Byggnadsinventarier är sådana delar och tillbehör i en byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning.
De regler om värdeminskningsavdrag som gäller för inventarier ska även tillämpas för byggnadsinventarier (19 kap. 19 § IL).
Som byggnadsinventarier räknas sådana delar och tillbehör i en byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning (19 kap. 19 § första stycket IL).
Tillbehör till byggnad som allmänt sett är nödvändiga för en byggnads funktion såsom sådan och för att den ska vara lämplig såsom uppehållsplats för människor ska i stället räknas in i anskaffningsvärdet för byggnaden (SOU 1968:26 s. 54).
I anskaffningsvärdet för en byggnad, som är avsedd för annat ändamål än bostadsändamål, ska inte utgifter för byggnadsinventarier räknas in (19 kap. 10 § IL). Byggnadsinventarier kan därmed inte finnas i en bostadsbyggnad eller del av byggnad som används för bostäder.
Skatteverket anser att en solcellsanläggning i en byggnad som direkt tjänar den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden utgör byggnadsinventarier. Anläggningen får då inte till någon del tjäna byggnadens allmänna användning, dvs. den elektriska ström som anläggningen genererar ska direkt och uteslutande användas för den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. Med ”direkt” avses att elen förbrukas i samband med att den produceras eller lagras på batteri för senare förbrukning. En byggnad för bostadsändamål kan inte ha denna typ av byggnadsinventarier, jfr 19 kap. 10 § IL.
Av en ansökan om förhandsbesked framgår att en solcellsanläggning ska monteras på taket på en ekonomibyggnad och att den el som ska produceras i anläggningen bl.a. ska användas för att värma upp den i byggnaden belägna gårdsverkstaden. Anläggningen ska därutöver användas för att värma upp mangårdsbyggnaden, ett uthyrt småhus och driften av en torkanläggning. Vidare ska överskottselen säljas på marknaden. Högsta förvaltningsdomstolen uttalar bl.a. att den el som ska produceras i solcellsanläggningen ska användas i flera byggnader för olika ändamål. Överskottet ska säljas på marknaden. Anläggningen är således inte avsedd att tillgodose ett särskilt behov av el i den bedrivna lantbruksverksamheten. Med hänsyn härtill uppfyller anläggningen inte förutsättningarna för att hänföras till byggnadsinventarier (HFD 2017 ref. 36).
I förarbetsuttalandena anges hur uppdelningen ska ske för en industribyggnad (prop. 1969:100 s. 37 f.):
Hit är exempelvis att räkna för maskiner eller annan utrustning uppförda fundament och andra stabiliserande eller ljuddämpande anordningar. Detsamma gäller transportanordningar av skilda slag såsom räls och traversbanor, särskilda för godstransport avsedda hissar och andra lyftanordningar liksom tankar, behållare och ställningar för lagring. Till inventarier blir även att hänföra för den industriella verksamhetens särskilda behov dragna ledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m.m. ävensom speciella värmeanläggningar och ventilationsanordningar inkl. särskilda skorstenar för avledande av vid produktionen alstrade gaser. Som byggnadstillbehör blir då enligt utredningen å andra sidan att räkna alla ledningar och anordningar, som är nödvändiga för en byggnads allmänna funktioner såsom för dess uppvärmning, belysning och vattenförsörjning, liksom alla slags andra anordningar, som främst är ägnade att göra byggnaden lämplig för människor att uppehålla sig i, t.ex. trappor, personhissar, anläggningar för friskluftsventilation och sanitära anordningar.
För en byggnad med affärs- och butikslokaler exemplifieras vad som kan anses utgöra byggnadsinventarier (prop. 1969:100 s. 39):
Till inventarier kommer därför enligt utredningens förslag i regel att hänföras hyllor, diskar och annan butiksinredning, särskilda avskärmnings- och avspärrningsanordningar, speciella ventilations- och evakueringsanläggningar, rulltrappor, varuhissar m.m.
