket PNL ha rätt att förvärva samma namn i Sverige om förvärvet skett

• genom födelse
• genom ändrat civilstånd, eller
• genom ett annat familjerättsligt förhållande.

För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att personen vid förvärvet var medborgare, hade hemvist, eller hade någon annan särskild anknytning till landet där förvärvet skedde (30 § första stycket PNL).

Bestämmelsen tar sikte på de situationer då en tillämpning av övriga bestämmelser i PNL skulle leda till att personen nekas möjligheten att förvärva ett namn som hen redan bär enligt lagen i ett EES-land eller Schweiz. Att en person tvingas ha olika namn i olika länder riskerar att hindra personens fria rörlighet inom EES och Schweiz (prop. 2015/16:180. s. 69).

Bestämmelserna i 30 § PNL trädde i kraft den 1 juli 2017. Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i 49 a § NL. En person kan förvärva namn med tillämpning av 30 § PNL oavsett när det utländska namnförvärvet har skett (prop. 2011/12:12 s. 20).

Familjerättsliga förhållanden

Begreppet annat familjerättsligt förhållande i 30 § första stycket PNL innefattar förhållanden som ger personen rätt att förvärva ett namn på familjerättslig grund enligt PNL (t.ex. adoption eller byte till förälders efternamn) men också andra familjerättsliga händelser och situationer som enligt förvärvslandets lag ger rätt till namnet. Exempelvis kan ett utländskt förvärv av namn ha skett på grund av en samborelation och därför anses som familjerättsligt. Administrativa namnförvärv faller däremot utanför bestämmelsen, till exempel byten till ett nybildat namn enligt utländsk lag. Detta gäller även om förvärvet tidsmässigt har skett i samband med att personen ändrat civilstånd, till exempel genom att ingå äktenskap (prop. 2011/12:12 s. 17).

Anknytning till förvärvslandet

Personen ska vid förvärvet ha haft anknytning till landet genom medborgarskap, hemvist eller någon annan särskild anknytning (30 § första stycket PNL). Som exempel på vad som utgör särskild anknytning kan nämnas situationen att en svensk medborgare ingår äktenskap med en utländsk medborgare. Den svenska medborgaren kan då i regel anses ha en särskild anknytning till makens medborgarskapsland. Däremot får personen normalt inte en särskild anknytning till förvärvslandet enbart genom att vistas där. Det är inte heller en särskild anknytning att två svenska medborgare med hemvist i Sverige ingår äktenskap utomlands och då förvärvar ett namn enligt vigsellandets lag (prop. 2011/12:12 s. 18).

Utländska förvärv av förnamn som inte ska godkännas

Skatteverket kan i undantagsfall neka personen ett förvärv av ett förnamn även om förutsättningarna enligt huvudregeln i 30 § första stycket PNL är uppfyllda. Det är enligt 30 § andra stycket PNL om namnet

• kan väcka anstöt
• kan antas leda till obehag för personen, eller
• av någon annan anledning är olämpligt som förnamn.

Bedömningen av om undantagsbestämmelserna är tillämpliga ska utgå från hur personen kan komma att uppleva att bära namnet i Sverige. Det spelar ingen roll att ett barn som ska bära förnamnet vid ansökningstillfället inte anser eller uppfattar att namnet leder till obehag, om det kan antas att namnet framöver kommer att leda till obehag. Begränsningarna ska ses i sitt internationella sammanhang och Skatteverkets bedömning kan därför bli en annan än i inhemska fall, jfr 28 § PNL (prop. 2011/12:12 s. 19). Läs mer under rubriken Krav för godkännande av ett förnamn.

Skatteverket ska ta hänsyn till att personen redan bär förnamnet i ett annat land och personens intresse av att få bära samma förnamn även i Sverige. Exempelvis ska inte enbart det förhållandet att det är svårt att avgöra om ett namn är ett förnamn eller ett efternamn hindra att det förvärvas som förnamn här (prop. 2015/16:180. s. 122).

Förvärv av namn i andra länder för svenska medborgare

I svensk rätt saknas erkännandebestämmelser rörande utländska beslut om namn. Rättsverkningarna av ett utländskt beslut om namn för en svensk medborgare kan därför normalt inte erkännas i Sverige. Personen kan istället ansöka om att få byta namn till det i utlandet förvärvade namnet i enlighet med reglerna i PNL.

Frånvaron av erkännandebestämmelser och PNL:s tillämplighet för svenska medborgare som har hemvist utomlands gör att det kan uppstå situationer där en svensk medborgare har förvärvat namn enligt utländsk rätt, men inte kan förvärva namnet enligt PNL. Omständigheten att en person redan bär ett visst efternamn i ett annat land ska dock vägas in vid bedömningen av om det finns särskilda skäl att ändå medge byte av efternamnet enligt 13 § första stycket PNL (prop. 2011/12:12 s. 11). Bestämmelsen om särskilda skäl tillämpas enbart vid administrativa förvärv av efternamn och inte vid familjerättsliga förvärv enligt PNL. Läs mer under rubriken Särskilda skäl för byte av efternamn.