Mervärdesskattegrupp

Vad innebär bildandet av en mervärdeskattegrupp?

Bestämmelser om gruppregistrering till mervärdesskatt finns i 4 kap. 7-14 §§ ML. Dessa bestämmelser har sin grund i artikel 11 i mervärdesskattedirektivet.

Bildandet av en mervärdesskattegrupp innebär att alla beskattningsbara personer som ingår i gruppen som medlemmar, efter beslut om gruppregistrering, anses som en enda beskattningsbar person i mervärdesskattehänseende och tilldelas ett gemensamt registreringsnummer. All verksamhet som bedrivs av de olika medlemmarna i gruppen anses som en enda verksamhet bedriven av mervärdesskattegruppen (4 kap. 7 § ML). Detta får till följd att försäljning av varor och tjänster mellan medlemmarna i mervärdesskattegruppen ska behandlas som sådana interna transaktioner som görs inom en enda beskattningsbar person.

Syftet med bestämmelserna om mervärdesskattegrupper är att medlemmar i en sådan grupp kan undvika ingående skatt som de inte har avdragsrätt för vid förvärv från övriga medlemmar i gruppen (prop. 1997/98:148 s. 36).

Om den verksamhet som en mervärdesskattegrupp bedriver medför betalningsskyldighet eller avdragsrätt ska gruppen registreras till mervärdesskatt. Det är i så fall mervärdesskattegruppen som är betalningsskyldig eller har avdragsrätt, men det är grupphuvudmannen som ska redovisa och betala mervärdeskatt för den verksamhet som gruppen bedriver. Grupphuvudmannen ska också i övrigt företräda gruppen i frågor som rör mervärdesskatt. Läs mer om detta på sidan Huvudman för mervärdesskattegrupp.

Gruppregistreringen har betydelse för de beloppsmässiga begränsningar som finns i ML. Därför kommer t.ex. tröskelvärdet för unionsinterna förvärv i 3 kap. 7 § ML att omfatta mervärdesskattegruppen och inte den enskilda medlem som gör förvärvet eller försäljningen (prop. 1997/98:148 s. 68). Motsvarande gäller även tillämpningen av bestämmelserna i SFL om t.ex. tillämplig redovisningsperiod.

Vilka får ingå i en mervärdesskattegrupp?

En mervärdesskattegrupp får bestå av två olika grupperingar av beskattningsbara personer:

• Beskattningsbara personer som står under Finansinspektionens tillsyn och som inte är skyldiga att betala mervärdesskatt därför att deras tillhandahållande av tjänster är undantaget från skatteplikt enligt 10 kap. 32 eller 33 §. I gruppen får det också ingå beskattningsbara personer med huvudsaklig inriktning att leverera varor eller tillhandahålla tjänster till sådana beskattningsbara personer (4 kap 8 § 1 ML).
• Beskattningsbara personer som är kommissionärsföretag och kommittentföretag i ett sådant kommissionärsförhållande som avses i 36 kap. IL (4 kap. 8 § 2 ML).

De beskattningsbara personer som avses i 4 kap 8 § 1 ML, finansiella företag och stödföretag, får inte ingå i mer än en mervärdesskattegrupp. Någon motsvarande begränsning finns inte för kommissionärsföretag och kommittentföretag.

I en mervärdesskattegrupp får endast fasta etableringsställen i Sverige ingå (4 kap. 9 § ML).

Att begränsa bildandet av mervärdesskattegrupper till beskattningsbara personer inom finans- och försäkringssektorn på det sätt som Sverige gör har inte visat sig strida mot unionsrätten (C-480/10, Kommissionen mot Sverige). Artikel 11 i mervärdesskattedirektivet utesluter inte att även någon som inte är en beskattningsbar person kan ingå i en mervärdesskattegrupp (C-85/11, Kommissionen mot Irland). Medlemsstaterna har dock ett visst utrymme att efter eget skön ställa upp villkor för att tillämpa systemet med mervärdesskattegrupper, förutsatt att de ligger i linje med direktivets syfte att förebygga missbruk eller bekämpa skatteflykt och skatteundandragande. Någon möjlighet att åberopa direkt effekt av artikel 11 i mervärdesskattedirektivet finns inte i de fall förutsättningarna för att bilda en mervärdesskattegrupp enligt 4 kap. 7-14 § ML inte är uppfyllda (C-108/14, Larentia + Minerva).

Finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt samband

För att en mervärdesskattegrupp ska kunna bildas ska de beskattningsbara personerna dessutom vara nära förbundna med varandra finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt (4 kap. 10 § ML). Samtliga tre samband måste föreligga. Ett enskilt samband kan vara uppfyllt i varierande grad och en bedömning av samtliga samband måste därför göras i varje enskilt fall.

• Ett finansiellt samband finns exempelvis när en bank genom ägande eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över den beskattningsbara person som tillhandahåller banken tjänster.
• Ett ekonomiskt samband finns exempelvis vid ett kontinuerligt utbyte av varor och tjänster mellan de beskattningsbara personerna, eller om en beskattningsbar person på annat sätt kontinuerligt bedriver ekonomisk verksamhet i nära samarbete med en annan beskattningsbar person och därigenom främjar och kompletterar dess verksamhet.
• Ett organisatoriskt samband finns exempelvis när de beskattningsbara personerna har gemensamma administrativa funktioner, t.ex. avseende ledning och marknadsföring (prop. 1997/98:148 s. 71 f). Se även RÅ 2004 ref. 34 och RÅ 2005 not. 106.

Tillhandahållande av tjänster mellan två etableringar inom ett företag när den ena etableringen ingår i en svensk mervärdesskattegrupp

Endast en beskattningsbar persons etableringar här i landet kan ingå i en svensk mervärdesskattegrupp. Det har ingen betydelse om det är den huvudsakliga etableringen (sätet) eller ett fast etableringsställe som finns här i landet. Om ett företags svenska etablering ingår i en mervärdesskattegrupp får det till följd att etableringen upphör att vara en del av företaget mervärdesskattemässigt. Etableringen blir i stället en del av mervärdesskattegruppen. Således kommer en beskattningsbar persons utländska etablering att vara en oberoende beskattningsbar person gentemot mervärdesskattegruppen som dess svenska etablering ingår i. Eftersom den svenska etableringen efter inträdet i mervärdesskattegruppen ska ses som en del av mervärdesskattegruppen kan en transaktion som sker mellan en beskattningsbar persons utländska etablering och dess svenska etablering som ingår i mervärdesskattegruppen vara ett tillhandahållande mot ersättning. Detta gäller trots att den utländska etableringen och den svenska etableringen är del av samma juridiska person. Skatteverkets uppfattning överensstämmer med mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 105:e mötet den 26 oktober 2015, p 7.1 punkterna 1-4. Se även C-7/13, Skandia America Corp. (USA), filial i Sverige, RÅ 2006 not. 29 och HFD 2015 ref. 22. Se även HFD 2018 ref. 42.

I de fall det saknas ett avtal som reglerar ersättningen kan den interna kostnadsfördelningen som görs mellan etableringarna användas som ersättning för det aktuella tillhandahållandet. Sådan kostnadsfördelning kan i vissa fall göras utifrån inkomstskatterättsliga internprissättningsregler. Om ersättningen är lägre än det marknadsvärde som skulle tagits ut mellan två oberoende parter kan ersättningen bedömas till marknadsvärdet enligt reglerna om omvärdering av beskattningsunderlaget.

Tillhandahållanden av tjänster mellan ett företags etablering i Sverige och en utländsk mervärdesskattegrupp där företaget är medlem

Skatteverket anser att i de fall ett företag ingår i en utländsk mervärdesskattegrupp kan företagets svenska etablering antingen ses som en självständig beskattningsbar person i förhållande till den mervärdesskattegruppen eller vara en del av den utländska mervärdesskattegruppen. Bedömningen av den svenska etableringens självständighet i förhållande till den utländska mervärdesskattegruppen ska göras utifrån reglerna i det land där gruppen är bildad.

Om ett EU-land har regler som innebär att endast etableringar som finns inom det landet kan ingå i en mervärdesskattegrupp som är bildad där, så ska den svenska etableringen inte anses vara en del av mervärdesskattegruppen (jfr HFD 2018 ref. 42).