För en ekonomibyggnad inom jordbruket exemplifieras vad som kan anses utgöra byggnadsinventarier (prop. 1972:120 s. 99 f.).
Kommittén framhåller att i jordbrukets ekonomibyggnader – främst djurstallarna – regelmässigt finns en mängd byggnadstillbehör och maskinell utrustning som i enlighet härmed bör hänföras till inventarier. Så är enligt kommittén fallet med praktiskt taget all inredning i djurstallar. Här anger kommittén som exempel bl.a. bås och spiltor, båsavskiljare, foderbord, vattenkoppar, spaltgolv, utrustning för skrap och svämutgödsling med tillhörande inom byggnaden befintlig urinbrunn och gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggningar, kylbassänger, pumpar, ledningar för elektrisk ström, vatten och avlopp, samt fläktar och ventilationsanordningar.
Även i vissa andra ekonomibyggnader på jordbruksfastighet förekommer byggnadstillbehör som kommittén föreslår skall hänföras till inventarier. Här avser kommittén i första hand silor och torkanläggningar, fasta transportörer samt hissar och o.d.
Skatteverket anser att grundläggning, stomme, beklädnad, dörrar, portar och luckor/öppningar för ventilation är att hänföra till byggnad i ett växthus för odlingsändamål med en sådan utformning och storlek att det kan fungera som uppehållsplats för människor. Följande installationer i ett sådant växthus ska däremot hänföras till byggnadsinventarier (Skatteverkets ställningstagande Hur ska utgifter för uppförande av ett friliggande växthus för odlingsändamål hanteras skattemässigt i näringsverksamhet)
Följande installationer i en hotellbyggnad har ansetts utgöra byggnadsinventarier (RÅ 84 1:98):
I samma rättsfall hänfördes däremot installationer för belysning och hissar till avskrivningsunderlaget för byggnad.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat om vissa installationer i en kontorsbyggnad skulle anses som byggnadsinventarier (RÅ 1983 1:1). Lokalen var tidigare använd som lager men hade byggts om till kontorslandskap. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg följande installationer vara byggnadsinventarier
Speciella portar i ett verkstadsföretags fastighet har ansetts vara byggnadsinventarier (RÅ 1977 ref. 135, jfr även RSV/FB Dt 1980:11).
Högsta förvaltningsdomstolen har vägrat omedelbart avdrag för vissa elinstallations- och ventilationsarbeten som uppkommit i samband med flyttning av maskiner. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det var fråga om utgifter för sådana installationer som ska hänföras till byggnadsinventarier, varför avdrag skulle medges enligt bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för inventarier (RÅ 1994 not. 195).
En valvdörr i ett värdevalv har i ett visst fall ansetts som byggnadsinventarium. Golv, väggar och tak i värdevalvet har ansetts hänförliga till byggnadsstommen i tillbyggnaden (RÅ 1975 Aa 114). I det aktuella förhandsbeskedet hade banken uppfört en tillbyggnad till bankens fastighet. Tillbyggnaden inrymde bl.a. ett värdevalv. Valvets väggar, golv och tak sammanföll med byggnadsstommen för tillbyggnaden.
Av ett förhandsbesked framgår att ett frysrum som till största delen var insprängt i ett berg, svängportar av stål med dörrblad av gummi och en servicebyggnad har hänförts till byggnad. Av omständigheterna framgick bl.a. att väggarna till viss del var obehandlat berg och att taket endast delvis var sprutat med betong. Den asfaltsbelagda gårdsplanen har hänförts till markanläggning. Kostnaderna för eldrivna frysrumsportar, en inhägnad kring gårdsplan samt vatten-, avlopps- och elektriska ledningar har hänförts till inventarier (som förutsättning gällde att den del som var hänförlig till anläggningens allmänna funktion såsom uppehållsplats för människor understeg 25% av hela kostnaden för denna kategori av arbeten)(RÅ 1970 Fi 1396).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en uppvärmningsanläggning och ett brandlarm för en godsterminal var att hänföra till byggnad och inte byggnadsinventarier (RÅ Aa-180/79). I det aktuella förhandsbeskedet hade en ekonomisk förening (en lastbilcentral) uppfört en godsterminal med kontor. Kontorsdelen och terminaldelen hade en gemensam uppvärmningsanläggning. I terminaldelen hade även lagerställningar och ett brandlarm installerats. Lagerställningarna kunde monteras ned.
