Upphörande av svenskt medborgarskap

Förlust av svenskt medborgarskap

En person som är svensk medborgare kan förlora sitt svenska medborgarskap när hen fyller 22 år. För det krävs enligt 14 § första stycket MedbL

• att personen är född utomlands
• att personen aldrig har haft hemvist i Sverige, och
• att personen inte har varit i Sverige under förhållanden som tyder på samhörighet med landet.

Förlusten av det svenska medborgarskapet sker inte om det skulle leda till att personen blir statslös (14 § fjärde stycket MedbL). En person som har haft hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge under sammanlagt minst sju år kan inte förlora sitt svenska medborgarskap (17 § MedbL).

Det är endast personer som är födda utomlands och som aldrig har bott stadigvarande i Sverige som enligt gällande bestämmelser kan förlora sitt svenska medborgarskap. Personen kan undvika förlusten genom att hen varit i Sverige under förhållanden som tyder på samhörighet med landet. Det kan vara regelbundna semesterbesök hos släktingar (jfr RÅ 1990 not. 135).

Bestämmelserna om förlust av svenskt medborgarskap syftar till att förhindra att barn till utlandssvenskar får behålla sitt svenska medborgarskap i flera generationer trots att samhörigheten med Sverige har gått förlorad (prop. 1999/2000:147 s. 55).

Ansökan om att behålla svenskt medborgarskap

En person som uppfyller villkoren för förlust kan ansöka hos Migrationsverket om att hen ska få behålla sitt svenska medborgarskap. Personen ska ansöka innan hen fyller 22 år (14 § andra stycket MdbL och 22 § första stycket MedbL). Migrationsverket underrättar Skatteverket om beslut att en person har fått behålla sitt svenska medborgarskap (9 § första stycket MedbF).

Barn till en person som förlorat sitt svenska medborgarskap

När en förälder har förlorat sitt svenska medborgarskap enligt 14 § första stycket MedbL förlorar även förälderns barn sitt svenska medborgarskap om barnet förvärvat medborgarskapet på grund av att föräldern var svensk medborgare. Barnet förlorar dock inte sitt svenska medborgarskap om den andra föräldern har kvar sitt svenska medborgarskap och barnet även kan härleda sitt svenska medborgarskap från den andra föräldern (14 § tredje stycket MedbL).

Befrielse från svenskt medborgarskap

En person kan under vissa förutsättningar bli befriad från sitt svenska medborgarskap efter ansökan hos Migrationsverket (15 § första stycket MdbL och 22 § första stycket MedbL).

Om personen inte redan är utländsk medborgare ska Migrationsverket som villkor för befrielsen kräva att personen inom en viss tid förvärvar medborgarskap i ett annat land (15 § andra stycket MedbL).

Migrationsverket underrättar Skatteverket om beslut att en person har blivit befriad från sitt svenska medborgarskap (9 § första stycket MedbF).

Att återfå svenskt medborgarskap

En person som har förlorat eller som har blivit befriad från sitt svenska medborgarskap kan under vissa förutsättningar återfå medborgarskapet genom anmälan till Migrationsverket eller länsstyrelsen (9, 19 och 22 §§ MedbL). Migrationsverket eller länsstyrelsen underrättar Skatteverket om beslut att en person efter anmälan har återfått sitt svenska medborgarskap (9 § första stycket MedbF).

Skatteverkets registrering efter upphörande av svenskt medborgarskap

Skatteverket registrerar en folkbokförd person som har upphört att vara svensk medborgare med ett annat medborgarskap (1 § första och tredje stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 8 FdbL).

En person får inte fråntas sitt svenska medborgarskap

Det finns ett grundlagsstadgat förbud mot att en person som är svensk medborgare och som är eller har varit bosatt i Sverige fråntas sitt svenska medborgarskap (2 kap. 7 § andra stycket RF).

Förbudet mot att en person fråntas svenskt medborgarskap hindrar emellertid inte att Skatteverket ändrar en felaktig uppgift i folkbokföringsdatabasen om att personen är svensk medborgare. Detta eftersom den felaktiga registreringen inte i sig medför ett förvärv av svenskt medborgarskap. En ändring av uppgiften är alltså inte ett fråntagande av medborgarskap utan en ren registreringsåtgärd (jfr KRSU 2022-02-15, mål nr 2616-21).

Rättsfall: felaktigt av Skatteverket att registrera en svensk medborgare med ett annat medborgarskap i folkbokföringsdatabasen på grund av en dom om hävande av faderskap

En person (BR) hade förvärvat svenskt medborgarskap vid födelsen då fadern var svensk medborgare och gift med barnets mor. Den svenska mannen hade senare förklarats inte vara far till BR genom en dom från tingsrätten om hävande av faderskap. Skatteverket registrerade BR med ett annat medborgarskap då verket ansåg att han hade förlorat sitt svenska medborgarskap genom tingsrättens dom. BR överklagade Skatteverkets beslut. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde bedömningen att Skatteverket inte hade haft fog för registreringsbeslutet eftersom det inte följde av tingsrättens dom om hävande av faderskap att BR också hade förlorat sitt svenska medborgarskap. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade i sitt avgörande till förbudet i 2 kap. 7 § RF mot att frånta en person som varit bosatt i Sverige sitt svenska medborgarskap (RÅ 2006 ref. 73).