Grundläggande regler om fordringars uppkomst

Principiella utgångspunkter för frågor om fordrans uppkomst

När konkurslagen infördes angavs i anslutning till bestämmelsen i 5 kap. 1 § KonkL att det i doktrinen formulerats en allmän princip om att den väsentliga grunden för fordringsanspråket måste föreligga vid tidpunkten för konkursbeslutet för att fordringen ska få göras gällande i konkursen (prop. 1986/87:90 s. 123). Högsta domstolen har dock uttalat att det inte kan uppfattas som en styrande rättsprincip när det sägs att en fordran har uppkommit när den "väsentliga grunden" för den förelåg. Högsta domstolen betonar istället vikten av ändamålsenliga resultat beroende på sammanhanget där frågan om fordrans uppkomst ska bedömas (NJA 2009 s. 291).

Några exempel kan illustrera detta.

Om frågan handlar om att bestämma en fordrans uppkomst­tidpunkt vid ett konkursförfarande enligt 5 kap. 1 § KonkL så ska den alltså bedömas utifrån insolvensrättsliga hänsyn. Till dessa brukar räknas bl.a. frysningsprincipen och likabehandlingsprincipen.

Om det däremot är fråga om att bestämma en fordrans uppkomst för det personliga betalningsansvaret vid kapitalbrist enligt 25 kap. 13-18 §§ ABL så ska frågan bedömas utifrån associationsrättsliga hänsyn. Det övergripande syftet med kapitalbristreglerna är att skydda bolagsborgenärerna och det personliga betalningsansvaret har en tydlig handlings­dirigerande funktion (NJA 2019 s. 941 domskälen punkten 16).

Om det är fråga om att bestämma en fordrans uppkomst som utgångspunkt för en talefrist så ska frågan i regel bedömas utifrån de principer som gäller vid den allmänna preskriptionen. Men Högsta domstolen har ansett att den speciella form av specialpreskription i 25 kap. 20 a § ABL måste ses mot bakgrund av det övergripande syftet med det regelverk som den ingår i och att detta syfte bör få genomslag även vid tillämpning av denna bestämmelse. En förpliktelses uppkomsttidpunkt enligt 20 a § ska alltså bestämmas på samma sätt som enligt regelverket i stort. (NJA 2019 s. 941 domskälen punkten 17).

Jonathan Schytzer har utförligt diskuterat olika principiella frågeställningar med avstamp i NJA 2009 s. 291 (Schytzer, Fordrans uppkomst inom insolvensrätten). Se även Mikael Mellqvist/Fordran i skuldsanering ändamålsenligt behandlad – Villkorade fordringar (JT nr 4 2021/22 s. 938 f).

Betydelsen av tidpunkten för avtalet

Det är viktigt att skilja mellan kortvariga och varaktiga avtal när man ska avgöra vid vilken tidpunkt en fordran har uppkommit.

Kortvariga avtal

När det gäller kortvariga avtal (t.ex. ett köpeavtal) är det oftast inget problem att avgöra vid vilken tidpunkt fordringen har uppkommit. Om ett bindande avtal har träffats så finns det som regel därmed också en fordran (och en förpliktelse som svarar mot denna fordran). Även i dessa enkla fall kan det uppkomma tillämpningsproblem.

Rättsfall: kvittning i konkurs

Konkursborgenären A ville kvitta en konkursfordran (penningfordran) mot konkursboets krav att A skulle återbetala ett förskott för varor som A skulle leverera. Vid konkursutbrottet var A skyldig att leverera varor till konkursgäldenären till ett värde som motsvarade förskottet. Denna förpliktelse att utge varor var i sig inte kvittningsbar mot A:s penningfordran. Sedan konkursboet efter konkursutbrottet bestämt sig för att inte begära leverans omvandlades emellertid leveransanspråket till en fordran på återbetalning av förskottet, d.v.s. en penningfordran.

