Partsinsyn

Partsinsyn innebär att en part har rätt att ta del av uppgifter i ett ärende

En part har rätt att ta del av allt material som har tillförts ett ärende (10 § FL). Syftet är att man som part ska kunna få en fullständig insyn i allt beslutsunderlag i form av handlingar och annat utredningsmaterial. Denna grundläggande rättighet är nödvändig för att parten under handläggningens alla stadier ska kunna bevaka sina intressen i sitt ärende genom att exempelvis bemöta påståenden och komplettera utredningsmaterialet. Partsinsynen kan också användas för att kontrollera att handläggningen sker på ett korrekt sätt.

Allt material som har tillförts ärendet omfattas av partsinsynen

Rätten att ta del av det som tillförts ärendet gäller allt material, d.v.s. såväl allmänna handlingar som övriga handlingar som tillhör ärendets handläggning. Detta innebär att en part har rätt att ta del av t.ex. uppgifter som Skatteverket själv har dokumenterat enligt 27 § FL. Det avgörande är om materialet har tillförts ärendet eller inte.

Ordet ”tillförts” ska inte tolkas bokstavligen som att varje handling som faktiskt finns i akten ska anses tillförd ärendet. En part som begär att få ta del av akten kan alltså inte göra anspråk på att allt som förvaras i akten utan vidare ska visas upp. Skatteverket kan finna att t.ex. en minnesanteckning såsom en arbetspromemoria inte har ”tillförts ärendet” i den mening detta uttryck har i 10 § FL. Därför är det ofta lämpligt att hålla de handlingar som tillförs ärendet avskilda från annat material.

Även om det alltså ytterst är Skatteverket som avgör om och när en (icke allmän) handling har sådan betydelse för ett beslut att den ska tillföras ärendet, så bör det understrykas att ändamålet med 10 § FL är att garantera parter en så vidsträckt insyn som möjligt. Uppgifter som är av betydelse för avgörandet av ett beslut i ärendet ska därför alltid tillföras. Muntliga upplysningar och Skatteverkets egna iakttagelser ska dokumenteras och anteckningarna ska tillföras ärendet om upplysningarna eller iakttagelserna har betydelse för avgörandet av ett beslut i ärendet. Likaså ska föremål som har betydelse för ett avgörande tillföras ärendet.

Bestämmelsen om partsinsyn gäller i alla slags ärenden

Principen om partsinsyn har av Högsta förvaltningsdomstolen ansetts så central att den utgör en allmän rättsgrundsats, som i princip gäller oberoende av särskilt författningsstöd. Även i ärenden som faller utanför förvaltningslagens tillämpningsområde har det ansetts finnas en rätt till partsinsyn, se RÅ 1994 ref. 79 och RÅ 2001 ref. 27 (prop. 2016/17:180 s. 78).

Rätten till partsinsyn enligt 10 § FL gäller i alla slags ärenden och under hela handläggningstiden.

Bestämmelserna om partsinsyn tar primärt sikte på pågående ärenden (se prop. 1979/80:2 del A s. 335). Den enskilda kan dock även ha rätt till partsinsyn i ett avslutat ärende, om hen har beaktansvärda motiv för sin begäran (se RÅ 1995 ref. 28, RÅ 2001 ref. 27 och HFD 2014 not. 44). Notera dock att slutsatserna i dessa avgöranden nu till viss del är reglerade i lag, se 10 kap. 4 a § OSL. Exempel på beaktansvärda motiv kan vara när den enskilda haft behov av det begärda materialet för att kunna ta till vara sin rätt i en pågående eller en planerad process som har samband med det avslutade ärendet.

En begäran ska hanteras skyndsamt

En parts begäran om att ta del av handlingarna i sitt ärende ska handläggas i enlighet med de allmänna bestämmelserna om myndigheternas serviceskyldighet och utgångspunkten för ärendehandläggningen som finns i 6 och 9 §§ FL. Det innebär bl.a. att en sådan begäran ska handläggas skyndsamt, på samma sätt som när en begäran grundas på tryckfrihetsförordningens bestämmelser (se t.ex. JO 1999/2000 s. 332).

