Om fordonsskatten eller saluvagnsskatten inte betalas senast på förfallodagen tas en dröjsmålsavgift ut.
En avgift (dröjsmålsavgift) ska tas ut för varje fordon där vägtrafikskatt inte har betalats inom den tid och i den ordning som bestäms enligt VSL (5 kap. 17 § första stycket VSL). Med vägtrafikskatt avses fordonsskatt och saluvagnsskatt (jämför 1 kap. 1 § VSL).
Om anstånd med betalning av vägtrafikskatten har beviljats enligt 5 kap. 8 eller 9 §§ VSL, ska dröjsmålsavgift tas ut endast på det skattebelopp som inte har betalats vid anståndstidens slut (5 kap. 17 § andra stycket VSL).
Syftet med dröjsmålsavgiften är först och främst att styra att betalningen görs senast på förfallodagen och att bidra till en snabb betalning även efter förfallodagen. Avgiften ska även ge staten en rimlig ersättning för de extra uppbördskostnader som uppstår, täcka statens ränteförlust och utgöra en kostnad för en faktiskt utnyttjad kredit (prop. 1991/92:93 s. 74 f).
Dröjsmålsavgiften bestäms utifrån hur lång tid vägtrafikskatten är obetald, 2 § lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.
Dröjsmålsavgiften avrundas nedåt till närmast hela krontal.
Exempel: skatten betalas före utgången av förfallomånaden
Anders debiteras 7 002 kronor i fordonsskatt för sin personbil klass I. Skatten skulle ha varit betalad senast den 8 mars, men beloppet kom in på Transportstyrelsens särskilda konto för fordonsskatt den 17 mars.
Anders har alltså betalat fordonsskatten för sent och ska därför betala en dröjsmålsavgift. Mars var förfallomånaden och skatten har betalats före utgången av den månaden. Dröjsmålsavgiften är därför 2 procent av beloppet 7 002 kronor, d.v.s. 140 kronor.
Beata debiteras 5 642 kronor i fordonsskatt för sin lätta lastbil. Skatten skulle ha varit betald senast den 31 mars, men beloppet kom in på Transportstyrelsens särskilda konto för fordonsskatt den 8 april.
Beata har alltså betalat fordonsskatten för sent och ska därför betala en dröjsmålsavgift. Eftersom skatten har betalats inom 10 dagar efter den sista betalningsdagen är dröjsmålsavgiften 2 procent av beloppet 5 642 kronor, d.v.s. 112 kronor.
Dröjsmålsavgift ska inte beräknas för tiden efter det att skattebeloppet överlämnats för indrivning. I stället ska ränta tas ut på kapitalbeloppet efter en räntesats som för varje kalenderår beräknas med ledning av emissionsräntorna för Riksgäldskontorets statsskuldväxlar och statsobligationer för de senaste tre åren (4 a § lagen [1997:484] om dröjsmålsavgift).
Om vägtrafikskatt efter en omprövning har fastställts till ett lägre belopp än vad som tidigare har påförts, ska dröjsmålsavgiften beräknas endast på det belopp som återstår att betala efter nedsättningen.
På delbelopp som betalas för sent påförs en dröjsmålsavgift på det delbelopp som har betalats efter den procentsats som gällde när beloppet betalades.
Om en skattskyldig har fått ett betalningssammandrag (ett inbetalningskort där skatt för flera fordon har samlats ihop) och hen har betalat skatten för sent, ska en dröjsmålsavgift tas ut för varje fordon. Dröjsmålsavgiften beräknas alltså inte på totalsumman enligt inbetalningskortet.
Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungliga obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med motsvarande belopp (3 § lagen [1997:484] om dröjsmålsavgift). Även små obetalda skatte- och avgiftsbelopp orsakar kostnader vid uppbörden. Därför bör även dröjsmålsavgiften ha en gräns för hur lågt belopp som kan tas ut (se prop. 1991/92:93 s. 79).
Ellis ska betala 3 000 kronor i fordonskatt senast den 30 april. Beloppet bokfördes som betalt på Transportstyrelsens särskilda konto för fordonsskatt den 7 maj. Dröjsmålsavgiften är 2 procent av beloppet 3 000 kronor, d.v.s. 60 kronor. Eftersom det lägsta beloppet för dröjsmålsavgift är 100 kronor, ska Ellis betala 100 kronor i dröjsmålsavgift.
Frans har betalat fordonsskatten om 90 kronor för sent och ska betala en dröjsmålsavgift. Eftersom skattebeloppet (det ursprungligen obetalda beloppet) är 90 kronor och det beloppet understiger 100 kronor, ska Frans betala 90 kronor i dröjsmålsavgift.
Skatteverket får befria från dröjsmålsavgiften om det finns särskilda skäl (5 kap. 17 § tredje stycket VSL). Skatteverket anser att en befrielse från dröjsmålsavgift i princip inte kan komma i fråga så länge någon del av skattebeloppet är obetalt.
Vid återbetalning av vägtrafikskatt enligt 5 kap. 12 § första eller andra stycket VSL, bör Skatteverket inte bevilja befrielse från dröjsmålsavgiften.
Om Skatteverket slår fast att någon annan är skattskyldig än den som tidigare påförts vägtrafikskatt och dröjsmålsavgift, bör Skatteverket bevilja befrielse från dröjsmålsavgiften utan ansökan.
För att en skattskyldig ska kunna befrias från dröjsmålsavgiften bör omständigheterna vara sådana att hen inte kunnat förutse eller råda över dem. Vid sjukdom eller en olyckshändelse bör det finnas särskilda skäl av ett sådant slag att betalningen på förfallodagen försvårats avsevärt (prop. 1991/92:93 s. 81).