Dåvarande Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden fann att värmeanläggningen i sin helhet samt brandlarmet var sådana byggnadstillbehör som avser byggnadens funktion som sådan. Nämnden fann däremot att lagerställningarna utgjorde byggnadsinventarier. Sökanden överklagade förhandsbeskedet gällande värmeanläggningen och brandlarmet till HFD. HFD fann att värmeanläggningen hade byggts gemensamt för terminalens kontorsdel och lagerdel, att det var en ordinär anläggning för uppvärmning av byggnad och att anläggningen därför fick anses ingå i byggnaden för att tillgodose byggnadens allmänna funktion. HFD fann även att brandlarmet var att hänföra till byggnad.
Om anskaffningsvärdet för en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksamheten ska den i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse byggnadens allmänna användning räknas ledningen i sin helhet till byggnaden (19 kap. 20 § IL).
En konstruktion som helt eller delvis utgör en maskin eller ett redskap ska hänföras till byggnadsinventarier om ett byggnadsvärde fastställs för konstruktionen vid fastighetstaxeringen (19 kap. 21 § IL).
I förarbetena anges ”oljecisterner, siloanläggningar o. d.” som exempel på sådana konstruktioner (prop. 1969:100 s. 38).
Skatteverket anser att såväl mobilmaster som vindkraftverk ska räknas som byggnadsinventarier. Detta gäller även solcellsanläggningar som det har fastställts ett särskilt taxeringsvärde för.
Skatteverket anser att ett växthus för odlingsändamål med en sådan utformning att det lämpar sig som uppehållsplats för människor inte i sin helhet ska hänföras till byggnadsinventarier (Skatteverkets ställningstagande Hur ska utgifter för uppförande av ett friliggande växthus för odlingsändamål hanteras skattemässigt i näringsverksamhet).
En anläggning för sprutmålning av containers i form av ett specialhus (en sprutbox med utvändiga mått av ca 30x10x6 meter) där all transport genom boxen var spårbunden för specialbyggda vagnar har inte hänförts till byggnadsinventarier. Anläggningen ansågs visserligen ha specialkonstruerats för sitt industriella ändamål, men att den inte i sin helhet endast kunde brukas som maskin (RÅ Aa-150/82).
Ett specialbyggt hus för snabbtorkning av trävirke har i ett visst fall ansetts som en sådan konstruktion som i sin helhet tjänstgör som maskin i den meningen som avses i 19 kap. 21 § IL (RÅ 1975 Aa 729). Den aktuella anläggningen var uppförd i två långsmala kanaler (knappt 6 m breda, ca 7,5 m höga och ca 55 m långa). In- och utmatning skedde i gavlarna genom plåtjalusier. Torkkanalerna var helt täta, utan ventilation eller fönster. Betonggolvet var utformat i olika nivåer med fastgjutna transportanordningar. Torkningsprocessen skedde under tryck. Mellanväggen mellan torkkanalerna var bärande och kunde inte tas bort. Anläggningen var inte användbar som arbetslokal, lagerlokal eller liknande på grund av olika golvnivåer och sin tunnelliknande form med öppningar endast i båda gavlarna.
Byggnadsinventarier kan vara tillgångar som har ett direkt samband med den industriella driften (s.k. industritillbehör enligt jordabalken) såsom
speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar och skorstenar för avgaser.
Byggnadsinventarier kan också vara utrustning som krävs för driften av ett jordbruk såsom
hissar för driften.
Byggnadsinventarier kan också vara sådant som används i affärslokaler såsom