Avskrivnings-, nedläggnings-, och utdelningskonkurs

En konkurs kan avslutas på tre sätt

Det finns tre olika sätt att avsluta en konkurs. Om tillgångarna inte ens räcker till betalning av konkurskostnaderna ska konkursen skrivas av (se nedan). Om gäldenären lyckas nå en frivillig uppgörelse med borgenärerna eller det beslutas om ett ackord ska konkursen läggas ned (se nedan). I övriga fall avslutas konkursen med utdelning till borgenärerna (se nedan).

I samband med att en konkurs avslutas ska domstolen även bestämma arvodet till förvaltaren och förvaltaren ska lämna sin slutredovisning (se nedan).

Avskrivning eller konkursutdelning är vanligast

Det vanliga är att en konkurs avslutas med att den skrivs av enligt 10 kap. KonkL eller att tingsrätten fastställer ett utdelningsförslag som innebär att tillgängliga medel delas ut till borgenärerna enligt 11 kap. KonkL. I det sistnämnda fallet anses konkursen avslutad när tingsrätten har fastställt utdelningen (11 kap. 18 § KonkL). En avskrivningskonkurs anses avslutad när avskrivningsbeslutet fått laga kraft.

Nedläggning eller ackord i konkurs förekommer sällan

Frivilliga uppgörelser mellan gäldenären och aktuella borgenärer samt ackord i konkurs förekommer mycket sällan. Vid en frivillig uppgörelse ska domstolen på ansökan av gäldenären besluta om nedläggning av konkursen (12 kap. 1 § KonkL).

Avskrivning beslutas i två situationer

Den vanligaste grunden för avskrivning av en konkurs är otillräckliga tillgångar. Dessa räcker kanske inte ens till betalning av konkurskostnaderna och eventuella massafordringar. En sådan konkurs ska skrivas av (10 kap. 1 § KonkL).

Konkursen får inte skrivas av förrän gäldenären har bekräftat bouppteckningen vid ett bouppteckningssammanträde och förvaltaren har lämnat sin förvaltarberättelse. Om bouppteckningen inte kan bekräftas inom skälig tid och det inte finns anledning att tro att bekräftelsen leder till kännedom om utdelningsbara tillgångar så kan konkursen avskrivas trots att någon bekräftelse inte har lämnats (10 kap. 2 § KonkL).

Avskrivning p.g.a. att utdelningsförfarandet inte kan bekostas

En konkurs ska i några fall skrivas av trots att tillgångarna räcker till betalning av konkurskostnaderna och eventuella massaskulder. Så är fallet om de överskjutande tillgångarna är så begränsade att de inte räcker till kostnaderna för ett utdelningsförfarande. I det läget ska förvaltaren överlämna den egendom som finns kvar till den bäst prioriterade borgenären, sedan konkursen skrivits av på grund av otillräckliga tillgångar (10 kap. 4 § KonkL).

Den egendom som finns kvar kan vara en tillgång som inte har kunnat säljas av konkursförvaltaren. I så fall behöver borgenären naturligtvis inte ta emot tillgången. Om ingen borgenär vill ha egendomen får den överlämnas till gäldenären (10 kap. 4 § 2 KonkL).

Det kan hända att en konkurs skrivs av men att det senare visar sig att det fanns tillgångar i konkursboet som konkursförvaltaren inte kände till. Konkursförvaltaren ska då se till att det blir efterutdelning (se nedan) till borgenärerna (10 kap. 5 § KonkL).

Avskrivning p.g.a. att det saknas konkursfordringar

Det finns ytterligare ett fall när en konkurs ska skrivas av trots att tillgångarna räcker till betalning av konkurskostnader och eventuella massaskulder. Om konkursförvaltaren inte känner till någon konkursfordran och ingen borgenär hör av sig ska domstolen efter en anmälan från konkursförvaltaren genast besluta om avskrivning. Förvaltaren måste först kontrollera att samtliga kända borgenärer förstår att konkursen skrivs av. Har ett bevakningsförfarande inletts så får konkursen skrivas av först efter bevakningstidens utgång (10 kap. 3 § KonkL).