Frågan var om denna fordran, vid tillämpningen av 5 kap. 15 § KonkL, skulle anses ha uppkommit före konkursutbrottet. Konkursboets fordran vilade ju på ett avtal som ingåtts dessförinnan. Högsta domstolen fann att så inte var fallet, på grund av att förekomsten av en fullgången kvittningsbar penningfordran var beroende av konkursboets åtgärd att inte begära leverans. Högsta domstolen gav därför inte A rätt att kvitta (NJA 2009 s. 291)

Varaktiga avtal

När det gäller fordringar som har sin grund i varaktiga (perdurerande) avtal som gäller under en längre tid, t.ex. ett anställnings- eller hyresavtal, skulle märkliga konsekvenser kunna uppstå om man alltid skulle knyta fordringens uppkomst till tidpunkten för avtalets ingående. Högsta domstolen har också t.ex. i samband med bedömningen av vilka fordringar som omfattas av ett offentligt ackord gjort uttalanden som ger stöd för att en fordran på grund av ett varaktigt avtal i vissa situationer får anses ha uppkommit först vid en senare tidpunkt.

Läs mer om uppkomsttidpunkt för fordringar som kan omfattas av en rekonstruktionsplan på sidan Specifikation av statens fordran.

En ny fordran kan i vissa fall ersätta en tidigare fordran

Ibland kan frågan uppkomma om en viss fordran har ersatts av en ny fordran (s.k. novation). Högsta domstolen har avgjort ett fall där ett konkursbo träffat avtal med en tidigare anställd om att den anställda skulle betala ett visst belopp till boet. Förpliktelsen grundade sig på att konkursgäldenären – ett byggbolag – hade utfört arbete på den anställdas fastighet. Konkursboet hävdade att boets fordran mot den anställda hade uppkommit efter konkursutbrottet och att den anställda därför inte kunde kvitta mot en egen fordran på lön mot konkursgäldenären.

Enligt Högsta domstolen tydde dock ingenting i avtalstexten på att parterna avsett att skapa ett nytt fordringsförhållande. Högsta domstolen uttalade att en naturlig läsning av avtalet endast innebar att detta preciserade hur en redan befintlig skuld skulle betalas. Högsta domstolen hänvisade också till den konkursrättsliga frysningsprincipen, som innebär att förhållandena vid konkursbeslutet så långt möjligt bör vara bestämmande för konkursborgenärernas inbördes rätt i konkursen. Avtalet kunde därmed inte ges den innebörden att förutsättningarna för kvittning upphört. Det hade inte uppkommit någon ny fordran och den anställda hade alltså rätt att kvitta sin fordran på konkursbolaget mot den fordran som konkursboet hade mot den anställda (NJA 2012 s. 441).

Har en ny fordran uppkommit efter skuldnedsättning enligt en fastställd rekonstruktionsplan?

En annan fråga är hur man ska se på uppkomstfrågan efter att det har skett en skuldnedsättning enligt en fastställd rekonstruktionsplan. Får skuldnedsättningen samma effekt som en novation? Det vill säga ska det tidigare fordringsförhållandet anses ha upphört att gälla och har i stället en ny fordran uppkommit som avser betalning av skuldlikviden?

Enligt Skatteverket är så inte är fallet. Genom skuldnedsättningen förändras det tidigare fordringsförhållandet, men det upphör i grunden inte. Skuldnedsättningen innebär inte någon betydande skillnad i rättsförhållandet mellan skattebetalaren och staten (jfr Lindskog, 2022, Betalning, sid 138 ff.). Närmast till hands är istället att se det som att den fastställda rekonstruktionsplanen preciserar hur en redan befintlig skuld ska betalas, d.v.s. det nya är att det innehåller ett annat belopp och en ny betalningsdag.

Något som talar för att fordringsförhållandet inte har upphört genom skuldnedsättningen är att det inte finns något som hindrar att skattebetalaren begär omprövning av beskattningen. Det som kommer att ske vid en omprövning av beskattningen är att nedsättning av en skatt eller avgift som omfattas av den fastställda rekonstruktionsplanen ska avräknas mot den ursprungliga fordringen som ingick i planen (62 kap. 14 § SFL).

