Kallelse på okända borgenärer

Ansökan om kallelse på okända borgenärer

Reglerna om kallelse på okända borgenärer finns i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, LKOB. En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogden. Om ansökan avser ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ska ansökan i stället göras hos Bolagsverket. Den som ansöker om kallelse ska skicka med en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och om möjligt ange deras adress (4 § LKOB).

Kronofogden respektive Bolagsverket ska kalla på gäldenärens okända borgenärer med ett föreläggande för dem att skriftligen anmälan sina fordringar till myndigheten inom sex månader från dagen för kallelsen. Kallelsen ska skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (5 § LKOB).

De borgenärer som finns med i förteckningen över kända borgenärer och som har en känd adress ska få en underrättelse om kallelsen senast en månad före anmälningstidens utgång. Kronofogden respektive Bolagsverket ska även skicka en underrättelse till Skatteverket. Om det är Bolagsverket som har utfärdat kallelsen och aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen är gäldenär hos Kronofogden, så ska Skatteverket i sin tur informera Kronofogden om kallelsen (9 § BorgF).

Lagens tillämpningsområde

Ansökan om kallelse på okända borgenärer får göras

• i samband med en bouppteckning efter en person som avlidit (2 § LKOB)
• i samband med äktenskapsskillnad (3 § LKOB)
• om kallelsen sker enligt annan lag eller författning (1 § LKOB).

Kallelseförfarandet kan innebära att en borgenär som inte anmält sin fordran i tid (se nedan) förlorar rätten att göra gällande sin fordran. Detta är en långtgående rättsverkan. HD har därför kommit fram till att lagens tillämpningsområde inte bör utökas utan stöd i lag (se NJA 2008 s. 255, där lagen inte ansetts tillämplig på likvidation av en ideell förening).

Kallelse på okända borgenärer i samband med likvidation

En likvidator har en skyldighet att snarast ansöka om kallelse på okända borgenärer

• vid likvidation av ett aktiebolag (25 kap. 34 § ABL)
• vid likvidation av en ekonomisk förening (17 kap. 30 § EFL)
• vid likvidation av en stiftelse (7 kap. 9 § SL).

Vid likvidation av ett handelsbolag har bolagsmännen eller likvidatorn en möjlighet att ansöka om kallelse på okända borgenärer (2 kap. 32 § HBL).

Vad händer om en okänd borgenär inte anmäler sin fordran?

En borgenär som inte finns med i förteckningen över kända borgenärer och som inte anmäler sin fordran inom anmälningstiden riskerar att förlora rätten att kräva ut sin fordran, s.k. preklusion. För att kunna göra fordringen gällande så måste borgenären visa att gäldenären kände till att fordran fanns före anmälningstidens utgång (6 § LKOB). Det är inte reglerat när en gäldenär ska anses ha haft kännedom om en fordran utan det måste avgöras från fall till fall.

En borgenär som inom anmälningstiden åberopar sin fordran i gäldenärens konkurs eller i en planförhandling under företagsrekonstruktion behöver inte göra någon anmälan av sin fordran (6 § LKOB).

En borgenär som inte har anmält sin fordran i rätt tid kan ändå använda fordringen för kvittning om övriga förutsättningar för kvittning är uppfyllda (8 § LKOB). Borgenären har även rätt att ta ut ersättning för fordringen i egendom som borgenären har pant eller retentionsrätt i (9 § LKOB). En kallelse på okända borgenärer som utfärdats i samband med likvidation förlorar sin verkan om likvidationen upphör och bolaget återupptar sin verksamhet (prop. 1975:103 s. 515 f.)

Endast befintliga (”gamla”) fordringar prekluderas

Förfarandet med kallelse på okända borgenärer syftar till att i samband med en viss händelse (t.ex. ett dödsfall, en äktenskapsskillnad eller en likvidation) ”städa upp” den aktuella personens skuldsituation på så vis att personen frigörs från ansvar för okända förpliktelser som inte anmälts under den föreskrivna sexmånadersfristen. Genom detta syfte att göra ”rent hus” med befintliga skulder kan preklusionseffekten enligt 6 § LKOB (proklaman) inte anses omfatta eventuella nya fordringar som uppkommer efter kallelseförfarandet och troligen heller inte sådana fordringar som uppkommer under förfarandet. Skatteverket anser att en rimlig brytpunkt är dagen för ansökan om kallelse på okända borgenärer. Endast fordringar som uppkommit före denna tidpunkt bör alltså träffas av preklusionseffekten (se härom Lindskog, Aktiebolagslagen, 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 1995, s. 314). Senare uppkomna fordringar påverkas alltså inte av kallelseförfarandet.

Anmälan av skattefordringar

Det finns inte några särskilda regler beträffande Skatteverkets ställning som känd eller okänd borgenär. Precis som med andra fordringar får man avgöra om en skattefordran som inte anmälts inom kallelsetiden ändå ska anses vara en känd fordran utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet (NJA 2014 s. 114).