Tillsynsmyndigheten i konkurser ska höras när en avskrivning kan vara tveksam

Både konkursförvaltaren och domstolen kan initiera en avskrivning av konkursen. Tillsynsmyndigheten i konkurser behöver inte höras om det inte är tveksamt om en avskrivning bör ske (prop. 1986/87:90 s. 317).

Tillsynsmyndigheten i konkurser ska alltid lämna sitt medgivande vid en avskrivning på grund av att utdelningsförfarandet inte kan bekostas (se ovan), som en kontroll av att förvaltaren inte har missbedömt situationen.

Nedläggning av konkurs

Domstolen kan på ansökan av gäldenären besluta om att konkursen ska läggas ned om gäldenären visar att hen har kommit överens med sina borgenärer (12 kap. 1 § KonkL).

En frivillig uppgörelse förutsätter inte att borgenärerna får full betalning men alla borgenärer måste vara med på att konkursen läggs ned. Det krävs inte att alla borgenärer träffar en och samma uppgörelse med gäldenären. En borgenär kan vara ovetande om innehållet i gäldenärens uppgörelse med de övriga.

En gäldenär kan inte få en nedläggning av konkursen genom att träffa en frivillig överenskommelse med borgenärerna efter det att domstolen beslutat om att konkursen ska avskrivas (NJA 2002 s. 629).

Domstolen ska höra förvaltaren innan den beslutar om nedläggning. Konkurskostnaderna och andra skulder som konkursboet har dragit på sig ska betalas av boet innan egendomen återställs till gäldenären.

Skatteverket ska vid prövningen av om en uppgörelse ska träffas med gäldenären göra en allmän bedömning av om en nedläggning är att föredra framför ett normalt avslutande av konkursen. I detta sammanhang måste man bl.a. ta hänsyn till vikten av att konkurskostnaderna kan hållas nere.

Ett förslag till uppgörelse om nedläggning av konkurs som innebär att någon del av statens fordran sätts ned ska handläggas som en ansökan om underhandsackord. Andra förslag till uppgörelse behöver formellt inte handläggas som en ansökan om underhandsackord. Men Skatteverket ska alltid göra sin bedömning på samma sätt som i ett ackordsärende. Det innebär att Skatteverket utöver en ekonomisk bedömning även ska försäkra sig om att en uppgörelse inte är olämplig från allmän synpunkt.

Om boets tillgångar inte räcker till att betala konkurskostnaderna ska dessa betalas av staten (14 kap. 2 § KonkL). Om det skulle bli aktuellt att diskutera en uppgörelse om nedläggning i ett sådant fall bör Skatteverket villkora uppgörelsen med att konkurskostnaderna och eventuella statliga massafordringar ska betalas fullt ut.

Vid nedläggning av en konkurs för en juridisk person beslutar tingsrätten att den (t.ex. ett aktiebolag) istället ska försättas i likvidation. Därefter kan bolagets verksamhet återupptas efter det att bolagets revisor har yttrat sig över om likvidationen ska upphöra (25 kap. 45 § ABL).

Förskottsbetalning och utdelning till borgenärerna

Bestämmelser om förfarandet vid utdelning till borgenärerna finns i 11 kap. KonkL.

Undantagsvis kan borgenärer få annat än pengar i utdelning

Utdelning ska ske så snart all egendom i boet förvandlats till pengar (11 kap. 2 § KonkL). Undantagna är fast egendom och viss annan inteckningsbar egendom som inte blivit såld. Förvaltaren får inte vänta med utdelning sedan all egendom förvandlats till pengar. Om det är förenligt med boets intressen att en utdelningsberättigad borgenär tilldelas egendom som avräkning på vad denna ska ha i utdelning så kan förvaltaren välja detta alternativ. En förutsättning är att borgenären hellre vill ha betalt på det sättet och att värderingsfrågan inte är oklar (prop. 1986/87:90 s. 325).