Vid offentligt ackord i konkurs föreskrivs dessutom uttryckligen att borgenären även efter ackordet har möjlighet att utnyttja hela den ursprungliga konkursfordringen för kvittning (12 kap. 21 § fjärde stycket KonkL). Även vid företagsrekonstruktion finns kvittningsrätten kvar efter en skuldnedsättning (5 kap. 4 § FrekL). För Skatteverkets del innebär detta att ”gamla” skattefordringar som omfattas av en skuldnedsättning även efter att en rekonstruktionsplan fastställts kan kvittas mot gäldenärens ”gamla” motfordringar (d.v.s. en slags legal restitutionsspärr). Om gäldenären efter att en rekonstruktionsplan fastställts försätts i konkurs utan att ha betalat hela skuldlikviden gäller att hela det ursprungliga fordringsbeloppet, med avdrag för vad som eventuellt redan har betalats, ska beaktas vid fördelningen av det utdelningsbara beloppet. Men borgenären kan inte få ut mer i utdelning än vad som kvarstår att betala efter skuldnedsättningen (5 kap. 14 § KonkL).

Rättsfall: har en ny fordran uppkommit efter en förlikning?

En förlikning kan innebära att en ny fordran ersätter den tidigare. Det avgörande är hur väsentliga de materiella förändringarna är, d.v.s. om det har skett en förändring av den ursprungliga förpliktelsens identitet. Ett förlikningsavtal som endast preciserar hur en redan befintlig skuld ska betalas, kan inte anses innebära någon materiell förändring av den ursprungliga förpliktelsen. Någon ny förpliktelse har i sådant fall inte uppkommit till följd av förlikningen (NJA 2019 s. 941).

Det avgörande för om en ny fordran har uppkommit är om det har skett en förändring av den ursprungliga fordrans identitet. Se även AD 2019 nr 22 och 2021 nr 31.

Sakrättsligt verksam fordran

Vid vilken tidpunkt en fordran har uppkommit har betydelse även för det sakrättsliga skyddet i samband med en överlåtelse eller pantsättning av fordringen. Av allmänna rättsgrundsatser följer att överlåtelsen eller pantsättningen har giltighet mot tredje man (sakrättslig verkan) först när fordringen kan anses tillräckligt bestämd. Dessförinnan har fordringen inte något förmögenhetsvärde.

Vid vilken tidpunkt fordringen kan anses som tillräckligt bestämd – och därmed har uppkommit - är beroende av förutsättningarna i det enskilda typfallet. Vid pantsättning av en fordran på visst EU-stöd har fordringen ansetts vara tillräckligt bestämd redan vid ansökningstillfället (NJA 2016 s. 661, se Skatteverkets rättsfallskommentar Sakrättsligt skydd vid pantsättning av fordran på visst EU-stöd).

Även om en fordran skulle vara tillräckligt bestämd för att en överlåtelse eller pantsättning ska kunna ge sakrättsligt skydd, så kan fordringen vara av ett sådant slag att den inte med rättslig verkan går att överlåta eller pantsätta. Som huvudregel gäller att penningfordringar kan överlåtas eller pantsättas oavsett om de är fastställda eller inte. Undantag görs om det finns särskilda omständigheter, t.ex. att fordringen är socialt skyddsvärd.

I äldre praxis har det fastslagits att en arbetstagare inte kan överlåta eller annars förfoga över en fordran på lön innan den har förfallit till betalning. Vidare har Högsta domstolen funnit att skadestånd i form av kränkningsersättning har en sådan starkt personlig karaktär att en fordran på sådan ersättning inte bör kunna överlåtas innan den har fastställts (NJA 2017 s. 343) .

Rättegångskostnader

Vid tillämpning av bestämmelserna om personligt betalningsansvar i 25 kap. 13–18 §§ ABL har Högsta domstolen ansett att förpliktelsen att betala rättegångskostnader ska anses ha uppkommit löpande i takt med att kostnaderna upparbetas. Domstolen anser att en sådan tillämpning stämmer bäst överens med bestämmelsernas syfte och funktion (NJA 2020 s 526).

I ett skatteärende eller ett skattemål kan skattebetalaren komma att få rätt till ersättning för ombudskostnader. Tidigare har Skatteverket ansett att fordran då har uppkommit först i och med beslutet att bevilja ersättning. Men mot bakgrund av NJA 2020 s. 526 kan det finnas anledning att göra en annan bedömning. Rättsläget får anses oklart.

