Begreppet intressegemenskap används på många olika ställen i inkomstskattelagen. På den här sidan kan du läsa om de olika definitioner av intressegemenskap som finns i inkomstskattelagen och var dessa används när det gäller inkomstslaget näringsverksamhet.
Nytt: 2023-05-15
Sidan har delvis skrivits om.
Begreppet intressegemenskap används på många ställen i inkomstskattelagen för att koppla samman två eller flera juridiska, och ibland även fysiska, personer. Begreppet kan ha olika betydelser beroende på hur det definieras och i vilket sammanhang det används.
Vid en prövning av om det finns intressegemenskap bör man börja med att kontrollera vilka företagstyper eller associationsformer som kan ingå i en intressegemenskap enligt den aktuella regeln. Olika regelverk kan inkludera olika associationsformer. För att t.ex. avgöra om en kommun kan ingå i en intressegemenskap måste man först kontrollera den aktuella definitionen av intressegemenskap och, i förekommande fall, även gå vidare och kontrollera den aktuella definitionen av företag.
Det finns i huvudsak fyra olika definitioner av begreppet intressegemenskap:
Den första definitionen säger att företag är i intressegemenskap med varandra om något av följande villkor är uppfyllt:
Denna definition av begreppet används när det gäller regler om
Läs om vad som menas med ”väsentligt inflytande” och vad som menas med ”under i huvudsak gemensam ledning” nedan.
Med företag i intressegemenskap avses i den andra definitionen ett företag som ett annat företag (se 25 a kap. 2 § 1 IL) eller det avyttrade företaget (se 49 a kap. 5 § IL), direkt eller indirekt, genom en ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i.
Denna definition av begreppet används när det gäller
Läs om vad som menas med ”väsentligt inflytande” nedan.
Den tredje definitionen säger att företag är i intressegemenskap med varandra om ett av följande villkor är uppfyllt:
Denna definition av begreppet används i regler om
Läs om vad som menas med ”under i huvudsak gemensam ledning” och vad som menas med moderföretag och dotterföretag nedan.
Enligt den fjärde definitionen är företag i intressegemenskap om de ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL.
Denna definition av begreppet intressegemenskap används, som en del av en längre definition, i regler om
Läs om vad som menas med ”koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL” nedan.
Ett väsentligt inflytande kan följa av ägarandelens storlek eller av andra omständigheter. Ett enskilt företags inflytande kan, genom t.ex. samverkan med andra, vara mycket större än vad den formella ägarandelen visar. Vid bedömningen får alla omständigheter vägas in: ägarandel, delägarnas inbördes relationer, förekomsten av formella och informella delägaravtal, faktiskt agerande m.m.
Med begreppet ”väsentligt” avses i inkomstskattelagen normalt minst 40 procent (prop. 1999/2000:2 del 1 s. 502 f.). Skatteverket anser att man normalt kan utgå från att en ägarandel på 40 procent och därutöver medför väsentligt inflytande. Om ägarandelen är mindre än 40 procent måste man alltid göra en bedömning av om det finns andra omständigheter som ändå gör att inflytandet kan anses vara väsentligt. Detta kan vara fallet även om ägarandelen är långt under 40 procent, och då särskilt när fler delägare samverkar, öppet eller dolt, och de därigenom allihop har ett väsentligt inflytande. Se även Skatteverkets ställningstagande Några frågor vid tillämpningen av ränteavdragsbegränsningsreglerna gällande väsentligt inflytande, undantaget från 10%-regeln och ventilen, avsnitt 3.2 och 4.2.
Beskrivningen ovan är generell. Begreppet väsentligt inflytande används även i sammanhang där man inte samtidigt talar om intressegemenskap. För att tolka begreppet måste man också se till den specifika regel som prövas och de eventuella förarbetsuttalanden som finns.
De investerare i en Jersey-baserad fond som var företag ansågs, tillsammans med fondens förvaltarbolag, på grund av sitt ägande i det låntagande bolaget tillsammans ha ett väsentligt inflytande i det låntagande bolaget. Samtliga företag ingick i samma intressegemenskap (HFD 2020 ref. 68). Läs mer i avsnittet Rättsfall: väsentligt inflytande genom speciell avtalskonstruktion och samverkan i en fondstruktur.
I ett annat fall ansåg kammarrätten att en ägarandel om 30 procent i sig inte medförde ett väsentligt inflytande. Däremot ansåg Kammarrätten att ägarandelen tillsammans med övriga omständigheter medförde ett väsentligt inflytande. De övriga omständigheterna var ett aktieägaravtal som gav inflytande på både operativ och övergripande nivå, förekomsten av optionsavtal samt kreditåtaganden som var mer långtgående än ägarandelen (KRNS 2018-11-07, mål nr 3477-17).
Med ”företag som står under i huvudsak gemensam ledning” menar man normalt fall då en juridisk eller fysisk person till följd av aktieinnehav har bestämmande inflytande över två eller flera juridiska personer, utan att företagen ingår i ett formellt koncernförhållande. Det handlar främst om företag som ingår i vad som brukar kallas en oäkta koncern, då en fysisk person har det bestämmande inflytandet över två eller flera juridiska personer. De ägda företagen står då under i huvudsak gemensam ledning och är därmed i intressegemenskap med varandra. Men det kan också finnas andra fall som avses (jfr prop. 1999/2000:2 del 2 s. 335).