Skatteverket kan t.ex. ta emot en fordran på någon som konkursutdelning genom att förvaltaren skriftligt överlåter fordran. Men det kan vara problem med betalningsförmågan när fordran ska krävas in och för verkställighet hos Kronofogden krävs då som vanligt en exekutionstitel. Fordran verkställs som ett enskilt mål hos Kronofogden. Om förvaltaren redan har en exekutionstitel där konkursboet står som betalningsberättigad måste exekutionstiteln kompletteras med en skriftlig överlåtelsehandling från konkursboet till Skatteverket. En bedömning får göras utifrån fordrans storlek och möjlighet till betalning m.m. om det är lämpligt att ta emot en fordran som konkursutdelning.

Tvistiga frågor behöver inte alltid vara lösta innan utdelning

Utdelning kan ske även om inte alla frågor med anknytning till konkursen slutligt har avgjorts. Konkursen kan avslutas med utdelning till borgenärerna även om en rättegång pågår angående en fordran i konkursen. Men utdelning för en tvistig fordran får inte betalas ut innan fordran är fastställd (11 kap. 10 § andra stycket KonkL).

En rättegång som kan medföra att boet tillförs ytterligare egendom hindrar inte heller utdelning. Detsamma gäller tvist t.ex. angående underhåll till gäldenären. Men det vanligaste är att en konkurs avslutas först sedan alla tvister slutligt har avgjorts. Borgenärerna tillgodoses i stället så långt det går med förskottsbetalningar.

Läs mer om bevaknings- och anmärkningsförfarandet.

Frågan om arvode till förvaltaren ska prövas av domstolen samtidigt som domstolen granskar utdelningsförslaget (14 kap. 9 § KonkL). Att arvodesfrågan ännu inte har avgjorts av domstolen hindrar alltså inte att ett utdelningsförslag måste upprättas av förvaltaren.

En förskottsbetalning är endast preliminär

Innan utdelning sker får förvaltaren preliminärt betala ut utdelningsmedel i förskott till en borgenär (11 kap. 14 § KonkL). Om det senare, när utdelningsförslaget fastställs, visar sig att borgenären inte har rätt till den utdelning som betalats ut i förskott måste borgenären betala tillbaka motsvarande del till förvaltaren. Om en borgenär begär betalning i förskott kan därför konkursförvalt­aren kräva säkerhet för denna eventuella återbetalningsskyldighet (11 kap. 16 § KonkL).

Om det är lämpligt ska konkursförvaltaren alltid betala förmånsberättigade fordringar i förskott (11 kap. 15 § KonkL). Konkursförvaltaren måste självmant kontrollera om det finns förutsättningar för sådana förskottsbetalningar.

Borgenärer som har fordringar utan förmånsrätt har i princip rätt till förskottsbetalning endast om tillgångarna räcker till utdelning för deras fordringar med minst tio procent av fordringsbeloppen (11 kap. 15 § andra stycket KonkL).

Om förvaltaren inte vill betala i förskott kan borgenären begära att domstolen prövar detta. Förvaltarens krav på säkerhet eller bedömningen av den erbjudna säkerheten kan däremot inte prövas i domstol (11 kap. 17 § KonkL).

Utdelningsförslaget anger betalningsrätt i konkursen

Konkursförvaltaren ska upprätta ett utdelningsförslag i konkursen (11 kap. 4 § KonkL). För varje borgenär anges

• fordrans storlek
• ränta
• förmånsrätt
• den utdelning som ska betalas.

Konkursförvaltaren ska ta upp de fordringar som hen känner till genom gäldenärens uppgifter eller på annat sätt. Om domstolen har beslutat om ett bevakningsförfarande ska förvaltaren endast ta upp fordringar som bevakats på rätt sätt.

