Andra än den faktiska förbrukaren kan anses vara förbrukare av el för sådan elförbrukning som sker i järnvägsnät, spåranläggningar och i fordon inom sådana nät eller spåranläggningar.
Det finns en särskild bestämmelse (11 kap. 18 § LSE) om vem som ska anses förbruka el vid spårbunden trafik. Bestämmelsen gäller vid tillämpningen av
Infrastrukturförvaltare respektive spårinnehavare ska anses förbruka den el som förbrukas inom förvaltat järnvägsnät respektive innehavd spåranläggning. Den el som förbrukats inom ramen för en grundläggande tjänst, tilläggstjänst eller extratjänst i ett järnvägsfordon som befinner sig i ett järnvägsnät ska dock anses förbrukad av den tjänsteleverantör som tillhandahöll elen (jfr prop. 2020/21:1 s 345).
Vem som rent faktiskt förbrukat elen i järnvägsnätet eller spåranläggningen har inte någon betydelse vid tillämpningen av 11 kap. 6 § första stycket 1, 7 §, 9 § första stycket 1, 13 a § första stycket 1 och 16 § LSE (jfr prop. 2020/21:1 s 425).
Bestämmelserna om vem som anses som förbrukare gäller endast om den utpekade förbrukaren är en sådan skattskyldig aktör som anges i 11 kap. 5 § första stycket 1, 2 eller 3 LSE (11 kap. 18 § första stycket jämfört med tredje stycket LSE).
Om aktören inte är en sådan skattskyldig aktör som anges i 11 kap. 5 § första stycket, 1, 2 eller 3 LSE (producent, nätinnehavare eller frivilligt skattskyldig) så innebär det att den faktiska förbrukaren anses vara förbrukare, d.v.s. på motsvarande sätt som gäller för annan elförbrukning som inte omfattas av bestämmelserna i 11 kap. 18 § LSE (jfr prop. 2020/21:1 s 426).
El som förbrukats i järnvägsfordon i ett järnvägsnät inom ramen för sådana tjänster som avses i 9 kap. 1 eller 4 § järnvägsmarknadslagen (2022:365) anses förbrukad av den tjänsteleverantör som tillhandahållit elen (11 kap. 18 § första stycket 1 LSE).
El som förbrukats i ett järnvägsnät, för något annat ändamål än som avses i första punkten, anses förbrukad av den infrastrukturförvaltare som med säkerhetstillstånd enligt järnvägssäkerhetslagen (2022:367) eller nationellt infrastrukturtillstånd enligt lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem förvaltade järnvägsnätet vid förbrukningstillfället (11 kap. 18 § första stycket 2 LSE).
El som förbrukats i en spåranläggning eller ett spårfordon inom spåranläggningen anses förbrukad av den spårinnehavare som med tillstånd enligt lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg drev spåranläggningen vid förbrukningstillfället (11 kap 18 § första stycket 3 LSE).
En tjänsteleverantör tillhandahåller drivmotorström. Drivmotorströmmen förbrukas i ett fordon när fordonet befinner sig inom ett järnvägsnät för vilket någon annan än tjänsteleverantören är infrastrukturförvaltare.
Tjänsteleverantören som tillhandahöll drivmotorström anses som förbrukare enligt 11 kap. 18 § 1 LSE.
Tjänsteleverantör A använder drivmotorström vid tillhandahållande av teknisk kontroll av rullande materiel (9 kap. 4 § tredje stycket 3 järnvägsmarknadslagen). Tjänsteleverantör B har överfört drivmotorström till järnvägsfordonet i sitt tillhandahållande av drivmotorström (9 kap. 4 § andra stycket 1 järnvägsmarknadslagen).
Tjänsteleverantör B anses förbruka elen eftersom det är denna som tillhandahållit elen som användes i järnvägsfordonet (11 kap. 18 § första stycket 1).
Förbrukning har skett inom ramen för en sådan tjänst som avses i 9 kap. 1 eller 4 § järnvägsmarknadslagen, men inte i ett järnvägsfordon. Eftersom förbrukningen har skett för ett annat ändamål än i ett järnvägsfordon så anses elen förbrukad av den infrastrukturförvaltare som med säkerhetstillstånd enligt järnvägssäkerhetslagen eller nationellt infrastrukturtillstånd enligt lagen om nationella järnvägssystem förvaltade järnvägsnätet vid förbrukningstillfället (11 kap. 18 första stycket 2 LSE).
Definitionerna av begreppen i 11 kap. 18 § LSE hänvisar till annan lagstiftning.
Begreppen järnvägsnät, infrastrukturförvaltare och tjänsteleverantör har samma betydelse som i järnvägsmarknadslagen (11 kap. 18 § andra stycket LSE), jfr även prop. 2021/22:83 s. 643. Jfr även prop. 2020/21:1 s. 426 avseende begreppet järnvägsinfrastruktur.
Begrepp |
Innebörd |
Järnvägsnät |
Sammanhängande järnvägsinfrastruktur som förvaltas av en och samma infrastrukturförvaltare. Med järnvägsinfrastruktur menas: spår-, signal- och säkerhetsanläggningar avsedda för järnvägstrafik, trafikledningsanläggningar, anordningar för elförsörjning av trafiken samt övriga fasta anordningar som behövs för anläggningarnas bestånd, drift eller brukande, dock inte om anläggningarna och anordningarna utgör, eller är belägna inom, privatägda anslutningslinjer, privatägda sidospår eller andra anläggningar för tjänster än stationer för passagerare. |
Infrastrukturförvaltare |
Den som förvaltar järnvägsinfrastruktur och driver anläggningar som hör till infrastrukturen. |
Tjänsteleverantör |
Den som ansvarar för förvaltning av en anläggning för tjänster eller för tillhandahållande av sådana tjänster som avses i 9 kap. järnvägsmarknadslagen. |
Spåranläggning och spårinnehavare har samma betydelse som i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg (11 kap. 18 § andra stycket LSE).
Begrepp |
Innebörd |
Spåranläggning |
Till spåranläggningar hör spår och de övriga fasta anordningar som behövs för spårens bestånd, drift eller brukande, signal- och säkerhetsanläggningar i övrigt, trafikledningsanläggningar samt anordningar för elförsörjning av trafiken. |
Spårinnehavare |
Den som bedriver spåranläggningar och det får endast den som har tillstånd till verksamheten göra. Tillstånd till sådan verksamhet meddelas av Transportstyrelsen. |