Tobaksskatt som har betalats för cigaretter, cigarrer och cigariller samt röktobak i Sverige kan i vissa fall återbetalas.
Huvudprincipen inom EU är att varor endast ska beskattas i det land där de ska konsumeras. Som en följd av detta finns möjlighet att få tillbaka alkoholskatt som betalats i Sverige för varor som i stället ska beskattas i ett annat EU-land.
Har en vara beskattats enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § LTS (genom bestämmelserna om oegentlighetsbeskattning) och visar den skattskyldige att varan inom tre år efter det att flyttningen påbörjades har beskattats i enlighet med artikel 9 eller 46 i punktskattedirektivet ett annat EU-land, ska den tobaksskatt som betalats i Sverige återbetalas. Återbetalning ska endast ske om det andra EU-landets skatteanspråk är befogat (12 kap. 2 § första stycket LTS).
Återbetalningsbestämmelsen grundar sig på artiklarna 9.5 respektive 46.3 i punktskattedirektivet.
En förutsättning för att skatten ska betalas tillbaka är att det andra EU-landets skatteanspråk är befogat. Bakgrunden till detta beskrivs närmare i prop. 2000/01:118 (jfr prop. 2021/22:61 s. 308). I prop. 2000/01:118 uttalas följande. Det är långt ifrån säkert att medlemsländerna kommer att vara ense om var beskattning ska ske när varor, som transporteras under skatteuppskov, försvinner på grund av oegentlighet. Det kan mycket väl tänkas att beskattningsmyndigheten anser att det andra landets tolkning av direktivet är felaktig och att det är Sverige som har beskattningsrätt. I sådana fall bör beskattningsmyndigheten inte vara skyldig att betala tillbaka den skatt som påförts enligt svenska bestämmelser (jfr prop. 2000/01:118 s. 123).
Ansökan om återbetalning ska ges in till Skatteverket inom ett år efter det att beslutet om skatt i det andra EU-landet fått laga kraft (12 kap. 2 § andra stycket LTS). En ansökan om återbetalning i Sverige kan alltså i vissa fall göras flera år efter att flyttningen påbörjades och även flera år efter att varorna beskattats i ett annat EU-land.
Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen till Skatteverket och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden (12 kap. 9 § första stycket LTS).
En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden (12 kap. 9 § andra stycket LTS).
Om skatt har betalats i Sverige för varor och varorna därefter flyttas till ett annat EU-land under förfarandet för beskattade varor, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten (12 kap. 3 § andra stycket LTS).
Återbetalningsbestämmelsen grundar sig på artikel 37.4 punktskattedirektivet.
Den som ansöker om återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige (12 kap. 3 § andra stycket LTS). Detta kan t.ex. göras med en faktura eller ett kvitto där det framgår att priset är inklusive skatt. Att säljaren eller eventuell tidigare leverantör redovisat och betalat skatten till Skatteverket kontrolleras på sedvanligt sätt.
Ett beslut om återbetalning får fattas först efter det att Skatteverket har tagit emot en sådan mottagningsrapport som avses i 8 kap. 7 och 8 §§ LTS eller tagit emot och godtagit ett sådant alternativt bevis som avses i 8 kap. 9 § LTS (12 kap. 3 § andra stycket LTS).
Denna bestämmelse genomför artiklarna 37.2 och 40.3 i punktskattedirektivet.
En mottagningsrapport anses utgöra tillräckligt bevis för att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter och betalat all punktskatt till destionationsmedlemsstaten. Punktskatten som har betalats i avsändarmedlemsstaten ska på begäran betalas tillbaka med utgångspunkt i mottagningsrapporten. Om mottagningsrapport saknas får andra bevis för att varorna tagits emot lämnas enligt 8 kap. 9 § LTS. Om destinationsmedlemsstaten har lämnat alternativt bevis och detta har godtagits av Skatteverket utgör det tillräckligt bevis för att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter i destinationsmedlemsstaten (jfr. prop. 2021/22:61 s. 401 jämförd med s. 248).
