Samtliga inkomster i näringsverksamheten ska tas upp till beskattning som intäkt om de inte är särskilt undantagna. Inkomsterna ska i normalfallet tas upp som intäkt det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed.
Alla inkomster i näringsverksamheten ska tas upp som intäkt (15 kap. 1 § 1 stycket IL). Från denna huvudregel finns särskilda undantag. För att en inkomst inte ska tas upp som intäkt krävs normalt att det finns ett uttryckligt lagstöd för detta.
Det finns dock undantag från denna huvudregel. Det får bland annat anses följa av allmänna skatterättsliga principer att ett mottaget skadestånd som avser att täcka en ej avdragsgill utgift i näringsverksamheten inte ska tas upp som skattepliktig inkomst. Som exempel kan nämnas när en bokföringsmedhjälpare på grund av slarv orsakat en näringsidkare ett skattetillägg och därför kompenserar denne med ett belopp motsvarande skattetillägget.
Skattereduktioner är inte att se som en skattepliktig intäkt i näringsverksamheten.
Lika viktigt som att konstatera om inkomsten är skattepliktig är att konstatera vid vilket beskattningsår den ska tas upp som intäkt.
Det som ska tas upp som utgående mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen ska inte tas upp som intäkt (15 kap. 6 § IL).
Återbetalning av ingående mervärdesskatt som tidigare dragits av som kostnad ska tas upp till beskattning i enlighet med god redovisningssed. Domstolen fann att det framgår av 15 kap 1 § IL att alla inkomster i en näringsverksamhet ska tas upp som intäkt och att det inte finns något undantag från den regeln vad gäller återbetalning av ingående mervärdesskatt som tidigare dragits av (RÅ 2010 ref. 95).
Denna princip har senare bekräftats genom HFD 2011 not. 89 samt HFD 2011-10-28, mål nr 1801-1803-11.
Skatterättsnämnden fann att återbetalning av ett belopp motsvarande för lågt avdragen ingående mervärdesskatt, som inte tidigare dragits av som kostnad, inte utgjorde en intäkt enligt inkomstskattelagen. Eftersom beloppet inte dragits av som kostnader tidigare ska återbetalningen helt och hållet hanteras inom ramen för mervärdesskatteredovisningen (SRN dnr 11-14/D).
Om den skattskyldiga eller ett svenskt handelsbolag får göra avdrag för ingående mervärdesskatt enligt ML på grund av jämkning enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9–13 §§ ML ska summan av jämkningsbeloppen tas upp som intäkt vid inkomsttaxeringen.
Nytt: 2023-06-30
Med anledning av den nya mervärdesskattelagen ersätts begreppet ”jämkning” med begereppet ”justering av avdrag för ingående skatt” fr.o.m. 1 juli 2023. Reglerna i ML flyttas från samma datum till 12 kap. 27-31 §§ ML och 15 kap. ML. Se ny länk Justering av avdrag för ingående skatt.
Det finns ingen avdragsrätt för allmänna svenska skatter. Återbetalade sådana skatter blir därför i normalfallet skattefria. Eventuell intäktsränta på återbetald skatt är också skattefri (8 kap. 7 § IL). I vissa fall kan avdrag medges i näringsverksamheten för särskilda skatter eller avgifter. Om sådan skatt eller avgift senare återbetalas, avkortas eller avskrivs utgör beloppet en skattepliktig intäkt i den näringsverksamhet där avdraget gjorts. Bestämmelsen är tillämplig oavsett företagsform.
Särskilda skatter och avgifter som hör till näringsverksamheten ska dras av. Om en särskild skatt eller avgift sätts ned ska motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsåret då debiteringen ändrades.
Enligt huvudregeln utgör inte utfallande ersättningar på grund av skadeförsäkringar skattepliktig inkomst (8 kap. 22 § IL).
Skattefriheten för försäkringsersättningar och andra ersättningar gäller inte ersättningar för tillgångar i näringsverksamheten. I HFD 2012 ref. 39 kom domstolen fram till att ersättning som betalats på grund av värdenedgång på aktier i ett dotterbolag var skattepliktig trots att andelarna var näringsbetingade och en eventuell vinst vid försäljning därför inte skulle vara skattepliktig. Skattefriheten gäller inte heller om ersättningen avser en intäkt eller en kostnad i näringsverksamhet.
Försäkringsersättning för en skada på en näringsfastighet är skattepliktig. För att undvika likviditetsproblem för den skattskyldiga finns regler som gör det möjligt att avsätta ett försäkringsbelopp till ersättningsfond. Försäkringsersättning för en byggnad som utgör privatbostad är inte skattepliktig.
