En svensk värdepappersfond eller specialfond bildas genom att delägarna skjuter till kapital till fonden. Tillgångarna i fonden ska förvaltas av en förvaltare (fondbolag eller AIF-förvaltare) och förvaras hos ett särskilt förvaringsinstitut. Med värdepappersfonder och specialfonder menas även utländska motsvarigheter till dessa fonder.
Bestämmelserna om den svenska fondverksamheten har sedan 2004 funnits i LIF, lag (2004:46) om investeringsfonder. Investeringsfonder infördes då som ett samlingsnamn för värdepappersfonder och specialfonder. Under år 2013 har samlingsnamnet utmönstrats ur fondlagstiftningen, lagen bytt namn till lag om värdepappersfonder (LVF) och bestämmelserna om specialfonder har överförts till lag (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (LAIF).
Som en följd av ändringarna i fondlagstiftningen har samlingsnamnet investeringsfond ersatts med uttrycken värdepappersfond och specialfond i inkomstskattelagen.
Det finns särskilda skatteregler i IL som gäller två typer av fonder, nämligen värdepappersfonder och specialfonder. Vad som avses med en värdepappersfond framgår av LVF och vad som avses med en specialfond framgår av 12 kap. LAIF.
Det finns även alternativa investeringsfonder som varken är värdepappersfonder eller specialfonder och där förvaltningen av dem regleras i LAIF. De finns inga särskilda skatteregler för sådana fonder utan beskattningen följer av vilken juridisk form fonden har. Dessa fonder behandlas inte här.
De svenska fonderna är kontraktsrättsliga fonder. Själva fonden bildas genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapitalet. Fonden är inget självständigt rättssubjekt och kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter (4 kap. 1 § LVF och 12 kap. 1 § LAIF). Den består endast av en förmögenhetsmassa. Det innebär att andelsägarna i fonden inte äger andelar i en juridisk person. Även om de gemensamt äger tillgångarna i fonden ska lagen (1904:48 s.1) om samäganderätt inte tillämpas på andelsinnehavet.
Tillgångarna som finns i fonden ska förvaltas av en förvaltare (fondbolag eller AIF-förvaltare) som har tillstånd att bedriva fondverksamhet. Förvaltaren företräder andelsägarna i alla frågor som rör fonden och fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden (4 kap. 2 § LVF och 12 kap. 2 § LAIF). Tillgångarna i fonden ska förvaras hos ett särskilt förvaringsinstitut, t.ex. en bank (3 kap. 1 § LVF och 9 kap. 1 § LAIF). Rättsförhållandet mellan fondbolaget och andelsägarna regleras genom avtal i fondbestämmelserna för fonden och ska uppfylla de krav som ställs i LVF och LAIF.
Finansinspektionen är tillstånds- och tillsynsmyndighet över fondverksamheten.
Bestämmelserna om de svenska fonderna är utformade i huvudsak efter EU:s s.k. UCITS-direktiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG). UCITS står för Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities. Direktivet har ändrats ett flertal gånger. Den senaste större ändringen genomfördes 2014 genom det s.k. UCITS V-direktivet (2014/91/EU).
Värdepappersfonder är fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav och som fritt får marknadsföras och säljas i andra länder inom EES. Specialfonder är nationellt reglerade fonder som i vissa avseenden avviker från reglerna i UCITS-direktivet.
Skillnaden består bl.a. i att en värdepappersfond måste vara öppen för investeringar från allmänheten medan en specialfond får vända sig till en begränsad krets av investerare. Andelsägarna i en värdepappersfond har rätt att på begäran omedelbart eller under vissa omständigheter så snart som möjligt få sina fondandelar inlösta medan en specialfond måste vara öppen för inlösen minst en gång om året. En värdepappersfond måste följa de placeringsregler för fondmedlen som framgår av LVF. En specialfond kan däremot efter Finansinspektionens godkännande avvika från placeringsreglerna och placera även i vissa andra instrument som inte är tillåtna för värdepappersfonder (prop. 2012/13:155 s. 174).
Andelarna i en fond ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. I en fond får det finnas andelsklasser, d.v.s. andelar av olika slag. Andelsklasserna får vara förenade med villkor för utdelning, avgifter, lägsta teckningsbelopp och valuta. Fr.o.m. den 1 januari 2018 får även andelsklasser vara förenade med villkor om distribution av andelar, valutasäkring, i vilken valuta andelarna tecknas och inlöses samt villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 8 LVF. Även andelarna i en andelsklass ska vara lika stora och medföra lika rätt till utdelning (4 kap. 10 § LVF och 12 kap. 5 § LAIF).