En förvaltningsredogörelse bifogas utdelningsförslaget

Förvaltaren ska bifoga en särskild förvaltningsredogörelse till utdelningsförslaget. Redogörelsen ska visa hur mycket förvaltaren fått in vid försäljning av tillgångarna och hur stora omkostnaderna har varit. Dessutom ska det framgå att både intäkter och kostnader hamnar på rätt borgenär (11 kap. 4 § fjärde stycket KonkL).

Utdelningsförslaget ska finnas tillgängligt för granskning hos domstolen och tillsynsmyndigheten i konkurs. Domstolen ska kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats när tillsynsmyndighetens utlåtande över förvaltarens slutredovisning (se nedan) har kommit till domstolen. I kungörelsen ska domstolen tala om vilka tidsfrister som de borgenärer som vill invända mot utdelningsförslaget och klandra slutredovisningen måste hålla sig till.

Utdelningsförslaget kan fastställas av domstolen utan ändring

Sedan tiden för invändningar mot utdelningsförslaget har gått ut ska domstolen fastställa utdelningen enligt förslaget (11 kap. 7 § KonkL). Domstolen ska i och för sig granska förslaget men i praktiken är det endast uppenbara felaktigheter som kan medföra att förslaget inte fastställs. Det är nämligen inte meningen att domstolen ska pröva utdelningsförslaget mera ingående om det inte finns någon särskild anledning, t.ex. i form av invändningar från en borgenär eller ett påpekande från tillsynsmyndigheten i konkurs. Myndigheten kan t.ex. ha ifrågasatt konkursförvaltarens tillämpning av förmånsrättslagen.

Utdelningsförslaget har endast betydelse för borgenärernas inbördes rätt till betalning i konkursen. Ett beslut om fastställelse av utdelningsförslaget har alltså inga rättsverkningar utöver detta. En borgenär som anser att ett större belopp borde delas ut måste istället klandra förvaltarens slutredovisning (se nedan).

Endast den som har invänt mot ett utdelningsförslag kan sedan överklaga

Domstolens beslut att fastställa utdelningen får endast överklagas av den som först har framställt en invändning mot konkursförvaltarens utdelningsförslag (16 kap. 6 § andra stycket KonkL). En borgenärs invändning skulle annars kunna bli föremål för prövning i hovrätten utan att ha bedömts av tingsrätten. Ett självklart undantag är om domstolens beslut avviker från förvaltarens förslag. Då kan den borgenär överklaga som påverkas av ändringen.

Det finns två sätt att ändra utdelningsförslaget

Om domstolen anser att den inte kan fastställa utdelningsförslaget i oförändrat skick kan den göra på två sätt (11 kap. 7 § tredje stycket KonkL).

• Det ena alternativet är att domstolen själv gör de ändringar i förslaget som behövs och sedan fastställer utdelning enligt det ändrade förslaget. Detta alternativ kan användas vid rena felräkningar men också i andra tydliga situationer, t.ex. när förvaltaren har gjort en uppenbar felbedömning i fråga om en fordrans förmånsrätt. Ett annat fall är då domstolen sätter ned det arvode förvaltaren begärt och utdelningsförslaget till följd av detta måste ändras.
• Det andra alternativet är att domstolen återförvisar utdelningsförslaget till förvaltaren. I detta fall bör domstolen så långt som möjligt ange på vilka punkter förslaget behöver ändras. Förvaltaren blir bunden av dessa anvisningar och när denna har gjort om utdelningsförslaget ska detta sedan överlämnas till domstolen som i sin tur underrättar berörda borgenärer om det nya förslaget. Det nya förslaget behöver kungöras endast om det finns skäl till det.