För markanläggningar gäller motsvarande regler som för näringsfastigheter.
Med ledareförsäkring menas en försäkring som en näringsidkare tagit på en anställds liv. Utfallande belopp tillfaller verksamheten. En ledareförsäkring är en kapitalförsäkring och därför är de belopp som faller ut från den skattefria. Kostnader för en sådan försäkring är därmed inte avdragsgilla i näringsverksamheten.
Ersättningar som betalas ut på grund av en kapitalförsäkring är skattefria (8 kap. 14 § IL).
Här kan du läsa mer om ersättningar från kapitalförsäkringar.
Förmån av grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada ska inte tas upp som inkomst, om försäkringen grundar sig på avtal som träffats mellan försäkringsföretag och Lantbrukarnas riksförbund åren 1978 och 1986, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund år 1986, Sveriges fiskares riksförbund år 1983 respektive Svenska samernas riksförbund år 1986 (15 kap. 9 § IL).
Belopp som utfaller på grund av gruppsjukförsäkring som till exempel avtalsgruppsjukförsäkring utgör intäkt i näringsverksamhet om det är avsett att täcka inkomstbortfall i närings-verksamheten. I annat fall hänförs det till tjänst. Motsvarande gäller för dagersättning från trygghetsförsäkring vid arbetsskada (15 kap. 9 § IL).
Avtalsgruppsjukförsäkring är ett komplement till den allmänna försäkringen och ger ersättning vid sjukdom. Ersättning kan också utgå som komplement till sjukersättning eller aktivitetsersättning men utgör då inkomst av tjänst. Ett försäkringssystem som motsvarar avtalsgruppsjukförsäkring finns för lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare och renskötare. Egenföretagare i övrigt har möjlighet att ansluta sig till en avtalsgruppsjukförsäkring.
Trygghetsförsäkring vid arbetsskada kan beskrivas som en ansvarsförsäkring gällande arbetsolycksfall och arbetssjukdom som arbetsgivaren tecknat. Den kan ge den enskilda ersättning utöver socialförsäkringen, bl.a. under en akut sjukdomstid och vid invaliditet. Försäkringen omfattar i stort sett hela arbetsmarknaden och egna företagare kan ansluta sig.
Gottgörelse ur en personalstiftelse ska tas upp som intäkt av näringsverksamhet om avdrag har medgetts för avsättningen.
Här kan du läsa om ersättningar från en pensionsstiftelse , d.v.s. så kallad gottgörelse från en pensionsstiftelse.
Skadestånd som inflyter i näringsverksamheten ska tas upp som en skattepliktig intäkt.
Det finns en undantagsbestämmelse som gäller skadestånd i 8 kap. 22 § IL . Detta undantag gäller dock inte ersättningar som avser tillgångar, inkomster eller utgifter i näringsverksamhet.
Om en rörelse förvärvas genom ett inkråmsförvärv, ska anskaffningsvärdet för identifierbara tillgångar och skulder bestämmas genom en s.k. förvärvsanalys. Om köpeskillingen för rörelsen är lägre än tillgångarnas nettovärde redovisar man en negativ goodwill som en skuldpost i balansräkningen. Den negativa goodwillen ska enligt god redovisningssed tas upp som intäkt (lösas upp) redan under förvärvsåret. Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att en upplösning av negativ goodwill är skattepliktig inkomst (se Skatteverkets rättsfallskommentar Upplösning av negativ goodwill).
Inkomster som är hänförliga till tillgångar och skulder i en PEPP-produkt som förvaltas för spararens räkning ska inte tas upp. Detsamma gäller inbetalningar till sådant sparande (15 kap. 12 § första stycket IL).
Ett företag som tillhandahåller PEPP-produkter ska beskattas med avkastningsskatt för den delen av verksamheten. Därför ska den delen inte inkomstbeskattas.
Om en intäktspost ska delas upp mellan olika delar av verksamheten, ska fördelningen göras på skäligt sätt (15 kap. 12 § andra stycket IL). Vägledning för en sådan fördelning finns i praxis, se t.ex. RÅ 2010 ref. 8 och RÅ 2010 not. 9 (prop. 2022/23:7 s. 273).
Bestämmelsen i 15 kap. 12 § IL ska även tillämpas av livförsäkringsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut som tillhandahåller PEPP-produkter (39 kap. 3 § andra stycket IL resp. 39 kap. 13 b andra stycket IL.)
Bestämmelse för utgifter som är hänförliga till PEPP-produkter finns i 16 kap. 38 § IL.
Vilka ersättningar i samband med sjukdom med mera som ska tas upp som intäkt i näringsverksamhet framgår av 15 kap. 8 § IL.