Fastighetsinkomster

Skattskyldighet för fastighetsinkomster

Innehav av fastighet är för en juridisk person alltid näringsverksamhet enligt huvudregeln i 13 kap. 1 § IL.

Stiftelser är som huvudregel skattskyldiga för fastighetsinkomster (6 kap. 4 § IL). Huvudregeln är tillämplig på all användning av en egenägd fastighet. Skattskyldigheten omfattar inte bara användning av egen fastighet som används för kommersiell verksamhet utan även annan användning. Ett undantag finns för fastigheter som används för allmännyttig verksamhet av inskränkt skattskyldiga stiftelser.

Om en fastighet används för en verksamhet som inte är skattepliktig sker ett uttag ur stiftelsens skattepliktiga fastighetsverksamhet. Ett sådant uttag är skattepliktigt om det inte finns särskilda undantagsregler. Detta kallas för uttagsbeskattning.

Undantag från beskattning av fastighetsinkomst

Från huvudregeln finns ett undantag för inskränkt skattskyldiga stiftelser. Fastighetsinkomster kan i vissa fall undantas från beskattning om fastigheten används i allmännyttig verksamhet (7 kap. 21 § IL). Exempel på en fastighet som används i allmännyttig verksamhet är en stiftelse som har social hjälpverksamhet till ändamål och bedriver verksamheten i en egen fastighet. En fastighet kan även användas delvis kommersiellt och delvis i en allmännyttig verksamhet.

I 7 kap. 21 § IL behandlas ägare av fastig­heter som avses i 3 kap. 4 § FTL. Kravet i fastig­hets­taxeringslagen för skatte­frihet från fastighetsskatt och fastighetsavgift är att fastigheten ägs av någon av vissa uppräknade in­stitutioner och att fastigheten till övervägande del används i deras verksamhet som sådan. De ägare som avses är bland andra:

• allmännyttiga stiftelser, allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund
• kyrkor, barmhärtighetsinrättningar m.fl.
• akademier och vissa uppräknade stiftelser m.fl.
• vissa sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor
• främmande makts beskickningar.

En stiftelse som äger fastighet som används i den allmännyttiga verksamheten, är inte skattskyldig för inkomster av fastig­heten i den mån fastigheten används i deras ändamålsenliga allmännyttiga verksamhet. Skattefriheten förutsätter att fastigheten till minst övervägande del används för allmännyttig verksamhet. (7 kap. 21 § IL) Med övervägande del avses mer än hälften (prop. 1999/2000:2, del 1, s. 505).

Fastighetstaxeringens betydelse för skattskyldigheten

Stiftelser som uppräknas i 3 kap. 4 § FTL kan i egenskap av ägare till där nämnda fastigheter vara undantagna från skattskyldighet till fastighetsskatt och för vissa fastighetsinkomster. För dessa fastigheter fastställs inte något fastighetstaxeringsvärde. Fastighetstaxeringen grundas på förhållandena vid årets ingång. Eftersom dessa förhållanden i vissa fall kan ha grund­ats på felaktiga förutsättningar, anses fastighets­taxe­ringen inte ovillkorligt styra inkomstbeskattningen av fastig­heten. I fråga om skatte- och avgiftsplikten är det karaktären på fastigheten enligt 3 kap. FTL som avgör och inte den faktiska taxeringen (RÅ 1993 ref. 36). För att en fastighet ska fastighetstaxeras jämlikt 3 kap. 4 § FTL krävs dels att den ägs av en sådan juridisk person som anges i lagrummet dels att den till övervägande del används i ägarens allmännyttiga verk­samhet.

Bestämmelsen i 3 kap. 4 § FTL kan tillämpas på byggnad, samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten. Bestämmelsen är inte tillämplig på fastighet som vid fastighetstaxering indelats på annat sätt än den i 3 kap. 4 § FTL angivna. Detta innebär att regeln inte omfattar t.ex. egendomar som klassificeras som lantbruksenhet vid fastighetstaxeringen.

Kompletterande information

• Allmänt om inkomstbeskattning av fastigheter: Näringsfastigheter, andelshus och näringsbostadsrätter.
• Allmänt om fastighetstaxering.
• Fastighetstaxering av specialbyggnader och egendom som ägs av vissa institutioner.
• Allmänt om kommunal fastighetsavgift och statlig fastighetsskatt: Fastighetsavgift och fastighetsskatt.