Domstolen får inte underkänna ett utdelningsförslag om den inte först har låtit de borgenärer som skulle bli lidande av en förändring få tillfälle att yttra sig. I första hand är det naturligtvis de som får sin utdelning minskad som ska få tillfälle att yttra sig. De flesta frågor som uppkommer kan rätten pröva på handlingarna men vissa frågor kan behöva utredas och det kan även förekomma rena bevisfrågor. Tingsrätten har därför möjlighet att hålla förhandling för att pröva invändningar mot ett utdelningsförslag.

Utbetalning av utdelningsmedel efter laga kraft

Så snart besluten rörande utdelningen och förvaltarens arvode har vunnit laga kraft ska förvaltaren betala ut medlen till respektive borgenär. Det händer att förvaltare väntar med att dela ut medel till dess tiden för klander över slutredovisningen har gått till ända. För att få betalning innan laga kraft krävs i princip att borgenären ställer säkerhet. Staten behöver inte ställa säkerhet (11 kap. 9–11 §§ KonkL).

Förvaltaren är skyldig att löpande sätta in boets medel i bank eller kreditmarknadsföretag (7 kap. 18 § KonkL). Borgenären har rätt till den ränta som belöper på utdelningsbeloppet från dagen då utdelningsförslaget upprättades.

Om ytterligare medel blir tillgängliga sedan utdelningsförslaget har upprättats blir det aktuellt med efterutdelning (se nedan).

Fördelning på flera fordringar vid konkursutdelning

Hur en konkursutdelning generellt ska fördelas mellan olika fordringar råder det ingen tvekan om. Om en borgenär får utdelning för flera fordringar ska fördelningen göras på samma sätt som om det varit fråga om olika borgenärers fordringar. Utdelningen ska avräknas proportionellt på respektive fordran (NJA 1977 s. 664 I och II). Detta gäller även för statens fordringar.

Skattekontofordringar ska också fördelas proportionellt

Beträffande skattekontofordringar gäller i verkställighets- och preskriptionshänseende att varje restfört underskottsbelopp ses som en fordran. Samma sak får anses gälla i konkurs­sammanhang.

Skatteverkets uppfattning är därför att NJA 1977 s. 664 I och II ska tillämpas även vid utdelning på skattekontofordringar. Bestämmelsen i 62 kap. 11 § SFL om avräkning mot den sammanlagda skatte- och avgiftsskulden medför inte någon annan bedömning.

Efterutdelning sker om konkursboet finner ny tillgång

Om ytterligare medel blir tillgängliga för utdelning efter det att ett utdelningsförslag har upprättats så ska förvaltaren dela ut dem till borgenärerna (11 kap. 19 § KonkL). Det ska vara uppenbart att medlen kommer från en tillgång som skulle ha ingått i konkursboet och inte har förvärvats av gäldenären efter konkursens slut. Ett fall som i praktiken inte är ovanligt är att skatt eller avgifter återbetalas till gäldenären. Rätten till utdelning i konkurs preskriberas inte. Borgenärer anses t.ex. berättigade till efterutdelning även om deras fordran mot gäldenären har preskriberats sedan konkursen avslutats. Det avgörande är om borgenären hade kunnat göra sin fordran gällande i det ursprungliga konkursförfarandet (NJA 2007 s. 280).

Vid efterutdelning ska hänsyn tas även till nytillkomna fordringar, t.ex. sådana fordringar som bevakats först efter det att det ursprungliga utdelningsförslaget upprättades och därför inte fick någon utdelning då (NJA 2005 s. 71 och Skatteverkets rättsfallskommentar Utdelning i konkurs sedan efterbevakning skett).

