Multilateral konvention mot missbruk av skatteavtal (MLI)

Konventionen ger länder möjlighet att göra ändringar utan att omförhandla varje skatteavtal

OECD har bedrivit ett projekt för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster, det s.k. BEPS-projektet. Ett av resultaten av BEPS-arbetet är Multilateral Convention to Implement Tax Treaty Related Measures to Prevent Base Erosion and Profit Shifting (MLI). På svenska heter den Multilateral konvention för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster.

Konventionen trädde i kraft på internationell nivå den 1 juli 2018.

Syftet med konventionen är att på ett så smidigt sätt som möjligt genomföra ändringar för att bl.a.

• förhindra skatteavtalsmissbruk
• förbättra tvistelösningsmekanismer
• införa ny definition av fast driftställe
• motverka hybrida missmatchningar.

Konventionen är multilateral och ger alla länder möjlighet att genomföra förändringar i förhållande till de skatteavtal som redan finns mellan länderna utan att behöva omförhandla vartenda skatteavtal.

Svenskt godkännande

Vissa delar av konventionens innehåll är i princip tvingande att skriva på för de länder som deltagit i BEPS-arbetet, de s.k. minimireglerna, medan annat är frivilligt. Riksdagen biföll proposition 2017/18:61 Multilateral konvention för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder den 16 maj 2018 och godkände därmed den multilaterala konventionen tillsammans med regeringens ställningstagande avseende vilka val och förbehåll som Sverige gör i förhållande till konventionen.

Sveriges val och förbehåll

I och med riksdagens godkännande av konventionen kunde regeringen lämna ett ratifikationsinstrument till OECD tillsammans med de val och förbehåll som Sverige gjort.

De delar av konventionen som Sverige valt att tillämpa är

• artikel 6 – Syftet med ett skatteavtal som omfattas
• artikel 7 – Förhindra avtalsmissbruk
• artikel 16 – Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
• artikel 17 – Motsvarande justeringar
• artiklarna 18–26 om skiljeförfarande (del VI)
• val avseende tillämpningstidpunkten som anges i artikel 35 punkt 3, Tillämpning.

Ikraftträdande i förhållande till svenska skatteavtal

Riksdagens godkännande av konventionen och ratifikationen av den innebar inte att konventionen trädde i kraft i förhållande till svenska skatteavtal per den 1 juli 2018. Svenska skatteavtal införlivas med svensk rätt genom lag och även konventionens bestämmelser måste införlivas genom lag. Det görs genom ändringar i den författning genom vilken ett skatteavtal införlivats i svensk rätt.

Sverige har också gjort ett sådant förbehåll avseende tillämpningstidpunkten som innebär att ändringar i förhållande till gällande skatteavtal kan träda ikraft först efter ändring i införandelagen.

Sverige har valt att låta MLI omfatta skatteavtal med 64 länder, de anges i bilaga 3 i prop. 2017/18:61. En förutsättning för att skatteavtalen med de länderna ska ändras är att respektive land gör motsvarande val i fråga om Sverige. Det Sverige har valt att låta MLI omfatta kommer alltså inte att bli tillämpligt från svensk sida i förhållande till något land förrän ett införlivande har genomförts.

Arbetet med att genomföra konventionen i svensk rätt pågår. Sverige har valt att genomföra de ändringar som följer av konventionen i förhållande till Storbritannien och Nordirland genom ett ändringsprotokoll till skatteavtalet. Ändringen av skatteavtalet gäller från den 31 december 2021. Av proposition 2021/22:4 Ändring i skatteavtalet mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland framgår att motsvarande ändringsprotokoll kan komma att ingås med fler stater för att genomföra konventionen i svensk rätt. Denna metod för genomförandet innebär att de tänkta fördelarna med konventionen, att undvika behovet av bilaterala överenskommelser med andra länder, går förlorad. Regeringen motiverar valet att använda denna metod för att genomföra konventionen med behovet av att så snart som möjligt kunna ta in de ändringar som följer av konventionen i skatteavtalsnätet samt kravet på tydlighet och förutsägbarhet i den interna svenska rätten (prop. 2021/22:4 s. 17).