JO har funnit att en hand­lägg­ningstid på cirka sex veckor inte är acceptabel när det gäller att tillgodose en begäran om partsinsyn. I ärendet uttalade JO också att det förhållandet att parten muntligen hade fått information om ärendet inte utgjorde något godtagbart skäl för att låta handläggningen av en begäran att ta del av handlingar dra ut på tiden (JO:s beslut 2009-01-30, dnr 4954-2007).

Begränsningar i partens insynsrätt

Skatteverket har rätt att vägra lämna ut uppgifter till en part om det med hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs (10 kap. 3 § OSL och 10 § FL).

Huvudregeln är dock att sekretess inte hindrar en part att ta del av handlingarna i ett ärende. När Skatteverket vägrar att lämna ut uppgifter till en part måste verket på något annat sätt upplysa parten om vad materialet innehåller i den mån det behövs för att hen ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda. Om denna upplysningsskyldighet ska fullgöras muntligt eller skriftligt måste Skatteverket avgöra utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Sekretess hindrar aldrig att parten tar del av beslut i ärendet (10 kap. 3 § andra stycket OSL).

Ska reglerna om partsinsyn eller tryckfrihetsförordningens regler användas?

Vilket regelsystem som ska tillämpas får avgöras utifrån den framställning som den enskilda har gjort. JO har i ett ärende behandlat Försäkringskassans handläggning av en parts begäran att få ta del av handlingarna i sin akt. JO anförde bl.a. följande:

Rätten för part att ta del av material i sitt ärende följer, såvitt gäller allmänna handlingar som inte skall hållas hemliga, redan av TF:s regler om allmänna handlingars offentlighet. Reglerna om partsinsyn omfattar emellertid även handlingar som ännu inte nått det stadium i handläggningen då de blir att anse som allmänna hand­lingar. De omfattar enligt huvudregeln även hemliga hand­lingar. Dessutom avser de utredningsmaterial av annat slag än handlingar. (…) Oavsett vilket regel­system som skall tillämpas skall myndigheten behandla en framställning om att få kopior av handlingar skyndsamt. Enbart det förhållandet att den som gjort framställningen är part i ärendet är givetvis inte skäl att ansökan skall behandlas med mindre skyndsamhet än om han inte är part (JO 2003/04 s. 389).

Kan beslutet om partsinsyn överklagas?

Om Skatteverket nekar partsinsyn helt eller delvis är det fråga om ett förfarandebeslut som får överklagas om beslutet påverkar någons situation på sådant sätt att beslutet anses som överklagbart.

Särskilt om partsinsyn i vissa ärenden

Handräckningsärenden

När en begäran om informationsutbyte kommer från annat land eller när Skatteverket begär information från ett annat land innebär det att det hos Skatteverket skapas ett ärende om informationsutbyte (handräckning). Skatteverkets uppfattning är att enskilda som är föremål för utredning hos Skatteverket eller hos den utländska myndigheten är inte part i handräckningsärendet. Däremot är den enskilda part i skatteutredningen och har rätt till partsinsyn i detta ärende. Den enskilda har därmed rätt att ta del av bl.a. det material från handräckningen som tillförs ärendet i skatteutredningen.

Tredjemansförelägganden

Skatteverket kan förelägga någon annan än den som Skatteverket kontrollerar att lämna uppgift som behövs för kontroll av någon annans uppgiftsskyldighet, ett s.k. tredjemansföreläggande. Skatteverkets uppfattning är att den enskilda vars uppgiftsskyldighet kontrollen avser inte är part i föreläggandeärendet. Däremot är den enskilda part i skatteutredningen och har rätt till partsinsyn i detta ärende. Den enskilda har därmed rätt att ta del av bl.a. det material från tredjemansföreläggandet som tillförs skatteutredningen.

Rot- och rut

I ärenden om utbetalning för rot- och rutarbeten (8 § HUSFL) är det utföraren som är part. Köparen av tjänsten har inte ställning som part och har därför inte heller någon rätt till partsinsyn i utbetalningsärendet (se KRNS 2016-10-14, mål nr 4085-16).