I förarbeten uttalas att moder- och dotterföretag måste anses stå under i huvudsak gemensam ledning (prop. 2002/03:96 s. 171).
Även i fall då det finns en i huvudsak gemensam krets av fysiska och juridiska personer som har det bestämmande inflytandet över flera företag, anses företagen stå under i huvudsak gemensam ledning, och därmed vara i intressegemenskap med varandra. Det är i dessa fall de ägda företagen som är i intressegemenskap med varandra, inte företagen och den krets av personer som utövar den gemensamma ledningen över företagen.
Det är inte ett bestämmande inflytande när innehavet endast motsvarar 50 procent av rösterna och inga andra omständigheter finns. Det krävs mer än 50 procent av rösterna eller att man har bestämmande inflytande på grund av andra orsaker, t.ex. avtal eller liknande (jfr RÅ 2001 ref. 6 och KRNS 2016-04-12, mål nr 4028—4030-15).
Däremot kan två eller flera fysiska eller juridiska personer, som vardera inte innehar mer än 50 procent av rösterna, tillsammans anses ha ett bestämmande inflytande över två företag, om ägandet är i samma proportioner i båda företagen. I ett sådant fall äger ju samma grupp personer 100 procent i båda företagen och företagen står därmed under i huvudsak gemensam ledning. Eftersom det räcker med att företagen står under i huvudsak gemensam ledning kan avvikelser från det proportionella ägandet finnas och rekvisitet ändå vara uppfyllt.
Med uttrycket i huvudsak menas i inkomstskattelagen normalt cirka 75 procent eller mer (prop. 1999/00:2 del 1 s. 502).
I förarbeten till inkomstskattelagen betonas att det är det faktiska inflytandet och inte de formella förhållandena som är avgörande vid tillämpningen av begreppet ”under i huvudsak gemensam ledning” (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 335, se även prop. 1986/87:42 s. 35 och prop. 2008/09:65 s. 48). Detta framgår även av praxis (se KRNS 2001-06-26, mål nr 518-1999). Det är dock svårt att ange några generella principer för hur det faktiska inflytandet ska fastställas. Prövningen måste ske mot bakgrund av omständigheterna i varje enskilt fall.
Nedan listas olika rättsfall där ”under i huvudsak gemensam ledning” har tolkats.
Moder- och dotterföretag är företag som enligt ett civilrättsligt koncernbegrepp bildar ett moder–dotterbolagsförhållande (prop. 1999/2000:2 s. 335).
Av 2 kap. 2 § IL följer att även motsvarande utländska företeelser omfattas om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses.
Definitionen utgår från vad som är en koncern enligt årsredovisningslagen.
Att koncernen ska vara ”av sådant slag” som anges i årsredovisningslagen innebär att även utländska koncerner omfattas om företagen upprätthåller förbindelser med varandra motsvarande vad som anges i årsredovisningslagen (jfr prop. 2019/20:13 s. 124).
I inkomstskattelagen förekommer också begreppet ekonomisk intressegemenskap (14 kap. 19 § IL), i det som brukar kallas korrigeringsregeln eller armlängdsregeln.
Det är en ekonomisk intressegemenskap när något av följande villkor är uppfyllt:
Samma definition på intressegemenskap används i de regler som i vissa fall begränsar avdragsrätten för vinstandelsränta (24 kap. 10–15 §§ IL).
Förutom ovanstående definitioner av intressegemenskap används begreppet även i regler om undantag från skattskyldigheten för vissa ersättningar i form av royaltyer och avgifter (6 a kap. 6 § IL). Där krävs ett ägande om minst 25 procent av kapitalet för att det ska vara fråga om intressegemenskap.
När det gäller definitionen av intressegemenskap i regler om begränsad avdragsrätt för negativa räntenetton (24 kap. 22 § IL) respektive räntekomponent i finansiella leasingavtal (24 a kap. 3 § IL) ingår i intressegemenskapen, förutom företag i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL, även samtliga svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som något av företagen äger direkt eller indirekt genom ett eller flera sådana subjekt. Med företag i intressegemenskap avses även i fråga om företag som direkt eller indirekt äger andel i ett svenskt handelsbolag eller i utlandet delägarbeskattad juridisk person, företaget och handelsbolaget respektive den i utlandet delägarbeskattade juridiska personen.
I reglerna om hybrida missmatchningar anses företag, förutom om de ingår i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § ÅRL, vara i intressegemenskap om något av följande villkor är uppfyllt:
Personer som agerar tillsammans i fråga om innehav av kapitalet eller rösterna i ett annat företag ska behandlas som en enda person (24 b kap. 3 § IL).
En likartad definition av intressegemenskap finns i reglerna om beskattning av CFC-bolag (39 a kap. 3 § IL).
När det gäller värdering av lager av finansiella instrument och elcertifikat, utsläppsrätter och liknande, definieras intressegemenskap som företag som med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till varandra (17 kap. 19 a § IL och 17 kap. 22 c § IL).
Slutligen används begreppet också i sammanhang där det inte klart framgår av lagtexten vad som avses med intressegemenskap, t.ex. när det gäller pågående arbeten till fast pris (17 kap. 30 § IL) och dispens i reglerna om koncernbidrag (35 kap. 8 § IL).