Rättsfall: Behörighet för konkursbo att väcka talan

För att få till stånd efterutdelning sedan en konkurs avskrivits väckte konkursboet en skadeståndstalan mot konkursgäldenärens maka. Högsta domstolen konstaterar att konkursboet efter konkursens avslut som utgångspunkt inte längre har någon rättskapacitet eller partsbehörighet. För att partsbehörighet ska kunna uppkomma efter att konkursen avslutats krävs att den tillgång som skulle ha ingått i konkursen ska finnas tillgänglig för efterutdelning eller att den utan några mer omfattande åtgärder ska kunna omvandlas till utdelningsbara medel. Det medför att konkursboet efter att konkursen avslutats endast i undantagsfall har behörighet att vidta en så långtgående åtgärd som att väcka en skadeståndstalan mot tredje man. I det aktuella fallet bedömde domstolen att konkursboet inte var behörig att väcka talan (NJA 2023 s. 21).

Formell efterutdelning endast om fördelningen är oklar

En efterutdelning kan göras på två olika sätt. Om det är oklart hur medlen ska fördelas ska ett formellt förslag till efterutdelning upprättas och kungöras. I övriga fall får efterutdelning ske i förenklad form. Detsamma gäller när medlen inte räcker till kostnaderna för ett formellt förfarande. Den förenklade formen innebär att medlen översänds till den borgenär som har bäst rätt. Tillsynsmyndigheten i konkurs måste tillfrågas innan förvaltaren får använda detta förenklade sätt (11 kap. 21 § KonkL).

Exempel: oklar fördelning

I förarbetena anges vissa exempel på fall då fördelningen normalt inte kan anses klar och fördelningen därför bör ske i formell ordning (prop. 1986/87:90 s. 346). Ett fall är att konkursen tidigare skrivits av på grund av otillräckliga tillgångar, alltså utan att något utdelningsförslag upprättats. Ett annat fall är att en borgenär inför efterutdelningen har gjort gällande en ny fordran.

Konkursförfarandet återupptas även för upplösta bolag

En efterutdelning kan gälla aktiebolag eller andra juridiska personer som anses upplösta sedan konkursen avslutats utan överskott (25 kap. 50 § ABL).

Ingår tillgångarna i konkursen ska medlen betalas ut till konkursförvaltaren och efterutdelas enligt bestämmelserna i 11 kap. 19–21 §§ KonkL. Endast om tillgångarna inte ingår i konkursen kan det bli fråga om ett likvidationsförfarande.

Om ett upplöst bolag har en fordran på återbetalning av skatt finns det förutsättningar att återuppta förvaltningen av konkursboet och pröva vilka fordringar som kan ha rätt till efterutdelning. Att efterutdelning ska ske innebär inte att bolaget återuppstår. Det som händer är endast att konkursförfarandet fortsätter och att konkursboet tillfälligt återuppstår. Vid efterutdelning får även en sådan fordran tas med som har blivit känd först efter det att det ursprungliga utdelningsförslaget upprättades.

Avräkningslagen har företräde framför efterutdelning

Bolagets upplösning medför inte att bolagets ansvar för obetalda skulder upphör (jfr RÅ 2008 ref. 46). Om det upplösta bolaget har restförda skulder i allmänna mål ska Kronofogden avräkna de innestående medlen på skattekontot mot det restförda skuldbeloppet. Först om det därefter återstår något belopp ska en utbetalning göras till konkursförvaltaren för efterutdelning. En avräkning ska ske oberoende av om det allmännas fordran uppkommit före eller efter konkursbeslutet (se NJA 2006 s. 592).

I och med att konkursförfarandet återupptas får Skatteverket även anses ha möjlighet att göra gällande kvittning i konkurs enligt 5 kap. 15 § KonkL avseende fordringar som uppkommit före konkursbeslutet.

Likvidation krävs om konkursen avslutas med överskott

Om de nya tillgångarna räcker till full betalning så att konkursen avslutas med överskott ska bolaget gå i likvidation (25 kap. 51 § ABL). Regeln om att ett aktiebolag ska upplösas genom ett likvidationsförfarande trots att bolagets konkurs avslutats med ett överskott är ovillkorlig. Detsamma gäller för övrigt om ett aktiebolag i konkurs fått konkursen nedlagd (se ovan) efter frivillig uppgörelse eller ackord med borgenärerna.