Fastställda eller deklarerade fordringar

När det gäller skattefordringar som är fastställda, eller där en deklaration har lämnats in men ännu inte lett till något beslut är Skatteverket i allmänhet en känd borgenär. Skatteverket bör i dessa fall finnas med på förteckningen över kända borgenärer. Även om Skatteverket i ett sådant fall inte finns med i förteckningen över kända borgenärer bör myndigheten med framgång kunna hävda att fordran är känd.

Fordringar som inte har anmälts och som har fastställts först efter anmälningstidens utgång

För att en skattefordran som fastställts först efter anmälningstidens utgång ska anses vara känd måste Skatteverket kunna visa att omständigheterna i det enskilda fallet medför att det är en känd fordran.

Så länge någon deklaration inte har lämnats, eller om en deklaration har lämnats men ännu inte lett till något beslut, bör gäldenären räkna med att det kan finnas en skatteskuld (NJA 2014 s. 114). I dessa fall bör en skattefordran normalt anses som en känd fordran.

Om det finns ett beskattningsbeslut för en period och Skatteverket genom omprövningsbeslut fastställer ytterligare skatt för samma period måste det avgöras om den tillkommande skattefordran ändå kan anses som känd i varje enskilt fall.

Om det kan konstateras att rättsläget i skattefrågan vid anmälningstidens utgång var klart och att bolaget borde ha räknat med ytterligare skatt att betala bör Skatteverket med framgång kunna hävda att skattefordran är känd. Den som medvetet lämnar oriktiga uppgifter i sin deklaration ska inte kunna använda en likvidation för att slippa betala en skattefordran. Detta kan exempelvis bli aktuellt om ett bolag använt svart arbetskraft eller om det finns oredovisade inkomster.

Om rättsläget däremot är oklart och det har funnits tveksamheter kring skattskyldigheten kan det vara svårt för Skatteverket att visa att skattefordran varit känd. Som exempel kan nämnas skatteupplägg där det är fråga om svårbedömda transaktioner.

Rättsfall: okänd skattefordran

Ett bolag hade i sin inkomstdeklaration lämnat ett öppet yrkande avseende en fastighetstransaktion. Skatteverket beslutade i enlighet med deklarationen. Bolaget genomgick sedan ett likvidationsförfarande och utfärdade en kallelse på okända borgenärer. Under anmälningstiden skickade Skatteverket brev till bolaget med ett antal frågor om fastighetstransaktionen. Däremot anmäldes inte någon skattefordran innan anmälningstiden hade gått ut. Högsta domstolen anförde att även om brevet kunde förstås så att Skatteverket utredde frågan om beskattning av fastighetstransaktionen så gav det inte uttryck för att verket ansåg sig ha en ytterligare fordran på bolaget. Högsta domstolen uttalade att Skatteverket reservationsvis hade kunnat göra gällande en skattefordran enligt skatteflyktslagen. Det fanns inte några tydliga tecken på att Skatteverket hade ett fordringsanspråk och därför var det inte visat att bolaget hade känt till skattefordran före anmälningstidens utgång. Högsta domstolen fann alltså att skattefordran var prekluderad (NJA 2016 s. 981).

När har Skatteverkets fordran blivit känd?

Skatteverket måste kunna visa att gäldenären har känt till fordringen före anmälningstidens utgång. Det är inte tillräckligt att gäldenären har vetat om förekomsten av vissa faktiska förhållanden som i och för sig skulle kunna ge upphov till en fordran. Det är dock inte nödvändigt att Skatteverket har framställt ett krav utan det räcker att gäldenären av någon annan anledning har känt till att Skatteverket har ett fordringsanspråk.

För att Skatteverkets fordran ska anses som känd räcker det alltså inte med att verket inom tidsfristen för fordringsanmälan ställer preciserade frågor utan Skatteverket måste vara tydlig med att verket har ett anspråk genom att t.ex. skicka ut ett förslag till beslut. Även om Skatteverket inte kan göra gällande anspråk på skatt med ett preciserat belopp kan verket, för att undvika preklusionsrisken, anmäla en skattefordran reservationsvis.

HD har även uttalat att en fordran är känd om bolagets tidigare styrelse haft kännedom om den, även om den varit okänd för likvidatorn (NJA 1963 s. 184).

Vad innebär det att en borgenär finns med i förteckningen över kända borgenärer?

Enligt ordalydelsen i lagen är det endast borgenärer som inte finns med i förteckningen över kända borgenärer som måste anmäla sin fordran inom anmälningstiden (6 § LKOB). Ett problem som kan uppstå är om en borgenär som finns med i förteckningen över kända borgenärer även visar sig ha en okänd fordran. Ett exempel på detta kan vara att det fattas nya beslut om skattefordringar som inte tidigare varit kända för gäldenären. Det finns idag inget klart svar på om den fordran måste anmälas inom anmälningstiden för att Skatteverket inte ska förlora rätten att göra fordran gällande.