Om varorna som flyttas under förfarandet för beskattade varor inte kommer fram till mottagaren kan i vissa fall återbetalning istället medges under 12 kap. 5 § LTS om beskattning har skett i ett annat EU-land med stöd av bestämmelserna om oegentlighetsbeskattning (prop. 2021/22:61 s. 402).
Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen till Skatteverket och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden (12 kap. 9 § första stycket LTS).
En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden (12 kap. 9 § andra stycket LTS).
Om skatt har betalats i Sverige för varor och varorna därefter flyttas till ett annat EU-land genom distansförsäljning, ska Skatteverket, efter ansökan, besluta om återbetalning av tobaksskatten (12 kap. 4 § första stycket LTS).
Återbetalningsbestämmelsen grundar sig på artikel 44.5 i punktskattedirektivet.
Ansökan om återbetalning ska omfatta ett kalenderkvartal och lämnas till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång (12 kap. 4 § tredje stycket LTS).
För att Skatteverket ska medge återbetalning krävs att den sökande visar att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige (12 kap. 4 § andra stycket LTS). Detta kan t.ex. göras med en faktura eller ett kvitto där det framgår att priset är inklusive skatt. Att säljaren eller eventuell tidigare leverantör redovisat och betalat skatten till Skatteverket kontrolleras på sedvanligt sätt.
Den sökande ska också visa att varorna har beskattats i destinationsmedlemsstaten (12 kap. 4 § andra stycket LTS). Detta kan t.ex. göras med ett intyg utfärdat av destinationsmedlemsstaten om att skatten har betalats där.
Återbetalning medges inte i de fall varorna beskattas i destinationsmedlemsstaten genom oegentlighetsbeskattning (12 kap. 4 § andra stycket LTS). Av förarbetena framgår att för att undvika att bestämmelserna i 4 och 5 §§ överlappar varandra görs en begränsning av bestämmelsens tillämpningsområde. Begränsningen innebär att återbetalning inte medges enligt 4 § om 5 § är tillämplig, d.v.s. om varorna har beskattats i destinationsmedlemsstaten genom oegentlighetsbeskattning enligt artikel 46 i punktskattedirektivet (prop. 2021/22:61 s. 402).
Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen till Skatteverket och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden (12 kap. 9 § första stycket LTS).
En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden (12 kap. 9 § andra stycket LTS).
Har skatt betalats i Sverige för varor i andra fall än genom oegentlighetsbeskattning i Sverige och varorna därefter flyttas till ett annat EU-land under sådana förhållanden att varorna beskattats där i enlighet med artikel 46 i punktskattedirektivet ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten (12 kap. 5 § första stycket LTS).
Bestämmelsen avser situationer när varor som beskattats i Sverige flyttas till ett annat EU-land och blir föremål för oegentlighetsbeskattning där.
Återbetalning enligt 12 kap. 5 § första stycket LTS kan bli aktuellt om varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor inte når angiven mottagare. Vidare kan det bli aktuellt om varor som ska flyttas under förfarandet för beskattade varor flyttats utan att uppfylla de krav som gäller för förfarandet. När det gäller distansförsäljning kan det bli aktuellt om varorna inte når mottagaren. Beroende på destinationsmedlemsstatens lagstiftning kan även oegentlighetsbeskattning bli aktuellt om avsändaren vid distansförsäljning saknar registrering i den medlemsstaten (jfr. prop. 2021/22:61 s. 403).
Återbetalningsbestämmelsen grundar sig på artikel 46.3 i punktskattedirektivet.
En ansökan om återbetalning ska ges in till Skatteverket inom ett år efter det att beslutet om skatt i det andra EU-landet fått laga kraft (12 kap. 5 § tredje stycket LTS). En ansökan om återbetalning kan alltså i vissa fall göras flera år efter att flyttningen påbörjades och även flera år efter att varorna beskattats i ett annat EU-land.