Det förekommer dock att andra EU-länder, trots att bara inhemska etableringar får ingå i deras mervärdesskattegrupper, behandlar sådana transaktioner som företagsinterna transaktioner som faller utanför mervärdesskattens tillämpningsområde. I sådant fall ska transaktioner mellan den svenska etableringen och den utländska mervärdeskattegruppen inte heller beskattas enligt ML).

Om reglerna i ett EU-land innebär att de mervärdesskattegrupper som är bildade där inte är territoriellt begränsade på det sättet, så ska den svenska etableringen anses ingå som en del av den utländska mervärdesskattegruppen. Det innebär att transaktioner mellan den svenska etableringen och den utländska mervärdesskattegruppen inte ska ses som tillhandahållanden mot ersättning.

Motsvarande bedömningar ska göras när den utländska mervärdesskattegruppen har bildats i ett land utanför EU. En förutsättning för detta är dock att samma rättsverkningar gäller för en sådan mervärdesskattegrupp som för en mervärdesskattegrupp som har bildats enligt EU-reglerna.

Rättsfall: ett bolags huvudetablering som ingår i en mervärdesskattegrupp i Danmark tillhandahåller tjänster till filial i Sverige

Ett bolag med huvudetablering i Danmark bedriver sin verksamhet i Sverige genom en filial. Huvudetableringen är medlem i en dansk mervärdesskattegrupp. Bolagets svenska filial är inte medlem i någon svensk mervärdesskattegrupp. Huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna till filialen. EU-domstolen konstaterar att då huvudetableringen ingår i en dansk mervärdesskattegrupp, innebär detta att det i mervärdesskattehänseende är den danska mervärdesskattegruppen som ska anses tillhandahålla de tjänster som är aktuella. Vidare kan bolagets svenska filial inte anses ingå i den danska mervärdesskattegruppen, med hänsyn till de geografiska begränsningar som följer av artikel 11 första stycket i mervärdesskattedirektivet. Följaktligen kan den danska mervärdesskattegrupp som bolagets huvudetablering ingår i och bolagets svenska filial inte anses utgöra en enda beskattningsbar person.

Artiklarna 9.1 och 11 i mervärdesskattedirektivet ska alltså tolkas på så sätt att ett bolags huvudetablering, som är belägen i en medlemsstat och ingår i en mervärdesskattegrupp som bildats med stöd av artikel 11 i direktivet, och detta bolags filial, som är etablerad i en annan medlemsstat, ska anses utgöra skilda beskattningsbara personer när huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna för dessa till filialen (C-812/19 Danske Bank).

Högsta förvaltningsdomstolen som begärde förhandsavgörandet från EU-domstolen i målet C-812/19 Danske Bank, fann därmed att den svenska filialen som förvärvare av tjänsterna är betalningsskyldig under förutsättning att övriga villkor för betalningsskyldighet är uppfyllda (HFD 2021 not. 28).

Rättsfall: fast etableringsställe som ingår i mervärdesskattegrupp i Danmark tillhandahåller tjänster till etablering i Sverige

Ett svenskt bolag har ett fast etableringsställe i Danmark. Det fasta etableringsstället ingår i en dansk mervärdesskattegrupp och har tillhandahållit administrativa tjänster till den svenska etableringen. Högsta förvaltningsdomstolen anser att etableringen i Danmark ska anses ha skilt sig från bolaget och i stället blivit en del av den danska mervärdesskattegruppen. Den verksamhet som etableringen i Danmark bedriver ska därmed anses bedriven av mervärdesskattegruppen och de tjänster som etableringen i Danmark utför ska anses tillhandahållas av mervärdesskattegruppen. Det krävs inte ett uttryckligt stöd i lag för att betrakta en utländsk mervärdesskattegrupp som en beskattningsbar person som inte är etablerad inom landet. Det finns inte heller någon regel i mervärdesskattelagen som hindrar att en mervärdesskattegrupp bildad i ett annat EU-land betraktas som en beskattningsbar person som inte är etablerad inom landet.

Eftersom den danska mervärdesskattegruppen betraktas som en beskattningsbar person som inte är etablerad inom landet innebär det att etableringen i Sverige blir betalningsskyldig för tjänsterna som förvärvas från etableringen i Danmark (HFD 2018 ref. 42).

Hur bildas en mervärdesskattegrupp?

