Nybildat efternamn

Byte till ett nybildat efternamn

Med byte till ett nybildat efternamn menas byte till ett namn som inte används eller tidigare har använts som efternamn i Sverige. Det kan vara helt nykonstruerade namn men också ord eller ordbildningar som redan finns men som inte används eller har använts som efternamn.

Den som önskar byta till ett nybildat efternamn ansöker om detta hos Skatteverket (13 § första stycket PNL). Det finns inget hinder för upprepade byten.

Information om vad ansökan ska innehålla och vilka ansökningar som är avgiftsbelagda beskrivs på sidan Ansökan och avgifter.

Skatteverket ska pröva om det finns några hinder mot bytet

Skatteverket ska göra en lämplighetsprövning (14 § PNL) och en förväxlingsprövning (15 § PNL). Även om det finns hinder enligt 14 eller 15 §§ PNL kan ett namnbyte ändå beviljas om det finns särskilda skäl (13 § första stycket PNL).

Begära in yttrande

Skatteverket ska begära in yttrande av en myndighet eller någon annan om det behövs för att pröva ett namns lämplighet med hänsyn till språkliga eller andra förhållanden eller namnets förenlighet med namnskyddet (40 § PNL). Med stöd av denna bestämmelse begär Skatteverket in yttranden från exempelvis Institutet för språk och folkminnen (Isof) och Riddarhuset.

Ansökan ska kungöras

När Skatteverket har för avsikt att godkänna en ansökan om ett nybildat efternamn ska ansökan kungöras i Post- och Inrikes Tidningar innan beslut fattas (41 § PNL).

Lämplighetsprövning

Enligt 14 § PNL ska Skatteverket göra en lämplighetsprövning av ett nybildat efternamn. Skatteverket prövar då om det sökta efternamnet bärs som förnamn eller om det består av mer än ett ord samt om namnet kan väcka anstöt, leda till obehag för den som ska bära namnet eller om namnet av någon annan anledning är olämpligt som efternamn.

Efternamnet får inte användas som förnamn

Ett nybildat efternamn får inte godkännas om det används som förnamn i Sverige (14 § 1 PNL). Sådana förvärv av efternamn är inte förenliga med det svenska namnskicket. Förnamn och efternamn är två olika former av namn med skilda syften. Det finns därför anledning att särskilja dessa (prop. 2015/16:180 s. 40 f).

Efternamnet får inte bestå av mer än ett ord

Skatteverket får inte godkänna ett nybildat efternamn som består av mer än ett ord (14 § 2 PNL). Det gäller dock inte om orden utgör led i ett dubbelt efternamn, d.v.s. det är fråga om två enkla efternamn som var för sig kan förvärvas som efternamn och sedan kombineras till ett dubbelt efternamn med stöd av 20 § PNL.

Det är därmed inte möjligt att byta till ett nybildat efternamn som består av exempelvis ett prefix och ett huvudord. Namn bildade av exempelvis prefixen af, von, de, la, du, zu, van, mac eller liknande och ett huvudord har en sådan språklig form att de inte är lämpliga som nybildade efternamn (prop. 2015/16:180 s. 41).

Efternamnet får inte väcka anstöt

Skatteverket får inte godkänna ett nybildat efternamn som kan väcka anstöt (14 § 3 PNL). Bedömningen ska göras med utgångspunkt i allmänna värderingar. Det krävs att någon påtaglig egenskap hos namnet är anstötlig för att det inte ska godkännas. Det kan exempelvis handla om att namnet har likheter med ord av obscen karaktär, svordomar eller liknande ord som enligt allmänna värderingar uppfattas som stötande. Skatteverket ska även ta hänsyn till om efternamnet vid en uttalsförskjutning eller en senare enkel stavningsändring kan få en sådan likhet (prop. 2015/16:180 s. 105). Exempel på namn som i praxis har ansetts kunna väcka anstöt är Ohpium och Morrphin (Patentbesvärsrätten mål nr 97-139, 1997-06-05).

Efternamnet får inte leda till obehag för bäraren

Skatteverket får inte godkänna ett nybildat efternamn om det kan antas leda till obehag för bäraren (14 § 4 PNL). Bedömningen ska göras utifrån den enskildes perspektiv. Det kan exempelvis vara fråga om namn som ger ett löjeväckande intryck eller ger olämpliga associationer.