För att Skatteverket ska besluta om återbetalning krävs att den sökande visar att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att varorna har beskattats i ett annat EU-land (12 kap. 5 § andra stycket LTS). Sökanden kan visa att skatten har betalts i Sverige t.ex. med en faktura eller ett kvitto där det framgår att priset är inklusive skatt. Att säljaren eller eventuell tidigare leverantör redovisat och betalat skatten till Skatteverket kontrolleras på sedvanligt sätt.
Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen till Skatteverket och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden (12 kap. 9 § första stycket LTS).
En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden (12 kap. 9 § andra stycket LTS).
Om skatt har betalats i Sverige för varor som sedan exporterats, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten (12 kap. 7 § första stycket LTS).
Ansökan ska omfatta ett kalenderkvartal och lämnas till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång (12 kap. 7 § andra stycket LTS).
Tillfredsställande bevisning om att varorna lämnat EU ska bifogas ansökan. Det visas lämpligen genom tulldokumentation (jfr prop. 1994/95:56 s. 102 och prop. 2021/22:61 s. 403). Att tobaksskatt har betalats i Sverige ska visas på lämpligt sätt, t.ex. med en faktura eller ett kvitto där det framgår att priset är inklusive skatt.
Återbetalning beviljas inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor (12 kap. 7 § andra stycket LTS).
Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen till Skatteverket och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden (12 kap. 9 § första stycket LTS).
En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden (12 kap. 9 § andra stycket LTS).
Om skatt har betalats till Skatteverket för tobaksvaror (som omhändertagits av Tullverket) och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § LPK ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten (12 kap. 8 § LTS).
Det finns även bestämmelser om att Skatteverket ska efterge tobaksskatt på varor som Tullverket har beslutat att inte lämna ut (9 kap. 24 § LTS).
Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen till Skatteverket och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden (12 kap. 9 § första stycket LTS).
En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden (12 kap. 9 § andra stycket LTS).
Skatteverket ska efter ansökan besluta om återbetalning av tobaksskatt på varor som förvärvats av (12 kap. 10 § LTS):
Den som inte omfattas av återbetalningsrätten i 12 kap. 10 § LTS, men som ändå har rätt att förvärva tobaksvaror utan tobaksskatt till följd av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen eller direkt tillämplig EU-bestämmelse, får utöva den rätten genom en ansökan om återbetalning av skatten (64 kap. 6 § SFL).
Vid återbetalning av skatt enligt 12 kap. 10 § LTS eller 64 kap. 6 § SFL, d.v.s. vid återbetalning av skatt till utländska beskickningar, internationella organisationer, diplomater m.fl. i Sverige, gäller förordning (1994:224) om återbetalning av mervärdesskatt och vissa punktskatter till hjälporganisationer, utländska beskickningar m.fl. I 2 § i denna förordning finns bestämmelser om ansökan om sådan återbetalning.
Ansökan ska göras skriftligt av chefen för beskickningen eller konsulatet eller av den som i Sverige får företräda den internationella organisationen eller den som i övrigt är berättigad till återbetalning.
En särskild ansökan ska ges in för beskickningen, konsulatet, organisationen eller den som i övrigt är berättigad till återbetalning. En särskild ansökan ska även ges in för varje fysisk person som är berättigad till återbetalning.
Ansökan ska ges in till Skatteverket och omfatta inköpen under ett kalenderkvartal. Med ansökan ska en faktura bifogas. Fakturan får inte vara betald tidigare än ett år före den dag då ansökan gavs in, om inte sökanden har hanteringsmässiga eller andra liknande särskilda skäl för att åberopa en faktura som är betald tidigare. Fakturan ska innehålla uppgifter om säljarens och köparens namn och adress, dagen för leveransen eller tillhandahållandet samt varornas pris och kvantitet.
Skatteverket har tagit fram blanketter som kan användas vid ansökan om återbetalning, SKV 5648 resp. SKV 5650.