Skadestånd

I fråga om skadestånd utanför avtalsförhållanden har den allmänna uppfattningen i doktrinen varit att en fordran på skadestånd uppkommer vid tidpunkten för den händelse som skadeståndsanspråket grundar sig på (första rättsfaktumets princip). När det t.ex. gäller återvinning i konkurs så har lagstiftaren ansett att skulder avseende skadestånd borde kunna beaktas vid nackdelsbedömningen om den skadegrundande handlingen har ägt rum före den rättshandling som ska återvinnas. (se prop. 1986/87:90 s. 124). Men även andra uppfattningar har framförts, såsom att en sådan fordran ska anses uppkommen när den har fixerats genom att samtliga de skadeståndsgrundande grundrekvisiten uppfyllts (Juridisk Tidskrift 2010/11 s. 870).

Bötesfordran

Skatteverkets uppfattning är att en bötesfordran uppkommer när den handling som föranlett bötesstraffet utförs. Detta motsvarar alltså situationen att en fordran på skadestånd uppkommer vid tidpunkten för den händelse som skadeståndsanspråket grundar sig på (första rättsfaktumets princip).Vilken dag bötesstraffet fastställs eller när böterna förfaller till betalning saknar betydelse för när bötesfordran ska anses uppkommen.

Rättshjälpskostnad och avgift till Brottsofferfonden

När det gäller rättshjälpskostnader och avgifter till Brottsofferfonden bedömer Skatteverket att uppkomsten inte kan knytas till den brottsliga gärning som föranlett fordringen. Fordringarnas existens är så knutna till domstolens avgörande att fordringarna bör anses uppkomna först när domstolen har avgjort frågan om ansvar för brottet och beslutat om fordringarna.

Fordran på betalningsskyldighet för underhållsstöd

När underhållsstöd har lämnats till ett barn och det finns en underhållsskyldig förälder ska Försäkringskassan besluta om betalningsskyldighet för den underhållsskyldiga föräldern. Betalningsbeloppet ska helt eller delvis motsvara vad som har betalats ut i underhållsstöd. Återbetalningsskyldigheten bestäms till ett visst belopp per år och beloppet ska sedan betalas månadsvis i förskott (19 kap. 2 § SFB).

Eftersom både utbetalning av underhållsstöd och betalningsskyldighet för stödet ska göras i förskott, får fordran på betalningsskyldighet för underhållsstöd enligt Skatteverket anses ha uppkommit på förfallodagen.

Fordran på utbetalning vid rot- och rutarbete

I kvittningssituationer har frågan uppkommit när en utförares fordran på utbetalning från Skatteverket har uppkommit i samband med rot- och rutarbete.

Utföraren kan begära en sådan utbetalning först när arbetet är utfört och kunden har betalat 70 procent av arbetskostnaden om det är rotarbete och 50 procent av arbetskostnaden om det är rutarbete. Utförararen ska ansöka om utbetalning senast den 31 januari året efter.

Enligt Skatteverket uppkommer utförarens fordran på betalning från Skatteverket när kunden har betalat sin del av arbetskostnaden. Att det krävs en ansökan till Skatteverket för att utföraren ska få utbetalning kan inte anses ha någon betydelse för uppkomsttidpunkten.

Fordran på utbetalning vid skattereduktion för installation av grön teknik

Den som installerar och betalar för solcellssystem, system för lagring av egenproducerad elenergi eller laddningspunkt till elfordon (grön teknik) kan få en skattereduktion enligt reglerna i lag (2020:1066) om förfarandet vid skattereduktion för installation av grön teknik (GRÖNFL). När arbetet är utfört och köparen har betalat sin del av arbetskostnaden kan utföraren ansöka om utbetalning av resterande del av arbetskostnaden hos Skatteverket.

Precis som vid fordran på utbetalning vid rot- och rutarbete uppkommer enligt Skatteverket utförarens fordran på betalning från Skatteverket när kunden har betalat sin del av arbetskostnaden. Att det krävs en ansökan till Skatteverket för att utföraren ska få utbetalning kan inte heller i dessa fall anses ha någon betydelse för uppkomsttidpunkten.

Fordran på återkrav av rot- och rututbetalningar respektive utbetalningar vid skattereduktion för installation av grön teknik

Det kan hända att Skatteverket beslutar att en utförare av rot- eller rutarbete respektive utförare av installation av grön teknik ska betala tillbaka vad som felaktigt har betalats ut (14 § HUSFL eller 13 § GRÖNFL).