Om prövningen avser namn som ska bäras av ett barn under 18 år ska Skatteverket iaktta större försiktighet vid prövningen. Det gäller även i de fall det är fråga om en vuxen sökande och det är sannolikt att denna kommer att föra namnet vidare genom ett familjerättsligt förvärv till sina barn. För vuxna personer är annars utgångspunkten att en person som ansökt om ett visst efternamn som regel har gjort klart att hen inte känner något obehag inför att bära det sökta namnet. För att ansökan ska kunna vägras på denna grund för en vuxen person krävs därför normalt att det finns någon särskild omständighet kopplad till sökandens person eller att namnet är sådant att det inte kan anses möjligt att någon inte upplever obehag av att bära namnet (prop. 2015/16:180 s. 105 f).

Efternamnet får inte av någon annan anledning vara olämpligt som efternamn

Skatteverket ska inte godkänna ett nybildat efternamn om det av någon annan anledning är olämpligt som efternamn (14 § 5 PNL). Det kan röra sig om efternamn med en alltför extrem stavning, efternamn med en alltför stor uttalsmässig osäkerhet eller efternamn som på annat sätt är oförenliga med namnskicket. Namn som består av två hopskrivna namn, t.ex. LindStröm är exempelvis inte förenligt med namnskicket (prop. 2015/16:180 s. 106).

Ett namn som är ett språkligt korrekt ord kan också anses som olämpligt. Det kan handla om ett ord eller en teckenkombination som inte utgör ett namn enligt svenskt namnskick. Ett ord som är korrekt, lätt att stava till och lätt att uttala ska därför ändå inte godtas som ett nybildat efternamn om ordet inte är ett namn enligt det svenska namnskicket, t.ex. cykelpedal, disktrasa eller tomhet.

Om ett namn bildats av ord med utländskt ursprung medför inte detta i sig att namnet ska anses olämpligt. Om namnet däremot är alltför svårt att uttala eller om namnet har en alltför främmande stavning kan detta påverka bedömningen.

Den språkliga prövningen kan i viss utsträckning ta hänsyn till namnskicket enligt något av de officiella minoritetsspråken i Sverige eller något annat språk som den sökande har anknytning till (prop. 2015/16:180 s. 106).

Förväxlingsprövning

Enligt 15 § PNL ska Skatteverket göra en förväxlingsprövning av ett efternamn enligt den s.k. hinderkatalogen i denna bestämmelse. Syftet med förväxlingsprövningen enligt hinderkatalogen är att förhindra byten till efternamn som är identiska med eller liknar vissa namn och kännetecken. De namn och kännetecken som behandlas i hinderkatalogen ges härigenom ett administrativt skydd.

Av förarbetena till personnamnlagen framgår att förväxlingskravet har skärpts jämfört med 1982 års namnlag, genom att det numera är tillräckligt att namnen ”kan förväxlas” för att hinder ska anses föreligga. Likheten mellan namnen behöver därför inte vara fullt så stora som tidigare då kravet var att namnen ”lätt kan förväxlas”.

Med begreppet förväxlingsrisk menas i första hand att det är fråga om identiska namn. Det kan också finnas en förväxlingsrisk om det finns likheter i stavning eller uttal. Det är den språkliga likheten gällande uttal och stavning som ska stå i centrum för bedömningen av förväxlingsrisken. Hänsyn ska även tas till andra faktorer som att namnen trots språklig likhet uppfattas olika visuellt och omvänt att namnen trots språklig olikhet kan uppfattas vara visuellt lika. Även den konkreta förväxlingsrisken ska alltså bedömas (prop. 2015/16:180 s. 107). I praxis har den konkreta förväxlingsrisken ansetts vara större om det befintliga efternamnet är allmänt känt (RÅ 2003 ref. 97).

Ett namnbyte kan därmed godkännas trots att det finns en språklig likhet. Detta får ske när det inte finns någon konkret förväxlingsrisk, till exempel när det finns en likhet beträffande uttalet eller stavningen men där det ändå finns sådana skillnader i stavningen att efternamnen uppfattas som olika namn rent visuellt vid en jämförelse mellan namnen i deras helhet (HFD 2020 ref. 41)

Efternamnet får inte förväxlas med ett efternamn som någon annan lagligen bär

En person får inte byta till ett efternamn som kan förväxlas med ett efternamn som någon annan lagligen bär (15 § första stycket 1 PNL). Det finns då ett hinder mot att det sökta namnet godkänns som efternamn.

Att efternamnet lagligen bärs innebär att det inte är tillräckligt att någon använder namnet som efternamn utan det måste också lagligen ha förvärvats. Avlidna personers efternamn omfattas inte av skyddet (prop. 2015/16:180 s. 107).