En mervärdesskattegrupp bildas genom att Skatteverket efter ansökan om gruppregistrering fattar ett särskilt beslut om att registrera en sådan grupp. Ett beslut om gruppregistrering förutsätter att det inte finns särskilda skäl som talar mot ett sådant beslut (4 kap. 13 § ML).

Skatteverket har alltså rätt att avslå en ansökan om gruppregistrering. Det är dock endast i speciella situationer där missbruk av möjligheten till gruppregistrering är uppenbar som en ansökan kan avslås. Skatteverket har rätt att vägra gruppregistrering om verket anser att registreringen kommer att leda till skatteundandragande eller uppenbar konkurrenssnedvridning (prop. 1997/98:148 s. 73).

Av beslutet ska också framgå vem Skatteverket utsett till grupphuvudman för mervärdesskattegruppen (4 kap 11 § ML).

Ansökan om gruppregistrering

Ansökan om gruppregistrering görs gemensamt av alla de beskattningsbara personer som berörs (4 kap. 13 § ML). Ansökan görs på blankett SKV 5714. Samtliga ska skriva under ansökan och det är endast de beskattningsbara personer som angivits i ansökan som kan ingå i mervärdesskattegruppen.

Ärenden som avser gruppregistreringen handläggs av den avdelning som enligt arbetsordningen ska fatta beslut avseende den som ska fungera som grupphuvudman.

Tidpunkt för bildande

Mervärdesskattegruppen anses bildad den dag beslutet fattas eller den senare dag som Skatteverket bestämmer (4 kap.11 § första stycket ML). Ett beslut om gruppregistrering kan alltså inte få retroaktiv verkan. I ansökan om gruppregistrering ska önskad tidpunkt för bildande av gruppen anges. För att gruppregistreringen ska kunna börja gälla fr.o.m. den tidpunkt som angetts i ansökan måste ansökan komma in till Skatteverket inom rimlig tid före den angivna tidpunkten (prop. 1997/98:148 s. 44–45). Detta beror på att Skatteverket måste ges tid för att pröva om förutsättningarna är uppfyllda.

Mervärdesskattegruppen, d.v.s. gruppregistreringen, består till dess Skatteverket har beslutat att den ska upphöra.

Särskilt registreringsnummer

När mervärdesskattegruppen bildas tilldelas den ett särskilt registreringsnummer (tio siffror). Detta nummer är dock inte ett registreringsnummer för mervärdesskatt. Ett registreringsnummer förmervärdesskatt (tolv siffror) tilldelas först om mervärdesskattegruppen även ska registreras för mervärdesskatt.

Befintliga registreringsnummer förmervärdesskatt för de beskattningsbara personerna som blir medlemmar i gruppen avregistreras från den tidpunkt mervärdesskattegruppen anses bildad och är inte giltiga därefter.

Överklagande av beslut

Beslut om gruppregistrering kan överklagas hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva överklagandet av grupphuvudmannen (24 kap. 4 § ML).

Grupphuvudman

Av beslutet om gruppregistrering framgår vem Skatteverket utsett till grupphuvudman (4 kap. 11 § ML).

Till grupphuvudman ska Skatteverket utse den medlem i mervärdesskattegruppen som de övriga medlemmarna i gruppen föreslår. Detta förutsätter dock att det inte finns särskilda skäl som talar emot detta (4 kap. 11 § andra stycket 2 och 13 § första stycket ML). Skatteverket ska alltså göra en lämplighetsprövning av den medlem som ska få utses till grupphuvudman. Vid prövningen ska hänsyn tas till risken för skatteundandragande. Detta innebär att t.ex. sådana omständigheter som utgör skäl för att återkalla F-skattsedel kan utgöra sådana särskilda skäl som talar emot den medlem som föreslås som grupphuvudman (prop. 1997/98:148 s. 72).

I de fall gruppregistreringen grundar sig på ett kommissionärsförhållande ska Skatteverket utse den medlem som är kommittentföretag till grupphuvudman (4 kap. 11 § andra stycket 2).