När en betalning är försenad på grund av ett handhavandefel av betalningsförmedlaren, t.ex. vid tillfälliga handhavandefel eller stopp i datakommunikationen, bör den skattskyldiga bli befriad från dröjsmålsavgiften.
Nytt: 2023-04-13
Skatteverket anser att det finns särskilda skäl att befria från en dröjsmålsavgift för fordonsskatt, om gäldenären på grund av en företagsrekonstruktion inte får betala den fordonsskatt som gett upphov till dröjsmålsavgiften. Detta gäller bara i de fall då en fordran på fordonsskatt har uppkommit senast dagen före beslutet om företagsrekonstruktion men förfallit till betalning efter.
Även andra omständigheter som den skattskyldiga inte har kunnat råda över kan utgöra särskilda skäl för befrielse från dröjsmålsavgift. Om den skattskyldiga tidigare har misskött sina skyldigheter bör detta dock vägas in i bedömningen.
Skatteverket kan i vissa fall bevilja delvis befrielse från dröjsmålsavgiften. Även i dessa fall gäller att det ska finnas särskilda skäl.
Om dröjsmålsavgiften är 100 kronor eller lägre bör delvis befrielse inte komma ifråga. Av praktiska och administrativa skäl kan dock Skatteverket avstå från att kräva betalning om dröjsmålsavgiften är under 100 kronor och det endast är dröjsmålsavgiften som återstår att betala.
Dröjsmålsavgiften har anpassats för att inte framstå som oacceptabelt hög vid korta dröjsmål. Därför finns det bara begränsade möjligheter att befria från dröjsmålsavgiften endast på grund av att dröjsmålet har varit kort. Om dröjsmålet bara har varat i någon dag kan det dock finnas skäl att åtminstone delvis befria från dröjsmålsavgiften, särskilt om den skattskyldiga har haft anledning att räkna med att betalningen skulle ske i rätt tid (se prop. 1991/92:93 s. 81).
Om det finns särskilda skäl bör befrielsen från dröjsmålsavgiften kunna ske till 0,25 procent av det för sent inbetalda beloppet, dock lägst till 100 kronor.
Skatteverket kan delvis befria från dröjsmålsavgiften om det finns omständigheter som kan utgöra skäl för befrielse, men dessa skäl inte kan anses tillräckligt starka för att motivera befrielse från hela dröjsmålsavgiften. En nedsättning av dröjsmålsavgiften med hälften bedöms i vissa fall vara lämpligt. Dröjsmålsavgiften får dock inte sättas ned till ett belopp under 100 kronor.
Nedan anges några situationer där befrielse från dröjsmålsavgiften vid för sen betalning av vägtrafikskatten inte bör komma i fråga.
Om den skattskyldiga har bett någon annan att betala in vägtrafikskatten och den personen inte har gjort det, utgör det inte ett särskilt skäl för befrielse från dröjsmålsavgiften.
Om den skattskyldiga inte har fått inbetalningskortet för vägtrafikskatten är det i regel inte ett särskilt skäl för befrielse från dröjsmålsavgift. En fordonsägare ska anmäla till Transportstyrelsen om hen inte har fått inbetalningskortet för fordonsskatten senast en vecka innan den ska vara betald (se 8 § andra stycket VSF). Den som har saluvagnslicens ska anmäla till Transportstyrelsen senast den 20 december om hen inte har fått inbetalningskortet för saluvagnsskatten för det följande året och hen var skattskyldig vid ingången av den månaden (se 11 § VSF). Transportstyrelsen skickar då ett nytt inbetalningskort eller lämnar de uppgifter som behövs för att den skattskyldiga ska kunna betala skatten.
Om den skattskyldiga har gjort en anmälan till Transportstyrelsen i tid, bör hen dock befrias från dröjsmålsavgiften.
Att fordonsägaren inte har fått något inbetalningskort för fordonsskatten utgör inte en giltig ursäkt för att inte betala skatten i tid (KRNG 19 oktober 1994, mål nr 2846-1994).
Om den betalningsskyldiga inte har fått något inbetalningskort på grund av att hen har angett fel adress i vägtrafikregistret bör detta inte vara skäl för befrielse. Om felet beror på att myndigheten har gjort fel bör dock befrielse medges.
Om den skattskyldiga inte har betalat vägtrafikskatten i tid på grund av att hen har varit bortrest, är det inte ett särskilt skäl för befrielse från dröjsmålsavgiften.
Fordonsägaren vistades utomlands och betalade skatten därifrån, vilket fick till följd att fordonsskatten bokfördes på Transportstyrelsens särskilda konto för fordonsskatt för sent och att ägaren påfördes en dröjsmålsavgift. Kammarrätten ansåg att det inte fanns särskilda skäl för befrielse från dröjsmålsavgiften, eftersom fordonsägaren inte hade anmält till Transportstyrelsen att hen inte hade fått inbetalningskortet för fordonsskatten senast en vecka innan skatten skulle ha varit betald (KRNG 13 juni 1995, mål nr 743-1995).
Det förekommer att ändringar i lagen medför att ytterligare fordonsskatt ska betalas. De skattskyldiga förutsätts känna till bestämmelserna om när och hur skatten ska betalas. Detta gäller även vid lagändringar som medför att ytterligare fordonsskatt ska betalas. Att den skattskyldiga har varit bortrest eller inte fått något inbetalningskort utgör inte skäl för befrielse när debiteringen beror på en ändring i lagen.
Vid omprövning av beslut om dröjsmålsavgift gäller samma bestämmelser som vid omprövning av fordonsskatt och saluvagnsskatt.
Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för överklagande av beslut om den skatt, avgift eller ränta som föranlett dröjsmålsavgiften (7 § lagen [1997:484] om dröjsmålsavgift).