En tvist som gäller tolkningen och tillämpningen av ett skatteavtal mellan Sverige och en annan stat inom Europeiska unionen kan i vissa fall lösas med stöd av ett tvistlösningsförfarande.
Nytt: 2023-02-01
I årsutgåva 2023 har denna sida fått en ny placering i Rättslig vägledning. Sidans innehåll har inte ändrats.
Den 10 oktober 2017 antogs rådets direktiv (EU) 2017/1852 om skattetvistlösningsmekanismer i Europeiska unionen, skattetvistlösningsdirektivet.
Skattetvistlösningsdirektivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2019:601) om tvistlösningsförfarande i ärenden som rör skatteavtal inom Europeiska unionen. Lagen trädde ikraft den 1 november 2019. Till lagen finns även en förordning (2019:602) om tvistelösningsförfarande i ärenden som rör skatteavtal inom Europeiska unionen.
De nya reglerna säkerställer att en tvist som rör tolkningen och tillämpningen av ett skatteavtal mellan Sverige och en annan stat inom EU blir löst inom en viss tid genom användandet av ett förfarande vid ömsesidig överenskommelse. Förfarandet liknar det som finns i skatteavtalen i dag.
De nya reglerna innehåller bland annat tydligare tidsgränser för de behöriga myndigheterna under förfarandet för tvistlösning samt möjligheten för den skattskyldige att vända sig till domstol i vissa fall. I likhet med vissa svenska bilaterala skatteavtal och skiljemannakonventionen finns också bestämmelser om skiljeförfarande.
I vissa fall när de behöriga myndigheterna inte kan nå en lösning kan den sökande begära att en rådgivande kommitté inrättas för att lösa tvisten.
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse kan initieras av en fysisk eller juridisk person som är skatterättsligt hemmahörande i en stat inom EU och som påverkas direkt av en tvist som rör skatteavtalet mellan Sverige och en annan stat inom EU. Ansökan ska vara skriftlig och ges in till Skatteverket inom tre år från dag då den ansökande personen fick del av det beslut eller besked om åtgärd som gett eller kommer att ge upphov till en tvist.