Värdet på en fondandel är fondens värde delat med antal fondandelar. Om det finns andelsklasser ska värdet beräknas utifrån de villkor som gäller för fondandelarna. Tillgångarna i fonden ska värderas till marknadsvärdet. Andelsvärdet (fondkursen) kallas också för NAV d.v.s. Net Asset Value per unit. När andelsägaren löser in sin andel får hen ett kontant belopp som motsvarar andelens värde.
Vissa fonder betalar utdelning till andelsägarna. Andra fonder lämnar ingen utdelning.
Förvaltaren ska ha ett register över samtliga innehavare i fonden. Bekräftelse på registrering sänds till andelsägarna. Är andelen förvaltarregistrerad får förvaltaren anges i registret.
Med värdepappersfonder och specialfonder avses även utländska motsvarigheter. Alla utländska fonder är dock inte att betrakta som värdepappersfonder och specialfonder enligt den svenska skattelagstiftningen.
Se nedan vad som gäller för brittiska fonder som tidigare omfattades av UCITS-direktivet.
Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att med värdepappersfonder menas såväl svenska som utländska fonder som omfattas av UCITS-direktivet (HFD 2016 ref. 22).
Skatteverket anser att en utländsk fond som omfattas av UCITS-direktivet motsvarar en svensk värdepappersfond oavsett vilken legal form fonden har. De motsvarar alltså svenska värdepappersfonder oavsett om de är kontraktsrättsliga fonder, trustfonder eller associationsrättsliga fonder. Då UCITS-fonder bara finns inom EES anser Skatteverket att det bara är fonder som finns inom EES som kan motsvara svenska värdepappersfonder. Fonder bildade utanför EES får istället jämföras med svenska specialfonder (Skatteverkets ställningstagande Utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder).
När man prövar om en utländsk fond kan vara en motsvarighet till en svensk specialfond, måste man ta ställning till om den utländska fonden är en utländsk juridisk person eller inte. Dessutom ska fonden uppfylla ytterligare ett antal kriterier.
I Sverige finns enbart kontraktsrättsliga specialfonder. Vid bedömningen av om en utländsk fond motsvarar en svensk specialfond kan det i vissa fall ha betydelse om den utländska fonden är en utländsk juridisk person.
Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att en utländsk fond som är en juridisk person inte motsvarar en svensk specialfond när bestämmelserna om schablonintäkt i 42 kap. 43 och 44 §§ IL ska tillämpas (HFD 2016 ref. 22). Högsta förvaltningsdomstolen har även bedömt att undantaget från kapitalvinstbeskattning i 48 kap. 18 § IL vid fusion mellan fonder inte är tillämpligt på utländska fonder som är juridiska personer men som i övrigt motsvarar svenska specialfonder. En beskattning vid en sammanläggning av sådana fonder ansågs inte strida mot EU-rätten (HFD 2018 ref. 61).
I de situationer där Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att utländska fonder som är juridiska personer inte kan anses motsvara svenska specialfonder anser Skatteverket att det inte enbart är utländska kontraktsrättsliga fonder som motsvarar svenska specialfonder. Även trustfonder som inte är juridiska personer kan anses motsvara en svensk specialfond om de i övrigt uppfyller de ytterligare kriterier som krävs (Skatteverkets ställningstagande Utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder).
EU-domstolen har ansett att det strider mot de fria kapitalrörelserna i artikel 63 i EUF-fördraget om en lagstiftning medför en skillnad i behandling, inte beroende på i vilket land ett företag för kollektiva investeringar är hemmahörande, utan på den rättsliga form företaget har (C-342/20, A SCPI). Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att den omständigheten att en utländsk fond är en juridisk person inte utesluter att fonden är i en situation som är jämförbar med situationen för en svensk investeringsfond när det gäller beskattning av utdelningar enligt kupongskattelagen i den lydelse bestämmelserna hade före år 2012 (HFD 2020 ref. 3). När det gäller bestämmelserna om skattefrihet för inkomst av tillgångar som ingår i fonden enligt 6 kap. 13 § IL och undantaget för skattskyldighet för utdelning i 4 § nionde stycket KupL anser Skatteverket därför att det saknar betydelse vilken legal form fonden har. Såväl trustfonder som associationsrättsliga utländska fonder omfattas av undantagen om de i övrigt uppfyller kriterierna för att anses motsvara en svensk specialfond (Skatteverkets ställningstagande Utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder).
När det är fråga om tillåtna tillgångar på ett investeringssparkonto anser Skatteverket att även fonder som är utländska juridiska personer kan motsvara en svensk specialfond. En utländsk fond som är en juridisk person kan därför vara en investeringstillgång på ett investeringssparkonto enligt bestämmelserna i lagen om investeringssparkonto (Skatteverkets ställningstagande Utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder).
Vid tillämpningen av IL ska specialfonder behandlas som juridiska personer (2 kap. 3 § andra stycket IL). Bestämmelsen är inte begränsad till svenska specialfonder och tillämpas därför även på motsvarande utländska kontraktsrättsliga fonder (2 kap. 2 § IL).
