OBS: Detta är utgåva 2024.1. Visa senaste utgåvan.

I arbetet med en borgenärsutredning måste Skatteverket ta hänsyn till vissa rättigheter och skyldigheter enligt bland annat förvaltningslagen och skatteförfarandelagen.

Syftet med en borgenärsutredning

En borgenärsutredning kan göras för att klarlägga förutsättningarna för att Skatteverket ska kunna vidta en viss borgenärsåtgärd. En borgenärsutredning kan också göras på grund av en redan påbörjad åtgärd. Med borgenärsutredning menas alltså både sådana utredningar som avses i 2 § BorgL och andra utredningar om en gäldenärs ekonomiska förhållanden som görs i samband med en viss borgenärsåtgärd.

Grundläggande principer för en borgenärsutredning

I Skatteverkets borgenärsroll ingår bl.a. att göra en ekonomisk utredning av gäldenären för att kunna bestämma lämplig åtgärd enligt BorgL. Det anges uttryckligen i 2 § BorgL. Vid vilken tidpunkt en sådan ekonomisk utredning får startas och vilka fordringar den ska omfatta är också författningsreglerat (4 § BorgF). För att bedöma vilka närmare rättigheter och skyldigheter som gäller vid en sådan utredning måste man ta hänsyn till bestämmelserna i FL samt rättsprinciper i samband med utredningsåtgärder.

En borgenärsutredning är ett ärende enligt förvaltningslagen

I förvaltningslagen regleras bl.a. hur Skatteverket ska handlägga ärenden. En fråga är därför om en borgenärsutredning i sig är ett ärende i FL:s mening, även om utredningen kanske inte utmynnar i någon slutlig borgenärsåtgärd.

Gränsen mellan ärendehandläggning och annan förvaltningsverksamhet är visserligen svävande, men avgörande vikt bör läggas vid att borgenärsutredningen riktas mot en viss specifik juridisk eller fysisk person och att den görs för att utreda om en viss åtgärd ska inledas mot personen. Därför talar grundläggande rättsskyddsaspekter starkt för att borgenärsutredningen i sig innebär ärendehandläggning enligt FL. Det innebär att t.ex. reglerna om jäv är tillämpliga (16–18 §§ FL).

Partsinsyn och kommunicering

Innan ett beslut fattas i ett ärende, ska Skatteverket som huvudregel underrätta den som är part om allt material som är av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över det (25 § första stycket FL). Det kallas kommunikationsskyldighet.

Det finns ingen skyldighet att kommunicera en borgenärsutredning i sig utan det är först när utredningen leder till en åtgärd enligt SFL eller BorgL som det ska ges tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över det (25 § första stycket FL).

För sådana borgenärsåtgärder som regleras i SFL gäller en utökad kommunikationsskyldighet. Det gäller till exempel solidaransvarsbeslut mot handelsbolagsdelägare, återkallelse av godkännande för F-skatt och anstånd. Det innebär att Skatteverket i dessa ärenden dels måste underrätta gäldenären om det tänkta beslutet (40 kap. 2 § SFL), dels måste ge gäldenären tillfälle att yttra sig över uppgifter som tillförts ärendet av någon annan än gäldenären innan ärendet avgörs (40 kap. 3 § SFL). De särskilda bestämmelserna i SFL innebär ett förstärkt rättsskydd för gäldenären.

Rätten till partsinsyn gäller i alla slags ärenden och under hela handläggningstiden. Partsinsyn innebär att en part har rätt att ta del av allt material som har tillförts ett ärende (10 § FL).

Dokumentationsskyldighet

En myndighet är skyldig att dokumentera alla uppgifter som myndigheten får ”på annat sätt än genom en handling” i ett ärende. Skyldigheten gäller om uppgiften kan ha betydelse för ett beslut i ärendet (27 § FL). Skatteverket har alltså en dokumentationsskyldighet.

I borgenärsärenden är det viktigt att dokumentera alla omständigheter och händelser som har betydelse för handläggningen. Det gäller inte minst för myndigheten själv. Om en ny handläggare tar över ett ärende är det viktigt att hen förstår anledningen till tidigare åtgärder.

Hämta information till en borgenärsutredning

Det går inte att säga exakt var gränserna går för en myndighets befogenhet att inhämta information. Ibland kan det finnas särskild lagstiftning som sätter gränser för myndighetens agerande, men i många fall måste man falla tillbaka på mera allmänna rättsprinciper i samband med utredningsåtgärder.

Skatteverkets befogenhet att hämta in information om en viss person avgörs ytterst av vad som är relevant för verksamheten och arbetsuppgiften. Ser man till Skatteverkets borgenärsarbete innebär det att all informationsinhämtning ska vara relevant för någon av de arbetsuppgifter som ingår i Skatteverkets borgenärsroll. Möjligheten att inhämta kompletterande information från gäldenären förutsätter frivillig medverkan. Handläggaren kan alltså inte kräva svar eller annan medverkan.

Räkenskapsmaterial som är inhämtat

Skatteverket har i sin borgenärsroll bara tillgång till räkenskapshandlingar som är offentliga, som har lämnats frivilligt eller som finns i ett ärende i beskattningsverksamheten. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som är inlånade till Skatteverket för revision får inte användas i borgenärsarbetet (se 10 kap. 5 § SFF). Om material har tillförts revisionsärendet och därför finns i revisionsakten blir det däremot tillgängligt också i borgenärsärendet.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förordning (2007:789) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [1]
  • Förvaltningslag (2017:900) [1] [2] [3] [4] [5]
  • Lag (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [1] [2]
  • Skatteförfarandeförordning (2011:1261) [1]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1] [2]