När ett äktenskap upplöses, genom dödsfall eller skilsmässa (äktenskapsskillnad) ska makarnas egendom fördelas genom bodelning. Makarna behöver dock inte bodela om båda makarna endast haft enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostaden eller bohaget från den andra maken eller makan (9 kap. 1 § första stycket ÄktB).
Det är makarnas giftorättsgods som ska bodelas.
Reglerna om bodelning är delvis olika vid skilsmässa och dödsfall.
När bodelning ska ske med anledning av den ene makens eller makans död inträder dennes legala arvingar och universella testamentstagare i den avlidnas ställe. Bodelningen förrättas då mellan dem och den efterlevande maken eller makan. Efterarvingar deltar inte i bodelningsförrättningen.
Är efterlevande make eller maka ensam arvinge ska bodelning inte ske.
Om den efterlevande maken eller makan genom brott uppsåtligen orsakat den avlidna makens eller makans död, har den efterlevande maken eller makan vid bodelningen inte rätt till del i den avlidnas giftorättsgods och kan inte heller begära jämkning enligt 12 kap. 2 § första stycket ÄktB (12 kap. 2 § andra stycket ÄktB samt 15 kap. 1 och 3 §§ ÄB). Information om vad som gäller för arv hittar du under Förverkande av arv.
Om den efterlevande maken eller makan begär det, ska hen helt eller delvis få behålla sitt giftorättsgods som sin andel vid bodelningen (12 kap. 2 § första stycket ÄktB).
Om en begäran framställs senast vid bouppteckningsförrättningen bör detta framgå av bouppteckningen genom att en handling bifogas eller att den efterlevande maken eller makan i bouppteckningen intygar att begäran har skett.
En begäran kan även framställas efter bouppteckningsförrättningen dock senast vid bodelningen. I det fallet framgår det inte av bouppteckningen efter den först avlidna maken eller makan att jämkning har skett.
Det är endast den efterlevande maken eller makan som kan begära jämkning. Om den efterlevande har begärt jämkning och sedan avlider innan bodelning förrättas är begäran bindande för båda sidor (NJA 2008 s. 451).
En god man eller förvaltare kan framställa en begäran om jämkning för sin huvudmans räkning (HovR VS 2016-06-17, mål nr T 1065-16).
Före den 1 januari 1988 gällde den gamla basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken. Regeln var en bodelningsregel.
Egendom som omfattas av giftorätt kallas giftorättsgods. Huvudregeln är att makars egendom är giftorättsgods (7 kap. 1 § ÄktB). Egendom som inte är giftorättsgods är enskild egendom.
Varje maka eller make bestämmer över sin egendom och ansvarar för sina skulder (1 kap. 3 § ÄktB). Någon egendomsgemenskap, alltså att makarna äger all egendom gemensamt, grundad på äktenskapet finns inte. Däremot har makarna giftorätt i varandras egendom som inte är enskild egendom. Giftorätten är en vilande rättighet som förverkligas först vid en bodelning.
Egendom kan bli enskild egendom på följande sätt (7 kap. 2 § ÄktB):
Egendom som på annan grund är enskild enligt bestämmelserna i den numera upphävda giftermålsbalken (1920:405) behåller den egenskapen om inte makarna bestämt något annat (5, 11 och 12 §§ lagen [1987:788] om införande av äktenskapsbalken).
Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma att egendom, som tillhör eller tillfaller någon av dem, ska vara dennes enskilda egendom. Om de därefter vill göra om egendomen till giftorättsgods måste de upprätta ett nytt äktenskapsförord (7 kap. 3 § ÄktB).
Ett äktenskapsförord ska upprättas skriftligen, dateras och undertecknas av makarna eller de blivande makarna. För att gälla ska äktenskapsförordet registreras i äktenskapsregistret hos Skatteverket.