Om ett sökt namn kan bli identiskt med ett befintligt efternamn genom en senare ändring av efternamnets genusform är detta ett hinder för godkännande. Detta eftersom en ändring av genusform inte är ett byte till annat efternamn och det är därmed fråga om samma namn (prop. 2015/16:180 s. 107).

Ett dubbelt efternamn ska vid förväxlingsprövningen anses som två enkla efternamn (15 § andra stycket PNL). Skyddet gäller alltså inte för det dubbla efternamnet som sådant. Det betyder att namnen i det dubbla efternamnet ska prövas var för sig vid bedömningen om det finns förväxlingsrisk. Detta gäller dock inte för dubbelnamn som har förvärvats med stöd av äldre namnrätt. För dessa gäller i stället att namnet anses som ett enda efternamn (övergångsbestämmelserna till PNL punkt 11). Äldre dubbelnamn har därför, till skillnad från nya dubbla efternamn enligt personnamnlagen, ett eget namnskydd.

Om ett namn bärs som mellannamn utgör detta inte hinder mot att någon förvärvar namnet som efternamn.

Det är tillåtet att byta till ett efternamn som ingen person bär i dag men som en eller flera personer har möjlighet att förvärva familjerättsligt enligt PNL i framtiden. Detta eftersom skyddsvärdet för en sådan latent rätt till ett efternamn inte anses vara lika högt som när någon faktiskt bär efternamnet (prop. 2015/16:180 s. 49).

Efternamnet får inte förväxlas med ett historiskt känt efternamn som burits av en utdöd släkt i Sverige

En person får inte byta till ett efternamn som kan förväxlas med ett historiskt känt efternamn som har burits av en utdöd släkt (15 § första stycket 2 PNL). Bestämmelsen avser att skydda ett samhällsintresse som rör såväl allmänna kulturfrågor som namnrätt.

Att namnet är historiskt känt betyder att namnet ska ha burits av en eller flera personer av viss historisk betydelse. Enbart den omständigheten att en person har adlats innebär inte att personens namn är historiskt känt. Det får i stället avgöras genom en helhetsbedömning av vad som är känt om namnet (KRG 2019-04-01, mål nr 3389-18). Det är dock inte nödvändigt att namnet är känt för en bredare allmänhet. Namnet behöver inte heller ha tillhört en sedan länge utdöd släkt utan det kan även vara ett namn som relativt nyligen har burits av någon inom denna släkt. Vid prövningen av om ett efternamn kan förväxlas med ett historiskt känt efternamn har Skatteverket möjlighet att begära in ett yttrande från exempelvis Riddarhuset (prop. 2015/16:180 s. 107 f).

Efternamnet får inte förväxlas med ett allmänt känt utländskt efternamn

En person får inte byta till ett efternamn som kan förväxlas med ett allmänt känt utländskt efternamn (15 § första stycket 3 PNL). Det kan handla om förväxlingsrisk med ett känt efternamn som bärs av t.ex. en politiker, artist eller idrottsperson.

Skyddet gäller såväl namn på levande personer som avlidna personer och släkter. Ett krav är att namnet är allmänt känt inom Sverige, d.v.s. spritt till en bredare krets. Även namn som närmast kan betraktas som ökända omfattas av begreppet. Om namnet är så vanligt att det inte kan förknippas med någon särskild person finns det som regel inget skydd enligt denna punkt, t.ex. Smith (prop. 2015/16:180 s. 108).

Ett namn ska inte betraktas som utländskt om det bärs eller tidigare har burits av någon som är eller varit registrerad som folkbokförd i Sverige. Ett namn som bärs av någon folkbokförd person skyddas i stället enligt 15 § första stycket 1 PNL. Ett namn som inte bärs men tidigare har burits av någon folkbokförd kan vara skyddat enligt 15 § första stycket 2 PNL om namnet är historiskt känt.

Efternamnet får inte förväxlas med någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn

En person får inte byta till ett efternamn som kan förväxlas med någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller likartat namn (15 § första stycket 4 PNL). Detta omfattar i första hand kända konstnärsnamn men även namn som är kända pseudonymer eller signaturer samt ”artistnamn” för t.ex. skådespelare, artister eller idrottspersoner.

För att det ska anses vara ett konstnärsnamn eller likartat namn krävs att det rör sig om ett taget namn och därmed ett annat namn än det namn personen förvärvat med stöd av lag. Det namn som är registrerat som efternamn för personen i folkbokföringsdatabasen är istället skyddat som befintligt efternamn genom 15 § första stycket 1 PNL.