I ärenden om återkrav av utbetalda belopp (14 § HUSFL) gäller samma sak. Köparen har alltså inte rätt till partsinsyn i ett återkravsärende eftersom det endast är utföraren som är part (se KRNS 2014-01-13, mål nr 7511-13). Däremot kan köparen överklaga utbetalningsbeslut och återkravsbeslut. Köparen blir då part i överklagandeärendet och har då rätt att ta del av det material som har tillförts detta ärende.

Företrädaransvar

Om Skatteverket har ansökt om företrädaransvar får företrädaren rätt att överklaga beslutet om skatter och avgifter som omfattas av ansökan inom den tid och på det sätt som gäller för den juridiska personen (67 kap. 4 § SFL). Företrädarens överklagande ska behandlas på samma sätt som ett överklagande från den juridiska personen själv (prop. 2010/11:165 s. 1125 f.).

Företrädaren har därför rätt till partsinsyn i skatteärendet som föranlett den skattefordran som företrädaransvaret grundats på. Rätten till partsinsyn gäller endast de skatter och avgifter som Skatteverket avser att göra företrädaren ansvarig för.

Även i de fall Skatteverket ännu inte ansökt om företrädaransvar, men inlett ett ärende om detta, kan det finnas en rätt till partsinsyn. Skatteverket får under vissa förutsättningar träffa en överenskommelse om betalning av aktiebolagets skulder istället för att ansöka om företrädaransvar. För att företrädaren ska kunna ta tillvara sin rätt, till exempel för att avgöra om hen ska överklaga skattebeslutet eller nå en överenskommelse med Skatteverket, ska hen ges möjlighet till partsinsyn i skatteärendet som föranlett skattefordran.

Skatteverkets brottsanmälningar

Skatteverket har en skyldighet att anmäla brott bl.a. enligt skattebrottslagen och folkbokföringslagen. När en anmälan ska göras skapar Skatteverket ett ärende för hanteringen av denna anmälan.

Kammarrätten har, med hänvisning till RÅ 2001 ref. 27, gjort bedömningen att den anmälda är att betrakta som part i Skatteverkets brottsanmälningsärende (KRNS 2021-12-21, mål nr 7601-21 och 7602-21). I RÅ 2001 ref. 27. ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att rätt till partsinsyn förelåg enligt allmänna rättsgrundsatser och att det framstod som uppenbart att den som är föremål för en omfattande förutredning vid åklagarmyndigheten också är att betrakta som part i utredningen. Ärendekaraktären var i RÅ 2001 ref. 27 särskilt påtaglig genom bl.a. det omfångsrika aktmaterialet, aktiv medverkan av både anmälaren och den anmälda och det utförligt motiverade beslutet att inte inleda förundersökning. Omständigheterna skiljer sig därför avsevärt från situationen då Skatteverket gör en brottsanmälan och Skatteverket instämmer inte i kammarrättens bedömning.

Enligt Skatteverket innebär handläggningen av brottsanmälningarna inte sådan ärendehandläggning som avses i förvaltningslagen. Det finns inte någon enskild part som är föremål för prövning hos Skatteverket. Ärendet aktualiserar inte någon aktiv medverkan av den enskilda och denne kan inte heller påverka Skatteverkets handläggning av anmälan eller angripa resultatet av handläggningen. Ärendet leder inte heller till något beslut som är riktat mot personen i fråga och som är avsett att påverka hens situation eller beteende. Det är därför Skatteverkets uppfattning att det inte finns någon principiell rätt till partsinsyn för den som är föremål för Skatteverkets brottsanmälan.

Partsbesked

Partsbeskeden har karaktär av inte bindande ställningstaganden i civilrättsliga eller liknande angelägenheter. Mot denna bakgrund är den som angelägenheten rör inte att betrakta som part i ett ärende i den mening som avses i 10 § FL. Bestämmelsen om partsinsyn är därför inte tillämplig i dessa fall (prop. 2016/17:180 s. 55).