Underrättelseskyldighet

Om ett förhållande som har legat till grund för gruppregistrering har ändrats, ska grupphuvudmannen underrätta Skatteverket om ändringen. Med förhållande som legat till grund för gruppregistrering avses t.ex. att ägande- eller kontrollförhållandena ändras för någon av gruppmedlemmarna. Underrättelsen ska lämnas inom två veckor från det att ändringen inträffade (4 kap. 14 § första stycket ML). Uppgift om ändrade förhållanden ska lämnas skriftligen (prop. 1997/98:148 s. 45). Underrättelseskyldigheten finns för att Skatteverket ska kunna göra en bedömning av om medlemmarna fortfarande har rätt att bilda en mervärdesskattegrupp.

Om Skatteverket på annat sätt får kännedom om att förutsättningarna för gruppregistrering ändrats får verket förelägga grupphuvudmannen att fullgöra sin underrättelseskyldighet (4 kap. 14 § andra stycket ML).

Redovisnings- och betalningsskyldighet

Det är den grupphuvudman som Skatteverket utsett för gruppen enligt 4 kap 11 § ML som ska redovisa och betala mervärdesskatt för den verksamhet som gruppen bedriver. Grupphuvudmannen ska också i övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådan skatt. Läs mer om detta på sidan Huvudman för mervärdesskattegrupp.

Ändringar i mervärdesskattegruppen

Möjlighet finns att ändra mervärdesskattegruppens sammansättning efter beslut av Skatteverket. Medlemmar kan gå ur gruppen, nya medlemmar kan gå in i gruppen och grupphuvudmannen kan bytas ut (4 kap. 12 § ML).

Skatteverket ska besluta om ändringar i mervärdesskattegruppens sammansättning om de berörda beskattningsbara personerna ansöker om det (4 kap. 12 och 13 §§ ML). Ansökan om ändringar i mervärdeskattegruppen ska göras gemensamt av gruppens medlemmar eller av grupphuvudmannen med fullmakt från övriga medlemmar. Det är inte möjligt att genom fullmakt ge någon annan än grupphuvudmannen rätt att ansöka om ändring av gruppens sammansättning. Se även prop. 1997/98:148 s. 73. Ansökan görs på blankett SKV 5714.

Grupphuvudmannen har en skyldighet att underrätta Skatteverket när förhållandena som legat till grund för gruppregistreringen ändras.

Ett beslut om ändring i gruppens sammansättning förutsätter dock att det inte finns särskilda skäl som talar emot detta och att förutsättningarna för gruppregistrering fortfarande är uppfyllda (4 kap. 13 § ML). Skatteverket har alltså rätt att avslå en ansökan om ändring.

Ett beslut om ändring av mervärdesskattegruppens sammansättning gäller fr.o.m. dagen för beslutet eller den senare dag som Skatteverket bestämmer (4 kap. 12 § tredje stycket ML). Ett beslut om ändring kan alltså inte få retroaktiv verkan.

När upphör mervärdesskattegruppen?

Gruppregistreringen består till dess Skatteverket har beslutat att den ska upphöra (4 kap. 12 § andra stycket ML).

En mervärdesskattegrupp kan upplösas efter att samtliga medlemmar som hör till gruppen ansökt om detta. Skatteverket ska besluta om att gruppregistreringen ska upphöra efter att ha bedömt frågor som avser tidpunkten för avregistreringen, slutredovisning av mervärdesskatten m.m. Ett beslut om upphörande förutsätter att det inte finns särskilda skäl som talar emot ett sådant beslut (4 kap. 13 § första stycket ML). Skatteverket har alltså rätt att avslå en ansökan om att en gruppregistrering ska upphöra.

Skatteverket kan också på eget initiativ besluta att gruppregistreringen ska upphöra. Detta gäller om Skatteverket har uppmärksammat att förutsättningarna för gruppregistrering inte längre är uppfyllda eller om det annars finns särskilda skäl (4 kap. 13 § andra stycket ML). Skatteverket har rätt att upphäva en gruppregistrering om verket anser att registreringen leder till skatteundandragande eller uppenbar snedvridning av konkurrensen (prop. 1997/98:148 s. 73).

Beslut om att gruppregistreringen ska upphöra gäller fr.o.m. dagen för beslutet eller den senare dag som Skatteverket bestämmer (4 kap. 12 § tredje stycket ML). Ett beslut om upphörande kan alltså inte få retroaktiv verkan.

Kompletterande information

• Beskattningsbar person