Ett annat krav är att namnet är allmänt känt, d.v.s. spritt till en bredare krets inom Sverige.

Ett känt utländskt konstnärsnamn eller artistnamn prövas inte mot 15 § första stycket 4 PNL, men kan i vissa situationer prövas mot 15 § första stycket 3 PNL, d.v.s. ett allmänt känt utländskt efternamn.

Efternamnet får inte förväxlas med en beteckning för en stiftelse, en ideell förening eller en liknande sammanslutning

En person får inte byta till ett efternamn som kan förväxlas med en beteckning för en stiftelse, en ideell förening eller en liknande sammanslutning (15 § första stycket 5 PNL). En liknande sammanslutning kan vara t.ex. ett trossamfund, ett sällskap, en orden eller en klubb. Med beteckning avses dels ett firma- eller namnliknande kännetecken under vilken sammanslutningen officiellt framträder och dels bokstavskombinationer, t.ex. Lugi eller Svemo som språkligt kan ge namnlikande associationer. Om beteckningen omfattar flera ord ska Skatteverket pröva förväxlingsrisken med utgångspunkt i det ord som är mest framträdande (prop. 2015/16:180 s. 108).

Efternamnet får inte förväxlas med någon annans skyddade näringskännetecken eller varukännetecken

En person får inte byta till ett efternamn som kan förväxlas med ett näringskännetecken eller varukännetecken som är skyddat i Sverige (15 § första stycket 6 PNL). Detta omfattar i första hand skyddade firmanamn eller varumärken. Syftet är att en person genom namnbyte inte ska kunna göra intrång i någon annans namnskydd.

Den rättsliga grunden för skyddet för firmor, varumärken m.m. kommer ursprungligen från firma- och varumärkeslagstiftningen (Lag [2018:1643] om företagsnamn och Varumärkeslag [2010:1877]). Grunden för skyddet måste därför utgå från den lagstiftningen (2015/16:180 s. 108).

En firma är ett företagsnamn som gör det möjligt att särskilja företaget från andra företag, föreningar och varumärken. När företaget är ett aktiebolag eller handelsbolag är firman bolagets namn och när en fysisk person är enskild näringsidkare (enskild firma) används normalt personens eget namn som firma. Ett aktiebolags eller handelsbolags firma ska registreras i Bolagsverkets register. Företagsnamnet för en enskild firma finns registrerat hos Skatteverket men det kan frivilligt registreras hos Bolagsverket.

Ett varumärke (logotyp) är ett ord eller en symbol som används som kännetecken för en vara eller tjänst. Till skillnad från företagsnamnet kan varumärket bestå av både ord och figur (symbol). Varumärken registreras i varumärkesregistret hos Patent- och registreringsverket.

Skatteverket ska kontrollera om det finns firmor och varumärken med skydd i Sverige som är förväxlingsbara med det sökta efternamnet. Skatteverket ska ta ställning till om det påträffade firmanamnet eller varumärket utgör skyddade ”rättigheter” som kan vara hinder för att godkänna efternamnet enligt denna punkt.

När en firma eller ett varumärke har registrerats så utgör det normalt ett hinder för att anta firmanamnet eller varumärket som efternamn. Skatteverket måste dock alltid göra en helhetsbedömning av näringskännetecknet eller varukännetecknet i förhållande till det sökta namnet. Vid bedömningen ska Skatteverket bland annat ta hänsyn till om kännetecknet innehåller något dominerande ord och om detta är identiskt eller förväxlingsbart med det sökta efternamnet.

Efternamnet får inte förväxlas med något som finns i ett litterärt eller konstnärligt verk och som kränker någon annans upphovsrätt till verket

En person får inte byta till ett efternamn som kan förväxlas med något som finns i ett litterärt eller konstnärligt verk och som kränker någon annans upphovsrätt till verket (15 § första stycket 7 PNL). Detta omfattar titeln på någon annans skyddade litterära eller konstnärliga verk samt särskilt skapade namn på personer och orter som förekommer i ett sådant verk och vars användning skulle innebära en kränkning av någon annans upphovsrätt till verket.

Namnskyddet förutsätter att titeln på ett litterärt eller konstnärligt verk har en sådan originalitet att det i sig är upphovsrättsligt skyddat. Detsamma gäller för ett särskilt skapat namn på en person eller ort i verket. Skyddet förutsätter alltså att titeln eller namnet är särpräglat och har en viss så kallad verkshöjd, d.v.s. att det omfattas av upphovsrätten enligt upphovsrättslagen (1960:729)(prop. 2015/16:180 s. 109).