Fordringar på återkrav kan uppkomma på olika sätt. Skatteverket har med anledning av NJA 2020 s. 1101 ändrat sin syn på när fordringar uppkommer vid återkrav av utbetalningar för rot- och rutarbeten respektive skattereduktion för installation av grön teknik. Om t.ex. en ansökan som har lämnats in till Skatteverket innehåller felaktiga uppgifter så anser Skatteverket att utbetalningsdagen ska anses vara den tidpunkt när denna återkravsfordran uppkommer. Om återkravet i stället beror på att utföraren har betalat tillbaka ett belopp till köparen som tidigare legat till grund för beslut om utbetalning så anser Skatteverket att verkets fordran på återkrav uppkommit först när utföraren återbetalar beloppet till köparen (Skatteverkets ställningstagande När uppkommer statens fordran på återkrav avseende utbetalningar för hushållsarbete respektive skattereduktion för installation av grön teknik?).

Om utföraren är en juridisk person och om den felaktiga utbetalningen beror på ett brottsligt förfarande kan det även bli aktuellt att begära skadestånd av företrädarna med stöd av 2 kap. 2 § skadeståndslagen (målsägandeanspråk i samband med åtal). Enligt Skatteverket har fordran på skadestånd uppkommit när det oriktiga handlande som grundat återkravet inträffade, d.v.s. när den oriktiga ansökan lämnades in.

Fordran på återkrav av omställningsstöd som har tillgodoförts felaktigt eller med ett för högt belopp

Ett företag är återbetalningsskyldigt för det omställningsstöd som har tillgodoförts felaktigt eller med ett för högt belopp (16 § LOM).

Högsta domstolen har i NJA 2020 s. 1101 uttalat sig om hur ett återkrav av felaktigt utbetalade studiemedel ska bedömas när det är fråga om ett skuldsaneringsförfarande. Skatteverket anser att avgöranden om fordrans uppkomst rörande skuldsanering analogivis kan läggas till grund för bedömningen av fordrans uppkomst vid andra insolvensförfaranden (se Skatteverkets ställningstagande När uppkommer statens fordran på återkrav avseende utbetalningar för hushållsarbete respektive skattereduktion för installation av grön teknik?). Högsta domstolens synsätt bör alltså kunna tillämpas även på statens fordran på återkrav av omställningsstöd som har tillgodoförts felaktigt eller med för högt belopp i olika insolvenssituationer. Om t.ex. en ansökan om omställningsstöd som har lämnats in till Skatteverket innehåller felaktiga uppgifter så bör enligt Skatteverket den dag företaget tillgodoförs stödet genom kreditering på skattekontot anses vara den tidpunkt när denna fordran uppkommer. Omställningsstöd ska inte beräknas på kostnader som företaget i slutändan inte behöver stå för. Det kan därför uppstå situationer där ett företag har haft rätt till omställningsstöd vid tidpunkten för ansökan men blivit återbetalningsskyldigt på grund av ändrade förhållanden. Om återkravet beror på att ett företag t.ex. i efterhand fått hyresfakturor ändrade, mottagit försäkringsersättningar eller andra statliga stöd så har enligt Skatteverket fordran på återkrav uppkommit först när dessa nya omständigheter inträffat och som därmed utlöst en återbetalningsskyldighet.

Fordran på återkrav av jordbruksstöd

Hovrätten har prövat frågan om tidpunkten för när en fordran på återkrav av jordbruksstöd har uppkommit. En jordbrukare som beviljats jordbruksstöd hade inte fullgjort vissa åtaganden som var kopplade till stödet. Jordbruksverket krävde därför tillbaka stödet. Jordbrukaren hade dessförinnan beviljats en skuldsanering, där återkravsfordringen inte hade anmälts. Frågan var om återkravsfordringen hade uppkommit före inledandet av skuldsaneringen, och att den därmed inte kunde göras gällande på grund av skuldsaneringens preklusionseffekt. Hovrätten ansåg att så var fallet.

Enligt hovrätten fick fordringen anses ha uppkommit senast i samband med att jordbrukaren bröt sitt åtagande, eftersom den väsentliga grunden för fordringsanspråket förelegat vid den tidpunkten. Eftersom fordringen hade uppkommit före beslutet om att inleda skuldsanering så omfattades den av skuldsaneringen (Svea HovR 2017-05-15, mål nr T 7691-16).