Förutom att man måste bedöma den juridiska formen för den utländska fonden anser Skatteverket att följande kriterier ska vara uppfyllda:
Skatteverket anser att för sådana utländska fonder där skattelagstiftningen i fondens hemland medför att fondens inkomster beskattas hos dess delägare får en särskild bedömning göras av hur fonden och dess inkomster ska behandlas i det regelverk som är aktuellt att tillämpa (Skatteverkets ställningstagande Utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder).
När Storbritannien lämnade EU (brexit) inträdde en övergångsperiod som upphörde den 31 december 2020. Till och med det datumet var EU-rätten i dess helhet tillämplig på och i Storbritannien. Från och med den 1 januari 2021 gäller samma regler i förhållande till Storbritannien som för andra tredjeländer. Sådana brittiska fonder som tidigare omfattades av UCITS-direktivet och som därmed motsvarade en svensk värdepappersfond kommer inte att göra det fr.o.m. år 2021. Om inte fondbestämmelserna ändras kommer sådana fonder emellertid att uppfylla de kriterier som nämns under rubriken Ytterligare kriterier för att en utländsk fond ska motsvara en svensk specialfond.
För utländska fonder som inte motsvarar svenska värdepappersfonder eller specialfonder får fondens skattskyldighet i Sverige bedömas enligt allmänna kriterier.
När man bedömer sådana utländska fonders skattskyldighet i Sverige måste man bl.a. ta ställning till följande:
Exempel på beskattning enligt inkomstskattelagen av utländska fonder som inte har ansetts motsvara svenska värdepappersfonder eller specialfonder finns i RÅ 2003 not. 67 och RÅ 2003 not. 160.
Om skattelagstiftningen i den utländska fondens hemland medför att fondens inkomster beskattas hos dess delägare blir beskattningen av inkomsten beroende på vilket regelverk som är aktuellt att tillämpa.
Skatteverket anser att andelar i en utländsk fond som inte är en specialfond p.g.a. att den är en utländsk juridisk person, i många fall bör ses som delägarrätter vid avyttring och inlösen (Skatteverkets ställningstagande Utländska motsvarigheter till svenska värdepappersfonder och specialfonder, avsnitt 4.2.1).
Det finns många olika fondtyper. Här är några exempel.
En aktiefond är en fond som huvudsakligen placerar i aktier och andra aktieliknande instrument.
Tidigare fanns skattemässigt förmånliga fondsparanden i form av aktiesparfonder, som infördes 1978 och allemansfonder, som infördes 1984. Dessa fonder behandlas numera som vanliga aktiefonder men anskaffningsutgiften för de andelar som anskaffades i samband med skattesparandet får vid kapitalvinstberäkningen tas upp till ett beräknat schablonvärde.
En räntefond är en fond som endast placerar i fordringar t.ex. obligationer, statsskuldväxlar och ränteindex.
Fonderna kan placera i svenska kronor eller i utländska valutor. Räntefonder innehåller regelmässigt vissa likvida medel. Dessa är normalt placerade i bank eller motsvarande och kan därför också betecknas som fordringar i svenska kronor.
Blandfonder är fonder som placerar i både aktier och räntebärande värdepapper. Fördelningen mellan aktier och räntebärande värdepapper kan vara mycket olika mellan olika blandfonder och kan variera i samma fond över tiden.
SICAV-fond är en bolagsrättsligt bildad fond med rörligt aktiekapital, som finns bl.a. i Luxemburg. En SICAV-fond som uppfyller villkoren i UCITS-direktivet har ansetts motsvara en svensk värdepappersfond (RÅ 2006 ref. 38).
En börshandlad fond eller en s.k. ETF (Exchange Traded Fund) är oftast en indexfond. Fonden följer då utvecklingen på ett underliggande index t.ex. svenska OMX S30 vid placeringar av tillgångarna i fonden. Det finns även börshandlade fonder med hävstång vilket innebär att kursen på andelarna förändras mer än vad kursen gör på den underliggande egendomen.
Andelarna i fonden handlas över börsen på samma sätt som man handlar aktier. Kursen på fonden förändras kontinuerligt och följer i realtid rörelserna i de aktier som ingår i indexet eller aktiekorgen.
Fördelarna med att handla med andelar i börshandlade fonder jämfört med andra värdepappersfonder är lägre kostnader och att de är enkla och snabba att handla med i och med att andelarna är noterade.
Börshandlade råvaror s.k. ETC:er (Exchange Traded Commoditiy) är till skillnad från ETF:er inte fonder och behöver därför inte följa de bestämmelser som gäller för fonder.
Skattskyldighet för svenska värdepappersfonder och specialfonder som är obegränsat skattskyldiga