Förvaltarens slutredovisning

En förvaltare ska lämna en slutredovisning för sin förvaltning av konkursboet (13 kap. 1 § KonkL).

Förutom när konkursen avslutas så ska en slutredovisning lämnas också i en del andra fall (13 kap. 2 § KonkL):

• Om konkursbeslutet upphävs av högre rätt. Redovisningen är i detta fall främst av intresse för gäldenären. Egendomen ska enligt 2 kap. 25 § KonkL återställas till gäldenären sedan konkurskostnaderna betalats.
• Om förvaltaren avgår före konkursens slut. Detta gäller även när det är fråga om flera förvaltare i en konkurs.
• Om konkursen skrivs av på grund av otillräckliga tillgångar. Detta gäller även när kvarvarande medel överlämnas till en borgenär eller till gäldenären enligt 10 kap. 4 § KonkL.
• Om konkursen skrivs av därför att ingen fordran har gjorts gällande. Konkursen ska i det här fallet skrivas av enligt 10 kap. 3 § KonkL.
• Vid utdelning och vid båda former av efterutdelning (11 kap. 20–21 §§ KonkL).
• Om konkursen läggs ned efter en frivillig uppgörelse. Egendomen ska återställas till gäldenären (12 kap. 1 § KonkL).
• Om ackord har fastställts i konkursen. Också i detta fall ska egendomen överlämnas till gäldenären (12 kap. 24 § KonkL).

Slutredovisningen ska snarast lämnas till tillsynsmyndigheten i konkurs för granskning

Förvaltaren ska lämna sin slutredovisning till tillsynsmyndigheten i konkurs och bifoga de handlingar som behövs för kontroll av denna. Domstolen, och i vissa fall gäldenären, ska få en kopia av slutredovisningen. Slutredovisningen ska lämnas snarast möjligt efter det att den aktiva delen av konkursförvaltningen avslutats (13 kap. 4 § KonkL). I utdelningskonkurser ska slutredovisning lämnas samtidigt som utdelningsförslaget läggs fram. När konkursen avslutas på annat sätt ska förvaltaren lämna redovisningen så snart som möjligt.

En berörd borgenär får klandra slutredovisningen

Tillsynsmyndigheten i konkurs och gäldenären får klandra slutredovisningen (13 kap. 7 § KonkL). Även en borgenär får klandra slutredovisningen om borgenärens rätt kan vara beroende av den. Klander av slutredovisningen är i princip det instrument en borgenär som är missnöjd med förvaltningen kan använda.

Klandret kan gälla åtgärder som förvaltaren har vidtagit eller sådant hen försummat. Om förvaltaren, för konkursboets räkning, har gett i uppdrag åt ett biträde att exempelvis granska bokföring m.m. och ersättning för biträdet betalas ur boet rör det sig om en sådan konkurskostnad som kan prövas genom klander av slutredovisningen (NJA 2016 s. 1186).

Talan om klander ska väckas genom ansökan om stämning vid domstolen där konkursen handläggs med konkursförvaltaren som motpart. Ansökan måste göras senast tre månader från det att kungörelsen infördes i Post- och Inrikes Tidningar alternativt tre månader från den dag då redovisningen kom in till domstolen (13 kap. 7 § tredje stycket KonkL). Tiden kan under vissa förutsättningar återställas (NJA 1988 s. 520). En ansökan om återställande av försutten tid ska delges motparten som ska föreläggas att yttra sig (se HD 2012-03-22, mål nr Ö 481-11).

Rättegångskostnader

Eftersom en klandertalan handläggs som ett tvistemål så ska konkursförvaltaren om hen förlorar målet normalt betala borgenärens rättegångskostnader. Men borgenären har även rätt att få ersättning för sina rättegångskostnader av konkursboet i den mån kostnaderna täcks av vad som tillförs boet genom rättegången (13 kap. 9 § KonkL).